Andra världskriget

10 röster
28168 visningar
uppladdat: 2003-06-20
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Efter första världskriget var Tyskland den stora förloraren. Fredsfördraget som skrevs under i Versailles var skrivet av segermakterna och de hårda villkoren var inte förhandlingsbara.
Det krigshärjade Tyskland skulle betala ett stort krigsskadestånd, förklara sig skyldiga till kriget, avstå sina kolonier, avstå Alsace och Lorraine till Frankrike samt nedrusta sin krigsmakt till 100 000 man och en liten flotta. De fick varken ha flygplan, ubåtar eller stridsvagnar. De fick inte heller ha några trupper i gränsområdet mot Frankrike.

Krigsskadestånden var så stora att den tyska regeringen försökte klara det genom att låna och trycka upp mer pengar. Självklart blev det en stor inflation. I slutet av 1923 var det rena fantasipriser. Pengarna var knappt värda papperet det var tryckt på.
Efter ett par år när ekonomin börjat hämta sig drabbades hela Europa av krisen i USA. Tyskland
drabbades värst. Arbetslösheten ökade och tron på en demokratisk regering var inte stort. En ”stark man” var räddningen ur misären, ansåg många.

Två dagar innan första världskrigets slut avgick den tyske kejsaren. Tyskland blev republik och fick namnet Weimarrepubliken. Fastän det nu satt en demokratisk regering spred sig revolterna över landet. Krigströtta soldater och hungriga arbetare gjorde uppror, ledda av kommunister. Upproren slogs ned av soldater som inte svikit regeringen, än. Den socialdemokratiska regeringschefen gav order om att skjuta på de kommunistiska arbetarna.
Det fanns även andra som protesterade mot regeringen. Nationalisterna menade att de tyska ledarna hade kapitulerat för fienden på grund av uppror i Tyskland. Detta menade de var en ”dolkstöt i ryggen”, fienden hade ju aldrig varit inne på tysk mark.

Bland nationalisterna som var emot regeringen fanns en ung man vid namn Adolf Hitler. Han var en närmast fanatisk nationalist och antisemit. Tillsammans med personer med samma åsikter bildade hanNationalsocialistiska tyska arbetarpartiet, nazistpartiet.
Den 8-9 november 1923 försökte Hitler komma till makten genom en kupp. Försöket misslyckades, sexton nazister dödades och bland annat Hitler skadades. Deras nazistparti förbjöds och Hitler anklagades för högförräderi. Av sitt femåriga fängelsestraff behövde Hitler bara avkänna nio månader, sedan blev han frisläppt. Under tiden i fängelset skrev han en bok Mein Kampf. En bok baserad på den förvrängda världssyn och extrema åsikter han hade.

När Hitler kom ut ur fängelset återskapade han nazistpartiet. Men först efter att han gett regeringen ett löfte om legalitet, att föra sin politik på författningens grund. Men Hitler fick talarförbud i stora delar av Tyskland och blev statslös efter att ha förlorat sitt österrikiska medborgarskap. När Hitler samlat den splittrade rörelsen blev han dess ledare igen. Han ledde partiet enväldigt enligt ”führerprincipen” med nästan militärisk lydnad. Partiet omfattade snart hela landet, men hade inte någon större betydelse.

Sommaren 1929 fick nazistpartiet sitt genombrott. Hitler och nazisterna blev kända, de fascinerade och gav hopp. Att så många trodde på Hitlers propaganda berodde på att han var den perfekta folktalaren; han visste vad folket lyssnade till, vad de tänkte och vad de bar inom sig. Allt detta förstorade han upp många gånger med hjälp av patetiska lögner.

Hitlers viktigaste idéer var t.ex:
*Versaillefreden var orättvis. Tyskland måste ta revansch och skapa ett mäktigt Stortyskland med alla tyskar samlade i samma stat.

*Den germanska ”rasen”, dit tyskarna hörde, var överlägsen. Tyskarna skulle härska över ”mindervärdiga raser” såsom judar, slaver och andra.

*Judarna var organiserade i en sammansvärjning mot Tyskland. De kontrollerade både den internationella kapitalismen och kommunismen. Kommunisterna var förrädare när de i stället för tysk nationell enhet predikade klasskamp. Ansvariga för den ekonomiska krisen var de judiska kapitalisterna.

*Demokratin lyckades inte lösa Tysklands problem. Partierna i riksdagen förde bara ordkrig med varandra. Tyskland behövde en stark ledare som kunde ta sig an arbetslösheten och den ekonomiska krisen.

1930 hölls det riksdagsval i Tyskland, när den ekonomiska krisen nått sin mitt. Det var framförallt två partier som fick många röster: kommunisterna och nazisterna. Socialdemokraterna kan betraktas som valets verkligt stora förlorare. Att nazisterna blivit alltmer populära kunde man se på röstantalet som nu var tiodubblat. De vann valet, men en ännu större seger vann de två år senare med 38% av rösterna. Det betydde att nazisterna nu var störst i riksdagen. Ett halvår efter får nazisterna bara 33.1%. Det blev det sista demokratiska valet som hölls i Weimarrepubliken.

Det bildades en koalitionsregering mellan nazisterna och ett annat nationellt högerparti.1933, den 30 januari blev Hitlers första mål verklighet, han utsågs till rikskansler. Men alla var inte nöjda, regeringspartierna gjorde ett beslut om ett nyval. Nyvalet skulle hållas i riksdagshuset i Berlin, men så kom det sig att riksdagshuset hann brinna upp innan dess. En förvirrad holländare greps som ansvarig för branden av polisen. Hitler tog tillfället i akt och gav kommunisterna skulden för att ha lejt holländaren.

Anklagelsen var falsk men Hitler kunde häkta alla de ledande kommunisterna och förbjuda alla tidningar som stödde arbetarrörelsen. Genom det skaffade sig Hitler fler röster.

