Adolf Hitler

13 röster
16109 visningar
uppladdat: 2003-03-11
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Adolf Hitler föddes den 20 april 1889 i Braunau i Österrike, som son till en tulltjänsteman. Även om han betraktades som duktig, hade han svårt att anpassa sig i skolan och slutade denna utan att ha tagit studentexamen. Han genomgick inte heller någon annan utbildning.

År 1907 flyttade Hitler till Wien, där han sökte in vid konstakademin men inte antogs eftersom hans teckningsprov inte ansågs visa talang. Fram till 1913 levde Hitler i den europeiska kulturmetropolen Wien, där han bl.a. livnärde sig som målare.
Här mötte han en radikalt folklig (völkisch) nationalism och antisemitism. Åren i staden formade honom och hans åsikter. Wien fick vid denna tid ett allt större inslag av icke-tyskar, samtidigt som Hitler levde där i misär. Han lämnade Wien som övertygad nationalist, antimarxist och antisemit.
För att slippa från österrikisk militärtjänst flyttade han 1913 till München, där han fortsatte sitt liv som konstnär.

Världskrigets utbrott i augusti 1914 upplevde Hitler som en befrielse från sitt lite trista liv. Som representant för de "nationaliserande massorna" anmälde han sig frivilligt till krigstjänst för Tyskland.
På hösten 1914 kom Hitler till västfronten, där han tjänstgjorde som ordonans. Han blev sårad två gånger och blev också dekorerad två gånger för sin tapperhet och inställning. Mansgemenskapen vid fronten blev hans andra viktiga erfarenhet, och kriget slutade i verkligheten aldrig för Hitler.

I november 1918 vände Hitler tillbaka till München, desillusionerad genom Tysklands nederlag och kapitulation. Revolutionen i Tyskland upplevde han som ett förräderi mot soldaterna vid fronten.
I München anmälde sig Hitler på kasernen och fick av armén uppgiften att övervaka några av de radikal-nationalistiska grupperna.
I september 1919 övervarade han ett möte i Deutsche Arbeiterpartei, DAP, och han gick därefter med i partiet samt blev invald i dess ledning med ansvar för offentlighetsarbete och propaganda. I DAP gjorde Hitler tack vare sina talegåvor och sin agitationsform snabbt politisk karriär.
År 1920 lämnade Hitler armén. Från och med nu bestod hans liv nästan bara av politik. Därigenom kunde han ge sina meningar, vilka låg i linje med DAP:s "nationella socialism", politisk form.

Partiet ändrade i februari 1920 namn till Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei, NSDAP.
Hitler gav det ett program i 25 punkter och 1921 erkändes han som obestridd ledare för partiet.
Från slutet av 1921 omtalades han som Führer ("ledare"). Under Hitlers ledning växte det völkisch-nationalistiska partiet till en faktor i bayersk politik. NSDAP uppfattade sig själv som en "nationalrevolutionär" och antidemokratisk rörelse, vilken avvisade Weimarrepubliken och ej deltog i val.

