Tjernobylkatastrofen

1 röster
11617 visningar
uppladdat: 2003-02-19
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Natten mellan den 25 och 26 april 1986 utfördes en serie experiment i reaktor 4 vid kärnkraftsverket i Tjernobyl, i den dåvarande sovjetiska delrepubliken Ukraina. Syftet med experimenten var att undersöka hur man kunde förbättra nödströmsförsörjningen.
För att underlätta experimenten hade man stängt av flera av reaktorns säkerhetssystem, trots att det stred mot de gällande säkerhetsskrifterna.
Omkring klockan 01.23 förlorade teknikerna kontrollen över rektorn och klockan 01.23.40 inträffade ett utbrott av neutronstrålning, vilket ledde till att effekten ökade till en nivå som var 100 gånger större än vanligt.

En del av kärnbränslet upplöstes och förångade kylvattnet och en enorm ångexplosion skedde. Det 1.000 ton tunga locket över reaktorn splittrades och delar av bränslehärden, betong och grafit kastades högt upp i luften och föll sedan ner i det närliggande området.
Dessa partiklar innehöll ett stort antal radionuklider, bland annat transuraner och radiostrontium.
Ett radioaktivt moln, som bildats vid explosionen, blåste upp till över 1.000 meters höjd och det som inte var bundet i stora partiklar fördes med vinden mot nordväst, det vill säga mot Skandinavien.

Samtidigt, vid kärnkraftverket, brann grafiten i reaktorn och material som slungats upp på taket till den närliggande turbinhallen. Brandkåren från den närliggande staden Pripjat kom bara några minuter efter explosionen. Men brandmännen var inte tränade för detta svåra arbete och de var inte utrustade för att arbeta i situationer där det fanns så mycket radioaktivt material. Detta gjorde att släckningsarbetet blev mycket svårt.
Brandmännen lyckades dock släcka branden efter tio dygn, men detta till priset av dödliga stråldoser till ett antal brandmän.

Några började bli illamående redan under brandbekämpningen, vilket är ett tecken på att de har fått för höga stråldoser. 299 fall av strålsjuka upptäcktes under de tre första dagarna och de drabbade sändes för specialbehandling i Kiev eller Moskva.

28 personer av de som deltog i släckningsarbetet dog på grund av strålskador. De hade fått höga helkroppsstråldoser och flertalet av dem hade dessutom fått omfattande hudskador (betabrännsår). Dessa brännsår orsakades av strålning från sönderfallande radionuklider som fastnat i kläder och på huden i samband med släckningsarbetet.
Räckvidden för betastrålningen från många radionuklider är relativt kort och innebär framförallt att huden blir bestrålad. En kraftig hudrodnad uppstod och hos många uppträdde stora sår i huden.

De som dog gjorde detta inom den första månaden efter olyckan, på grund av att benmärgen blivit påverkad. Strålningen innebär nämligen att nybildningen av blodkroppar blockeras kraftigt, vilket leder till att det blir brist på vita blodkroppar. Eftersom de vita blodkropparna är kroppens försvar mot bakterier, dog personerna av olika infektioner.
10 av de strålskadade personerna fick benmärgstransplantation, men detta hjälpte tyvärr inte. Det berodde troligen på att transplantationerna utfördes för sent.

5.000 ton bly och betong släpptes ner med hjälp av helikoptrar för att hålla kvar den radioaktiviteten som fanns kvar. Men trots detta försvann 26% av radioaktiviteten upp i luften.
När branden var släckt behövde reaktorn begravas. En 168 meter lång tunnel in till reaktorn byggdes. 400 man deltog i byggandet. Inne vid reaktorn gjöt de en betongplatta som skulle hindra reaktorbränslet från att bränna hål i reaktortanken. En stor sarkofag byggdes sedan runt reaktorn och den fylldes med 2.000 ton stål och 41.0000 m3 betong.
På senare tid har betongen spruckit, och nu ska man fylla reaktorn med en typ av skum som när det stelnar kommer att kapsla in radioaktiviteten i 200 år.

Efter att olyckan hade inträffat så meddelade inte sovjet sina grannländer om olyckan.
Den 28 april uppmätte man vid Forsmarks kärnkraftverk i Sverige ovanligt höga strålningsnivåer. Först trodde man att det var någon av Forsmarks egna reaktorer som läckte, men det visade sig att andra länder också hade mätt upp höga strålningsdoser.
Vinden kom från Sovjet och först när man frågade dem erkände de att det hade skett en kärnkraftsolycka vid Tjernobyl.

