Hemtenta i Psykologi A

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Människan beter sig på olika sätt i olika typer av sammanhang. Jag ska nu förklara tre olika teorier som förklarar varför man agerar som man gör.
Vi har då först psykoanalysen, som Sigmund Freud grundade. Han ansåg följande:
Människan har olika behov inom sig. Uppfylls inte alla dessa behov, uppstår en konflikt inom oss och vi mår dåligt.

Enligt Freud har allt man gör en mening och vi styrs inte av någon fri vilja. Det är våra inre konflikter som styr och driver oss fram till det vi gör.
Freud sade också att vi har en mängd psykisk energi som vi riktar mot olika objekt. T.ex. när man är hungrig driver man sig själv till att få något att äta. Har man brist på ett särskilt ämne i kroppen, känner man sig sugen på något som innehåller detta och man gör nästan allt för att få detta. Äter man inte det här, fortsätter kroppen att dra sig mot det här och till slut har man utvecklat en besatthet av att få det här man är så sugen på.

Hjärnan har två drifter – Sexual(lust)driften, vilket är den positiva driften. Sedan har vi dödsdriften, den aggressiva, negativa energin. Det här kan man ibland känna som om man har en djävul och en ängel som drar och styr inom en. Ta t.ex. när mamma vill att jag ska diska. Ängeln inom mig vill hjälpa henne och bara göra snälla saker, medan jävulen inte alls orkar diska. Den tycker det är skönare att titta på tv. Eller om man har läxor att göra. Man vet att man måste, men man skjuter mest upp det för att djävulen inom en tycker det är så himla tråkigt och jobbigt, medan ängeln är förnuftig och verkligen vill göra det. Men man måste se till att det är jämt mellan de båda drifterna. Ingen får ta över den andra. Tar den positiva driften över kan en psykos skapas(ingen verklighetsuppfattning), och tar den negativa driften över, kan en nevros(tvångstankar) skapas.

Freud ansåg att psyket är uppbyggt av ”detet”, ”jaget” och ”överjaget”. Som spädbarn har man endast utvecklat ”detet”, vilket är alla våra lustar, behov, drifter och impulser. Jaget utvecklas lite senare, runt 7-årsåldern. Det är allt förnuft, vilja, motorik och sinnen. Överjaget kommer någonstans vid ca 9-10-årsålder och utvecklas ett par år framåt. Det är vad man tycker är normalt; samvete, normer, moral.

Spärras något av detet och överjaget, får vi inte våra behov tillfredställda och vi får en inre konflikt. Freud har en annan teori på psykets uppbyggnad. Vi har tre faser av medvetenhet. Det omedvetna, det förmedvetna och det medvetna. Det omedvetna styr mest. Det är sådant vi förträngt tidigare i livet och är sådant vi inte orkar ha i det medvetna. Detta tänker vi inte på direkt, men kan få oss deprimerade eftersom denna inre konflikt förträngts till det omedvetna. Och löser man inte en inre konflikt kan det uppstå psykiska störningar. Det här omedvetna kan komma upp till det medvetna vid t.ex. drömmar. Eller om man gör något som associerar till den här händelsen/traumat, kan man helt plötsligt börja gråta eller få ett obehag, helt utan att koppla till något som hänt eftersom man inte kommer ihåg händelsen.

Det förmedvetna är kunskaper och erfarenheter man upplevt genom livet. Det här kan plockas fram när man tänker efter. Ibland kan man känna att man vet något som man glömt bort för tillfället, t.ex. ett namn eller liknande. Det känns som man har det här på tungan, men kan inte komma på det. Efter några timmar, eller kanske dagar ploppar det där namnet upp helt plötsligt! Man kan vakna mitt i natten och komma på det. Och det är det omedvetna som tagit det här problemet till sig och jobbat med det, tills den skickar upp det till det medvetna när den hittat svaret. Och det medvetna är som det låter, vad som händer här och nu.

Kroppen har enligt Freud en hel del försvarsmekanismer. De tar man till sig när man är i en hotfull situation. Detta är en omedveten del av jaget. Man handlar efter reflexer och inte medvetet. Vi har bortträngning – man förtränger en kommande händelse man känner obehag inför, så har vi förnekande – här förnekar man något som hänt fast alla, inkl. en själv vet att det har hänt. Regression gör att vi blir som barn på nytt, t.ex. när man känner hjälplöshet som vid sjukdom då vi helt litar till andras hjälp. Projicering är när man flyttar över våra känslor,
Mimmi Ebbersten elevnr 3602 grupp 0012

tankar och motiv på andra. T.ex. om man är dålig på något och man skyller resultatet på någon annan som varit med och skapat detta.
När man inte kan visa aggression man känner mot en person, kan man rikta den mot någon annan, oskyldig. Detta för att personen man egentligen känner ilska mot är sjuk eller man känner ett visst beroende av denna person. Så då tar man ut det över någon man inte tycker tar sådan skada av det. Som man kanske inte är rädd att mista. Detta kallas Förskjutning.
Det finns några fler försvarsmekanismer. Men de fungerar i stort sett likadant, vi tar till oss dem alla vid hotande situationer i olika slag.

