SammanfattningBakgrund och problemdiskussion: År 1995 anslöt sig Sverige till Europeiska unionen (EU), men trots tolv års medlemskap har Sverige fortfarande inte tagit det sista avgörande steget mot Europeiska monetära unionen (EMU). EMU är en vidareutveckling av EU:s inre marknad och ska verka för ett ekonomiskt och monetärt samarbete mellan medlemsländerna. När Sverige gick med i EU innebar det att vi i enlighet med fördraget, har en förpliktelse att ansluta oss till EMU när vi uppfyller unionens uppsatta kriterier. Eftersom Sverige står utanför EMU och företagen handlar med länder i området, uppstår valutarisker för företagen. Vi undrade därför hur de ser på en anslutning till EMU och hur de säkrar sig mot valutariskerna på grund av utanförskapet.Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka hur svenska företag ser på Sveriges utanförskap i EMU samt hur de med hjälp av olika instrument och tillvägagångssätt hanterar problematiken med valutarisker.Metod: Vi använder oss av en kvalitativ metod, där vi intervjuat fem företag med betydande andel export/import till EMU-området. Intervjuerna har genomförts per telefon med personer väl insatta i företagets finansiella verksamhet.Referensram: Argumenten mot EMU-medlemskap bestod bland annat av varningar för att de svenska företagen kan få svårigheter med konkurrenskraften om Sverige binder sin valuta mot övriga EMU-länder. Ett argument för medlemskap är istället att valutariskerna försvinner vid handel mellan Sverige och EMU-länderna. Som situationen ser ut idag uppstår valutariskerna och företagen måste därför säkra sig mot eventuella kursförändringar. För att göra detta kan de bland annat använda sig av terminer, optioner och swapar.Slutsats: Företagen valutasäkrar sig i huvudsak med hjälp av terminer. För att minska den totala exponeringen använder de sig av valutakonton samt försöker att balansera in- och utbetalningar i en viss valuta. De flesta av de inter...