Det var faktiskt inga speciella grupper som röstade på Hitler. Många självägande bönder och det övre skiktet röstade på honom. Stödet i städerna var också starkt. Många var rädda för kommunismen och det hade ju Hitler lovat att krossa. Även bland arbetarna fanns en del nazister. Men Hitler fick mer än bara röster; bank- och industrimän gav ekonomiska bidrag.

Hitler hade lyckats bli riksdagskansler mycket på grund av den usla demokratin Weimarrepubliken fört, så när han kom till makten gjorde han en diktatur av landet Tyskland. Knappt en månad efter att Hitler utsågs till rikskansler gjordes det radikala förändringar. Yttrandefriheten, mötesfriheten och perssfriheten avskaffades. Massarresterringar på fackföreningsledare och kommunister inleds. För att Hitler skulle känna sig trygg och inte råka ut för konkurrens förbjöd han alla de andra partierna. Han förföljde, torterade och förde sina politiska motståndare till koncentrationsläger. Det första koncentrationslägret , Dachau, upprättades faktiskt bara två månader efter att Hitler tillträtt som riksdagskansler. Herman Göring, Hitlers närmaste man organiserade Gestapo, den hemliga polisen. De kunde komma och ”hälsa på” hos motståndare till nazisterna. Gestapos angivare fanns överallt och det var viktigt att vakta sin tunga när man
pratade. Förutom Gestapo fanns det många våldsorganisationer i nazistiska diktaturens tjänst.

Ett exempel är SS (Schutzstaffeln).
Gestapo och SS hade samma ledare; Heinrich Himmler. Hitlers propagandaminister Joseph Goebbels är ett annat välkänt namn. Han kontrollerade tidningar och radiostationer.

För att få med barnen på sin sida grundades Hitlerjugend (för pojkar) och Bund Deutscher Mädel (för flickor). Ungdomsorganisationer typ idrottsföreningar blev antingen förbjudna eller förenat med Hitlerjugend och Bund Deutscher Mädel. Hitlerjugend och Bund Deutscher Mädel var organisationer som skulle lära barnen att bli hårda starka människor. De fick lära sig att tänka nazistiskt och att älska Hitler.
De uppmuntrades att ange alla som var emot nazismen; grannar, vänner, släktingar, föräldrar...
Alla mellan 10-18 år måste vara med, utom judiska och romska barn.


Antisemitism, alltså judehat har existerat länge. Övergrepp mot just judar finns som en röd tråd genom hela historien. Hitler var bara en person som gav den ett ansikte. Vad många tänkte om judarna sa han högt och hans extrema åtgärder hölls hemliga. I mars 1933 upprättas Dachau, det första koncentrationslägret i Tyskland. Dit skulle judar och motståndare skickas. Redan i Wien hade Hitler börjat planera hur han skulle bli av med judarna. Han började med att uppmana tyskarna att bojkotta dem. Nazisterna inledde en internationell kampanj för att bojkotta judarnas affärer och företag. Den första ”ariska lagen” stiftades i april 1933. Statsanställda judar och andra ”icke-arier” samt kommunister avskedades från statlig tjänst. Nån vecka senare begränsades antalet judiska ungdomar som fick gå i tyska gymnasieskolor. Senare under året
brändes böcker av judiska författare mm på bokbål över hela Tyskland. Kulturlivet rensades också från judiska musiker, filmskapare, konstnärer och författare.

Den 14 juli införde nazisterna en lag om tvångssterilisering. Personer med ärftliga sjukdomar
tvångssteriliserades för att förbättra den tyska rasen och spara framtida vårdkostnader.

1934 började Hitler också bekämpa homosexualiteten. Gestapo kom och hälsade på gaybarer och
arresterade de homosexuella.

Den andra augusti 1934 dog President Hindenburg. Sjutton dagar senare utropade Hitler sig själv till
ledare - führer - för tredje riket.

1935 blev det förbjudet att vara med i Jehovas vittnen, en bidragande faktor är att de vägrar svära Hitler
trohetseden.

Den 15 september trädde Nürnberglagarna i kraft. I och med det gjordes judarna till andra klassens
medborgare. De miste sin rösträtt och fick heller inte gifta sig eller ha sex med en person av ”ariskt blod”.
Hitler ville skapa en perfekt ”ras”.

1936 utestängdes judarna från idrottföreningar. De fick inte heller arbeta som veterinärer
Men det var inte bara judar som nazisterna ville åt. De nazistiska planerna att bli av med ”zigenarpesten”
började med att alla tyska romer skulle registreras hos myndigheterna. Senare på året blev det förbjudet för
svarta och romer att gifta sig med personer av ”ariskt blod”. En ny lag sa också att tiggare, hemlösa,
alkolister och arbetslösa kunde skickas till koncentrationsläger.

Den första augusti 1936 öppnade Hitler OS i Berlin. Under OS var all anti-judisk propaganda gömd,
och romerna fördes bort till tillfälliga koncentrationsläger.
1937
5000 Jehovas vittnen fördes till koncentrationsläger, andra vittnen blev avskedade från sina jobb.
I maj det året var det många judar som ville lämna Tyskland. I den svenska riksdagen röstar båda kamrarna för
en fortsatt hård flyktingpolitik. Hur många liv hade kunnat räddas om Sverige haft en snällare
invandringspolitik?

