energi

22 röster
43920 visningar
uppladdat: 2003-02-21
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Energi

Inledning
Energi hör till de där jobbiga ämnena som alltid kommer upp, minst en gång per termin, fast man helst vill slippa. Och inte nog med att det pratas om det i skolan på alla möjliga lektioner, från hemkunskap via fysik och biologi till idrott, det går inte en vecka utan att jag stöter på energin även ute i resten av världen. T.ex. har hela massmedia den senaste tiden varit nervöst koncentrerade på Sveriges omtalade energikris.
Nu gäller det alltså naturkunskap. Tanken är att jag i det här arbetet ska varva dels grundläggande och allmänna fakta om energi och dels fakta och synpunkter om de sex olika energikällor vi talade om under vår energidebatt förra terminen.

Vad är energi?
Trots att energin påverkar både politiken, forskningen och det dagliga livet är det svårt att få något ordentligt svar på vad det egentligen är. Alla vet på ett ungefär, men ingen kan säga precist. Inte ens pappa, och pappor brukar ändå ha svar på det mesta. Den bästa definitionen jag hittills hittat lyder ”finns energi finns förmågan att uträtta arbete” (stencil om energi från förra terminen). Det kan röra sig om det arbete jag uträttar när jag studsar runt på ett Friskis & Svettis pass, det arbete en cell uträttar när den tillverkar hormoner eller det arbete solen uträttar när den värmer upp jordytan.

Olika energiformer
Allt levande är beroende av energi. Helt enkelt för att klara av det heltidsarbete det innebär att leva. Tur för oss då att energi aldrig kan förbrukas eller ”dö”. Tyvärr kan den inte heller skapas. Detta är en naturlag som kallas för energiprincipen: energi kan varken skapas eller förbrukas utan bara omvandlas från en energiform till en annan.
För det är klart att det krävs olika former av energi till så olika sorters arbeten. Det finns sex olika energiformer. Nästan all den energi som finns på jorden har på ett eller annat vis sitt ursprung i solen. Där pågår en ständig kärnfusion som omvandlar kärnenergi, som finns lagrad i atomkärnor, till strålenergi som strålar ut i rymden i form av t ex ljus och värme. En del av strålenergin värmer upp jordens vattenytor och sätter igång vattnets kretslopp. Det bildas vattenånga som stiger mot himlen, strålenergin omvandlas till rörelseenergi som i takt med att ångan lyfter högre och högre omvandlas till lägesenergi, eller potentiell energi som det också heter. Det är sådan här lägesenergi som är utgångspunkten i våra vattenkraftverk. Den finns i vattnet vi lagrar i högt belägna dammar, när dammportarna öppnas och vattnet forsar ner omvandlas den till rörelseenergi. Via en generator omvandlas den vidare till elektrisk energi som susar genom kraftledningar till våra tvåhåliväggen.
En annan del av solens strålenergi tas upp av jordens gröna växter, alger och blågröna bakterier som genom fotosyntesen omvandlar och lagrar den i form av kemisk energi. Det är växter vars celler innehåller ämnet klorofyll som har förmågan att fånga solljus. Med hjälp av ljusenergi från solen bildar de av koldioxid och vatten energirikt druvsocker och syre (ljusenergi + koldioxid + vatten = druvsocker + syre). När växten/algen/bakterien sedan äts upp av dig eller mig eller kanske ett marsvin, överförs energin till oss och tas genom cellandningen upp i våra celler. Cellandningen pågår i alla celler i alla organismer hela tiden. Den är som en omvänd fotosyntes. Cellerna förbränner druvsockret för att frigöra energin. Som vid all förbränning krävs syre och som biprodukter bildas koldioxid och vatten (druvsocker + syre = energi + koldioxid + vatten). Somlig av energi lagras vidare i våra kroppar och somlig omvandlar vi till olika sorters rörelseenergi. På det här viset flödar energin genom ekosystemet jorden. Till skillnad från grundämnena som cirkulerar runt runt i all oändlighet återvänder energin aldrig till sin utgångspunkt, solen. Vart tar den vägen då? Den kunde ju varken förbrukas eller dö? Nej, men likväl försvinner den ifrån oss. Förr eller senare omvandlas all energi till värmeenergi. Vi kan inte ta till vara på eller använda sådan energi utan den strålar rätt ut i rymden. Vid nästan alla energiomvandlingar omvandlas en del av energin till just värmeenergi. Då en sten faller från en hög höjd omvandlas stenens lägesenergi först till rörelseenergi och sedan till värmeenergi då den slår i marken. När jag (eller du eller marsvinet) äter, låt oss säga en morot, omvandlas med en gång en del av den kemiska energin till värme energi som strålar ut från min kropp. Alla levande organismer sprider värme omkring sig, värmen sprids ut i atmosfären och hamnar slutligen i rymden.

