Den Spanska Inkvisitionen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

INLEDNING
Inkvisition, som betyder att söka bevis, betydde även för många kättare, skräck, terror och död. Rent formellt startade den spanska inkvisitionen 1478. När Isabella och Ferdinand V gifte sig förenade de Aragon och Castille, de två största staterna i Spanien. De bestämde sig för att få Spanien fri från kättare och fick med tillåtelse från påven att starta en inkvisition.

I den här rapporten kommer både historisk fakta bakom den spanska inkvisitionen att framföras samt en analytisk del om varför den spanska inkvisitionen existerade i huvud taget.

FRÅGESTÄLLNING
Nu kan man undra varför drottning Isabella och kung Ferdinand just vid detta tillfälle ville ha en inkvisition. Fanns det några speciella orsaker? Vad var det som fick kungaparet att bestämma sig för detta? Något så betydande för Spanien och dess folk måste ha en grundläggande anledning. Hur startade den spanska inkvisitionen, och framför allt varför startade den spanska inkvisitionen?

METOD
För att finna svaren på dessa frågeställningar har jag framför allt använt mig av Internet som informationskälla. För informationen har jag även slagit upp den spanska inkvisitionen i ett par äldre Uppslagsverk där jag till min förvåning inte alls hittade mycket, snarare ordets betydelse och var de ägde rum.

I fakta jag fann på Internet finns många fler detaljer dokumenterade och även om det har varit svårt att finna neutral, relevant fakta har jag funnit det jag behöver för att sedan sammanfatta och analysera.


DEN SPANSKA INKVISITIONEN
Orsak och bakgrund

På medeltiden var Spanien katolskt, judarna som levde där var inte det. Som bekant associeras ordet jude med rika kapitalister som mer eller mindre är en pest för samhället. Det finns inget som säger att spanjorerna inte skulle tycka så. En ärkediakon vid namn Martinez försökte övertala folket att de måste renas från de, som han uttryckte det, smutsiga judarna. Martinez fick sin vilja fram av Påven och den spanska Kardinalen, men detta var redan 1391 och man skulle kunna säga att detta var den inofficiella starten av den spanska inkvisitionen.

Det var först på 1400-talet då den spanska inkvisitionen började på riktigt. I och med det att Isabella och Ferdinand gifte sig och förenade de två största staterna i Spanien hade de nu chansen att skapa Spanien till en av de mäktigaste nationerna i världen. Mycket av detta var dock tack vare judarna. Judarna som för övrigt redan var uppskrämda sedan Martinez propaganda var smarta nog att låtsas ha konverterats till kristendomen. I alla fall de flesta av dem, dessa kallades för convertos. Det var mycket tveksamt att dessa convertos verkligen var kristna, men trots detta fick de ändå en dominans i samhället och de utgjorda stora delar av de spanska samhället. Katolikerna blev upprörda eftersom judarna fick ta del av det som de egentligen inte hade rätt till, tyckte de. De "ny-kristna" hade även möjligheten att inta maktpositioner i kungariket och katolikerna kunde inte göra något.

De "ny-kristna" judarna fick inte något speciellt bra rykte och de ansågs vara falska allihop. När den spanska kyrkan fick in rapporter om deras kätteri blev de mycket bekymrade. Det berättas speciellt om en ung man som skulle uppvakta en judisk flicka då hamnade mitt i ett mystiskt firande med både judar och convertos inblandade. Det hade varit en judisk högtid och som om det inte var nog så firades det samtidigt som det var en helig vecka för den katolska kyrkan.

Nu hade katolikerna fått nog och det var dags för de riktiga kristna att få sin rätt. Året var 1478 och påven gav till kungaparet rätten att utföra en inkvisition, fast det var snarare så att det var de som skulle tillsätta biskoparna som sedan skulle slutföra själva inkvisitionen. Meningen med hela företaget var att rena Spanien från kättare, detta var i alla fall drottning Isabellas främsta mening, eftersom hon var djupt troende. Kungen däremot var mer angelägen om Spaniens rikedomar och välfärd och "reningen" övergick mer eller mindre till en inkvisition med politiska, materiella och racistiska motiv. Detta ledde även till den beryktade terrorn som inkvisitionen är så känd för.


