Alexander Graham Bell

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Telefonens Historia

Den första uppfinning som liknade telefonen kom 1861 och uppfinnaren hette Johann Philipp Reis och han var tysk. Den byggde på iden att man med hjälp av en tråd kunde överföra ljud i form av elektriska signaler, men han lyckades aldrig att få den att fungera tillräckligt bra. I USA togs iden senare upp av Alexander Graham Bell, som tog patent på en fungerande telefon 1876. Men Bell tog aldrig ut något patent i Sverige och Tyskland, där Lars Magnus Ericsson och Werner von Siemens utvecklade egna telefoner. I London öppnades telefontrafik 1879, i Stockholm 1880 och i Berlin 1881

"inledning"

Telefonen intar en central plats i vårt dagliga liv. Utan den skulle inte vårat samhälle fungera idag. Om telefonen inte fanns skulle det var betydligt svårare att kommunicera med varandra. Även om telefonen "bara" funnits i 120 år kan vi knappast föreställa oss ett liv utan den. Många uppfinnare bidrog till att uppfinna telefonen och den viktigaste insatsen gjordes av Alexander Graham Bell. Hans insats förändrade den mänskliga tillvaron.

ALEXANDER GRAHAM BELL
"amerikansk uppfinnare av skotsk härkomst, 1847 - 1922"

BARNDOM
Alexander föddes den tredje mars 1847 i Edinburgh i Skottland. Hans familj bestod av hans far, Alexander Melville Bell som var professor vid universitetet i Edinburgh. Han var professor i ljudlära och vältalighet. Hans mor Eliza tog hand om Alexander och hans två bröder Melville och Edward.

Hans pappa lärde hörselskadade människor att tala vid sidan om sitt arbete. Eliza var själv allvarligt hörselskadad men undervisade ändå sina söner när de var små. Sonen Alexander eller Aleck som han kallades, tyckte om att läsa och lära sig saker. När Alexander var elva år började han på Royal Edinburgh High School. Då bytte han även namn till Alexander "Graham" Bell för att inte förväxlas med sin far. Namnet fick han från en vän till familjen som hette Graham i efternamn. Skolgången gick inte bra, han gillade inte disciplinen i skolan och slutade två år senare utan avgångsbetyg. Efter skolan skickades Alexander till London där hans farfar bodde, som också var talexpert.

Alexander sökte arbete som lärarkandidat i vältalighet och musik vid Weston House Academy i Elgin, Skottland. Han var bara sexton år och yngre än en del av sina elever. Han stannade ett år i Elgin och studerade sedan vidare i latin och grekiska vid universitetet i Edinburgh. Efter studierna undervisade han i Elgin och sedan i Bath. Samtidigt som han studerade hur rösten fungerar. Alexander läste den tyske vetenskapsmannen Hermann von Helmholtz skrifter om akustik. Då började han fundera på om det skulle kunna gå att överföra talet via en tråd, med hjälp av elektriska "vågor".

Pappa Bell & "Synligt Tal"

Professor Bell hade under många år arbetat på ett fonetiskt system som han kallade "synligt tal".1866 flyttade familjen till London och följande år följde Alexander Graham efter. Han började att lära ut sin fars metod till barn med hörselskador och talsvårigheter samtidigt som han fortsatte att göra experiment med röst och elektricitet.

Flytten till Amerika

1867 blev Alexanders yngre bror, Edward, sjuk och dog.1868 reste professor Bell runt i Amerika och föreläste om "synligt tal", som han hoppades skulle uppskattas mer där än i London. Dessutom trodde han att det nordamerikanska klimatet skulle vara bättre för barnen och när också den äldste sonen, Melville, dog 1870 bestämde han sig för att utvandra. Alexander Graham tänkte först stanna kvar i England, där han hade sitt jobb och sina studier. Men eftersom han var den ende som fanns kvar av hans syskon så beslöt han sig för att följa med ändå. Familjen Bell reste i juni 1870, Alexander var då 23 år gammal.
Bell som Ljudlärare

Året efter flytten till Kanada flyttade Alexander till Boston och gjorde sig känd som en framgångsrik lärare. Han visade hur talets olika ljud framställs genom stämbandens vibrationer i struphuvudet och lärde dem hur ljuden ändras med läpparna.
Bell undervisade på dagen och arbetade med telegrafen på kvällarna.
Såsmåningom utnämndes han till professor i röstfysiologi vid Bostons universitet.
Han bodde i den förmögne Thomas Sanders hem. Han blev förälskad i en elev, Mabel Hubbard. De förlovade sig 1875 och gifte sig två år senare.

