Fjärilens Tunga

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag har sett den Spanska filmen Fjärilens Tunga (La lengua de las mariposas), producerad 1999 med José Luis Cuerda som regissör. Anslaget är en tydlig handling, men det är lite lurigt då man inte egentligen får reda på vad filmen kommer handla om eller vad som kommer att inträffa.
Anslaget visar inte det minsta av huvudkonflikten. Vi träffar ialla fall med en gång huvudkaraktären, lille Moncho. Han är 6 år gammal och ska precis börja skolan. Hans hår är kort och mörkt och han har bruna tindrande ögon s en ganska mager kroppsbyggnad. Han ligger i sin säng och fantiserar om hur hans första skoldag kommer att vara. Andrés, Monchos ca: 8 år äldre bror ligger i sängen bredvid berättar att man blir slagen i skolan om man inte sköter sig. Detta skrämmer Moncho lite även om man märker att han är nyfiken på att gå i skolan. Andrés är en snäll kille i tonåren, ganska lång och med svart, glänsande, bakåtslickat hår. Dagen efter följer Monchos mamma honom till skolan. Man förstår nu riktigt säkert att det rör sig om trettiotalet i en liten spansk stad. Moncho är mycket nervös och hans lugna, kloka mamma berättar att han har astma för läraren, Don Gregorio. Don Gregerio kan man tro är en sträng gubbe med sitt vita hår och barska utseende, men i själva verket är han en jättesnäll farbror som inte ens slår barnen när de har varit olydiga. Sparven kallar han Moncho, och det uppskattas inte direkt. Lektionen börjar och de många barnen i divere åldrar sätter sig ner vid de pitttoreska träbänkarna och Don Gregorio presenterar Moncho. När han ber Moncho stiga upp vid katedern börjar eleverna skrika “Sparven, Sparven”, Moncho blir så generad att han kissar på sig. Sedan springer han det snabbaste han kan ut från skolan, igenom de trånga gatorna i den lilla staden, ut på det stora torget och sedan ner till floden där kvinnorna tvättar. En kvinna frågar honom varför han inte är i skolan och då försvinner han vidare in i skogen. Där sitter han hela kvällen tills han slutligen blir hittad efter ett stort spaningspådrag. Don Gregorio är sedan hemma hos familjen och berättar att Moncho är en känslig pojke och visste inte att han tog illa upp när man kallade honom Sparven. Moncho bes om ursäkt och föräldrarna ser ut få ett bra intryck av Don Gregorio.

Nästa dag i skolan kommer helt plötsligt en svartklädd man med hatt inrusande i salen.
Han berättar för Don Gregorio att han förhörde sin son på ett lätt mattetal kvällen innan, vilket han inte klarade av. Käppen uppmanar han Don Gregorio att använda för att banka in kunskaperna i huvudet på eleverna. En kvinna kommer sedan in och slänger upp 2 st stora gödkycklingar på katedern, Don Gregorio säger att han inte kan ta emot dem. Mannen blir då irriterad och känner sig kränkt och Don Gregorio visar honom stor respekt och tar emot dem ändå och mannen lämnar barskt salen. Det är först nu, i slutet av presentationen man får en liten inblick av huvudkonflikten.

Man märker en tydlig spänning mellan Don Gregorio och den svarte mannen, utan att man riktigt vet varför. Don Gregorio har nu blivit den drivande karaktären och den svarte mannen (mannen i svarta kläder) antagonisten. Don Gregorio ber sedan sonen till den svarte mannen att ta med sig kycklingarna hem eftersom han är “allergisk” mot fjäderfä. Sonen tar dem till sin bänk samtidigt som han säger:
“Ok, men han kommer bli arg”.
Lektionen fortsätter och Don Gregorio frågar en gåta eftersom de ändå pratar om fjäderfä:
“Om en tupp lägger ägg precis på gränsen mellan Spanien och Frankrike, vem tillhör det då?”
“Oss, för vi har mer stake” svarar en lite äldre pojke.
Hela klassen skrattar hjärtligt , Moncho räcker sedan försiktigt upp handen och säger:
“Ingen, för tuppar lägger inga ägg”.

