Den 18 maj 2001 fattade riksdagen i Helsingfors beslutet att det utbrända
kärnbränslet från de finska kärnkraftverken ska slutförvaras i Euraåminne,
12 mil norr om Åbo. Finland blev därmed det första landet i världen som
fattat detta beslut. I Sverige har beslut tagits om vilken metod för
slutförvar som ska användas, men platsen för slutförvaret är än så länge en
öppen fråga. SKB (Svensk Kärnbränslehantering AB), företaget med ansvar för
hanteringen söker fortfarande efter den rätta platsen. Förstudier har
genomförts i åtta kommuner. I flera av kommunerna har ett stort motstånd
mött förstudieprocessen och olika motståndsrörelser har på olika sätt
försökt att påverka beslutsfattandet.
Den långa tid som förflutit sedan sökandet efter en plats för
slutförvar inleddes och de stora svårigheter som mött beslutsprocessen i de
olika förstudiekommunerna har gjort att jag har valt att klassificera den
aktuella processen som ett så kallat "omöjligt beslut". Avsikten med detta
arbete är att analysera den aktuella processen och erbjuda en lösning på
vilket sätt ett omöjligt beslut skulle kunna fattas.
Utgångspunkten för analysen i detta arbete är Paul A. Sabatiers och
Hank C. Jenkins-Smiths modell för policy-koalitionsanalys, med hjälp av
vilken de olika aktörerna i processen har delats upp i fyra olika
policykoalitioner. Dessa är SKB, kommunpolitikerna, "upplysta motståndare"
samt motståndsrörelser. Motståndarna har klassificerats utifrån graden av
lokal anknytning samt vilket engagemang de har lagt ner i förstudierna.
En lösning på problemet som presenteras i detta arbete är ett
återinförande av en tvåkammarriksdag. Genom att införa en variant av ett
överhus, med blandad representation med företrädare för bland annat olika
regioner och experter inom olika ämnen, så skulle ett större förtroende
kunna skapas för den styrande makten, vilket skulle kunna innebära en mer
genomtänkt lagstiftning. Ett system där alla mandat inte förnyas på samma
gång medför dessutom att politikerna förhoppningsvis vågar fatta svåra
beslut utan att hindras av rädslan för att inte bli omvalda. Enligt en
lagstiftning från 1990 så har staten möjlighet att kringgå den kommunala
vetorätten i fråga om utplacering av anläggningar för kärnavfall. Den
slutsats som presenteras i detta arbete säger att staten måste ta ett
större ansvar och använda sig utav denna lagstiftning.
Modellen för policy-koalitionsanalys identifierar en mäklare,
vilken har till utgift att jämka samman de olika motsträviga viljorna i
pr...
