Vetenskapens profiler

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Denna text är inte på något sätt fullständig. Med det menar jag att jag inte har tagit med alla vetenskapsmän som på något sätt har bidragit med sina kunskaper, för att vi skall få en uppfattning om den stora universum. Skulle jag göra det så ville det ta alldeles för lång tid, eftersom listan på vetenskapsmännen är mycket lång. Jag har tagit med dem som på något sätt har gjort mig nyfiken på astronomi, speciellt då jag var liten. Den som kanske bidrog mest till mitt intresse var Carl Sagan. I början på 80 - talet gick ett program som hette Kosmos, där Carls Sagan var program ledare. Detta program fick mina tankar att surra vidare efter att vi stängde av tv, och det surrar fortfarande.

Tankar om hela altets uppkomst har på något sätt alltid engagerad människor. Antingen det gjordes med eller utan fysiken eller matematikens formler. Från början på människans tidsålder har man alltid fascinerats av det stora ogreppbara. Det har visat sig att praktiskt taget alla kulturer har hållit sig med en föreställning om världsalltet. Man har funderat över dess uppkomst, byggnad och utveckling. Varpå beror växlingen mellan dag och natt, vinter och sommar? Vad är stjärnor och planeter för något och varifrån kommer de? Hur har det hela uppstått och kommer det att bestå för evigt? Vad blir dess slutliga öde? Och vad är människans roll i detta till synes ständigt pågående växlande och väldiga drama? I de tidiga kulturerna fick alla dessa frågor och funderingar formen av en saga eller myt. Vad vi funderade på för flera tusen år sedan har vi kanske fått delvisa svar på, men med några svar kommer det alltid nya frågor. På sumerernas tid för ungefär 6 tusen år sedan, var kunskapen inom naturvetenskapen mycket avancerad, är det möjligt att det blev för avancerad? I en bok som heter " skapelsen i nytt ljus, av Zecharia Sitchin" står det beskrivet att sumererna med mycket stor noggrannhet beskrev tvillingplaneterna Uranus och Neptunus. Planeter som inte det finns en möjlighet att se med det blotta ögat pga. deras ljussvaghet. Hur det gick till finns det inga riktiga svar på. Hur kan en civilisation beskriva något som återupptäcktes 2000 år senare?, Som bekant såg det första riktiga teleskopet dagens ljus på 1500 - talet. Det som ligger i hetluften idag är huruvida universum utvidgas eller stannar upp för att sedan kontrahera i en big crunch (Stora krossen). Som det verkar just nu så accelererar universums expansion. Vad det är som påskyndar denna acceleration? Det som gäller idag, gäller kanske inte imorgon. En teori är hållbar så länge denna inte kan motbevisas men en annan teori. Därför är allt föränderligt. Det endaste vi med säkerhet kan säga är att saker och ting ändras även om vi vill det eller inte.

Aristoteles (384-322 f.kr)

Hans arbeten dominerade det vetenskapliga västerländska tänkandet ännu tvåtusen år efter det att de skrivits. Skrev om, analyserade och kommenterade de tidigaste filosoferna - de försokratiska. Encyklopedikern Aristoteles är därför vår främsta källa för de tidigaste filosoferna. Var i grunden biolog och intresserade sig främst för växandets problem. I centrum av Aristoteles universum låg den orörliga jorden omgiven av femtiofem roterande klotskal av kristall. Den yttersta sfären hölls i rörelse av Gud; utanför denna fanns ingenting. I centrum av allt ligger jorden, ungefär så uttalade Ptolemaios jordens läge för flera tusen år sedan, denna Geocentriska världsbild höll sig kvar tills på 1500 - talet Det var helt otänkbart att jorden som skapades av Gud inte skulle ligga i centrum. Att hävda något annat straffades med döden. Det upptäcktes dock att vi inte var ensamma som planet, utan vi hade några följeslagare som kallades vandrare, ett annat ord för planet. Man tvingades införa nya hjälpcirklar av olika slag för att förklara många observationer. Det hela blev efterhand ett ytterst invecklat system, skulle det visa sig.

Nikolaus Kopernikus (1473 - 1543)

När nya tankar om den heliocentriska världsbilden kom fram i slutet på 1500 - talet.En polsk präst som var självlärd inom astronomin började ifrågasätta den geocentriska världsbilden Kopernikus tillbringade många år med mödosamma och invecklade kalkyler och tabeller med vars hjälp man skulle kunna beräkna solens, månens och planeternas positioner. Även om det var svårförståeligt hade hans system en grundläggande överlägsenhet över det ptolemaiska emedan solen satt i systemets centrum. Rädslan för att bli kallad kättare gjorde så att Kopernikus frånstod från att publicera sina beräkningar om himlakropparnas rörelser. 1543 fick han på sin dödsbädd ett exemplar i handen. I början var inte intresset för boken stort men när det ökade, beslöt den katolska kyrkan att förbjuda skriften. Detta hände 1616, ett förbud som kvarsto fram till 1757.