Efter sitt maktövertag började Hitler upprusta krigsmakten. 1936 gick han in med tyska trupper i
Rhenlandet. Genom det bröt han mot två villkor i versaillesfreden. De villkoren sa nämligen att Tyskland
varken fick rusta upp sin krigsmakt eller ha trupper i Rhenlandet. Men det kom inget gensvar från
västländerna. Både England och Frankrike höll sig passivt. Den tyska pressens hetsande och tysk
propaganda gjorde att många österrikare blev villiga att ”ansluta” sig till Tyskland. Det fanns många nazister
i Österrike och den österrikiska förbundskanslern Schuschnigg ville ta till militärt våld mot dem för att
återställa det inrikespolitiska lugnet. Då började den tyska pressen propagera för att tysksinnade människor
undertrycktes i Österrike. För att bli av med de anklagelserna utlyste Schuschnigg folkomröstning den 11
mars 1938. Hitler gillade inte tanken på folkomröstning. Om det österrikiska folket röstade för
självständighet skulle han inte ha någon anledning att ansluta Österrike till det tyska riket. Men tyskarna var
snabbare än Schuschnigg väntat. Natten mellan den 10 och den 11 mars gav Hitler order om ockupation av
Österrike. Medverkande i ”operation Otto”, som ockupationen kallades var den österrikiske
inrikesministern som hade förhandlat med tyskarna bakom ryggen på Schuschnigg.
Medan Hitler kördes i triumf genom Wien hördes bara svaga protester från västmakterna. 1938 var ett år
med ”fredliga ockupationer” och slagord, som ”Hem till riket och ”Ett folk, ett rike, en führer. Många
österrikare hälsade Hitler i glädje.
Men glädjeruset varade inte länge. De österrikiska marktillgångarna plundrades och huvudstaden Wien
degraderades till medelmåttig provinsstad. De hårda anti-judiska lagarna trädde genast i kraft. Första
natten häktade SS 67 000 personer enbart i Wien. Judar, intellektuella socialister och kommunister flydde
i tusental ut ur landet.

Det nya stortyskland skulle vara en ”gemenskap” med ”ariska” invånare. Västra Tjeckoslovakien som hade
många tyska invånare borde därför anslutas. Det var också en militär angelägenhet. Landet stack in i det
forna tyska territoriet, som Hitler sa; ”Tjeckoslovakien stack in som en pil i köttet på Tyskland.”
Tjeckoslovakiens regering försökte protestera och bad västmakterna om hjälp. Därför samlades ledarna
från Frankrike, Storbritannien, Italien och Tyskland i München 1938, de skulle diskutera den
tjeckoslovakiska krisen. Hitler lovade att inte ha fler anspråk om han bara fick igenom sin vilja angående
Tjeckoslovakien. Därför gick västledarna med på kraven. Den brittiske premiärministern Neville
Chamberlain åsikt var; ”fred i vår tid”, medan oppositionspolitikern Winston Churchill sade; ”nederlag utan
krig”
Tyskarna drog genast in i Tjeckoslovakien och hade nu införlivat de viktigaste tyska områdena i sitt rike.
Hitler hade nu uppnått sitt andra utrikespolitiska mål.
Men Hitler vågade sig på att gå ett steg längre. I mars 1939 lät han ockupera resten av Tjeckoslovakien
också. Enligt honom behövde tyskarna ”livsrum”



1939

Nästa offer som Hitler utsåg var Polen. Hitler ställde nya krav mot Polen. Han krävde bland annat en
trafikförbindelse till ostpreussen genom den ”polska korridoren”. Warszawa protesterade, då hotade Hitler
med krig. Då vaknade västmakterna. De insåg slutligen, efter tre år av aggressiv tysk utrikespolitik att
tyskarna ville styra Europa. De bestämde sig för att det var slut på eftergifter och lovade Polen skydd mot
angrepp. Hitler vidhöll sina krav och Polen vägrade. Genom den tyska pressen såg det ut som om Hitler ville
ha fred medan de illasinnade polackerna inte ville det. Det och den polska motpropagandan ledde till
sammandrabbningar mellan tyskar och polacker. Hitler ville naturligtvis inte fungera som medlare, för nu
ryckte kriget som han planerat i åratal närmare. För att slippa ett tvåfrontskrig (de brittisk-franska
förhandlingarna med Sovjet oroade honom) meddelade han Stalin att han var beredd att erkänna de
sovjetiska intressena längs hela linjen från Östersjön till Svarta havet. Stalin tog chansen när Hitler frivilligt
erbjöd honom det som inte gick att vinna från västmakterna. Den 23 augusti 1939 undertecknades en
icke-angreppspakt med hemligt tilläggsprotokoll där det fastställdes, att Estland, Lettland, Litauen,
Finland, östra Polen och det rumänska Bessarabien tillhörde den sovjetiska intressesfären. Eftersom Hitler
inte trodde att västmakterna skulle bistå Polen trodde han sig nu ha vägen mot Polen öppen. I gryningen den
första september gick tyska trupper över den polska gränsen. Andra världskriget hade börjat. Tre dagar
senare förklarade Storbritannien och Frankrike Tyskland krig. Sverige förklarade sig neutralt. Efter 18
dagar var kriget mot Polen slut. Det var bara Warszawa, som hade varit omringat i två veckor, som bjöd
motstånd och fastän detta var utan betydelse för krigsutgången, bombades Warszawa på Hitlers order.
Med segern över Polen bröt SS´ terror även lös över det landet: massdeportationer, massavrättningar,
tvångsarbete för män, kvinnor och barn. De första koncentrationslägren på polsk mark upprättades. Det var
de läger som senare skulle utökas och göras till massförintelseläger. I tyska riket fortsatte man i stigande grad
att brutalt och byråkratiskt utrota ”livsovärdiga liv”. Redan den 30 januari samma år hade Hitler i ett
riksdagstal sagt att den judiska rasen skulle förintas i händelse av krig. Efter anfallet på Polen föll över två
miljoner judar i händerna på tyskarna.

Den 6 oktober erbjöd Hitler västmakterna ett fredsanbud som avvisades av Frankrike och Storbritannien.
Till slut hade man beslutat sig för att Hitler skulle elimineras. Redan den 9 oktober gav Hitler order om
överfall på Frankrike och de neutrala länderna Luxemburg, Belgien och Holland. Polen hade bara varit
första biten av Europas erövring. Men Hitler hade undervärderat Storbritannien. Vid krigsutbrottet var
den brittiska armén visserligen svag och det fanns ingen allmän värnplikt innan 1939, men landet hade en stark
flotta och outtömliga råvarutillgångar.

