Kvinnans roll under 1900-talet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning:

Kvinnor har inte alltid fått arbeta utanför hemmet utan varit tvungna att ta hand om hem och barn. Kvinnor blev inte ens myndiga förrän i mitten av 1800-talet. När kvinnor väl kom ut i arbetslivet så saknade de ofta utbildning. Det var också oftast bara ogifta kvinnor som arbetade, när de sedan gifte sig arbetade de mest i hemmen. De stötte också på orättvisor när de skulle ut i arbetslivet endast på grund av att de var födda med fel kön, de var kvinnor.


Mitt arbete kommer att handla om kvinnor under 1900-talet i Sverige. Jag har läst lite i boken kvinnohistoria, fått fakta från Internet och letar lite överallt efter information.


Kvinnans arbetsuppgifter:


Kvinnor i industrin:

Det finns olika åsikter om industrialiseringen var positiv eller negativ för arbetande kvinnor. Vissa ansåg att industrialismen var ett framsteg som kunde skapa nya arbetsmöjligheter för kvinnor medan andra ansåg att det var negativt för kvinnors inflytande i samhället p.g.a. arbetsvillkoren blev olika mellan män och kvinnor när arbetet var utanför hemmet.

Vid 1900-talet blev flickor från arbetar- och bondeklassen som inte hade någon utbildning ofta pigor när de skulle ut och tjäna sitt uppehälle. För många av de flickorna var ett jobb inom industrin en dröm. Där de hade vissa arbetstider som de skulle jobba och sen sin fritid. Ett annan plus var att de fick lön i kontanter.

De vanligaste jobben för kvinnor inom industrin har varit i textilindustrin. Andra vanliga jobb har varit som tvätterska eller strykerska på syfabrikerna. En bra strykerska kunde tjäna mellan 14 och 17 kr i veckan, om hon jobbade övertid mer, men då fick de heller inte särskilt mycket vila. De fick vila då de drack en kaffetår på frukost- och eftermiddagsrasten och när de åt middag som de hade med sig.

De som arbetade på fabrikerna var ofta ogifta kvinnor. När de sedan gifte sig slutade de ofta att jobba i fabrikerna och valde istället ett jobb som de kunde utföra i hemmet eller ett jobb som var tillfälligt. Exempel på jobb som gifta kvinnor hade var tvätterska hos herrskap och festkokerska, d.v.s. en som kommer och hjälper till med att koka maten till fester. Ofta valde de jobb som de kunde sitta i köket och göra eller hemma. Exempel på sådana jobba var att sy, att sticka och att polera silver.
Jobben var ofta dåligt betalda men de kunde ha barnen med sig och slapp på så vis barntillsyn och ibland kunde barnen hjälpa till. Om de hade jobb som de kunde göra hemma så kunde de ha hand om mannens rykte som familjeförsörjare. Orsaken till att kvinnor också jobbade var att familjen behövde den extra inkomsten.

Jämlikhet i arbetet var nåt som började eftersträvas. Och år 1900 fanns det antydningar till att kvinnor och män skulle kunna få arbeta på lika villkor, bredvid varandra. Ett exempel på jobb som både kvinnor och män hade var typografer. Kvinnor tog chansen och kom in i gamla yrken som av tradition varit manliga, det var yrken som fotografer, telegrafister eller telefonister.


Kvinnliga tjänstemannayrken:


Kvinnorna hade de lägre jobben i de manliga organisationerna och blev småskollärarinnor, sjuksköterskor, kontorister, postfröknar, telegrafister m fl. Alla kvinnor ville inte ta jobb som männen inte ville ha utan ville jobba på samma nivå som dom. Exempel på det var folkskollärarinnorna, de kvinnliga biträdena i statsförvaltningen och de kvinnliga akademikerna.
En anledning till att kvinnor sökte sig till de här jobben var för att dom förväntades arbeta för lägre lön än män, eftersom de ansågs höra till en familj där det fanns en man som försörjde dem.
En annan anledning var att många kvinnor inte gifte sig längre och då fick man en ny arbetsgrupp, den ogifta medelklasskvinnan. Om man gav dem en del av tjänstemannayrkena så kunde man lösa de försörjningsproblem som ökade p.g.a. att många kvinnor förblev ogifta. Det var inte fint att kvinnor från medelklassen skulle jobba i fabriker eller som bondpiga eller hembiträde, det ansåg man vara för arbetarklassens kvinnor.


Lärarinna:

Som lärarinna under 1800-talet fick man i många fall leva på ekonomiskt och känslomässigt existensminimum. De blev också hårt bevakade av skolrådet, prästen, folkskoleinspektören och självklart invånarna i byn som man undervisade i.

Lönen var som sagt väldigt låg och en del skolor låg så isolerat att man riskerade att bli väldigt ensam.

Till att börja med såg de manliga folkskollärarna inte sina kvinnliga kollegor som ett hot. Det tyckte att småskollärarinnorna var underställda dem själva och de var glada att slippa läsinlärningen. Inte heller folkskollärarinnorna såg de som ett hot. Eftersom de oftast kom från borgerliga familjer kunde de höja skolans rykte så att flera borgerliga föräldrar satte sina barn i folkskolan. En annan fördel som de hade var deras kvinnlighet och moderlighet.
De accepterades tack vare att de hade samma utbildning och meriter.