Galileo Galilei (1564-1642)

Ett vetenskapsman som började sin studiekarriär som medicinstuderande men som hoppade av och satsade på matematiken. Galilei konstruerade många olika instrument där ibland teleskopen. Med detta värdefulla instrument såg han att planeten Venus hade olika faser samt att Jupiter hade flera månar, månar som idag tillsammans bär hans namn "de Galileiska månar". Även upptäckten av solfläckarna var av betydelse, hur kunde det som skapades av Gud vara befläckad? Upptäckten att universumet var mycket större än vad man tidigare hade trott gjorde att han mer och mer började stödja Kopernikus teori om den heliocentriska världsbilden. Galilei fortsatte att motbevisa många teser i den gamla aristoteliska - ptolemaiska världsbilden. 1632 utkom hans "Dialog om de två stora världssystemen," ansedd som ett av vetenskapens mest betydelsefulla verk. Där diskuterade han det nya kopernikanska världssystemet och det gamla ptolemaiska. Att någon lade fram bevis för att den gamla geocentriska världsbilden var felaktig var något som 1600-talets kyrka inte kunde tolerera. Att han dessutom inte skrev på latin utan italienska, och i en inspirerande och litterär stil, gjorde inte saken bättre. Han reste 1616 till Vatikanen för att söka stöd, men fann sig istället förbjuden att ge ut sina skrifter på italienska, och att framställa Kopernikus lära som annat än en matematisk teori. Efter en kampanj mot honom kallades nu Galilei till Rom för att ställas inför kyrkans inkvisition. Här i Rom fick han sin hårda dom, han blev försatt i husarrest samtidigt som han blev pålagd att frånsäga sig tron på den Kopernikanska systemet, inte bara att frånsäga sig tron med även säga att den är felaktig.

Johannes Kepler (1571-1630)

Läste under sin studietid år 1589 studerade teologi vid universitetet i Tübingen, han fick tillgång till Kopernikus tidigare arbete och han förstod genast betydelsen av dem. Keplers filosofi var att alla teorier om kosmos måste kunna bekräftas genom empirisk prövning och av astronomiska observationer, det var hans absoluta krav. Keplers tre planetlagar beskriver på ett lättfattligt sätt planeternas rörelser och ger för första gången en helt naturlig förklaring på den retrograda rörelsen. Det gamla systemets spekulativa cirklar och hjälpcirklar blir helt överflödigt och förenklingen blir enorm.

De tre planetlagarna:

1) Planeterna rör sig i ellipser med solen i ena brännpunkten.

2) Sammanbindningslinjen mellan solen och en planet sveper på lika långa tider över lika stora ytor.

3) Kvadraterna på planeternas omloppstider förhåller sig som kuben på deras medelavstånd från solen.

Isaac Newton (1642-1727)

Upptäckte och formulerade de matematiska lagarna för naturens mekaniska sida. Hans universum, som främst var Jordens rörelse runt Solen, blev därför helt igenom mekaniskt, ett slags urverk. Naturen blev från ungefär denna tid ett dött mekaniskt ting som berövade den fysiska naturen all förmåga till självverksamhet. Naturen reducerades till ett passivt objekt för mänsklig manipulation. Han grundade mekaniken och hans synsätt och metoder används även idag. Han vidareutvecklade den kopernikanska och keplerska världsbilden och Galileis dynamik. Hans upptäckt av gravitationen och dess matematiska samband där han utgått från Keplers tre lagar för planetrörelserna och deras banor runt solen. Lagarna här på jorden gäller också för världen i sin helhet, utgick han ifrån.

Edwin Hubble (1889 - 1953)

Upptäckte på 1920-talet att Universum utvidgas. Kosmologin fick också en ny konstant att laborera med - Hubbles konstant H0. Edwin Hubble hade 1929 samanställt en mängd data på grundval av den förskjutning som ljuset tycktes göra som kom från avlägsna galaxer - en förskjutning mot det röda spektrat. Man kunde nu utifrån observationer av denna så kallade rödförskjutning bestämma hastigheten och avståndet till fjärran galaxer. Och tillsammans med mätningar av bl.a. radioaktivt sönderfall beräkna eller åtminstone uppskatta universums utsträckning och ålder.

Albert Einstein (1879 - 1955)

"Den vackraste känslan vi kunna erfara är det mystiska. Ur den gror all sann konst och vetenskap. Den, för vilken denna känsla är främmande, som inte längre kan förundras och stå hänryckt i vördnad, är så gott som död." Mannen som är mest känd för Relativitetsteorin, en teori och formel som kanske är den av alla fysikekvationer som är allmänt känd, E=MC2. Fick nobelpris 1921 för att han förklarat den fotoelektriska effekten.

Carl Sagan (1934 - 1996)

Carl E. Sagan föddes i Brooklyn, N.Y. den 9 november år 1934 och kom att bli en mycket stor folkopinionsbildare för fysiken och då speciellt astronomin i USA. Han tog sin kandidat år 1955, magisterexamen år 1956 och doktorerade i både astronomi samt astrofysik år 1960 vid University of Chicago. Han var känd för att vara en duktig forskare, föreläsare och författare. Först undervisade han vid Harvard under ett par år innan han flyttade till Cornell University år 1968 där han blev David Duncan professor år 1971; en post han höll ända fram till sin död. Han medverkade vid flera av NASA:s rymdfärder, bl a Viking, Voyager och Galileo. Han var intresserad av livets ursprung, fysiken och kemin hos planeternas atmosfärer samt utomjordlig intelligens. TV-serien "Cosmos" kunde ses i totalt 60 länder. Han var med om att grunda "T...