Novell: Harry och fruktkakan

3 röster
8319 visningar
uppladdat: 2000-09-18
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Harry stod och väntade på bussen, en tidig morgon i februari. Han var bara elva år och skulle åka ensam till farmor och farmar för första gången. Hans farföräldrar bodde i Baltimore, så bussresan från Philadelphia där Harry bodde skulle ta bortåt tre timmar. Med sig hade han ett paket från mamma som farmor och farfar skulle få, vad det innehöll visste han inte riktigt, men det var hårt och kompakt, så han gissade att det var en av mammas nästan oätliga och stenhårda fruktkakor.



Så äntligen kom den gråa Grayhoundbussen glidande längs vägen, och Harry hoppade på. Inuti bussen såg det precis ut som i alla amerikanska actionfilmer han sett. Busschaffisen tog emot Harrys skrynkliga färdbiljett och pojken fortsatte bakåt i bussen där han fick en fönsterplats som där han kunde sova några timmar. Mer folk klev på och snart var bussen nästan full. Bredvid Harry satte sig en stor mörk man med solglasögon och attachéväska. Han presenterade sig som Ali, men behöll solglasögonen på. Efter tio minuter lämnade bussen ljudlöst hållplatsen och utanför fönsterrutan kastade Harrys mamma slängkyssar åt honom med den där ’jag-älskar-dig-gubben-ring-när-du-kommer-fram’-minen.



Den lille pojken bylsade ihop jackan och satte den bakom huvudet som kudde och försökte sova. Men morgontröttheten som tidigare varit så dominerande var som bortblåst, så Harry ignorerade den undermedvetna rösten som sa åt honom att sova och satte sig istället upp på sin plats och tittade ut genom fönstret. Var han befann sig visste inte Harry säkert, men himlen var klar och blå, och statssiluetten av Philadelphia blev mindre och mindre borta i horisonten. De höga skyskraporna byttes ut mot ett vackert naturlandskap. Harry visste inte vilket han föredrog, men en varm känsla av patriotism kom krypande längs ryggraden och för första gången i livet kände han sig stolt att vara amerikan. Med denna känslan i kroppen slöt han ögonen och gjorde ett nytt försök att ta sig in i drömmarnas land. Den här gången gick det lättare, och Harry började genast drömma någon flummig surrealistisk dröm om att han balanserade på en tunn spång över en djup bergsklyfta. Över och under spången fanns ingenting. Ändå var det ingen mardröm som pågick i Harrys huvud, han hade drömt likadant många gånger tidigare, men han hade ingen aning om vad den betydde. När han hade kommit halvvägs på spången väcktes han av en gäll ringsignal. Det var Ali, mannen i stolen bredvid, vars mobiltelefon ringde.



Till Harrys stora förvåning verkade han inte bry sig om sin ringande yuppienalle, utan istället tittade han på klockan och sade något utländskt ord till sig själv. Ali öppnade sin svarta väska och drog upp något litet och runt samtidigt som han reste sig och skrek högt. Harry insåg genast vad som höll på att hända. Det runda föremålet i den svartmuskige mannens hand var en handgranat och på knackig engelska förklarade han att bussen var kapad. Paniken spred sig snabbt bland passagerarna, men lille Harry höll sig tillsvidare lugn. Den följande halvtimmen hände inte såg mycket annat än att Ali pratade i sin telefon, troligtvis förhandlade han med polisen. Eftersom han satt bredvid Harry lyckades pojken uppfatta vissa delar av samtalet. Det verkade som kravet han ställde var en miljon dollar samt att någon av hans kumpaner släpptes ut ur fängelset.



Harrys pappa hade jobbat som polis nästan hela sitt liv, en skottskada hade tvingat honom att förtidspensionera sig. I alla fall hade han lärt Harry lite om hur polisen jobbar, så lille Harry visste att polisen ytterst sällan gick med på kapares och kidnappares krav. Minuterna gick och Alis röst blev hetsigare och han insåg att kaparen inte skulle dra sig för att spränga hela bussen om det var nödvändigt. Harry såg sig om i bussen efter en potentiell hjälte, men kunde inte upptäcka någon av den typen, så när Ali kastade sin telefon i golvet insåg Harry att det var upp till honom om bussen skulle sprängas i bitar eller inte.



Men vad kunde en elvaårig pojke göra mot en beväpnad terrorist? Slå ned honom? Knappast. Övertala honom att inte begå självmordsattentatet genom att prata honom tillrätta? Inte troligt. Oddsen såg inte bra ut för Harry och de andra på bussen, som körde vidare längs den amerikanska landsvägen. Han kopplade bort verkligheten och började fundera på olika saker. Det var en förmåga han hade, att när han ville kunna stänga in sig i sig själv. Varför hade han åkt med samma buss som denna terrorist? Han trodde visserligen på ödet, men var det verkligen Harrys öde att dö utan att egentligen ha åstadkommit någonting i livet, blott elva år gammal? Nu blev han arg. Arg på livet, arg på sig själv, men framför allt arg på mannen bredvid honom, som var på väg att släcka hans livsgnista.



I den stunden gick det upp för Harry att det var upp till honom att förändra sitt öde, om det nu fanns något som hette öde. Livet blir vad man gör av det. Inte tänkte han bara sitta och se på, nej nu jäklar skulle han visa världen vem han var! Allting klarnade för den lille pojken på bussen, och han visste plötsligt vad som måste göras.



Han tog mod till sig och frågade försiktigt terroristen om han fick gå på toaletten. Han fick en likgiltig viftning med handen som svar. Harry visste inte riktigt hur han skulle tolka det, men han vågade inte fråga igen, så han chansade på att viftningen betydde ’ja’. Harry behövde inte gå på toaletten, men han använde det som ursäkt för att komma bakom Ali. Det som hände sedan gick mycket fort och de förstod inte vad som hänt förrän det hela var över. Med all sin kraft tog Harry sin mors stenhårda fruktkaka och slog i nacken på terroristen som till skillnad från i alla filmer inte reste sig upp. Han låg utslagen i mittgången och nu skyndade sig flera män att hjälpa Harry med att avväpna terroristen som bara stönade av smärta med jämna mellanrum.



Först nu gick det upp för Harry vad han hade gjort och han satte sig lugnt på sin plats. Han hade räddat livet på alla i bussen, han var hjälte! Men framför allt för...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Novell: Harry och fruktkakan

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2000-09-18]   Novell: Harry och fruktkakan
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=217 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×