Reportage om familjen Lövgren

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag sitter i bilen, åkandes på en snötäckt landsväg. Från fönstret kan jag konstatera att omgivningen i stort sett är helt obebodd. Hur kommer det sig att familjer boendes i storstäder väljer att flytta ut till en lugnare tillvaro på landsbygden? För att ta reda på detta har jag valt att träffa familjen Lövgren, nybyggare på den svenska landsbygden efter ett beslut om att lämna huvudstaden Stockholm.

Ungefär trettio kilometer österut från Linköping ligger Spjällrum, en mindre by med cirka hundrafemtio invånare. För mig som under hela mitt liv bott inne i Linköping ger det här lugna och sömniga samhället mig ett mindre intryck. Visserligen är vyerna jag ser genom bilfönstret vackra med alla mindre hus målade i rödvita färger och närheten till den nu snötäckta naturen, men ett boende här skulle jag personligen ej uppskatta. Förmodligen skulle den händelselösa tillvaron tråka ut mig fullständigt. Ändå är det många familjer som tidigare bott i någon större stad som valt att bo här i Spjällrum där de flesta anser sig ha gjort ett bra boendeval. Familjen Lövgren är inget undantag. De har bott här sedan sommaren 99 och har inga planer på att flytta tillbaks in till staden igen.

Tråkig stämning innan

”Vi trivs väldigt bra här och har inte sedan vi flyttat in i det här huset haft en tanke om att flytta tillbaks till Stockholm igen” berättar Peter Lövgren, make till hustrun Eva och dottern Jessica.
Vi sitter i familjens kök och pratar samtidigt som vi äter av det som Eva ställt fram på köksbordet. Peter sitter framför mig och ger ett intryck av att vara en helt vanlig medelålders man. Vid hans sida sitter Eva med sjuåriga Jessica i knäna. Under hela intervjun sitter hon och väntar tålmodigt medan föräldrarna besvarar mina frågor. Man kan med enkelhet märka att hon tycker det ovanliga besöket är både spännande och intressant.
Eva berättar om det ledsamma livet innan de flyttade till Spjällrum.
”Vi kunde nästan aldrig vara allihop tillsammans” berättar hon och gör ett kort uppehåll, tittar på Peter och fortsätter;
”Peter brukade jobba i skift och jag anpassade min arbetstid så att jag arbetade längre när Peter var hemma för att kunna gå tidigare när Peter arbetade”

Läste artikel i tidningen

Det var när paret en morgon såg en artikel i tidningen som de kom på andra tankar. Artikeln handlade om en familj som flyttat från Stockholm ut på landsbygden och var nöjda över beslutet de tagit. Paret Lövgren ansåg då att även de möjligen skulle lämna det kaotiska livet i storstaden för att istället leva under lugnare omständigheter.
”Vi tänkte att det skulle vara bättre både äktenskapsmässigt och ekonomiskt” berättar Peter. På grund av de stigande fastighetspriserna i storstäderna blev nämligen parets hyra för den mindre lägenheten på södermalm alltför hög. De såg det därför naturligt att flytta ut på landet där de skulle få större bostadsyta till ett lägre pris.
Men detta är ej de enda orsakerna till att familjen Lövgren har valt att flytta,
”Tanken om att bo i ett eget hus har alltid varit lockande” berättar Eva när hon visar mig runt i den trevligt inredda bostaden. Vardagsrummet är prytt med ett flertal tavlor i en mängd olika färger och solljuset som lyser genom de stora fönstrena bildar ett färgrikt skuggspel då det lyser genom några flaskor som står i dessa. Rummen är i allmänhet väldigt utsmyckade, dock utan att skapa någon kaotisk stämning. Jag kan tydligt märka Evas upprymdhet och stoltheten hon känner över att vara ägare av huset.
”Jag skulle inte kunna tänka mig att bo någon annanstans än här, detta är vårat drömhus. Tack vare detta har samanhållningen i familjen ökat” berättar hon med ett leende.

Svårt att hitta hus

Ändå var husköpet inte helt fritt från möda. Resulterande av det stora intresset som finns om ett boende på landet i dagsläget gav paret svårigheter i att hitta ett lämpligt hus. Paret valde att ge sig på ett försök till att köpa ett hus utan någon hjälp från mäklare, något som en tredjedel av alla husköpare gör. Det positiva med detta är att säljaren kan spara utgiften för mäklararvodet, vilket kan göra det lättare att pressa ner priset. Köparen har då också möjlighet att prata direkt med säljaren som givetvis är den som känner till huset bäst. Men det finns även negativa sidor i ett köpande av hus utan mäklare konstaterar Peter.
”Vi riskerade att inte få all information som vi behövde vid köpet. Privatpersonen som säljer sitt hus har bara en upplysningsskyldighet, nämligen att berätta om det förekommer allvarligare fel på huset som han känner till. En mäklare däremot är skyldig att ge köparen i objektbeskrivningen, information som han till största delen får från försäljaren”.
Utan mäklare blev det svårt att hitta en seriös försäljare. Det var även många som ville ta så höga priser för sin bostad att parets ekonomiska tillgångar ej räckte till. Till slut hittade dem ändå det eftersträvade huset, detta vitmålade trähus med närhet till både skog och vatten.
”Vi tyckte att det skulle vara det mest prisvärda köpet. Vi kunde inte bortse ifrån den vackra omgivningen vi skulle få ta del av om vi flyttade in här” tillägger Eva och häller upp en väldoftande...