Don Quijote och Sancho Panza

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

I boken ”Den snillrike Don Quijote av la Mancha” får vi följa Don Quijote och hans ständiga följeslagare, vapendragaren Sancho Panza genom en massa spännande äventyr.
Cervantes skrev denna bok som ett var ett syfte att brännmärka dåtidens riddarromaners förljugenhet år 1605. Boken blev så populär att flera andra författare kom ut med en fortsättning, 1615 skrev Cervantes tillslut en andra del på boken.
Don Quijote, bokens ena huvudperson som har blivit en smula galen efter att ha läst ett stort antal antika riddarromaner, inbillar sig att han är riddare och tillverkar en lans och låtsas att hans gamle häst är en ståtlig springare, vid namn Rosinante. Författaren använder idén om galenskapen att bygga upp boken som en satir över dåtidens riddarromaner, han driver med det maskulina, satirens kärna är Don Quijotes behov att visa sig modig. Han får med sitt överdrivna mod göra sig löjlig.

Cervantes har skapat figuren Don Quijote med eftertanke, och med mening gjort vapendragaren Sancho Panza till Don Quijotes verkliga motsats.
”Författarens medkänsla med sin hjälte fördjupar satiren över den malplacerade idealismen till en känslig och humoristisk målning av den eviga brytningen mellan ideal och verklighet”

Här menar boken att författaren skriver om Don Quijote med kärlek och vill med romanen visa att det inte bara är en satir över dåtidens idealism, utan också ett porträtt över gränsen mellan ideal och verklighet. Don Quijotes ideal var dåtidens riddarideal, att vara en hövisk riddare och rädda alla, han försökte leva upp till idealet och har förlorat förmågan att skilja på dikt och verklighet. Syftet med boken var att skildra vilka konsekvenser detta får.

I mitt påstående ”Don Quijote försökte uppträda ridderligt” styrks detta.
Mina påståenden om att Sancho Panza skulle vara med verklighetsförankrad stämmer väl med vad de littera...