Hemsöborna

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem runt halsen.”

Med den meningen börjar klassikern Hemsöborna som utspelar sig på Kymmendö, här kallad Hemsö, i Stockholms skärgård. Boken utspelar sig under 1800-talets senare del, på en gård.
Gården sköts inte utav familjen ensam utan också av ett antal drängar och pigor som också bor på gården året runt. Deras överlevnad kretsar främst runt jordbruket, men också fisket.
Det finns på denna gård, liksom överallt i Sverige på den här tiden, tydliga könsroller när det gällde arbetet på gården. Det typiska ”kvinnogörat” är diverse hushållsarbete t.ex. tvätta, diska, städa osv. Männen gör ”grovjobbet” på gården, också fisket och jakten.
En man som hålls högre än någon annan i trakten är den högt respekterade pastorn som det märks att det smöras lite för igenom hela boken.

Boken handlar alltså om en gård på Hemsö vars bonde avlidit och kvar står en änka, madam Flod och hennes son Gusten Flod. Trots två drängar; Rundqvist och Norman, och två pigor; Clara och Lotten, ser dom jordbruket sakta förfalla. Madam Flod som vet att hennes son, även om han är vuxen, är för ung för att sköta en gård, anlitar en man längre in från landet vid namn Carlsson för att få jordbruket på ben igen. Männen på gården ser på Carlsson som stadsbor ser på folk från landet, eftersom han är inifrån land. Med karlar som satt sig på tvären på det sättet, blir det inte lätt för Carlsson att styra och ställa för att få ordning och reda på jordbruket.

Berättelsen kretsar främst kring Madam Flod, hennes son Gusten och landkrabban Carlsson, men senare kommer även andra in i handlingen lite mer bl.a. pastor Nordström.

Det första intrycket man får utav Carlsson som person är inte att han är en skicklig dräng och hantverkare, även fast det framkommer tydligt. Det man främst lägger märke till är Carlssons skarpsinthet och förmåga att intala folk att han har rätt. Hur gnälliga männen på gården är, främst Gusten, får Carlsson dom att arbeta ordentligt och på hans villkor. Carlsson är alltså inte bara skicklig praktiskt sett utan också skarp till sinnet.

Gården ligger runt en kulle på södra sidan vid viken av en fjärd som går så långt inåt land på ön att man inte ser själva havet, så man får intrycket av att man är vid en insjö inåt land och inte vid havet. Den norra sidan, den andra, är högt bevuxen av granskog och håller på så sätt borta vindar. Från stranden går en sandad gång genom en allé uppför en backe där själva ”huvudstugan”, i själva verket sammanbyggd utav två, ligger. Där finns även matboden och ett stycke därifrån storstugan, ett rött knuttimrat hus, som för övrigt står obebott, sedan herr Flod avlidit. Nedanför husen åt motsatta hållet vattnet är, finns en dal där betesmarkar, hagar och ängar sträcker ut sig. I skuggan av stora ekar, där bredvid, ligger en bastu och en källare. Lite längre bort från stugorna, åt hagen till, ligger logen och hönshuset.

Boken har inte direkt ändrat min syn på hur det var på den tiden, utan snarare utvidgat den. Jag har lärt mig dels om livet på 1800-talet generellt, men framför allt om livet på en gård i skärgården och om fiske och så.

En utav fördelarna med att leva på denna tid, var att man inte hade så höga krav. Var och en fick jobba för mat och husrum och så länge man hade det så var det inte mycket mer man begärde. De flesta var nog inte lika bortskämda på den tiden. Det jag märkte på personerna i denna boken var att de var nöjda över det lilla de hade. Något som jag kommer ihåg speciellt från boken är när Carlsson dricker konjak, röker tobak och säger att detta var allt han drömt om. Sånt kan bara vara positivt om man uppskattar såna små saker så pass mycket.

Det finns många nackdelar med att leva på den tiden. Allt har ju utvecklats och såna saker som dagens sjukvård kunde man inte ens drömma om på den tiden. En fördel är ju kommunikationen. Telefonen är ju rätt bra att ha. Men jag tror nog sjukvården är det som väger mest av vad jag kan komma på. Teknologins framsteg är en stor fördel med att leva idag. En bra sak med slutet av 1800-talet var att det i stort sett var fred, i jämförelse med 1900-talet där stora dispyter ägt rum, bl.a. två världskrig.

Strindberg är ju, enligt många, Sveriges genom tiderna bästa författare. Han skriver bra, fast språket är ju gammalt. I början var det rentav frustrerande, och bitvis lite segt att läsa, men senare var det bara lite smått irriterande och man tänkte inte så mycket på det efter ett tag.
Det fanns en del gamla uttryck, samt redskap som jag var mindre bekant med.

En teori som bildades i mitt huvud när jag läste boken var att Strindberg på något sätt i boken visade att man inte skulle sticka nosen i andras affärer, att man inte ska lägga näsan i blöt.
Carlsson kom ju till en miljö han bara delvis var van vid och trodde att han kunde dalta med folket där hur han ville och trodde han kunde bestämma över dom andra. Till slut straffade det sig. Som sagt är detta bara en teori och en kanske till och med konstig sådan.

Jag läste någonstans att Strindberg befann sig utomlands när han skrev boken och skrev den av ren hemlängtan, och att det var på detta sätt han lyckades beskriva naturen han var så fäst vid och längtade så mycket till.

Hemsöborna kanske inte är någon direkt ungdomsbok, definitivt ingen oskar-bok.
Det är inget som jag skulle kunna rekommendera mina kompisar att läsa men det är en typisk bok som man ska ha läst, ...