Olika kvalitet
Vi säger att värmeenergi är en energiform med låg kvalitet. Det innebär att vi har svårt för att använda den och dra nytta av den. Energiformer med hög kvalitet är t ex elektrisk energi i våra kraftledningar och rörelseenergin i en forsande älv.
I vårt moderna samhälle är vi oerhört beroende av energi med hög kvalitet. Före industriella revolutionen utnyttjade vi vår egen kroppsenergi, värmeenergin från elden samt rörelseenergin hos vatten och vind. Sedan kom vi på att det finns lagrad energi att hämta under jorden i form av fossila bränslen, alltså kol, olja och naturgas. Vi uppfann ångmaskinen och sedan dess har den industriella utvecklingen bara fortsatt. Men det är inte bara industrierna som slukar energi.
Den privata energiförbrukningen i hushållen står för stora delar av energiåtgången. Alla våra moderna bekvämligheter kräver energi; resor, uppvärmning, toaletter, datorer, hushållsapparater, transporter... I Sverige förbrukade vi under år 2002 ungefär 585 miljarder kilowattimmar (TWh). En wattimma är en energienhet, ett mått som används främst om elektrisk energi. Tänder du en 40 W lampa och låter den lysa i 3 timmar används 40x3 = 120 Wh. Det finns flera olika energienheter, vilken man använder beror på vilken sorts energi man pratar om. Kemisk energi anges i joule (J). Gäller det mat använder man enheten kalori (cal). Inom fysiken pratar man om den energi som krävs för att utföra ett fysikalisktarbete, enheten kallas newtonmeter (Nm).

Våra energikällor
Det borde inte vara något som helst problem med att få tag i de här 585 miljarderna kWh. Energin kan ju inte förbrukas. Och hela tiden öser solen in energi genom atmosfären. Så varför allt detta prat om energikriser och energibrist, att vi måste spara på och hushålla med vår energi? Svaret ligger i kvalitén. Då vi använder energin omvandlas den till former med lägre och lägre kvalitet. Eftersom all energi i sinom tid blir spillvärme som sprids ut i rymden är vi beroende av energikällor där vi kan hämta ny energi med hög kvalitet.
Dessa energikällor kan delas in i två kategorier, de förnyelsebara och de icke förnyelsebara. De icke förnyelsebara, även kallade de sinande, består de fossila bränslena (kol, olja och naturgas) och uran som används i kärnkraftverk. Vi har de lager vi har under jordskorpan, varken mer eller mindre. Även torv brukar räknas in bland de sinande energikällorna eftersom det tar sådan tid att bilda ny. På en myr växer torven ca 1 mm per år. De förnyelsebara energikällorna, alltså de som (med allra största trolighet) inte tar slut, är vinden, vattnet, vågorna, solen och olika biobränslen (ved, alkohol och rapsolja t ex). Jag ska nu försöka att gå igenom de sex energikällorna och deras för- och nackdelar var och en för sig.

Angående kärnkraft
Jag har väldigt många åsikter om kärnkraft. Redan i åttan höll jag ett sprakande föredrag för klassen där jag skrev upp alla de påstådda fördelarna på tavlan och sedan strök dem en och en efterhand som jag sågade dem vid första stavelsen. I höstas då vi skulle skriva en reflektion om den partidebatt vi haft om bl.a. kärnkraft var jag fortfarande alldeles säker på var jag stod. Jag skrev så här:
”Jag är rädd för kärnkraften. Och jag är rädd för att folk inte tar den på alvar. När jag tänker på Tjernobyl blir jag sådär klyschigt kall i magen. Man kan för bövelen fortfarande inte vistas inom området utan skyddskläder, och nu är det ändå sexton år sedan det small. Jag är rädd för kärnkraften för det känns som om vi leker med saker vi inte kan hantera. Jag vet att våra svenska kärnkraftverk är mycket mycket mer modena och mycket mycket säkrare och att det som hände i Tjernobyl aldrig skulle kunna hända här. Det är ju faktiskt helt osannolikt. Tage Danielsson beskriver i sin monolog Om sannolikhet just hur jag känner:

… För dom [sannolikhetskalkyler] är inte riktigt lika pålitliga. Dom blir till exempel väldigt olika före och efter. Jag menar till exempel, före Harrisburg... och då var det ju ytterst osannolikt, att det som hände i Harrisburg skulle hända, men se´n så fort det hade hänt, då raka sannolikheten upp till inte mindre än hundra procent, så att det blev... det blev nästan sant att det hade hänt.
Ja, men bara NÄSTAN sant. Det är det som är det konstiga. För det är fortfarande som om dom går och tycker, att det där som hände i Harrisburg, det var så otroligt osannolikt, så att egentligen så har det nog inte hänt. Hela socialdemokratiska partiet går ju sedan mer än ett halvår tillbaka å väntar på besked om det som hände i Harrisburg har hänt eller inte. Innan dom kan bestämma sig för om dom ska tycka att kärnkraften är så farlig som den skulle va om det som hände i Harrisburg har hänt. Ja, å man förstår ju att dom tvekar för jag har läst att enligt alla sannolikhetsberäkningar, så inträffar ju en sån där olycka kanske bara nå´n enstaka gång på flera tusen år. Och det är ju i varje fall inte troligt, att den skulle ha hänt redan nu, va? Utan det är i så fall betydligt mera sannolikt, att den har inträffat längre fram. Å då kommer ju saken i ett annat läge.
Se´n är det det också, att OM nu det här som hände i Harrisburg verkligen hände, mot förmodan, då är ju risken att det ska hända en gång till, den är ju så löjligt liten, så att... på sätt och vis, så kan man säga, att det som hände i Harrisburg, ja... det var tur att det hände, va. För då vet vi ju nu, att det är nästan säkert, att det inte händer en gång till…

Men vi vet ju att det, mot all sannolikhet och förmodan, hände en gång till. Och den gången med betydligt värre följder. För min del räcker det. Det behövs inga stora misstag för att katastrofen ska bli verklighet. De som jobbar på kärnkraftverk är också människor som du och jag.
Men kärnkraften är inte bara farlig om utifall att. Även om allt går precis som det ska, utan några missar, får vi en otrevlig biprodukt; radioaktivt avfall som strålar ut livsfarlig strålning i sisådär 10000 år framåt. Och vi vet fortfarande inte riktigt var vi ska göra av det. Ska vi gräva ner det? Och lämna över ansvaret för våra dumheter på kommande generationer? Vi har ingen aning om hur världen ser ut om 10000 år, vi har inte ens koll på de närmaste hundra åren. Vem vet vilka konflikter som rasar i Sverige om hundrasjuttio år? Och vem vet vem som plötsligt kan komma på att ”nej men titta, här ligger ju massa utarmat uran i berggrunden! Det skulle ju kunna bli ett riktigt festligt kärnvapen…”?
Eller vi kanske ska sälja vårt radioaktiva avfall? Det låter ju fullkomligt sjukt, men faktum är att det redan pågår en sådan handel i världen. Rika länder erbjuder fattiga länder pengar eller skuldavskrivningar mot att de tar hand om deras restprodukter.
Ett av de vanligast förekommande argumenten för kärnkraften är ”den är så snäll mot naturen”. Jasså? För att framställa ett kg uran lämnar man efter sig tre ton radioaktiv sandvälling. Brytningen av uran är en av världens skitigaste gruvdrifter (som vi med glädje överlåter åt Ryssland eller fattiga Afrikanska stater) och orimligt stor del av arbetarna drabbas av cancer på grund av den starka strålningen i gruvorna.
Avveckla kärnkraften, säger jag.”
Men sedan kom den här andra debatten. Den i naturkunskapen. Där jag skulle agera notorisk kärnkraftsförsvarare. När jag först fått min roll blev jag bara trött. Jag hade just spelat kristdemokrat i den första debatten. Kunde jag inte bara få tycka som jag tycker på riktigt någon gång? Då skulle allt jobb redan vara gjort, argumenten hade jag redan. Men efter ett tag blev det riktigt intressant. Här har jag gått i två år och varit förbannad på det omoraliska överlåtandet av uranbrytningen till andra länder, fastän vi mycket väl har uran i vår svenska berggrund också, eftersom gruvdriften är så farlig att vi inte vill ha med den att göra. Och så läser jag plötsligt på SKB: s hemsida att brytningen av det uran som används i svenska kärnkraftverk är så ren och så modern och hightech. Och anledningen till att vi inte bryter uranet i Sverige är helt enkelt att uranhalten i vår berggrund är för låg för att det ska bli lönsamt.
Det är klart att jag förstått att jag skulle få en annan sida av saken presenterad för mig när jag gick in på SKB: s hemsida än när jag gick in på Ung Vänsters. Men vem ska jag lita på nu? Vem av dem ljuger? Någon måste det ju vara.
Något lugnad blev jag också av att surfa runt på den här sortens hemsidor (det handlade framförallt om SSI:s, SKB:s och SKI:s hemsidor) jag har t ex fått reda på att kärnkraftavfallet inte kan användas i framtida kärnvapen, det handlar tydligen om olika sorters uran. Jag fick också en bättre bild av alla de säkerhetsåtgärder som finns på de svenska kärnkraftverken. Och en grundligare genomgång av programmet för hanteringen av det radioaktivaavfallet. ”Sverige har ett radioaktivtavfall. Det ska vi ta hand om.” (SKB)
Jag tycker fortfarande att kärnkraften ska avvecklas. Dels för att vi leker med saker vi inte kan hantera. Hur många barriärer vi än skaffar finns alltid risken kvar. Dels för att det helt enkelt inte är ett hållbart alternativ. Jag kan inte förneka att kärnkraften är både effektiv (det krävs två cm2 uran per person och år) och billig. Men vi har inte hur mycket uran som helst. Tids nog måste den ersättas.
Och jag tycker fortfarande att det är dålig stil av oss att dumpa vårat gamla avfall på kommande generationer. Som om inte de kommer ha nog med sina egna problem. Idag är Sveriges berggrund högst stabil, men vem kan garantera att den håller sig lugn och snäll i ytterligare 100 000 år?