Två veckor efter Tysklands intåg i polen började sovjet att flytta fram sina gränser. Den sovjetiska röda
armén tågade in och tog resten av Polen. Efter att Finland avvisat Sovjetunionens krav på gränsjusteringar
anföll Sovjetunionen Finland den 30 november. Det så kallade finska vinterkriget började. Motståndet var
hårdare än väntat och när röda armén slutligen lyckades bryta igenom försvaret blev det en hård
fredsuppgörelse. Sovjetunionen lade beslag på större områden än man ursprungligen krävt. Estland,
Lettland och Litauen gick däremot med på kraven de fick, att ha sovjetiska militärbaser inom landet. Men
länderna blev ändå ockuperade 1940 under förevändning att man brutit mot vissa överenskommelser.



1940
Medan det finska vinterkriget pågick ville Frankrike och Storbritannien skicka trupper genom norra
Skandinavien, för att komma Finland till hjälp. Men varken Sverige eller Norge gick med på deras önskemål.
De trodde att västmakterna ville ockupera för att få kontroll över malmfälten i norra Sverige och
utskeppningshamnen Narvik i Norge, eftersom det var därifrån tyskarna köpte järnmalm till sin
rustningsindustri. Men det var inte de allierade som anföll Norge, det var tyskarna som den 9 april 1940
anföll och påbörjade sin ockupation av landet. De ville säkra sina tillgångar på järnmalm och ur militär
synpunkt var Norges hamnar bra att ha vid ett krig mot Storbritannien. Samma dag drog tysk militär in i
Danmark också, men till skillnad från Norge kapitulerade danskarna direkt.

En månad efter invasionen av Danmark och Norge, den 10 maj, gick Tyskland till offensiv genom
Nederländerna, Belgien och Luxemburg. Under hela vintern 1939-1940 hade det knappt hänt någonting
längs den fransk-tyska gränsen. ”Låtsask riget” kallades det allmänt. I Belgien försökte de allierade att
stoppa tyskarna, det resulterade i att 300 000 soldater tvingades fly i båtar över till Storbritannien.
Tyskarna fortsatte in i Frankrike där regeringen var tvungen att kapitulera den 22 juni. Vapenstilleståndet
undertecknades i Compiègneskogen nära Paris i samma järnvägsvagn, som vapenstilleståndet mellan
Frankrike och Tyskland hade undertecknats i efter första världskriget. Hitler hade krävt den platsen och
den järnvägsvagnen för att ta hämnd för versaillesfreden.

Hitler var mäktig, sommaren 1940. Han erbjöd därför Storbritannien en överenskommelse; Om britterna
erkände tyskarnas herravälde på den europeiska kontinenten så skulle han erkänna britternas maktställning
på världshaven och i kolonierna. Men premiärministern Winston Churchill som bildat ny regering den 10 maj
samma år sade: ”Vi ska aldrig ge oss”. Då gav Hitler order om bombning av Storbritannien. Det föll tyska
bomber över landet natt som dag. Det fruktansvärda luftanfallet på staden Coventry jämnade nästan hela
staden med marken på en natt. ”Jag har ingenting annat att bjuda er än blod, bekymmer, tårar och svett” det
var Winston Churchills berömda sats, till skillnad från föregångaren Chamberlains ”Fred i vår tid”. Det
brittiska folkets motståndsvilja steg med antalet släppta bomber. Till slut var tyskarna tvungna att upphöra
med bombandet då de förlorade så många plan och piloter. Med det sprack Hitlers plan ett invadera
Storbritannien.

Tyskland, Italien och Japan hade 1936 gjort överenskommelser som utvecklades till en militärpakt. De tre
länderna kallades axelmakterna. Alla tre länderna hade fört en aggressiv utrikespolitik. Diktatorn i Italien,
Mussolini var dessutom fascist. Fascismen var en politisk rörelse vars åsikter påminde om nazismen. Italien
hade sen några år ockuperat Etiopien och Algeriet. Det militärt styrda Japan hade ockuperat Manchuriet
i Kina. Alla tre länderna alla tre länderna hade för avsikt att breda ut sig i stora riken.
Den 27 september 1940 undertecknades tremaktspakten mellan axelmakterna Tyskland, Italien och Japan.
Eftersom Italien hade kolonier i Afrika (Libyen, Eritrea, Somalia och Etiopien) så utvidgades
krigsområdet till Afrika när Italien gick med i kriget på Tysklands sida. Britterna fick utkämpa hårda sjöslag
och ökenkrig mot tyskar och italienare i norra Afrika och Medelhavet.
1941

Tyskland grep också in och hjälpte Italien sedan de misslyckats med invasion av Grekland.
Den 6 april översvämmades Grekland och Jugoslavien av tyska trupper. Den 21 april var också de länderna
ockuperade. De mindre staterna som var beroende av Tyskland; Ungern, Rumänien och Slovakien stödde
axelmakterna. Men det skedde mer eller mindre efter Tysklands påtryckningar eftersom Hitler behövde ett
stort uppmarschområde för det planerade kriget mot sovjet.
Den 22 juni gick tyska trupper på tre miljoner man in i sovjet, utan krigsförklaring. Hela gränsen från
Östersjön till Svarta havet blev invaderad. Det blodigaste kriget i Europas historia hade börjat. Den röda
armén var totalt överraskad och fick stora förluster. Tyskarna avancerade snabbt och i december var de
bara någon kilometer från Moskva, samtidigt som Leningrad belägrades. Belägringen av Leningrad varade
nästan 900 dagar. Det var vintrar på -40 grader och befolkningen frös och hungrade ihjäl. De blev dessutom
ständigt och jämt beskjutna av tyskarna. En miljon människor dog under belägringen av Leningrad.
Men tyskarna klarade sig inte heller från den ryska vintern. De saknade utrustning och kläder för
köld och snö. Medan tyskarna var hungriga och frusna kunde den sovjetiska armén hela tiden sätta in nya
utvilade styrkor. Det ”blixtkrig” som Hitler hade planerat körde fast i Sovjet. Pressen i Tyskland
förkunnade vid den tiden att ryssen var en mindervärdig människa, en undermänniska, och de ryska
krigsfångarna fredlösa. Man kunde låta dem svälta ihjäl, skjuta dem eller pressa dem till arbete. De var inte
längre värda ett mäniskovärdigt liv. Hitler planerade en ekonomisk plundring av de besatta områdena i
Sovjet och miljoner ryska människors svältdöd räknade han cyniskt med.
I Kiev ägde den första stora massakern under Sovjetfälttåget rum. 34 000 människor sköts, slogs
ihjäl eller mejades ner med maskingevär den 28 september. Dalen som massakern ägde rum i låg på den tiden
flera km ifrån staden. På natten lyckades en kvinna arbeta sig ut under ett berg av lik och trots sträng
bevakning och ett svårt sår släpa sig ända till Kiev. Där berättade hon vad som verkligen hänt, då tyskarna
sagt att dalen uteslutande var en plats för skjutövningar. Genom den kvinnan fick resten av världen reda på
vad som hänt också. Men Hitlers propagandaminister den outtröttlige lögnaren Goebbels avvisade det hela
som skräckpropaganda.