Den 8-9 november 1923 försökte Hitler komma till makten med hjälp av en kupp, ölkällarkuppen, men försöket misslyckades och polisen stoppade nazisternas marsch genom München. 16 nazister dödades. Hitler blev själv lätt sårad och anhölls. NSDAP förbjöds.
I februari 1924 anklagades Hitler för högförräderi och dömdes till fem års fängelse. Han var fortfarande österrikisk medborgare men slapp att utvisas. I fängelset författade Hitler boken Mein Kampf ("Min kamp") om sitt liv och sin uppgörelse med tysk politik, och han presenterade en på nationalism och antisemitism baserad världsåskådning. Hitler släpptes fri redan 20 december 1924.
Efter frisläppandet återskapade Hitler 1925 NSDAP efter att ha avgivit ett löfte om legalitet, dvs. att föra politik på författningens grund. Han erhöll dock snabbt talarförbud i stora delar av Tyskland. Han förlorade sitt österrikiska medborgarskap och var därefter statslös.
Hitler samlade den splittrade nationalsocialistiska rörelsen och blev på nytt dess ledare. Han ledde NSDAP enväldigt enligt "Führerprincipen", som fastlade militärliknande lydnadsförhållanden. NSDAP gjordes landstäckande, men det kom inte att spela någon politisk roll under Weimarrepublikens stabila år.
Först genom en kampanj mot Youngplanen sommaren 1929 fick partiet ett genombrott. Hitler och nazisterna blev kända. Hitler fascinerade tyskarna och ingav dem hopp. Nazisterna hade i det radikalt nationella temat, nämligen avvisandet av Versaillesdiktatet, en paroll vilken kunde fungera som minsta gemensamma nämnare och samla de krisdrabbade tyskarna bakom nazismen. Under Tysklands ekonomiska och politiska kris från hösten 1929 vann nazisterna växande anslutning från väljarna. År 1930 blev NSDAP näst största och 1932 största parti. Sistnämnda år blev Hitler tysk medborgare och beslöt ställa upp i rikspresidentvalet men förlorade i två valomgångar mot Hindenburg.
Den 30 januari 1933 installerades Hitler som rikskansler, då NSDAP kom till makten i en koalition med borgerligt nationella grupper. Hitler hade klargjort att nazisterna aldrig skulle släppa makten ifrån sig. Det visade sig riktigt. Tillsammans med Göring befäste Hitler nazisternas makt, utmanövrerade regeringspartnerna och byggde på kort tid upp ett nazistiskt styre. Genom riksdagsbrandförordningen i februari infördes undantagstillstånd, och fullmaktslagen 24 mars gav Hitler makt att på egen hand lagstifta och bygga upp sin nazistiska diktatur. Andra partier förbjöds och tyskarna likriktades, medan judarna och "rasmässigt mindervärdiga" diskriminerades.

Den 30 juni 1934 inledde Hitler en blodig uppgörelse med SA, partiets halvmilitära förband, vilket stärkte hans position hos den tyska befolkningen och i armén. Då Hindenburg dog i augusti samma år övertog Hitler dennes ämbete och antog titeln "Führer und Reichkansler" (ledare och rikskansler) - fortsättningsvis kallade han sig mestadels bara Führer. Tyskland var nu helt i hans händer. Under Hitler förenades ledningen av stat och parti. Det byggdes upp en Führerstaat, som var utan författning ( den baserade sig på en "oskriven författning" ), där Hitlers vilja och ord var lag. Inga bestämmelser inskränkte hans makt, ingen kunde kontrollera eller avsätta honom. Hitler fungerade som det nazistiska Tysklands integrerande kraft, bl.a. med stöd av Führermyten, som baserade sig på hans stora popularitet. Han delegerade emellertid befogenheter till en rad personer och maktcentra i ett polykratiskt system. Detta gällde särskilt inom inrikespolitiken, medan Hitler personligen tog sig an utrikespolitiken och senare krigspolitiken.

Hitlers mål var att "befria" Tyskland och återskapa ett Stortyskland. År 1935 återinfördes allmän värnplikt och 1936 remmilitariserades Rhenlandet, vilket stred mot bestämmelserna i Versaillesfreden. Genom införlivandet av Österrike och det sudettyska området 1938 skapade Hitler ett Stortyskland på en rasmässig grundval. Tyskland hade enligt honom behov av Lebensraum ("livsrum") för att kunna brödföda sig och klara sig som stormakt. Detta kunde endast uppnås genom erövringar. I februari 1938 övertog Hitler själv överkommandot över krigsmakten.
Han ville krig. Första världskriget hade bara varit första akten, och han var inställd på att avsluta dramat med ett nytt och segerrikt krig. Som förberedelse för ett angrepp mot Polen ingick Hitler 23 augusti 1939 en icke-angreppspakt med den ideologiska huvudmotståndaren Sovjetunionen.