Ekonomi & Hjälp

Bell berättade för Hubbards far, Gardiner, Thomas Sanders om sina försök att skapa multiplextelegrafen och telefonen. Men det var bråttom, andra uppfinnare arbetade med samma sak och den som först fick klart den och fick patent på den vann framgång och rikedom. Hubbard och Sanders lovade att ekonomiskt stödja Bells experiment, De hyrde en arbetslokal och anställde även en medhjälpare på halvtid, Thomas Watson.

ARBETET MED TELEFONEN
Under 1875 arbetade Bell och Watson med den harmoniska telegrafen. Den andra juni lyckades de omvandla ett ljud till elektricitet och sedan tillbaka till ljud igen, av en slump. Då förstod han att han funnit principen till hur den "talande telegrafen" skulle fungera. Han vidareutvecklade principen och kom på att en tunn och elastisk bit skinn eller pergament, skulle kunna fungera som en "mekanisk trumhinna". Idén fick han från sina hörselstudier. Om man använde en "mekanisk trumhinna" i båda ändarna av en tråd uppstod det ljud. Den 14 februari 1876 gick Gardner Hubbard med Bells telefonpatent till Us Patent Office. Bara några timmar senare samma dag sökte också Elisha Gray patent på en telefon. Bells telefon godkändes den 3 mars 1876 (samma dag fyllde han 29 år) och fick patent nummer 174 465. Den fungerade ännu inte riktigt bra men ett par dagar senare, den 10:e mars kom nästa framsteg. Med en provsändare lyckades Bell få fram ett klarare och tydligare ljud. Första orden var ett rop på hjälp, Bell hade vällt ut några kemikalier och ropade på Watson genom sändaren.


Telefonen blev mera officiellt känd vid den stora 100:a års utställningen 1876 i Phiadelphia. Den 9 juli 1877 bildade Bell, Watson, Gardiner Hubbard och Thomas Sanders Bell Telephone Company. 1877 byggdes den första telefonstationen i Boston på prov. Men 1880 var Bell trött på Telefonen och slutade på Bell Telephone Company. Bell var bara 33 år men var redan rik och hade fru och två döttrar, Elsie och Marian. År 1882 blev Bell amerikansk medborgare. Han bestämde sig för att fortsätta som uppfinnare och det förblev han också under de följande 40 åren. Alexander dog den 2 augusti 1922, 75 år gammal. Han begravdes vid sitt sommarhus Beinn Bhreagh på Cape Breton den 4 augusti 1922. Alla telefoner var tysta en minut under begravningen.

EFTER BELL

Den vanliga telefonen som vi använder idag har egentligen inte förändrats särskilt mycket sedan Bells och Edisons tid utan fungerar i stort sett på samma sätt. Däremot har det skett en häpnadsväckande utveckling av uppkopplings - och nummeröverföringssystem liksom av telefonstationer och nät. De flesta av dagens telefonlinjer använder ljus istället för elektricitet, precis som Bell förutsade. Signalerna består av laserimpulser som leds genom optiska fibrer. I en telefon omvandlas talmönster till elektriska signaler eller ljussignaler. Det är inte bara tal utan också annan information som kan omvandlas till sådana signaler och sändas genom telefonlinjer. De används bland annat för att överföra datainformation och bilder som TV eller text och bilder från en telefax.

ALEXANDER GRAHAM BELL
"amerikansk uppfinnare av skotsk härkomst, 1847 - 1922"

BARNDOM
Alexander föddes den tredje mars 1847 i Edinburgh i Skottland. Hans familj bestod av hans far, Alexander Melville Bell som var professor vid universitetet i Edinburgh. Han var professor i ljudlära och vältalighet. Hans mor Eliza tog hand om Alexander och hans två bröder Melville och Edward.

Hans pappa lärde hörselskadade människor att tala vid sidan om sitt arbete. Eliza var själv allvarligt hörselskadad men undervisade ändå sina söner när de var små. Sonen Alexander eller Aleck som han kallades, tyckte om att läsa och lära sig saker. När Alexander var elva år började han på Royal Edinburgh High School. Då bytte han även namn till Alexander "Graham" Bell för att inte förväxlas med sin far. Namnet fick han från en vän till familjen som hette Graham i efternamn. Skolgången gick inte bra, han gillade inte discipl...