Den 31 juli gav Hermann Göring chefen för rikssäkerhetstjänsten, Heydrich i uppdrag att transportera
judar från det besatta Europa till koncentrationsläger för avlivning.
Den 23 september började de första gasningarna på försök i Auschwitz. Först med bilavgaser och senare
med giftgasen Cyklon B. Gasen leddes in i särskilda baracker genom slangar från dieselmotorer. De
inspärrade människorna mötte en plågsam död.
Från den första september skulle varje i Tyskland boende jude bära en gul ”judestjärna” synlig på sina
kläder.

I sin del av världen erövrade japanerna också stora områden. Eftersom det drabbade västländernas
handelsrättigheter i Kina gav USA Japan ekonomiska straffåtgärder. Japanernas reaktion var oväntad
och obehaglig, men Hitler hade ett finger med där också. Flera veckor tidigare hade Tyskland nämligen sagt
att de inte skulle dela sitt rov med Japan om de inte anföll förenta staterna. Om Japan ingrep mot USA
lovade Tyskland Japan totalt herravälde över hela Stillahavsområdet. Den 7 december anföll japanska
flygplan och miniubåtar Pearl Harbour, den amerikanske flottbasen på Hawaii. På två timmar förstörde
japanerna större delen av USA:s Stillahavsflotta. Efter att bara ha hjälpt Storbritannien med
krigsmaterial drogs USA definitivt in i kriget. Både Mussolinis Italien och Hitlers Tyskland förklarade
USA krig.

Redan 1941 blev försörjningsläget i Tyskland svårt. Det fanns livsmedelskort sedan början av kriget och
maten mättes och vägdes och näringsinnehållet fastställdes efter kalorier. Men i det av tyskar ockuperade
Europa såg det ännu värre ut.
Per dag och person erhöll
polacker 800 kalorier,
belgare 950 kalorier,
norrmän 1500 kalorier,
fransmän 1600 kalorier,
holländare 1900 kalorier,
tyskar 2500 kalorier.

Detta är ett exempel på hur nazisterna rangordnade de olika folken efter betydelse.
I Grekland utbröt en hungersnöd som skördade tusentals offer. Det var inte bättre i Jugoslavien. Hitler och
Mussolini hade delat upp landet i små stater: Kroatien, Serbien och Montenegro var oavhängiga stater och
resten hade delats upp mellan Tyskland och Italien. Mot ockupationen var motståndsrörelserna,
konservativa och kommunister, som även motverkade varandra inbördes.

1942

Hitler hade hela tiden inriktat sin politik på att inte bli tvungen att föra ett tvåfrontskrig, men nu hade han
Sovjet i öster och USA/Storbritannien i väster. Men det såg ändå bra ut för Hitler. Japanerna som var i
pakt med honom segrade överallt i Östasien. De erövrade Hongkong, Celebes, Borneo, Singapore, Nya
Guinea, Salomonöarna, Filippinerna och ryckte fram mot både Indiens och Australiens gränser.
Storbritannien hade det svårt då Japans flotta och luftvapen nästan behärskade Indiska oceanen och
Stilla havet. I Sovjet ryckte tyskarna ända fram till Stalingrad vid Volga och till Kaukasus. Japan och
Tyskland stod på höjdpunkten av sin militära makt, fastän Italien hade förlorat alla sina kolonier, med Libyen
som undantag till britterna.

Den 20 januari ägde Wannseekonferensen rum. Ämnet var ”slutlig lösning av judefrågan”, och med
byråkratisk noggrannhet fastställdes ett helt folks utrotning. Efter det brann ugnarna dag och natt i
förintelselägren. Men det räckte inte till, den 16 mars upprättades förintelselägret Belzec

Heydrich, Heinrich Himmlers ställföreträdare och riksprotektor över Böhmen och Mähren, hade byggt
upp ett riktigt skräckregemente i det som var kvar av Tjeckoslovakien. Den 27 maj blev han dödad på öppen
gata av tjeckiska patrioter. Vedergällingsaktionen från tyskarnas sida blev omänsklig. Attentatsmännen blev
upptäckta, de hade gömt sig i byn Lidice utan invånarnas vetskap. Alla män i byn blev skjutna, kvinnorna
deporterades till koncentrationslägret Ravensbrück, 81 av de 88 barnen blev gasade. Detta var tjecker, inga
judar.
Men när tyskarna blev brutalare, blev motståndet häftigare. Motståndsgrupperna organiserades militärt.
Tyska tillförelsevägar blev överfallna, militärposter, ammunitionlager och försörjningsanläggningar angreps.
Detta resulterade i masshäktningar och arkebuseringar. För tyskarna spelade det ingen roll om det var män,
kvinnor eller barn. Invånarna i hela byar avrättades, som ex. den franska byn Oradour-sur-Glan (1944).
Många dog på grund av motståndsrörelserna, men i t.ex. Frankrike, Sovjet, Grekland och Jugoslavien hade
de fria väpnade styrkorna mot Tyskland stor militär betydelse.

