Skolan förr

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

Skolan har förändrats. De flesta vet att lärarna t ex hade rätt att aga förr och det är ju en klar skillnad. Fler olikheter kan man hitta om man jämför med dagens system. Mycket har blivit ändrat på sedan 1850-talet. Eftersom temat är glesbygden så kommer man att märka stora differenser med hur vi har det idag.

På 1850-talets glesbygd påbörjades skolgången vid sju års ålder och fortsatte tills konfirmationsläsningen inleddes. Barnen läste varannan dag, främst av två anledningar. Dels var det ofta lång väg till skolan, dels var ofta syskonen i samma familj tvungna att bära samma kläder och skor. Skolböckerna fick de också dela på. En tredje faktor var att det kunde finnas många barn som läste i samma skola. Det kunde ibland finnas upp till 90 barn och då var det bra om man inte behövde undervisa alla 90 varje dag, utan ”bara” 45 stycken per dag.

En helt vanlig vinterdag kunde några av pojkarna i varje klass vara extra tidiga till skolan. De hade då fått i uppgift att börja elda för att få upp värmen i salen där undervisningen skedde. Ibland kunde de vara i skolan redan vid 6-tiden. De fick sedan vänta till 9-tiden då läraren och de andra barnen kom.

När väl undervisningen börjat kunde barnen läsa naturlära, geografi, historia, skrivning, räkning eller läsning. De olika ämnena hade avsedda tider, som dagens scheman. Räkning hade man däremot oftast timmen innan middagsrasten. Man sjöng också i skolan, men ämnet hade ingen egen lektion, utan man sjöng vid slutet av en lektion. Sångerna hade alltid religiöst innehåll.

En av de första sakerna unga människor tänker på idag när man talar om skolan förr är bestraffningen. Skamvrån är vida känd och man har även flitigt använt örfilar. De kunde man få om man inte gjort läxan eller kommit för sent. En annan bestraffningsform var, precis som idag, kvarsittning. Barnen kunde få sitta på rasterna och lära sig läxan om den var anledningen till straffet.

Det strängaste straffet omfattade att barnet som skulle straffas fick gå ut i skogen. Där skulle eleven plocka en enrisruska och ta tillbaka till klassrummet. Väl där placerades han i skamvrån med handflatorna uppåt.

Därefter skulle läraren slå och det kunde göra riktigt år. Denna sorts bestraffning kallades handplagg.

Runt 1850-talet var det fortfarande så att barnen hade med sig sin egen lunch till skolan. Barn från de fattigaste gårdarna hade ofta med sig potatis, en bit sill och en brödbit. Däremot kunde barn som hade det lite bättre ställt ha med sig mjölk och smörgåsar, som de även hade pålägg på.

Liksom idag städades det alltid ordentligt i skolsalen inför examen. Den höll i likhet med våra avslutningar på både vår- och höstterminens slut. Prästen var ofta med och höll i avslutningsceremonin. På vissa skolor utdelades premier till de flitigaste barnen. Det kunde handla om summor mellan 25 öre och 1 krona.

Hur var det med lärarna då? Det var ofta så att det var män som inte kunde jobba med ett ”vanligt” jobb. De kunde ha någon form av missbildning som gjorde det omöjligt för dem att lyfta och arbeta hårt. Lärarlönen var på ca 200 kronor och tillsammans med den fick de ofta ved och vete. Så här var det fram till
1880-talet, men då ändrades det. Man fick inte längre ved och vete, utan dessa båda sorters betalning ersattes med pengar.


Avslutning

Ja, det är nog ganska tur att skolan förändras, både för elever och för lärare. Om jag skulle jämföra hur jag tror att ...