Organisationen

Inkvisitionen fungerade som en domstol för att döma de skyldiga för kätteri. För dessa uppgifter fanns det diverse inkvisitorer. Inkvisitoren med den högsta posten var tillsatt av kungen och konfirmerad av Påven. Påven gav honom även rättigheterna att tillsätta vem han ville i poster under sig själv och att ta emot överklagelser från de spanska domstolarna. Till hans hjälp hade han en rådförsamling bestående av fem stycken inkvisitorer, de så kallade apostoliska inkvisitorerna. Två stycken sekreterare, två relatorer (relatores), en advocatus fiscalis samt ett flertal konsulter och examinander. De hade flera privilegier, de kunde, utan att ifrågasättas inspektera vem de vill som verkade misstänkt eller ordna stora möten och flytta omkring i landet. Deras främsta uppgift var dock att upptäcka och förinta alla kättare, hedningar, muslimer och andra oliktänkande. Detta skedde i en form av outhärdlig terror.
En rättegång kunde hålla på i minst 30 till 40 dagar och det blev ofta förlängt. Granskningen av fången krävde bara två stycken inkvisitorer och de enda de behövde göra var läsa upp protokollet högt två gånger för den anklagade. Den anklagade hade en advokat och ett vittne till honom helt okänd. Vittnet fick svära på ed för att tala sanning. Mened bestraffades hårt. Erkännandet, som var den väsentliga delen av rättegången, fick de, som ovan nämnt, fram med tortyr. En av de mest kända är strappado, där kroppens lemmar utsätts för sådana påfrestningar att det kunde resultera i döden. Tortyren kunde inte, enligt lag, stoppas, men om den gjorde det fick man inte börja om på nytt igen. Det fanns dock inga tydliga gränser mellan vad som menades med att stoppa tortyren eller bara ta en paus, vilket var tillåtet. Om någon erkände blev hans straff döden.


Slutet och följderna

1808 fick den spanska inkvisitionen sitt slut. Isabella och Ferdinand hade avlidit för länge sedan.

Kronans makt ökade på grund av den spanska inkvisitionen. Ferdinand och kungar efter honom kunde faktiskt använda de "skyldiga" som roddare på sina krigsskepp. Spaniens välstånd ökade och den spanska kronan fick en viss kontroll över den katolska kyrkan. Eftersom påven gav rättigheterna till staten tappade den Katolska kyrkan både makt och rättigheter över Spanien.


ANALYS

Den spanska inkvisitionen kan ses som en dåtida förintelse. De hade kanske ingen Hitler, men temat var densamma. Främlingsfientlighet är idag en av mänsklighetens stora brister. Kanske hade människorna på den tiden inget annat att lita på, något annat söka stöd hos än just religionen. Kristendomen och framför allt Gud har en sådan otrolig makt, men det var ändå skamligt att inkvisitionen som i religionens namn skulle "rena" folket fritt från kättingar, fast det ändå bara handlade och pengar och Spaniens framväxt som stor nation.

Det är även för mig svårt att förstå att man på något sett kan inbilla sig att den omänskliga tortyr som faktiskt utfördes, skulle ske i Guds namn.

Existentiella frågor skulle kunna diskuteras i evigheter, men man skulle kunna jämföra dagens situation med den dåtida. Religionen har kanske inte så stor betydelse längre, Påven har heller inte så stor makt längre, men likaväl media. Media visar idag hur man ska vara och inte vara. Passar man inte in i mönstret blir man lätt utstött.

För att åter nämna Hitlers förföljelse av judarna märker man den stora skräck en del har för judar. Rädslan att de ska ta över, hur de sakta men säkert ska integrera sig in i varenda del av samhället och dess kultur. Det är samma skräck som amerikanarna har mot kommunister.

...