Novell: Lars på Parkview

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

–Men Lars! Dom här betygen kan jag bara inte acceptera, det förstår du väl? Åh… jag som tänkte att hela familjen skulle hyra en stuga i Transsylvanien i sommar. Men nu är det du som får stanna hemma och gå i sommarskola! Varför är du inte som dina bröder? Nu har du förstört hela sommaren för oss andra.
–Men det var inte meningen, sa Lars lugnt och försiktigt i hopp om att sin mamma skulle lugna ner sig.
–Inte meningen? Och jag och pappa som vill att du ska gå på School Of Performing Arts och bli musiker du också! Men tydligen trodde jag fel!? Inte ens en städare har sådana betyg!
–Mamma, jag ska gå sommarskola om det är det du vill.
–Ja fasiken att du ska! Du måste göra som pappa vill, det förstår du väl?
Lite osäkert säger Lars
–Jo, ja.. jag ska gå på sommar skola.
Mamman mumlar något obegripligt till svar och Lars tar det som att det är färdig diskuterat.
–Jag går ut och går.
–Har du gjort läxorna?
–Mm… hej då.
Både Lars och hans mamma vet att han inte ska ut och gå, båda två är medvetna om att han ska till stallet. Hans mamma vet det men undviker ämnet, hon tycker att det är för ”feminint”. Det är sånt små söta flickor håller på med inte blivande musiker.

Lars går ut till hagen. Tittar fundersamt ur över den tomma hagen. Vart är Beauty Diamond? Sa han tyst för sig själv, Lars klättrade in i hagen och gick bort över kullen.
-Men där är du ju! Ska vi ut en sväng?
Beauty Diamond gnäggade och Lars tog det som ett ja för Beauty Diamond slängde kraftigt med huvudet. Lars gick och hämtade ett träns. Han var väldigt nöjd med det. Han hade gjort det själv på slöjden. På panremmen så stod det Beauty och så var en
glasdiamant bakom. Den var så vacker. Lars tränsade Beauty Diamond och satt upp. Jag behöver inte hjälmen jag ska ju bara rida en liten bit tänkte han. Dom började skritta längst en väg som leder ut ur hagen. När dom skrittade på den smala grusvägen det lät så vackert, som när man lyssnar på ett musikstycke, det var som en egen takt. Så underbart. Så vackert. De började trava lite lätt uppför en liten backe. Båda två visste vad som väntade, precis när de kommit upp för backen. Beauty Diamond satte iväg i världens galopp, och Lars bara satt och njöt. Helt plötsligt från ingenstans flög det upp en vitröd plastpåse upp. Beauty Diamond stegrade och Lars ramlade av, och hamnade under Beauty Diamond. Lars minns att han fick en kick i huvudet och allt blev svart.

Han vaknade upp två veckor senare i ett alldeles vitt rum. Och det värkte i skallen.
-Lars, Lars det är pappa! Hör du mig?
Lars nickade men kände hur ont det gjorde i skallen. Lars började fundera när han senast sett sin pappa, det måste ha varit över en månad sedan.
-Hur är det med Beauty Diamond frågade Lars oroligt.
-Det är nog bra, han är i Nangijala.
-Nangijala, vad fan gör han där?
-Men vi kunde inte ha honom kvar. Han hade brutit höger framben, mamma och jag tyckte att det inte var någon mening att ha kvar honom. Vi har ju ändå så många!
-Men det var ju min häst!
-Ja men du kan ju få en annan.

En sköterska kom in och avbröt samtalet och gav Lars en morfinspruta för att han inte ska ha så ont och han somnade på två röda sekunder.

Det var två år sedan Beauty Diamond dog, Lars hade slutat att prata. Det enda som höll Lars vid liv var Beauty Diamond. När Beauty Diamond försvann, fans det ingen livsglädje kvar, det enda Lars tyckt om här i livet var borta.

Tre år efter olyckan lämnade Lars mamma in honom till Parkview, som var ett mentalsjukhus. Lars hatade det mer än allt annat, det var som att sitta i fängelse, det var bara knasiga människor där. Lars tänkte ofta på att lämna det här och bege sig till Nangijala. Så han och Beauty Diamond kunde vara tillsammans och det fans ingen mamma ingen pappa, ingen familj, inga bekymmer och ingen smärta.

På väggen hängde tränset som Lars hade gjort åt Beauty Diamond. Lars tog ner det och tittade på det, och gjorde en snara som sitter som handen i handsken runt Lars hals. Han tog av den och knöt fast den i lampan och ställde en stol under. Innan han klev upp på stolen lade han brevet till sin mamma på sängen. Sedan klev han upp på stolen, tog snaran runt halsen och sparkade bort stolen.

Det var en sköterska som...