Ryssarna tog på många håll emot tyskarna med glädje, eftersom de inte stödde bolsjevismen. En del trodde
att ett bättre liv började med tyskarna, särskilt i Ukraina hade tyskar gott anseende. Men det upptäcktes
snabbt att Hitler var en hänsynslös tyrann. Han hade inte dåligt samvete när det gällde att döda andra ur
”lägre raser”.


Den 10 juni stängdes alla judiska skolor som fanns kvar i riket. Den 12 juni godkände Himmler ”Generalplan
Öst”. Planen innebar att alla östfolken skulle deporteras till Sibirien. Polen och det europeiska Sovjet
skulle bli tyskt bosättningsområde. Det var så planen för Östeuropas germanisering såg ut. En decimering
på 30 miljoner människor av det slaviska folket förutsågs.
Hitlers, Himmlers och Görings plan för sovjet var sammanfattningsvis: Utsuga, flytta bort, hänga,
arkebusera, gasa ihjäl... specialtrupperna inom SS ifrågasatte inte.

Den 30 juni sade Hermann Göring: ”...det är mig därvid likgiltigt om ni säger att ert folk stupar av hunger...om
det ska svältas, så svälter inte tysken utan andra...mig intresserar i de ockuperade områdena övrehuvudtaget
blott de människor som arbetar för rustningarna och för försörjningen. De måste få så mycket att de precis
kan fortsätta sitt arbete...” Så stor var nazisternas människoförakt. Den tyska ”herremänniskan” var det
enda som gällde. Detta är för mig höjden av egoism, eftersom tyskarna ansåg sig själva för något så mycket
bättre.

Den 22 juli upprättades förintelselägret Treblinka i Polen. De åren det hann vara i bruk gasades miljoner
människor ihjäl där. Zigenare, religiösa minoriteter, bibelforskare, motståndskämpar, kommunister och
socialister, det var inte bara judar som gasades i ihjäl. Alla som inte motsvarade de tyska härskarnas
rasgalenskap skulle bort.

Denna sommaren 1942 vann amerikanerna sin första stora seger i Stillahavskriget. Deras flyg lyckades
sänka alla japanska hangarfartyg i området vid slaget om Midwayöarna. De segrar som följde gjorde att de
kunde inleda en offensiv mot Japan.

Under hösten vann allierade styrkor också en avgörande seger, i Nordafrika. Britter och amerikaner kunde
gemensamt besegra tyska och italienska trupper i slaget vid el-Alamein när de försökte stänga av
Suezkanalen. Hitler och Goebbels tröttnade ändå inte på att intala det tyska folket att amerikanarna var
fega stackare, som vid första skottet gömde sig i sanden. De tyska soldaterna trodde nog inte på sånt snack
när de på grund av den amerikanska överlägsenheten ifråga om pansar och flygplan undan för undan var
tvungna att ge upp sin ställning i Nordafrika.

Den 23 november kom den definitiva vändningen i kriget. Ryssarna lyckades inringa den av tyskar tagna
Stalingrad och den tyska armén på 220 000 man.

I det ”stortyska riket” var det fortfarande många som trodde på slutsegern. De trodde fortfarande på
Hitler, han var deras Gud, statsman och fältherre i en person. Varje meter land som erövrades, varje sänkt
fientligt fartyg och varje nedskjutet fientligt flygplan firades. Men om motgångarna hördes inget.
Propagandaminister Joseph Goebbels och Hitler var noga med allt som skulle ut till det tyska folket. Det
var belagt med dödsstraff att lyssna på radio London. Hade man tur kom man ”bara” till koncentrationsläger.
Då det första stora bombanfallet på tyska städer inleddes skrek Goebbels på radion att det var
terroraktioner mot det tyska civilbefolkningen eftersom kvinnor, barn och gamla omkom. Plötsligt höll
Goebbels på humaniteten, en sak som annars var helt bortglömd i Tysklan på den tiden.

1943

Den 8 januari uppmanades General Paulus, som var chef för sjätte armén i det omringade Stalingrad, av
Sovjet att kapitulera. På Hitlers order vägrade Paulus. Den 10 januari började den sovjetiska stormningen
av Stalingrad. Den meningslösa striden tog slut den 31 januari, och med det började slutet på kriget. 146
000 soldater dog och 90 000 soldater togs till fånga vid slaget om Stalingrad.

Mellan den 14 och den 26 januari sammanträdde USA:s president och Storbritanniens premiärminister
Churchill. Om de någonsin i fråga om kapitulation hade tänkt ge Tyskland en någotsånär hedersam fred,
bestämde de sig nu för att kräva Tysklands villkorslösa kapitulation.

Den 18 januari talade Goebbels i Sportpalatset i Berlin. Talet sändes i radio och handlade om det ”totala
kriget”.
”Jag frågar er: Vill ni det totala kriget? Vill ni, om det är nödvändigt, ha det mer totalt och mer radikalt än vi
idag överhuvudtaget kan föreställa oss? (...)
Om vi någonsin troget och obrottsligt har trott på segern, då är det i denna stund av nationell besinning
och inre styrka. Vi ser den ligga gripbart nära framför oss, vi måste bara gripa tag i den. Vi måste
uppbringa beslutsamheten att underordna allt annat dess tjänst. Det är stundens bud.”
Segern, som Goebbels pratade om höll just då på att glida allt längre ifrån dem.

Den 13 mars misslyckades ett attentat mot Hitler, när bomben inte antändes. Det var officerare i den
mellersta armégruppen i Sovjet som hade planerat det. De som medverkat i förberedelserna för det
misslyckade attentatet avrättades i koncentrationslägret Flossenbürg.

