I de svenska nationella miljömålen fastslås att samtliga förorenade områden
som utgör ett miljöproblem skall vara sanerade innan 2050. Detta medför att
det kommer att finnas stora mängder förorenade massor som skall hanteras. I
den europeiska avfallshierarkin fastslås att återanvändning om möjligt skall
prioriteras före deponering. Om avfallet ändå går till deponi skall det
enligt förordningen om deponering av avfall genomgå någon form av behandling
för att minska dess farlighet.
I arbetet har försök på tre olika CCA-förorenade jordar med varierande
sammansättning och föroreningsgrad genomförts. Försöken är genomförda på en
lerig organisk jord, en sandig organisk jord och en sandig jord. Enligt den
svenska lagstiftningen klassas samtliga jordar som ickefarligt avfall.
Lakförsök visar att den sandiga jorden skall deponeras i en deponi för
farligt avfall, den organiska i en deponi för icke-farligt avfall och den
sandiga organiska i en deponi för inert avfall.
En jämförande studie har genomförts mellan tre europeiska bedömningssystem
för återanvändande av förorenade jordar för konstruktionsändamål. De
studerade systemen är ett holländskt, ett danskt samt ett finskt
bedömningssystem. Den sandiga och den sandiga organiska jorden har
behandlats med en tillsats av nollvärt järn för att begränsa rörligheten för
arsenik jordarna. Därefter har jordarna bedömts efter de olika
bedömningssystemen både med och utan tillsats av nollvärt järn.
Enligt det danska systemet tillåts både den sandiga och den sandiga
organiska jorden att användas som konstruktionsmaterial med vissa
restriktioner. Båda jordarna tillhör kategori tre vilket är den kategorin
som ställer högst krav på hur materialet får användas. Järnstabiliseringen
har inte påverkat utlakningen av arsenik i lakförsöken i det danska
bedömningssystemet.
Det holländska systemets krav på totalhalter medför att återanvändning av
jordarna inte är tillåten. Trots att totalhalterna överstegs för båda jordar
klarade de immissionskraven och skulle kunna användas om man bortser från
totalhaltskraven. I försöket för bedömning enligt det holländska systemet
har järnstabiliseringen minskat utlakningen av arsenik. Stabiliseringen har
dock inte påverkat bedömningen av jorden.
I det finska systemet ställs inga krav på totalhalter och båda jordarna kan
användas med vissa restriktioner. Återanvändningen tillåts om konstruktionen
görs under en hårdgjord yta. Järnstabiliseringen har minskat utlakningen av
arsenik men inte tillräckligt för att påverka bedömningen av jordarna.
För att undersöka om det finns möjlighet till fastläggning av arsenik i en
deponi har även en stabilisering i vad som skall efterlikna en reducerande
miljö utförts. Då ingen standard finns för lakning i reducerande
förhållanden har en befintlig standard modifierats. Som stabiliserande
tillsatser har CaS, FeSO4, Fe0, sulfidjordsperkol...