När sen kvinnornas delaktighet bland lärare ökade vid början av 1900-talet och blev högre än männens började de betona att de manliga egenskaperna var mer värdefulla i skolan. De sa att de orkade mer och hade bättre disciplin. Skolan behövde helt plötsligt en fadersgestalt.

För att få fler män att söka till läraryrket fick männen med statens hjälp privilegier.
Lönerna ändrades så att männen fick högre löner än kvinnor och på så sätt flyttades männen upp ett steg i klassningssystemet.
När männen fick högre lön för samma jobb som kvinnorna bröt en öppen könskonflikt ut. Kvinnorna kände sig förolämpade eftersom de män som de tidigare jobbat sida vid sida mednu helt plötsligt var mer värde än dem, de kände sig svikna av dem. Lika löner igen fick de inte förrän 1939.



Sjuksköterska:

Runt 1900-talets början fanns det ca 4000 sjuksköterskor i Sverige och på tiden fram till 1930 ökade det till 10 000 st. Det var alltså ett yrke som var som gjort för utbildade kvinnor. Det fanns också stora möjligheter att förverkliga de borgerliga kvinnliga idealen som var: vårdandet, tjänandet, människokärleken, den goda hygienen och den religiösa kallelsen. Men det var inte bara positiva sidor med yrket utan det var långa arbetstider, obekväma miljöer och dålig lön.

Klassningssystemet på sjukhuset var väldigt strängt. Över sig hade de läkarna och under sig hade de biträden. Det som skilde dem från biträdena var att de hade en teoretisk utbildning.

De flesta av sjuksköterskorna bodde på sjukhuset så det blev dåliga gränser mellan det offentliga och det privata. Nåt privatliv var knappt att tänka på och inte heller att gifta sig. Hon bodde ju mitt i sjukhuset mellan salarna och så hade hon en lucka i väggen så att hon fanns till hands för dom sjuka dygnet runt. Hon var tvunget att hela tiden bära en uniform även på fritiden. Under de här villkoren levde de flesta sjuksköterskorna.



Rösträtt:

19 september, 1921:


”Många kvinnor i Linköping utnyttjade på söndagen möjligheten att för första gången rösta i ett val till riksdagens andra kammare. En sjuk kvinna lät sig bäras in på bår i Gamla läroverkets vallokal för att fullgöra sin plikt”


Det var första gången som alla svenskar, oavsett kön eller inkomst, hade rätt att rösta fram ledamöterna i riksdagen. Intresset bland kvinnorna tycktes särskilt stort.

1918 började man lösa rösträtt frågan för att det skulle bli jämställt hos kvinnorna för att de skulle få sin röst hörd i samhället. 1919 hade kvinnorna fått kommunal rösträtt.

Att kvinnan skulle få rösta var en stor uppgift som den nya regeringen skulle få lösa.
I december samma år så gick Liberalerna, höger och socialdemokraterna samman för att försöka lösa frågan.
Och det gav ganska snart resultat men det dröjde lite innan det blev "verkligt" med rösträtten.

1921 kom den grundlagsändring i kraft som gav alla svenska kvinnor politisk rösträtt och möjlighet att väljas in i riksdagen..

Fem kvinnor valdes in i riksdagen 1921, det betydde att av 380 ledamöter var nu fem kvinnor! Först under 1950-talet var andelen kvinnor i riksdagen mer än 10 %. Fem av 380 var inte mycket, men de hade stöd av de politiska kvinnoförbunden. Krav som gällde kvinnors och barns förhållanden blev en hjärtefråga för de kvinnliga riksdagspolitikerna.


Kortfattad Kvinnohistoria i årtal:


1901:
Kvinnor får rätt till fyra veckors ledighet, utan lön, vid barnafödande.

1901-02:
Föreningen för kvinnors politiska rösträtt bildas i Stockholm och i Göteborg

1909:
Selma Lagerlöf får nobelpriset i litteratur.

1910:
Preventivmedel förbjuds i lag.

1914
Selma Lagerlöf blir den första kvinnliga ledamoten i Svenska Akademin.

1918
Kvinnor får bli lektorer och rektorer vid allmänna läroverk.

1919
Alla kvinnor får kommunal rösträtt och blir valbara till kommun och landsting.

1921:
Kerstin Hesselgren blir första kvinnan i riksdagen.

Gift kvinna blir myndig vid 21 års ålder.

Mannen och kvinnan blir likställda i den nya giftermålsbalken.

Lagen om kvinnans oskuld vid giftermål annulleras.

1922:
De första fem kvinnorna väljs in i riksdagen.

1923
Behörighetslagen likställer kvinna och man när det gäller rätt att inneha statstjänst,
med undantag för sådana tjänster som kräver utövande av våld t ex officer, samt
präst och domartjänster.




1927
Statliga läroverk öppnas för flickor med samma villkor som för pojkar.

Kvinnolista införs på försök i stadsfullmäktigevalet i Stockholm.

1931
Yrkeskvinnors klubb bildas i Sto...