Behaviorismen anser att våra beteenden styrs av miljön och är inlärda. Vissa ärftliga faktorer finns dock, men de kan inte påverkas så de spelar inte någon större roll.
Enligt den här teorin är personligheten något som består av många inlärda beteenden och reaktionssätt. Alla våra handlingar har formats av omgivningen, enbart den egna viljan kan inte förändra någonting. Det är samhället, intryck och erfarenheter som styr hela vår personlighet.

Den humanistiska psykologin var reaktionen mot psykoanalysen och Behaviorismens sätt att förklara mänskligt beteende.
Humanismen rör både livets mening och teorin om världen som en subjektiv upplevelse. Den tar upp ett flertal olika teorier som skiljer sig väldigt mycket från varandra. Den största liknelsen mellan de olika teorierna är att alla lägger tonvikt vid vilka egenskaper som skiljer oss från djuren, strävan efter självförverkligande och den fria viljan. Vi kan tolka och handla utefter det, vilket inte djuren kan.

Till skillnad från psykoanalysen, som anser att våra drifter styr oss, och behaviorismen, som säger att omgivningen styr oss, anser humanismen att vårt liv inte på några grunder är förutbestämt. Vi kan alltid förändra våra handlingar och lära oss av misstag. Vi kan alltid välja hur vi vill leva vårt liv och styra oss själva genom resurserna vi är utrustade med.
Carl Rogers var en man som hade stor erfarenhet som klinisk psykolog. Han ansåg att vi alla har en önskan att få upplevelser som inverkar positivt på oss. Det här är medfött. Vi undviker automatiskt situationer som kan påverka oss negativt. Konflikter inom oss kan däremot skapas om något negativt ändå inträffar. Det är samhället som styr detta och inget vi kan göra så mycket åt som person. Vi kan även känna en positiv känsla på någonting som samhället inte anser är bra. Då skapas konflikter inom oss som talar om att vi inte ska göra på detta sätt.
Rogers teori har ett viktigt begrepp som han kallar ”självet”, det är vad man själv anser sig vara för person. Jag har en bild av hur jag är. Men visas en annan bild av mig själv, förtränger jag och bortförklarar mitt beteende. T.ex. en mor som är arg på sitt barn kan bortförklara det med att hon är trött eller liknande.

Alla har vi en bild av hur vi vill vara och hur vi uppfattar oss själva. När de här två faktorerna överensstämmer med varandra har vi uppnått självförverkligande.
En man vid namn Abraham Maslow konstruerade en behovstrappa som representerar vårt psyke, vilka behov vi har. Det finns sju trappsteg, och längst ned är det som är viktigast för oss, fysiologiska behov – det fysiska behöver bli tillfredställt först. Sedan har vi trygghet och säkerhet, kontakt och kärlek(gemenskap), uppskattning och accepterande, självbestämmande och självkontroll och högst upp på stegen finns självförverkligande. Maslow ansåg att när man uppfyllt alla trappsteg har man uppnått detta självförverkligande.

Om man nu ska jämföra de här tre psykologiska perspektiven med likheter och skillnader.
Både humanismen och psykoanalysen anser att vi har behov som måste uppfyllas, annars uppstår inre konflikter. Där skiljer sig behaviorismen från de andra. Den tycker ju att våra viljor inte kan styra, utan allt vi gör är resultaten från något vi lärt oss. Reflexer t.ex. är något man lärt sig som liten. Och fobier. Har man fått en negativ upplevelse när man åkt hiss, är man rädd för hissar som vuxen också. Har man blivit skrämd när man såg en spindel, utvecklas en fobi mot spindlar.
Behaviorismen tycker att människan endast är som en formbar lerklump när den föds, och samhället utvecklar den här varelsens personlighet allt eftersom. Det här skiljer sig från psykoanalysen som säger att barnet redan har personligheten inom sig och allt eftersom hjärnan växer, utvecklas fler behov som behöver uppfyllas. Humanismen anser att vi kan forma oss själva. Men vi har ändå dessa behov som behöver uppfyllas.

Jag styrkar psykoanalysens teorier. Allt den säger verkar logiskt. Humanismen tycker ju inte att vi har ett öde. Vi formar vårt eget öde.
Men jag tror vi har ett öde. Vi har våra drifter och de styr helt hur vi handlar. Jag kan ibland känna väldigt starka drifter. Om de inte blir uppfyllda känner jag stor oro och nästan besatthet av att få den här driften tillfredställd. Jag kan till exempel vara väldigt sugen på något speciellt, som lakrits. Jag går och tänker på det och har ett väldigt sug i hjärnan. Det är nästan som jag har något inom mig som drar mig till det här jag egentligen bestämt att jag inte ska äta. Ibland lyckas jag trycka ned den här känslan, men jag känner ett obehag rätt länge, fram tills jag fått mig själv sysselsatt med något annat. Men ibland kan den ta över och jag går och köper lakrits. Sedan får man ångest för att man trotsat det man tidigare bestämt.

