Jorden och kontinentalplattor

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Lite fakta om jorden

Jorden är den tredje planeten från solen. Den ligger 150 miljoner kilometer ifrån solen. Jorden har ett vetenskapligt namn, Tellus.
Jorden är ung, dess yta förstörs och omvandlas hela tiden, det gör att de äldsta klipporna är 4 miljarder år gamla, trots att jorden skapades för 4,6 miljarder år sedan. Det finns alltså inget kvar sedan tiden för jordens skapelse.

Det som gör jorden unik i vårt solsystem är våran tillgång till vatten, det finns vatten på Mars, men endast i form av is och det är den flytande formen som är grunden till allt liv. Det finns faktiskt vatten på månen Europa. Men de vattnet ligger under landytan.
Syret är livsviktigt för att vi ska kunna leva här på jorden, luften består av 21 % syre.
Man tror inte att det skulle finnas något rent syre om det inte var för växterna, syre har en förmåga att blandas med andra ämnen.

En sak som bidrar till att liv har bildats på jorden är att vi har en så jämn temperatur, de högsta respektive lägsta temperaturerna som mätts på jorden är +58 och –89. Andra planeter har flera hundra plus eller minusgrader och det skulle vi inte kunna leva i.
Jorden roterar, men månen saktar ner oss, jorden saktar ner två millisekunder på hundra år.

Kontinentalplattor

För 200 miljoner år sedan bildade all jordens landmassa en stor samlad kontinent vars namn var Pangea. Men att det var så kan vara svårt att förstå, för inte så länge sedan så avfärdades Albert Wegners prat om att det kunde vara så som helt otänkbart. Och det var så sent som 1915. Men han lade fram väl undergrävda, om än inte bevis så åtminstone faktorer som gjorde att man började fundera.

Nu har man stärkt hans påståenden och man har fastställt att det verkligen var som han påstod. Man har i alla tider utom den allra senaste trott att jordens skorpa är hel. På senare tid har man dock förstått att den är full av sprickor och olika bitar, ungefär som ett ägg.
Nu vet man att jorden består av 17 plattor som hela tiden rör sig.
Dessa plattor kallas kontinentalplattor.

De allra största plattorna är;
Den nordamerikanska plattan som består av Nordamerika, västra Nordatlanten och Grönland.
Den sydamerikanska plattan som är Sydamerika och västra sydatlanten.
Den antarktiska plattan, som består av Antarktis. Den Euroasiska plattan, som är den som vi bor på och är östra nordatlanten, Europa och Asien, utom Indien. Den Afrikanska plattan, omfattar Afrika, östra Sydatlanten och västra Indiska Oceanen. Den indisk-australiensiska plattan; inkluderar Indien, Australien, Nya Zeeland och den Indiska oceanen.
Nazca-plattan, som består av östra stilla havet
Stilla havs plattan, som är den större delen av Stilla havet och Kalifornierns södra kust.

Jorden är den enda planeten i vårt solsystem som har kontinentalplattor.
Ytan på jorden är olika tjock, den är som tjockast vid landmassorna och som tunnast under haven.

De sätt som plattorna kan förändras på är många. En del plattor delar på sig, som den afrikanska plattan som håller på att spricka. Där kan lava strömma upp och bilda nytt land. När plattor kolliderar så bildas höga bergskedjor som hela tiden växer, våra största bergkedjor har kommit från sådana kollisioner. Tex. Himalaya och Alperna. Himalaya blir ca 2 centimeter högre varje år.
När plattorna rör sig så kan även ett block glida in under ett annat. Exempel på det kan man se när det gäller Indien som långsamt glider in under det övriga Asien. Detta gör att jorden är orolig i Indien. Men en del kontinenter glider isär istället, som den sydamerikanska och den afrikanska plattan.
Om de glider isär tillräckligt mycket så kommer det att bildas stora spänningar i jordskorpan, den kommer att brista och vulkaner bildas. Sverige, och den Euroasiska plattan, glider hela tiden bort från den Amerikanska plattan, avståndet utvidgas med ungefär 1-2 centimeter per år.
Mitt i Atlanten så finns det en stor bergskedja som knappt når över vattnet. Det är i själva verket nästan bara vulkaner och den ha...