Angående fossila bränslen
Det är väl inte en kotte nuförtiden som anser att fossila bränslen är den hållbara energikällan vi ska satsa på i framtiden? Vi vet alla att när vi förbränner f.d. växt- och djurdelar som pressats samman under jordens yta under miljontals år släpper vi lös koldioxid som växterna snappat upp under lika många års fotosyntes. Följderna av höjd koldioxid halt i luften är som bekant växthuseffekt och klimatförändringar. Det är inte bara koldioxid som hamnar i luften under användning av fossila bränslen. Där finns t ex svavel som orsakar försurning och giftiga kolväten som gör att smog bildas. Transporterna av det fossila bränslet olja sker ofta med gamla småskruttiga fartyg och oljeutsläpp är inte ovanliga, ofta är de tom medvetna! För trots att det är olagligt rengör många fartyg sina tankar ute till havs, eftersom det är billigast och eklast så. Skadorna efter oljeutsläpp är både förödande och långlivade.
Alla känner till de stora miljöproblem som uppstår när vi använder oss av fossila bränslen. Trots det är olja fortfarande den största handelsvaran i världen och mellan 80-90% av världens samlade energiförbrukning består av just fossila bränslen. Jag kan inte förstå varför man inte lägger ner mer kraft på att försöa ersätta dem.

Angående biobränsle
Mitt stora problem inför debatten om energi i vintras var att komma på vad som är så dåligt med de andra energikällorna. Fossila bränslen var inte svårt, men resten? T.ex. var det enda negativa som stod att läsa om biobränslen att det vid s.k. snåleldning orsakade utsläpp av giftiga kolväten som ger cancer. Men eldade man som man skulle, snabbt och hett, var det bara positiva omdömen. I samlingsnamnet biobränslen räknar man in sådana bränslen som kommer från växtriket, tex ved bark halm torv pellets flis och, tro det eller ej, gödsel och alkoholer. Man frigör förvisso koldioxid även vid förbränning av fossila bränslen men inte mer än det växterna band under fotosyntesen medan de levde. Detta gör att det går jämt ut och förbränningen bidrar därför inte till någon ökad växthuseffekt. För att man inte ska störa kretsloppet är det dock viktigt att man sprider ut askan som blir kvar när man eldat färdigt. Vad jag förstått är man ännu ganska slarviga med det. Annars tycker jag att biobränsle verkar vara ett utmärkt alternativ. Varken ineffektivt eller dyrt, som annars är de vanliga nackdelarna och orsaken till att de förnyelsebara energikällorna inte slagit igenom. Just idag medan jag suttit här och skrivit detta har en pelletspanneinstallatör meckat runt i vår källare. Det känns bra både ur familjens ekonomiska- och samhällets miljösynpunkt. Pellets och flis är ju biprodukter som annars inte tas till vara på och används utan ligger kvar och ruttnar bort. Jag har svårt att se varför biobränslen inte används mer. Jag kanske är överentusiastisk.