Det var också i mars som kriget i Afrika slutligen var förlorat för tyskarna. Det var bara en tidsfråga innan de
allierades trupper skulle rycka över Medelhavet mot Sicilien och Italien. De allierade hade kontroll över
Medelhavet även om tyskarna fanns kvar på Kreta och andra öar. Tillförelsevägarna genom Jugoslavien var
inte längre säkra och de tyska flygplanen tvingades stanna kvar på marken då det var bränslebrist.

I Auschwitz-Birkenau togs fyra nya gaskammare med krematorier i drift. Mördandet blev ”industrialiserat”
och Auschwitz blev Förintelsens stora dödscentral.

Den 11 juni började förintelsen av Warszawas getto. Det var Heinrich Himmler som gav order om det, vid
den tiden fanns det 70 000 judar i gettot. De arbetade i rustningsföretagen. Genom underjordiska kanaler
hade judarna lyckats skaffa vapen. När tyskarna satte igång den systematiska utrensningen satte de sig till
motvärn. I striderna mot SS dog ungefär 12 000 judar, 7 000 dog av stridsgas och resten skickades för
gasning i förintelselägret Treblinka. Efteråt skrev SS-führer Jürgen Stroop en rapport till Himmler. Det
dokumentet visar hur fanatiskt övertygade de var om sin ”ras” överlägsenhet.

Goebbels talade stolt om att Berlin var ”judefritt” den 19 juni.

Den 11 juli förbjöd Hitler att man talade offentligt om ”den slutliga lösningen av judefrågan”

Den 25 juli störtades Mussolini, den italienska ledaren. Med honom föll också den fascistiska regimen i
landet. De allierade förde Mussolini till bergsfästningen Gran Sasso D´Italia. Han befriades den 12
september av tyska fallskärmsjägare, och flögs redan samma dag till Hitlers högkvarter i Rastenburg,
Ostpreussen. Insatsen för Mussolinis befriande räknades som ett stort hjältedåd. Uppfattningen att
”Hitler lämnar inte sina vänner i sticket”, spreds i Tyskland.

När de allierades invasion av Europa, som tog sin början i Italien, blev känd i Tyskland omtalades den som
en ”tillfällig olycka” Den lilla ”tillfälliga olyckan” skulle snart vara avklarad.

Den röda armén gick också till offensiven, på östfronten. De sista tyska trupperna fick snart lämna sovjetisk
mark.
Japanerna tvingades också att retirera, på ö efter ö pressade USA dem bakåt.

Heinrich Himmler blev riksinrikesminister den 24 augusti. Han blev då rikets mäktigaste man efter Hitler.
Det fanns inga gränser för hans rasideér, förintelselägerna var uppe i högvarv, dygnet runt gasades
människor. Ugnarna hade inte kapacitet att bränna de många liken och man kastade därför liken i stora
gravar, som i Treblinka.

1944
I samma snabba takt, som det ”tusenåriga riket” föll samman, ökade också terrorn i de ockuperade länderna.
Från april till juni häktades 176 670 personer i Europa. 20 000 av dem var judar. Balkanländerna
drabbades värst, alla judar fängslades och fördes till förintelselägerna i Polen. Det verkade som om
nazisterna trodde att mord och slakt på oskyldiga människor skulle hejda rikets sönderfall.

Krigshistoriens största militära invasion tog sin början den 6 juni. Då landsteg de allierade i Nordfrankrike.
Efter några timmar hade tyskarnas ”Atlantvall” brutit samman. De tyska förlusterna uppgick (om man räknar
med sårade, skadade och fångade) till 400 000 man.
Tyskarna försökte försvara sig, men kunde inte hindra de allierades framryckning, trots intensiva strider. Nu
tilltog motståndet i de ockuperade länderna också. I Jugoslavien och Frankrike kunde tyskarna inte längre
känna sig säkra bakom fronten.

Den 20 juli misslyckades ännu ett attentat mot Hitler. En överste von Stauffenberg hade placerat en bomb
i führerhögkvarteret i Rastenburg. Olyckligtvis överlevde Hitler explosionen med lätta skador. Greve Claus
Schenk von Stauffenberg och hans sammansvurna sköts med kpist samma kväll. Efter attentatet tillsattes
en kommission på 400 tjänstemän av Hitler. Kommissionen skulle utrota förrädarna och deras familjer.

Redan den 23 juli 1944 befrias förintelselägret Majdanek i Polen, av röda armén.
Den första augusti gasades alla i det romska familjelägret ihjäl i Auschwitz. Den 7 oktober gör judar uppror i
Auschwitz. Innan upproret slagits ner blir en gaskammare förstörd. Den 27 november upphörde dödandet
med gas i Auschwitz. I ett försök att undanröja bevis började tyskarna förstöra gaskamrarna.
Under hösten 44 -vintern 45 tvingas hundratusentals fångar från olika läger att gå mot Tyskland. Under de
så kallade dödsmarscherna dör tiotusentals.

Den 16 december stod de allierade i Belgien och Holland, då inledde tyskarna sin sista stora offensiv. Det
var Hitlers sista hopp, och det misslyckades. Offensiven var i Ardennerna med målet att driva de allierade
ut ur Frankrike. Efter bara några dagar bröt det samman.

1945
Röda armén befriar Auschwitz-Birkenau den 27 januari.

Roosevelt, Churchill och Stalin samlades den 4 till den 11 februari i Jalta på Krimhalvön till en konferens.
De beslöt att de skulle dela Tyskland efter kriget. Konsekvensen blev, att det fram till 1989 fanns två tyska
stater: DDR och Förbundsrepubliken.
I Tyskland grep man desperat efter en räddning. Femtonåriga medlemmar i Hitlerjugend skickades ut i
kriget, och kvinnor inkallades till ”folkstormen”
Två dagar innan amerikanska trupper anlände till koncentrationslägret Buchenwald befriade sig lägret
självt. Det var den 4 april och då fanns det omkring 239 000 fångar i lägret. 56 000 av dem överlevde inte.
De hade arbetat i lägrets filialer av rustningsindustrier.

