Judendomen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Judendomen är en av världens äldsta religioner, den har funnits så länge att det är svårt att säga när den startade, vem som ”uppfann” den och hur. Den har ”alltid” funnits där helt enkelt. Deras historia berättas i Gamla Testamentet, enligt det så leddes det judiska folket från slaveriet i Egypten till ett land som de fått av gud, Palestina. Där levde de mycket länge, ända tills runt 70 e Kr då Jerusalem, den heliga staden, förstördes av romarna. Romarna hade länge ockuperat landet, och då tog judarna till vapen och lyckades ta tillbaka staden. Men kort därefter kom romarna tillbaka och plundrade och brände allting. Judarnas långa landsflykt tog sin början. De spred sig över hela romarriket, och med tiden flyttade de även norrut. När Europa blev kristet möttes judarna av misstänksamhet och ibland hat eftersom de inte trodde på att Jesus var guds son.

Vart judarna än flyttade så fanns det alltid lagar som begränsade deras frihet, de fick inte äga jord och många yrken var förbjudna för dem. Därför kom många judar att bli handelsmän. De tvingades dessutom leva i speciella ”judekvarter”, ghetton. Allt dåligt skylldes på dem, det var ju så behändigt för de kristna. De var ju inte kristna, de följde inte Kristus, därför fortsatte gud att ge människorna sjukdomar och olyckor. Genom tiderna har judarna blivit förföljda och hatade nästan överallt. Men trots all misstänksamhet, och trots allt hat de mötte så höll de fast vid sin tro och sina traditioner. Hade de inte gjort det, utan anpassat sig till kristendomen hade det inte funnits något judiskt folk idag. Under början av 1900-talet började judarna flytta tillbaka till Jerusalem, staden var ju deras enligt Moseböckerna. De ville skapa en egen stat där all världens judar skulle leva. Anledningen till varför de började tänka så efter hundratals år i landsflykt var nog den växande antisemitismen. Men det var inte alla judar som flyttade till Palestina, de flesta stannade kvar och trodde att antisemitismen skulle försvinna med tiden, att det bara var ännu en sak att härda ut om man ville ha kvar sin religion. Tyvärr försvann aldrig antisemitismen, och ur den växte nazismen fram med Hitler i spetsen. Judeförföljelsen ökade, och judar från nästan alla länder i Europa fördes till förintelseläger där de dödades. Man tror att runt 6 miljoner judar dödats och bränts under andra världskriget.

De judar som överlevde ohyggligheterna i Europa tog sig till Palestina för att på nytt bygga upp den judiska stat som fanns nästan 2000 år tidigare. Grejen var bara att i judarnas Palestina bodde massa muslimer som bott där i över tusen år. De ville inte flytta på sig. Judarna hänvisar till Moseböckerna där det står att gud gav landet till Abraham och Israels folk. Muslimerna viftar då med Koranen och säger att enligt den så är det de själva som är Abrahams sanna arvingar. Gissa om det blev bråk! Omvärlden hade nog dåligt samvete för att de inte gjorde nåt åt förintelselägren, så de gav en del av landet till judarna och lät muslimerna behålla resten. Det blev ännu mer bråk, båda religionerna säger sig ha störst rätt till Palestina och Jerusalem. Och där står vi än idag. Muslimer och judar slåss nere i Jerusalem, och det verkar som om det aldrig tar slut. Så länge det finns troende muslimer och troende judar så kommer de att fortsätta.


Judisk tro och livsstil

Precis som i alla religioner finns det i judendomen olika sätt att se på sin religion. Det finns ortodoxa judar och liberala judar, och allting däremellan. De ortodoxa har sabbat varje vecka, de äter endast koschermat och de försöker följa alla levnadsregler i Talmud och Torah. En mer liberal jude kanske håller på reglerna om mat, men kanske inte tar sabbaten på samma stora allvar som de ortodoxa. Hur troende man är varierar från familj till familj. Precis som i kristendomen, alla ser religionen på olika sätt.