Angående vindkraft
Vindkraft, som egentligen är en form av solenergi (det är ju solens värme som sätter fart på luften) är känd och utnyttjad sen länge. I Sverige har i använt vinden sedan 1300-talet då vi började bygga väderkvarnar. Vindkraftens största minus är ineffektiviteten. Det krävs en himla massa vindkraftverk för att de ska få någon större betydelse för elproduktionen. Men varför inte bygga en himla massa då? Som det står i boken, det finns ju hur många gamla industritomtar som helst man kan använda. Tex Höganäsbolagets långa kustremsa där det blåser som bara den nästan jämt.
Det är inte många som har något direkt emot vindkraft. Men ingen vill ha den i sin närhet. Sådant blir jag så arg på!
”... Jo visst är vindkraft bra. Bara de inte bygger någon sådan där vindmölla någonstans här omkring...” Frågar man varför är det antingen av estetiska skäl eller på grund av bullret. Själv tycker jag faktiskt att vindkraftverken är riktigt snygga så det första argumentet har jag aldrig godtagit. Då återstod alltså risken för oljud. När jag och min vän Tracy satt och pratade om det en dag innan jul kom vi på att varken hon eller jag någonsin varit alldeles intill ett vindkraftverk och hört efter. Så vi bestämde oss för att göra en utflykt till någon av möllorna här i trakten. Mina föräldrar undrade såklart vad jag skulle där och göra. ”Jamen, innan jag vet hur de låter kan jag ju inte uttala mig i debatten.” Deras kommentar var: ”måste du tvunget uttala dig i alla debatter?”. Det är klart!
Så vi cyklade iväg till närmsta fält för att lyssna. Vi kom fram till att precis under dem vill vi inte bo, generatorns brummande var starkt huvudvärksframkallande, men det är ju inte heller meningen. Några hundra meter bort, vid närmsta gård, var det dock inga problem. Det skulle i sådana fall vara eventuella infraljud. Sådana vi inte kan uppfatta men som ändå är skadliga för hörseln. Alltså har jag tillsvidare, tills man kommit fram till något angående infraljuden, sågat även det andra argumentet.
Jag tycker absolut att man borde undersöka möjligheterna att utöka vindkraften genom att bygga vindkraftverk ute i vattnet noggrannare. Det låter som en synnerligen bra idé.

Angående vattenkraft
Det nordsvenska landskapet är perfekt för vattenkraft. Det kom man på redan i början av 1900-talet. Allt sedan dess har vattenkraften varit en viktig grund i den svenska energiproduktionen (den står för ca 60% av elproduktionen) och en stor orsak till att elen i Sverige är så billig som den är. Det märks tydligt hur viktig vattenkraften är år som detta, då sommaren och hösten varit fina och torra. Det vackra vädret gör nämligen att vattennivån i dammarna sjunker. Det är då experter och massmedia börjar skrika ”energikris!” och elpriserna stiger direkt.
Vi utnyttjar ca 75% av den vattenkraft som skulle löna sig att bygga ut. Anledningen till att man inte utnyttjar den till 100% är att regeringen bestämt att vi ska spara fyra av de stora älvarna. Helt rätt och riktigt enligt min mening. Visst är vattenkraften ren och utsläppsfri. Men dammarna, gigantiska anläggningar där man lagrar vattnet för att sedan släppa ut det allteftersom för att få en jämn energiproduktion året om, sabbar stora delar av det biologiska livet i trakterna runt omkring. Varken strandvegetationen eller djurlivet i dammarnas vatten blir normalt på grund av att vattennivån stiger och sjunker med flera meter i taget då man reglerar dammluckorna. När man bygger nya dammar översvämmas stora marker, detta har tvingat många människor att flytta och samerna att flytta sina renar då deras betesmarker vattenfylls.
Alltså bör vi inte ytterligare bygga ut vattenkraften, varken i de stora älvarna eller i mindre vattendrag. Men de vattenkraftverk vi har ska vi självklart fortsätta att använda så länge de håller.

