Övergödning av Östersjön

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning
När jag valde detta ämne så hade jag verkligen inte en aning om hur stort det skulle vara, och eftersom vi inte fick skriva hur mycket som helst så fick jag ta och begränsa arbetet mycket.
Problemet med Östersjön var betydligt större än jag trodde och jag medger att jag blev skrämd ju mer jag läste om det. I början hade jag lite problem att hitta information som gav mig något att arbete med, bara lite som enkelt skrapade på ytan på problemen, men allteftersom jag letade hitta jag bara mer och mer och det blev tillslut detta arbete. För att välja ut ämnen att skriva om valde jag helt enkelt det som jag tyckte var värst med miljöproblemen kring Östersjön nämligen utsläppen av kväve och fosfor som leder till övergödning av Östersjön. Detta ämne har vi pratat om mycket i skolan och jag ville fördjupa mig lite mer i det.

Vilka ämnen är det som släpps ut?
För att förklara processen med övergödning så måste man veta vilka ämnen som orsakar övergödningen och framför allt hur de hamnar i naturen. Växter behöver näring för att växa, det är en självklarhet, men om man släpper ut för mycket av näringsämnena så får naturen en övergödning (eutrofiering), och det kan på olika sätt bli ett problem. De näringsämnen som Östersjön har fått för mycket av är främst kväve och fosfor. Både fosfor och kväve finns i ganska omfattade mänger i bl.a. konstgödsel och avlopp. För de intresserade kan jag tillägga att namnet fosfor kommer ifrån det grekiska ordet ”phosphoros” som betyder ”ljusbringare, den som ger ljus”. Detta för att fosfor blandat med syre avger ljus. Fosformängden i Östersjön har ökat åtta gånger sedan början av 1900-talet och kvävehalten ungefär fyra gånger på samma tid. Skrämmande siffror och när man ser dem så inser man att man behöver göra nåt åt situationen.


Varifrån kommer fosfor och kväve?
Det mesta av det kväve som hamnar i östersjön kommer ifrån jordbruket, men även avlopps- reningsverken har sin del till det. Ifrån jordebruket kommer det via dikesgrävningar och ut i Östersjön via utlopp. Kväve finns i kostgödsel som det har används väldigt mycket inom jordbruket. Fosfor utsläppen kommer från mer uppdelade ställen, regn, industrier och avlopps och reningsverk. Det kommer inte lika mycket fosfor ifrån jordbruket som det gör med kväve, men det är fortfarande på tok för mycket i dagsläget för att Östersjön skall ha någon chans att återhämta dig.

Kretsloppet har blivit sin egen fälla.
Den titeln låter illa och har absolut ingen vetenskaplig anknytning, det är min egen åsikt och jag skall försöka förklara den så gott jag kan. Jag har valt att ta med en skiss för att förklara hur näringsämnena rör sig i kretsloppet. De svarta pilarna visar hur kvävet på olika sätt tar sig genom landskapet för att slutligen hamna i vattnet som mynnar ut i Östersjön. De ljusa pilarna symboliserar kväve som förvandlas till kvävgas för att sedan åter hamna på jorden och i vattnet i form av nederbörd. Det kväve som blir kvar i vattnet och inte omvandlas till gas kommer tillslut att mynna ut i Östersjön. Hur kan jag påstå att detta kretslopp då är en fälla? Jo, det är svårt för oss människor att få bort överflödiga näringsämnen ifrån kretsloppen eftersom det rör på sig hela tiden och om regnet hamnar på åkrar med konstgödsel så ”fylls vattnet på” med näringsämnen som sedan kanske rinner ner i en dikesgrävning och den i sin tur mynnar ut i ett vattendrag som rinner ut i Östersjön. Kretsloppet är fullbordat och samma process börjar om igen.



Effekter av övergödningen
Vi har nu konstaterat att gödning av havet är bra, för mycket gödningsämnen i havet förstör. Vad är det då som förstörs? På det stora öppna havet som även kallas "pelagialen" så förökar sin plankton med en rasande hastighet
I de mer grunda vattnen såsom stränder och vikar ser man effekterna av övergödningen genom den ökade tillväxten av de fintrådiga gröna algerna dominerar på ytan och tar åt sig den mesta solenergin ifrån de algerna som växter under dem som tillexempel blåstången.
Algerna dör och sjunker till botten och på grund av deras stora mänger så tar nerbrytningen lång tid. Nerbrytningsprocessen tar mycket syre leda till syrgasbrist och bottnarna dör och när bottnarna där så dör även fiskar som lever under språngskiktet. När syrgasen nästan helt försvinner från bottnarna så kan svavelväte som är giftigt börjar dominera på botten. av havet. För att dra ett exempel på detta i siffror så kan man säga att de områden med helt syrgasfria bottnar har ökat ifrån 20 000 km2 på 40-talet till i vår tid breda ut sig över ungefär 70 000 km2.
Den effekt som nästan alla människor har märkt av mest och som drabbat oss mer och mer är den mycket kraftiga algblomningen av giftalger som gör vårt badvatten till en grön sörja som inte går att bada i. Varje år hör man folk klaga över att någon minsann borde göra något åt problemet, men om de visste varför det är så mycket giftalger så kanske de skulle tänka om och förstå att det faktiskt är människans fel att situationen är som den är.

Avslutning
Avslutningen för arbetet var svårt att komma på vad jag skulle skriva, jag skulle kunna skriva en sammanfattning här, men ville istället ge ett exempel på vad som kan hända om vi människor inte stoppar de utsläpp som leder till övergödning och i slutändan bottendöd. Fortsätter utsläppen i samma tempo som de gjort under de senaste 60 åren så ...