President Roosevelt dog den 13 april. Han efterträddes av Harry S. Truman, som fullföljde sin
företrädares politik: att avsluta kriget och krossa fascismen.

I mars utfärdade Hitler den så kallade Nero-ordern om att ödelägga Tyskland. ”Det tyska folket hade inte
visat sig uppgiften vuxet”

Den 25 april möttes sovjetiska och amerikanska trupper vid Torgau vid Elbe. Det land som de allierade
ännu inte ockuperat delades nu i två delar. De sovjetiska trupperna hade intagit land efter land i hela
Östeuropa. Både de sovjetiska och de amerikanska trupperna gjorde obehagliga upptäckter på sin marsch
mot Berlin. Fångarna i många koncentrationsläger blev nerskjutna med maskingevär strax innan de allierade
trupperna kom fram. Detta stärkte självklart de allierades beslut att vara skoningslösa mot det besegrade
Tyskland. Samtidigt som de allierade ryckte fram på marken bombades Tyskland intensivt. Det allierade
flyget hade nästan total kontroll över Tysklands luftrum och landet låg nästan oskyddat. Ett av målen var
att bryta ner fiendens motståndsvilja. Höjdpunkten av bombningarna nåddes i februari 1945. Under en natt
ödelades större delen av staden Dresden, och 35 000 människor dog.

Den 29 april gifte sig Adolf Hitler med Eva Braun. Han insatte också marinchefen Dönitz testamentariskt
som sin efterträdare. Dagen efter begick de självmord i bunkern i rikskansliet i Berlin med hjälp av gift.
Führern hade undandragit sig ansvaret. Man hällde bensin över kropparna och tände på. Samma dag begick
Goebbels självmord med sin hustru och sina barn
I testamentet som Hitler efterlämnade stod det:
”...framför allt ålägger jag nationens ledning att minutiöst hålla raslagarna och att obarmhärtigt bjuda
motstånd mot alla folks världsförgiftare, den internationella judendomen”
Det stod även att det varit judarna som startade kriget, och att det var de som var skyldiga till Tysklands
nederlag.

Den 9 maj undertecknades den villkorslösa kapitulationen. Hundratusentals tyska soldater hamnade i
krigsfångenskap. Brittiska, amerikanska och sovjetiska trupper jublade i Tyskland. De hade krossat
nazismen, tillsammans.

Kriget var slut, i Europa. Men japanerna hade inte givit upp än. De hade över två miljoner soldater färdiga
att gripa in i kriget. Stalin hade lovat att invadera, så snart han fått sina trupper förflyttade. Men Truman
ville inte ge Sovjet för stort inflytande i Östasien, och han ville dessutom få ett snabbt slut på kriget. Det
nya vapnet atombomben användes därför. Den 6 augusti dog 78 000 människor då en atombomb fälldes
över Hiroshima, allt lades i aska. Tre dagar senare släpptes ytterligare en atombomb över Nagasaki. Japan
kapitulerade och andra världskriget var slut.
efteråt

Hur många som dog på grund av kriget vet man inte. Gissningarna hamnar mellan 35 och 50 miljoner. Man
kan undra hur så många människoliv kunde spillas. I Sovjet dog fler än hela Nordens befolkning. I Polen dog
var sjätte polack, och mer än hälften av dem i utrotningsläger.
I november 1945 inleddes för första gången i världshistorien internationella rättegångar för brott mot
folkrätten. De anklagade var nazistledare, såsom Hermann Göring, Rudolf Hess, Heinrich Himmler, med
flera. Åklagarna kom från de allierade och de anklagade hade egna försvarare. Tolv stycken dömdes till
döden genom hängning. Hermann Göring, Hitlers närmaste man lyckades begå självmord. Senare spårades
andra nazistförbrytare upp och dömdes.

Efter andra världskriget splittrades de allierade. USA och Sovjet blev varandras motståndare. 1949
delades Tyskland i två delar. Västtyskland stöddes av USA och Östtyskland av Sovjet. Många
västeuropeiska länder gick med i den USA:ledda försvarsorganisationen NATO. De länder i
Östeuropa som Sovjet kontrollerade gick med i Warszawapakten. De länder som Sovjet kontrollerade var:
DDR, Polen, Tjeckoslovakien, Ungern, Rumänien, Bulgarien, Jugoslavien och Albanien. Senare bröt
Albanien och Juogslavien med Sovjet.

Koncentrationslägren

Ett koncentrationsläger kunde varje dag ta emot tusentals fångar och ”dödskandidater” De fraktades dit i
godsvagnar som var så fulla att många var döda vid framkomsten. När de kommit av tåget valdes
”arbetsdugliga” ut. De andra var tvungna att lämna ifrån sig kläder, skor, smycken och annat som de ägde.
Håret blev avklippt och uppsamlat i säckar. Därefter trängdes de ihop i kamrar, dörren stängdes, och gasen
strömmade in i rummet. Innan de började med gasning arkebuserades fångarna. Men metoderna utvecklades
under de tolv år som nazisterna hade makten. De första morden med gas skedde i januari 1940 på psykiskt
sjuka. Fram till 1945 mördades hundratusentals psykiskt sjuka på sjukhem runt om i Tyskland.
Gasen som användes från början var avgaser från dieselmotorer. När Rudolf Hess skulle utrusta det
nybyggda lägret Auschwitz hade han order om att skaffa fram underlättande utrotningsanordningar. Han
besökte lägret Treblinka för att se hur förintelsen gick till. Lägerkommendanten där använde monoxidgas
och hade under ett halvår gasat 80 000 människor. Enligt hans åsikt var hans metoder inte särskilt effektiva.
När Auschwitz var redo att förinta människor hade lägret en rad ”förbättringar”. Istället för monoxidgas
använde Hess Cyklon B, en k...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Andra världskriget

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2003-06-20]   Andra världskriget
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=2159 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×