Don Gregorio gratulerar honom och även hans klasskamrater verkar lite imponerade. Moncho har nu tappat all sin nervositet och berättar sedan glatt om sin dag i skolan hemma vid middagsbordet. Han berättar också om vilken bra lärare Don Gregorio är som lär eleverna intressanta saker och låter bli att slå dem. De är ialla fall glada för Monchos skull. Det är kväll, Moncho och hans bror Andrés har precis varit på Andrés saxofonlektioner. På vägen hem träffar de en man som spelar i bandet Blåskjortorna, där alla medlemmar är republikaner precis som barnens pappa. Några dagar senare får Andrés vara med och uppträda för första gången på en högtidstag, där även Moncho dansar med sin lilla flickvän Lisa. Några dagar senare är det Republikens dag. Massor med människor, inkl. Monchos familj, musikanterna och Don Gregorio har trevligt umgänge i den vackra spanska naturen. Barnen leker i bäcken medan de vuxna sitter på sina filtar, dricker vin, äter bröd och talar politik. Efter en stund kommer nationalgardet (fascisterna) förbiridande och tittar krigiskt på dem som är där. Den goda stämningen förstörs totalt och musiken tystnar. Det är nu man kan säga att fördjupningen har fått sin början. Allting är så glatt och ljuvligt i det starka spanska solskenet då Moncho, Don Gregorio och kompisen Roque är ute på fjärilsjakt en dag. Därav filmens titetl. En titel som jag förövrigt gillar även om den kanske är lite väl “estetisk”. Moncho har nu kommit sin lärare mycket nära, precis som hans familj. Som ett litet bevis på familjens uppskatting syr de honom en fin kostym. Inte långt senare är det dags för Don Gregorio att gå i pension. Samtliga elever med föräldrar är samlade i klassrummet för att höra hans avskedstal. Med ett stort leende på läpparna börjar han läsa upp det, innehållet förvånar många då det mer är politisk propaganda än ett vanligt “tack-för-alla-underbara-år” tal. Det är nämligen så att folk måste välja vilken sida de står på vid detta laget, fascistiska eller republika. Don Gregorio babblar en massa om hur barbariska och gammalmodiga fascisterna är, medans republiken är jämställd och bra för landet. Detta upprör en person väldigt mycket, nämligen den svarta mannen som blir mycket arg och går omedelbart därifrån. Detta ser bara ut att glädja Don Gregorio ännu mer. Där har vi även en av få tydliga planteringar då man får just svarte mannen inzomad innan Don Gregorio ens börjat läsa sitt tal.

Konfliktupptrappningen är mycket tydlig. Senare på kvällen samlas stadens republikaner på en bar i den lilla staden, de dricker vin och lyssnar spänt på radion. Där hör de att fascisterna är på framarsch i landet och tar till fånga många av republikanerna. Det är nu man inser att något allvarligt kommer att ske, på ett eller annat sätt. Man ser tydligt att männen blir rädda samtidigt som man ser en krigslyst i deras ögon. Följande natt vaknar Moncho av oväsen ute på gatan, en beväpnad man blir arresterad våldsamt av 2 infanterisoldater. Detta är droppen för Monchos mamma som har ett långt allvarligt samtal med sin man. Följande dag går de upp mycket tidigt och bränner alla propaganda och alla tidningar de har. Det knackar på dörren senare, det är pappans republikanvänner. De vill ha med honom ut och försvara sig mot farscismen men mamman säger att han inte är hemma. Nästa dag samlas alla stadens invånare på torget, där det även finns soldater och en stor truck. Dörren öppnas och ut stiger de tillfångatagna republikanerna. Folket buar och skriker. För att det inte ska verka misstänksamt uppmanar även mamman de andra i familjen att skrika. Samtliga medlemmar i Orchestra Azúl (bandet Andrés var med i) kommer utgående efter ett tag och de ger alla Andrés och Moncho en ledsen blick medan de kliver upp på flaket. Sist ut kommer Don Gregorio, den föredetta läraren och vännen. Med hundögon ger han Moncho en mycket lång blick. Moncho tycks vilja springa och krama om honom men hålls av ett järngrepp av sin mamma som säger till honom att skrika något. Moncho blir som förvandlad och vrålar ut samtliga svärord han kan tyckas veta, han springer dessutom efter lastbilen och kastar en sten efter den.


Jag tycker denna filmen är mycket bra. Förutom att varenda skådespelare gör ett utmärkt jobb är den också mycket välfil...