Vissa kan ha starkare drifter än andra. Missbrukare är inte något man blir, utan det är en person som har starka sidor av den negativa driften. En missbrukare är född till det, men det är inte alla som utvecklar detta missbruk, utan lyckas hålla det nere.
Sedan finns det vissa som utvecklar ett missbruk t.ex. alkoholister, träningsmissbrukare, narkomaner, matmissbrukare, rökare. De alla har en drift inom sig som säger att de måste få detta för att bli tillfredställda. Får inte alkoholisten sin alkohol, blir han aggressiv, får abstinens och mår väldigt dåligt. Likadant är det med de andra missbrukarna. Man kan ta till vilka medel som helst för att få det som driver inom en.

Men det går att trycka ned den här driften på en jämn nivå igen. Men första månaderna kämpar verkligen drifterna mot varandra och många konflikter uppstår. Vissa går tillbaka till missbruket eftersom den negativa driften kan ta över.
Man känner ett riktigt sug inom sig väldigt lång tid om man slutar konsumera det som man missbrukar. Och tar alkoholisten sig en sup eller om den matmissbrukaren äter en pizza, kan det här väldigt lätt gå tillbaka till missbruk, eftersom den negativa driften äntligen får det den vill ha och börjar ta över igen.

Och sedan det här med medvetandet tror jag väldigt mycket på. En person som mår dåligt och gråter lätt för småsaker kan mycket väl ha något förflutet som har förträngts. Likaså någon som är ytlig och inte låtsas ta åt sig saker som händer kan ha det. Man har lärt sig utveckla ett skal som döljer det undermedvetna väl. Om man sedan ser en film som påminner om händelsen som man förträngt, kan allt släppa och man börjar gråta för man känner igen sig så mycket i filmen. Men man tror att man gråter för att filmen är sorglig. En person som blivit övergiven av en förälder, t.ex. sin mamma tidigare i livet, dvs. hon kanske har dött, eller bara flyttat ifrån en så man inte ses lika ofta, kan ha förträngt den här sorgen och levt vidare som vanligt tills känslan åkt ned i det undermedvetna. Kan bli så här. Den här personen kanske ser en film eller läser en bok om någon som blir övergiven, precis som man själv blev och sedan gråter man enormt mycket för att få ut sin sorg över detta. Det undermedvetna ser ett tillfälle att skyffla ut en del av det förträngda.
Vissa kan börja må dåligt långt efter något man förträngt. En del personer bearbetar detta genom att prata om det och få fram det till ytan igen. På så sätt kan man få sorgen att försvinna, kanske inte helt, men till stor del. Och man kan känna sig lycklig på nytt.

Psykoanalysen tar även upp utvecklingsteorin. Den bygger på libido, sexualdriften, lusten. Den positiva driften. Utvecklingsteorin är en utveckling på fem faser. Den orala fasen, då man
Mimmi Ebbersten elevnr 3602 grupp 0012

smakar på allting är mellan ca 0-1.5 år. Den anala fasen innebär rumsrenhet. Man lär sig styra när man är nödig och kan gå på toa när man känner detta. Den fasen kommer efter den orala och det är mellan ca 1.5-3 år.
Vid 3-6 år ”upptäcker” man sitt kön. Man inser att det är skillnad på flickor och pojkar. Här utvecklas även oidipuskomplexet, vilket innebär att dotter gillar pappa mest och son gillar mamma mest, därför vill sonen bli som sin far för att fånga mamma och dotter tvärtom.
Det här tycker jag verkar mycket logiskt. Man ser ju ofta barn som har en förälder som förebild. Och ibland har man hört att en flicka vill gifta sig med pappa som stor.

Men i detta samhälle börjar den här kärnfamiljen brytas. T.ex. homosexuella par skaffar barn, vissa barn bor endast med en förälder osv. Vissa tror att en pojke som bor hos ett homosexuellt par, blir homosexuell själv. Men homosexuell är något man föds till. Den här sonen söker därför andra kvinnliga gestalter att ty sig till. En dotter hos en ensamstående mamma kanske säger att hon vill gifta sig med sin storasysters killkompis eller någon annan äldre manlig gestalt som står familjen nära. Kanske en manlig dagispersonal.

Är man lesbisk, kan man se det på små barn i denna ålder. En flicka kanske säger att hon vill gifta sig med sin mamma. Hon kanske ser sin far som förebild och beundrar honom för allt han gör. Hon kanske vill jobba med samma jobb som sin pappa. Det här kan vara tecken på homosexualitet. Men även bisexualitet om man har tytt sig lika mycket till båda könen som liten.
Latensen är viloperioden då man är mellan 7-13 år. Då utvecklar man kanske något intresse. Sociala kontakter osv.

Den sena genitiala fasen är mellan 13-19 år. Det är här man utvecklas till man/kvinna och man kan börja känna sexuella dragelser till vissa personer. Hetrosexuella till det andra könet, homosexuella till samma kön. Det är i den här åldern homosexuella brukar upptäcka att de är ...