De första terroristerna

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

De fösta historiska terroristerna som vi med viss rätt kan kalla terrorister, var de judiska ”seloterna”. Vid tiden för Kristi födelse kämpade de mot det romerska imperiet, som höll på att förstärka sin kontroll över östra Medelhavets kustländer. Det grekiska ordet ”zelos”, som betyder ”iver”, gav seloterna deras namn.

Seloterna ingick vid tiden strax efter Kristi födelse i ett judiskt nationellt och revolutionärt parti, vars stiftare anses ha varit en person som kallades Judas galiléern och omkring år 7 e Kr manade till och själv deltog i uppror mot den romerska ockupationsmakten.

Seloterna hade börjat sin existens som ett religiöst renlevnadsparti, sin tids fundamentalister. De skriftlärde krävde att judarna strikt skulle iaktta judiskt, mosaisk lag. Med tiden utvecklades de till att bli en organisation som inte bara höll efter religiösa beteende utan strävade efter att påverka den politiska situationen. Framför allt kämpade de mot den romerska ockupationen. De förfaller som om en av Jesus lärjungar, Simon Kannanaios, också känd som Simon Ivraren, tillhörde seloterna.

Selotismen beskrivs som en fanatisk och extrem handlingsinriktad religiös lära, en sorts våldsam fundamentalism som existerade inom flera judiska riktningar och även senare bland många kristna i antikens Palestina.

Ledaren Judas galiléerns maning till skattevägran blev signal till ett allmänt uppror mot de romerska herrarna. Ett blodigt uppror pågick i närmare tio år. Mellan överfallen på romerska ockupationssoldater och judiska samarbetsmän drog han sig tillbaka till grottor och jordhålor ute i öknen. Hans slutliga öde förfaller okänt. År 46 e Kr greps och korsfästes två av hans söner.
Efter hand uppträdde ett antal nya ledare med det vid den här tiden ganska vanligt anspråk på att vara Messias som hade kommit för att befria judarna från romerska förtrycket. År 63 e Kr tog sig selotiska gerillamän in i Jerusalem och kidnappade den främsta medhjälparen till översteprästen Eleazar. Den kidnappade släpptes inte förrän rommarna hade frigett tio tillfångatagna seloter, en operation så framgångsrik att gerillakrigarna gjorde om det hela och ett flertal gånger kidnappade medlemmar ur tempelvakten i Jerusalem.

En utbrytargrupp från seloterna som blev en fristående grupp terrorister blev kallade av rommarna för ”sikarierna”. Rommarna kallade dessa för sikarierna efterden dolk, ”sica”, som de höll dold i kläderna men flitigt använde som mordredskap. Plötsligt och oförmodat hände det att sikarier mitt inne i en folksamling stack ned sina fiender, vanligen romerska kolonialtjänstemän och officerare eller föraktade kollaboratörer, judar och greker som samarbetade med rommarna.
Under 1900-talet återuppstod sikarierna i ny skepnad. Så kallas nämligen de colombianska knarkmaffiornas handgångna män: ynglingar som mördar på beställning – men numera knappast med dolk utan med en kula för pannan – på öppen gata i Medellin, Cali eller Bogotá.

Seloterna drog sig så småningom tillbaka till Masada, där de utsattes för belägring och år 73 e Kr begick kollektivt självmord. När romerska trupper till sist stormade klippan där ökenfästningen ...