Angående solenergi
Jag tror på solenergin! Egentligen är det ganska logiskt att vi lär oss att använda energin direkt när den kommer till oss i form av strålenergi, innan den hunnit omvandlas flera gånger om. Det finns för närvarande två olika sätt att ta tillvara på solenergin. Det enklaste sättet (det jag förstår hur det går till) är med hjälp av solfångare. Där låter man solens strålar värma upp vatten som sedan leds genom smala rör till en isolerad tank där det kan lagras tills man använder det för att värma upp sin bostad. Solfångare kan alltså bara användas för att ge oss värme. Man har räknat ut att ca en femtedel av Sveriges värmeförsörjning skulle kunna klaras av med solfångare. Det dumma är att de är dyra att bygga. Iochförsig är det en engångskostnad, sedan är det bara för underhållet man får betala. Men det kan ändå kännas lite motigt att betala motsvarande tjugo års oljeanvändning på en och samma gång...
Det andra sättet man kan använda solenergin på är genom solceller. Där trollar man fram el direkt ur solstrålarna, fråga mig inte hur. Tekniken används bla på miniräknare. Den lilla rutan som brukar finnas uppe i ena hörnet är en liten sollcell. Om man byggde sådana solceller på en area stor som tre gånger tre mil skulle vi kunna täcka hela Sveriges elbehov. Vi behövde ju inte bygga alla på samma ställe. Men tänk om vi utnyttjade alla hustak i hela Sverige, bara på våra uthustak får man ihop ett antal m2. Det är självklart inte rimligt att byta ut hela elförsörjningen till solceller på en gång. Men om det är så effektivt och billigt som det står i boken, hur kommer det sig att man inte använder det mer än man gör? Kan vi inte täcka Barsebäck 1 med solceller istället för att ta reaktorn i bruk igen?! Ett aningen naivt förslag, jag vet. Men är det inte ofta de mest naiva och barnsliga förslagen som visar sig vara de mest nytänkande och, på sikt, bästa?
Dock; även om vi lyckades täcka elproduktionen genom användning av solceller skulle vi fortfarande ha problemet med transportmedlen kvar. Det är framför allt där oljan går åt och den kan vi alltså inte ersätta med solenergi.

Vår energiförbrukning
585 miljarder kWh är mycket energi. Så mycket att jag inte klarar av att greppa vilka mängder det verkligen är. Siffrorna är inte unika för Sverige. I hela västvärlden (Västeuropa och Nordamerika) är vi väldigt bortskämda och slösar gärna med energin. Vi utgör 20% av jordens befolkning men vi förbrukar 80% av jordens naturtillgångar och energiresurser. En ensam medelsvensk förbrukar under sin livstid lika mycket energi som 100 medelindier gör tillsammans. Klyftor är till för att utjämnas hävdar jag bestämt med hela min vänstervridna världsbild i baktanke. Men om de här klyftorna utjämnas genom att hela världens befolkning skaffar lika bekväma vanor som vi, om alla indier skaffar bil, om alla ryssar får värme i sina hus, skulle världen verkligen bli bättre då? Framförallt; skulle världen och människorna som bor här, både fransmän och afghaner, må bättre? Knappast. Det ökade bränslebehovet skulle tära ännu mer på våra bränsletillgångar, de ökade utsläppen av koldioxid skulle tära ännu mer på vår atmosfär och de ökade utsläppen av svaveloxid skulle ytterligare försura våra sjöar och vår mark. Men är det då nödvändigt att använda så mycket energi som vi gör för att leva ett bekvämt liv? Nej, jag tror inte det. Jag tror det är där vi har en stor del av lösningen på våra energiproblem. Vi måste lära oss att spara! Och ta tillvara på den energi vi har. Det är inte klokt så mycket energi som bara försvinner, tex räknar man med att 111 miljarder kWh om året försvinner ut med kylvattnet som spolas ut i havet från de fyra svenska kärnkraftverken.
Man talar om verkningsgraden, dvs. hur många procent av energin vi verkligen får nytta av och hur mycket som bara går till ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: energi

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2006-11-25

    grymt bra. skrivet på ett så j

  • Inactive member 2007-06-12

    Harr'u kopierat eller?* Eller

Källhänvisning

Inactive member [2003-02-21]   energi
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=1726 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×