Att implementera etnisk mångfald : en studie av statlig styrning och tre myndigheters tillämpning av integrationspolitiken.

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Utgångspunkten för studien är den statliga styrningen och dess förändring från detaljstyrning till en mer allmänt formulerad målstyrning. Ett område där det här kan märkas är integrationspolitiken som formuleras genom allmänna mål och direktiv. Ett verktyg för integrationspolitikens genomförande är den offentliga förvaltningen som bör föregå med ett gott exempel gentemot övriga samhället. I direktiven anges exempelvis att myndigheterna ska föra ett aktivt mångfaldsarbete med målet att personalens etniska sammansättning ska spegla samhället i övrigt. Några mer precisa direktiv hur detta ska uppnås och exempelvis hur det ska mätas anges inte. Syftet med studien är att undersöka hur tre olika myndigheter implementerat integrationspolitiken samt hur de uppfattar styrningen och direktiven från regering och riksdag. Metoden som används för att uppnå syftet är kvalitativ fallstudie av myndigheterna SMHI, Sjöfartsverket samt Luftfartsverket. Kärnan i materialet utgörs av djupintervjuer med ansvariga tillämpare samt mångfaldsplanerna hos respektive myndighet. Som teoretisk grund finns förhållandet mellan stat och förvaltning samt teorier kring policyprocess och implementering. I slutsatserna konstateras det att policyprocessen för det studerade området bör betraktas som ett växelspel mellan i första hand policyformulerare samt implementerare. En viktig roll spelar även exempelvis integrationsverket för utvärdering och återföring. I det empiriska materialet har det dock inte hittats något aktivt samspel mellan utvärderare och implementerare. Faktorer som har spelat en viktig roll för myndigheternas arbete är istället politiska, administrativa samt samhälleliga. De politiska besluten ligger till grund för arbetet hos respektive myndighet. Ansvariga tillämpare har hela tiden utgått ifrån de centralt fattade besluten. Hur arbetet sedan har utformats beror till största delen på traditioner och etablerad struktur inom myndigheten. De samhälleliga attityderna har slutligen underlättat arbetet då begrepp som mångfald och integration har blivit vanligt förekommande och mer accepterade i samhället liksom på arbetsplatsen. De ansvariga tillämparna inom respektive myndighet uppfattar styrningen som bra. De anser i vart fall inte att någon annan typ av styrning skulle vara bättre. Kritik finns dock mot den vaga definitionen av begreppet mångfald vilket hos två av myndigheterna har gjort att mål om ökad mångfald har tagits bort. Detta för att man helt enkelt inte vet vad som ska mätas. En positiv aspekt av detta är dock att personalen inom myndigheterna tvingats till diskussion om hur begreppet ska tolkas vilket underlättat arbetets förankring. Slutsatserna kring den statliga styrningen inom området för myndigheters arbete för ökad etnisk mångfald är att direktiven är väldigt allmänt formulerade vilket lämnar fältet öppet ...