Bokrecension - Stalingrad
16982 visningar
uppladdat: 2003-02-19
uppladdat: 2003-02-19
Inactive member
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare.
Kommentera arbete
Jag har alltid funnit att verklighetsbaserad litteratur gör ett betydligt starkare intryck på mig än fiktion, därför faller en bok som Stalingrad mig i smaken, även det faktum att jag är mycket intresserad av andra världskriget gör sin del. Att tänka att det ligger ett verkligt människoöde bakom alla de tragiska berättelserna i boken är ofattbart. Den misär, kyla, skräck och hjälplöshet som många soldater och civilbefolkningen utsattes för och kände är nästan overklig. Stundtals mådde jag uppriktigt dåligt när jag får veta hur människor behandlat varandra en tid inte allt för längesedan.
Som så många andra böcker så har denna även blivit en film, jag läste boken efter att ha sett filmen som heter ”Enemy at the gates” och jag fick en historielektion av boken eftersom filmen inte alls stämmer överens hur verkligheten var. I filmen möter man den ryske prickskytten Vasilij som var idoliserad under andra världskriget. Han var dessutom synnerligen uppfinningsrik:
”En anordning uppfanns av Vasilij Ivanovitj Zajtsev som snart kom att bli känd som den mest kände prickskytten i Stalingradarmén. Zajtsev fäste kikarsiktet från sitt prickskyttegevär på en pansarvärnspjäs för att kunna ta sig an kulsprutenästen och jaga en granat rakt igenom deras skottgluggar.”
Tyvärr så var inte hans verklighet lika hjälteaktig som i boken, han var en kallblodig men mycket duktig prickskytt. Ingen har dödat så många officerare som han på egen hand, och det var inte många tyskar som ville bli officerare under slaget i Stalingrad. Antony Beevor lär ha fördömt filmen som en misstolkning av hans bok.
De beskrivningar som finns i boken kan få den mest okänsliga person att rynka på näsan, det är stor skillnad om man tänker efter att alla berättelser i boken kommer från folk som verkligen uppleva fasan av att försöka ligga still under en bombning eller som aldrig fick mat så pass att det ens räckte till att bli mätt. Skador och skadedjur var påträngande, en soldat skrev att möss hade ”ätit två av hans frusna tår medan han sov" i ett brev hem till sin fru.
Beevor låter oss förstå att den psykologiska krigföringen i Stalingrad var utbredd. Ryssarna var speciellt påhittiga när det gällde att knäcka fienden psykiskt, ett flertal av dessa taktiska medel beskrivs i boken, likaså olika metoder för att öka moralen hos sina trupper, ibland behövdes mer än den enorma mängd propaganda som spreds.
”Moralen kollapsade av de tyska flyganfallen. Divisionschefen beordrade de svagaste förbanden att ’formera sig’. Han orerade och förbannade dem för deras fega misslyckanden med att tjäna fosterlandet. Därpå införde han den romerska straffmetoden ’decimering’. Med dragen pistol gick han längs den främre raden och räknade med hög röst. Sedan sköt han var tionde man rakt i ansiktet på nära håll, ända tills magasinet var tomt.”
Staling...
...läs fortsättningen genom att logga in dig.
Medlemskap krävs
För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.Kontot skapar du endast via facebook.
Källor för arbetet
Saknas
Kommentarer på arbetet
-
Inactive member 2004-09-30
Som så många andra böcker så h
Liknande arbeten
Källhänvisning
Inactive member [2003-02-19] Bokrecension - StalingradMimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=1700 [2024-03-29]
Rapportera det här arbetet
Är det något du ogillar med arbetet?
Rapportera