Såväl i staters och myndigheters hantering av flyktingfrågor som i den forskning som behandlar flyktingar, asyl och EU:s gräns- och flyktingpolitik talar man mest om flyktingar utifrån en manlig norm. Men vad händer när kvinnor försöker fly till EU? Har EU:s gräns- och flyktingpolitik några könsspecifika konsekvenser för kvinnor? De diskursiva och strukturella ramarna utforskas kritiskt med avstamp i den kunskap och erfarenhet som genereras hos den svenska flyktingrörelsens aktörer.
Analysen bygger på intervjuer med sju personer från den svenska flyktingrörelsen. Med deras kunskap och analyser som utgångspunkt utforskar jag relevansen av kön i flyktsituationen och asylprocessen. De teoretiska utgångspunkterna bygger på ett ramverk av centrala statsvetenskapliga begrepp, så som medborgarskap, nationell identitet och politik, som jag utvecklar med tonvikt på feministisk teori och intersektionalitet.
Jag konstaterar att kvinnors möjligheter att fly till EU och deras säkerhet och förutsättningar under flykten påverkas könsspecifikt av de lagar och regleringar som tillsammans utgör Fort Europa. Jag konstaterar också att en strikt uppdelning mellan trafficking och människosmuggling i såväl talet om företeelserna som i arbetet mot dem blir mindre självklar när flyende kvinnors erfarenheter placeras in i bilden.
Vidare konstateras att den svenska lagen om uppehållstillstånd som skyddsbehövande till kvinnor som hotas av förföljelse på grund av kön leder till att genusrelaterade asylskäl ?nedvärderas?. Kvinnors asylberättelser tenderar oftare att placeras in i den privata, kroppsliga, kulturella eller ekonomiska sfären och deras möjligheter att få erkännande för sitt politiska aktörskap eller för de kränkningar de utsatts för kringskärs därmed. Givet de skillnader i sociala och ekonomiska rättigheter som föreligger mellan konventionsflyktingen och den som får uppehållstillstånd på andra grunder förefaller möjligheten att ta sig genom grinden till det substantiella medborgarskapet vara större för konventionsflyktingen.
Vad gäller utredningarna konstateras att myndigheterna inte uppfyller sina egna riktlinjer för hur kvinnors asylskäl ska förstås och hur kvinnor ska behandlas i asylprocessen. Oviljan att vidga möjligheterna att få asyl och uppehållstillstånd härleds till den exkluderande rörelse som pågår i EU ? stängda gränser och snäv asylrätt har blivit den strukturella och diskursiva förutsättningen för projektet att öppna ...