Hälften av radioaktiviteten föll ner inom en radie av 35 km och 135.000 personer och 86.000 boskap evakuerades. Den andra hälften föll ner över mer än 20 länder.
En stor del av de som evakuerades kom från staden Pripjat, som ligger bara några kilometer från kärnkraftsverket. Evakueringen tog omkring två timmar och 1.200 bussar kom från olika städer i omgivningen. Den 2 maj utvidgades evakueringszonen till 30 kilometer.

Det radioaktiva molnet fördes först upp mot Lettland och Litauen och sedan över centrala Skandinavien, Centraleuropa, Västeuropa och sedan över Sydeuropa och slutligen de brittiska öarna.
På grund av väderförhållandena blev nerfallet av strålning olika på olika områden. Här syns hur de Nordiska länderna blev påverkade:

I norra Uppland och norra Sverige blev nedfallet mycket stort, 33 gånger större än de högst tillåtna värdena. Detta medförde att tusentals renar blev tvungna att slaktas…
Ungefär en månad efter katastrofen når nyheten samelandet Sápmi och renskötselområdet. Den 4 juni 1986 offentliggörs provresultat från 7 renar som nödslaktas i Västerbotten. Det visade sig att cesiumhalterna var mycket höga, mellan 2.000 och 15.000 becquerel.
Antalet renar som slaktades år 1986 var rekordhöga, 95.525.
Antalet renar som kasserades var 73.340.
Staten kompenserar renägarna för de förluster som har uppstått på grund av olyckan i Tjernobyl. Under åren 1991-1994 var den statliga ersättningen 140 miljoner kronor.
Under tioårsperioden 1986-1996 har staten betalat ut ca 460 miljoner kronor i ersättning till rennäringen.
För det lilla landet Vitryssland, med sina 10 miljoner invånare, blev Tjernobylolyckan en nationell katastrof. Landet utrymde och miste 485 byar och mindre samhällen och 70 av dem har begravts under jord.
De första människorna som tvingades lämna sina hem blev förda till Stalins tömda fångläger i Sibirien.
Var femte ryss lever idag inom nedsmittat område, det vill säga 2,1 miljoner människor. Av dessa är 700.000 barn.
I de områden som drabbats värst är dödligheten 20% högre än nativiteten. Ca 70% av det radioaktiva utsläppet föll ner i Vitryssland och 23% av landarealen blev radioaktivt nedsmutsat. Jämför detta med Ukraina och Ryssland. I Ukraina blev 4,8% nedsmutsat och i Ryssland bara 0,5%.
Vitryssland har 2,4 miljoner hektar jordbruksmark som är så förgiftat att det inte längre går att odla något där. 18 miljoner hektar skogs- och åkermark kommer att vara nedsmittat i hundratusentals år framåt.
Drygt hälften av ängsmarkerna längs de stora floderna ingår i den smittade zonen.
För varje år ökar antalet cancersjuka, utvecklingsstörda personer med nervösa och psykiska rubbningar och genetiska förändringar. Antalet fall av sköldkörtelcancer har sjudubblats i Vitryssland.

I de värst drabbade områdena i Sverige finns det fortfarande höga halter av cesium-137 i fisk från mindre insjöar med liten vattengenomströmning. Norra Uppland, Västmanland och stora delar av södra och mellersta Norrland är de delar av Sverige som är mest drabbade. Det kan även finnas höga halter av cesium-137 i svamp.
Men vad är då höga halter? Man brukar mäta antalet radioaktiva sönderfall per sekund, bequerel (Bq).
¤Livsmedel med upp till 300 Bq/kg kan man äta hur mycket som helst av.
¤ Livsmedel med 300-1.500 Bq/kg kan man äta högst någon gång i veckan.
¤ Livsmedel med 1.500-10.000 Bq/kg bör man inte äta mer än några gånger per år.
¤ Livsmedel med mer än 10.000 Bq/kg ska man inte äta alls.

Halten cesium-137 i fisk sjunker långsamt. I de drabbade områdena är det vanligt med fisk med över 1.500 Bq/kg i insjöarna. År 1987 var dessa 14.000. Fortfarande kan fisk påträffas med mellan 10.000 och 100.000 Bq...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Tjernobylkatastrofen

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2003-02-19]   Tjernobylkatastrofen
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=1685 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×