Varje fredag kväll till lördag kväll firar nästan alla judar sabbat, det är nästan som en liten högtid. Familjen är samlad, man umgås, vilar, äter och dricker gott, läser i heliga texter och besöker synagogan. Liberala judar skippar ibland det där med att gå till synagogan eller läsa heliga texter och har det bara trevligt. Alla kristna läser ju inte bibeln varje söndag nuförtiden.

Maten en jude troende får äta kallas för koscher. Koscher betyder passande eller riktig. Några av reglerna är att man inte ska äta fläskkött, skaldjur eller blanda mjölk och kött. Vår familj har några vänner som är judiska, varje gång vi bjuder dem på middag gäller det att tänka. Skagentoast som förrätt är otänkbart, precis som grillade fläskkotletter som serveras med en sås med mjölk i.(Att en i den familjen är vegan gör det inte lättare heller). När jag undrade över det där med mjölk och kött tillsammans så fick jag svaret ”man ska inte äta killingen i dess moders mjölk”. Tänker man så låter det inte alltför konstigt. Judarnas matregler är lika gamla som religionen, därför är det svårt att ta reda på varför de är som de är. Men viss mat som judendomen förbjuder är det ibland klokt att avstå från. I fläskkött kan det finnas trikiner, och det är absolut inte bra att äta. Skaldjur blir lätt dåliga, det är ju då väldigt klokt att inte äta dem. Judarnas regler om mat rör också hur den tillagas, eller hur kött ska slaktas. På grund av alla regler tror vissa att judendomen är sträng och glädjelös, men det är precis vad den inte är. Inga judar, inte ens ortodoxa tackar nej till vin, god mat, dans och sång. Gud har skapat livet gott, så varför avstå från det.

I den judiska tron finns det ingenting som heter arvsynd som finns inom kristendomen. Man tror inte heller att människan är ond från födseln eller helt fördärvad som Luther ansåg. Enligt judendomen har alla människor både förmåga och vilja att göra gott, men hon kan också göra ont, men då väljer hon det själv. Att leva som gud vill är att göra det goda, men flera gånger viktigare är att innerst inne älska gud och visa kärlek till sina medmänniskor.

Judarna tror att Messias ska återvända när tiden är inne och då ska det goda härska på jorden. Både kristendomen och judendomen tror på begreppet Messias, men de kristna tror att Jesus var Messias, judarna väntar fortfarande. För dem var Jesus bara en profet.

Som så många andra religioner antyder judendomen ett liv efter döden, men man talar inte om det, och det står inte skrivet någonstans hur det ska vara. De kristna tror ju att man antingen kommer till himlen eller helvetet, judarna har inget sådant nedskrivet i sina heliga böcker. Judendomens heligaste bok är Tanakh och innehåller Torah (Moseböckerna), profeterna och skrifterna. En annan för dem viktig bok är Talmud som innehåller förklaringar av de fem Moseböckerna. I synagogan ligger pergamentrullar med judarnas lag nedskriven på hebreiska i ett skåp som kallas för arken. Arken är synagogans viktigaste plats och är alltid vänt mot Jerusalem. Utanför arken ska det finnas en oljelampa som alltid ska brinna.



Judendomen och Islam

Judar och muslimer har bråkat hur länge som helst nere i Jerusalem, det har man hört om ända sen man var liten (blandat med kriget i Bosnien, alla oroligheter i Afrika, kriget på Balkan och allehanda tråkigheter). Det är dumt att det ska vara så, de två religionerna är väldigt lika, men ändå väldigt olika.

Skillnader och likheter…
* Båda är monoteistiska religioner, de tror bara på en gud. Allah eller Jahve, det går på ett ut (kan jag säga, jag är varken jude eller muslim).
* Båda har heliga platser, Mekka och Jerusalem.
* Båda ...