Franz Kafka och Pär Lagerkvist

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

En likhet jag slås av nästan direkt är den att de båda skriver om saker som kan vara svåra att förstå i sin enkelhet. Låter krångligt, men de skriver båda om saker som rör oss alla och som vi alla kan känna oss delaktiga i, men att få ned dessa känslor på papper är desto svårare. Detta tycker jag kan göra att det blir svårt att ta det till sig, just för att själva orden krånglar till känslorna. Vi känner saker utan att kunna sätta ord på dem, men vi kan inte alltid känna de saker som är beskrivna i ord, andras ord. Kafka skriver om en av de svartaste sidorna av mänskligheten; det tigande utanförskapet. Känslan av att inte höra hemma någonstans, utan att någon egentligen har uttalat sig negativt om en. Att känna sig utanför i sig själv, att själv vara den som sätter sig utanför samhället. Finns det någon annan som anser att man inte hör hemma någonstans kan man i alla fall känna sig hemma i sig själv, men om man då tycker att man inte passar in som sig själv… vem ska man då passa in som? Även Pär Lagerkvist skrev mycket om ondskan, mestadels under andra världskriget.

Pär Lagerkvist har en gång skrivit i en anteckning att han har upplevt sig själv i sitt skrivande. Han skrev för sin egen skull, för att han skulle få leva sitt eget liv. Precis som Franz Kafka, som inte vill bli publicerad, utan bara skrev vid sidan av sitt arbete. För sin egen skull. Inte för att skriva bra böcker som skulle bli publicerade och nå ut till människor, utan för att skriva av sig och lära sig mer om sig själva.

Lagerkvist sökte hela tiden efter svaren på livet frågor i sina böcker, och detta eviga sökande gjorde att han många gånger betraktade livet som meningslöst. Kafka skrev för att komma underfund med mänskligheten och dess beteende.

En stor skillnad mellan Franz Kafka och Pär Lagerkvist är att Kafka endast såg livet som ett straff, som något negativt. Lagerkvist hade som jag nämnde tidigare sina mer eller mindre olyckliga stunder, men han kunde också se livet från en ljusare sida. Kafka tyckte sig ha fiender vart han än vände sig, och ansåg att friheten från det fängelse som kallades livet endast kunde nås genom döden. Depressionerna kom allt tätare, och det blev inte bättre när han fick diagnosen struptuberkulos. Dock hade han självdisciplin nog att inte välja det enkla alternativet; självmord.

Båda två är mycket präglade av sina barndomar vad det gäller sitt skrivande. Pär Lagerkvist hade en mycket religiös uppväxt, och var djupt troende, men i tonåren började han tvivla på sin tro och frigjorde sig under dramatiska former från den. Kafka blev dominerad av sin far hela sitt liv, och skrev mycket om just relationen mellan far och son. Det är tack vare deras mer eller mindre hårda uppväxter som de började söka svar i sitt författande.

De kan tyckas vara två väldigt svårtolkade författare, båda två, just för att de skriver om sådana tunga saker. Om Pär Lagerkvist har det sagts att han helt saknar fantasi och spekulerar i konstiga och förvridna påhitt. Franz Kafka har inte kritiserats på samma sätt, kanske pga. att han inte publicerades förrän efter sin död. Kritiker brukar ofta behandla posthumana författare aningen bättre än de som ännu är i livet.

Sammanfattningsvis kan jag då säga att jag tycker att det finns mer som förenar Franz Kafka och Pär Lagerkvist än vad som skiljer dem åt. De skriver båda om livets mörka sidor, om det svåråtk...