Den 1 september 1939 gick Hitler i krig och iklädde sig den fältgrå soldatuniformen. Han var nu fältherren, som ledde kriget från sitt Führerhauptquartier. Genom en rad blixtkrigsaktioner erövrade Hitler Polen ( som delades med Sovjetunionen ), Danmark, Norge, Nederländerna och Belgien samt besegrade Frankrike, medan han i september 1940 gav upp planerna på en invasion av Storbritannien. Före storangreppet på Sovjetunionen 22 juni 1941 lade Hitler under sig stora delar av Balkan.
Kriget mot Sovjetunionen var ett barbariskt folk- och raskrig för att tillintetgöra den "judiska bolsjevismen" och erövra Lebensraum. Angreppet körde fast på hösten och vintern 1941, varefter Hitler själv övertog den operativa ledningen. Han var militärt bättre än sitt rykte, men blev mer och mer envis och fanatisk och träffade flera felaktiga avgöranden. Samtidigt gav han under tiden efter juni 1941 order om Endlösung ("den slutliga lösningen"), mordet på de europeiska judarna i nya förintelseläger i Polen. Också zigenarna omfattades av detta beslut.

Från 1941 visade sig Hitler nästan inte mera i offentligheten. Goebbels lanserade med Führermyten bilden av ledaren Hitler, som offrade sig vid fronten i Tysklands krig. Hitlers envisa vägran att uppge Stalingrad 1943 avslöjade hans sviktande förmåga att hantera kriget. Den 20 juni 1944 överlevde han ett attentat i högkvarteret Wolfsschanze. Som hämnd lät han avrätta ett stort antal officerare som deltagit i en sammansvärjning bakom attentatet.
Att vinna kriget var emellertid inte längre möjligt för Hitler. Han vägrade dock att kapitulera och prisgav därmed Tyskland åt ett förödande nederlag. I november 1944 måste Hitler lämna Wolfsschanze och återvända till Berlin. I mars 1945 utfärdade han Nero-ordern om att ödelägga Tyskland: "det tyska folket hade inte visat sig uppgiften vuxet". Den 29 april gav Hitler själv upp och insatte testamentariskt marinchefen Dönitz som sin efterträdare. Samtidigt gifte han sig med Eva Braun och medan ryssarna närmade sig Führerbunkern begick båda självmord 30 april. Hitler efterlämnade ett Tyskland i fysisk och moralisk ruin.

Som person var Hitler svår att komma in på livet. Man vet mycket lite om honom som privatperson. De tre människor som fick ett nära känslomässigt och personligt förhållande till honom, nämligen modern, systerdottern Geli Raubald, som var hans förtrogna till dess hon begick självmord 1931, samt Eva Braun, har inte uttalat sig. Själv förmedlade Hitler intrycket att han levde ett spartanskt och torftigt privatliv. Han sade att han offrade sin personliga lycka för det tyska folket och att han hade gift sig med Tyskland.
Han levde i rollerna som politiker och offentlig person också när, efter 1933, Führerkulten uppbyggdes kring honom och han gjordes till något upphöjt och övermänskligt. Hitler skulle visas fram i överensstämmelse härmed, och tecken tyder på att han själv började bli offer för Führermyten. Hitler var obestridligen en taktisk och skicklig politiker. Under andra världskriget, och i synnerhet då det började att gå militärt bakåt för Tyskland, blev dock hans politiska förmåga undanträngd av dogma...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Adolf Hitler

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2004-11-23

    bra arbete.. skulle gett ett v

  • Inactive member 2005-01-15

    Arbetet skulle egentligen unde

  • Inactive member 2007-01-08

    Underkänt med stora bokstäver.

  • Inactive member 2008-05-12

    Snälla skriv källförteckning.

  • Inactive member 2012-11-15

    Kopierat rakt av från NE.se

Källhänvisning

Inactive member [2003-03-11]   Adolf Hitler
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=1784 [2022-08-10]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×