Berlinmuren

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

1. Inledning

Andra projektet i de samhällsorienterande ämnena denna termin var välkänt sedan länge. Vi skulle arbeta med det ämne som vi hittills, i årskurs nio, inte lagt ner särskilt mycket tid på. Vi skulle arbeta med historia och inte vilken historia som helst utan historia efter 1950, nutidshistorian. Vi blev uppmanade att tidigt börja tänka på vad eller vem vi ville skriva om. Jag hade två alternativ det första var Sovjetunionen, eftersom att jag under årskurs åtta hade kommit i kontakt med Sovjet när jag gjorde ett annat fördjupningsarbete. Det andra alternativet var Berlinmuren, på grund av att jag har hört talas om den men aldrig riktigt fått något riktigt uppfattning om den. När jag sedan skulle besluta vilket alternativ jag skulle skriva om blev jag mer och mer övertygad om att jag skulle välja Berlinmuren.
Som sagt valde jag att skriva om muren och detta arbete skall innefatta en bakgrund om varför de byggde muren, hur muren såg ut när den väl stod där, hur befolkningen i Öst- och Västberlin hade det när muren stod där, men även hur de har det idag när muren är borta. När och varför muren föll. Som Ni kunde utläsa ovan skall jag se muren ur olika synvinklar, bland annat ur segerherrarnas syn, men även ur Öst- och Västberlin invånarnas vinkel. Jag skall dra paralleller och reflektera runt detta. Mycket nöje!


2. Bakgrund

Det sista av de två världskrigen tog slut 1945. USA, Storbritannien, Frankrike och Sovjetunionen, som var krigets segerherrar, beslutade 1949 att dela upp Tyskland i en väst sida och en öst sida. Västmakten, USA, Storbritannien och Frankrike, styrde västtyskland demokratiskt. Östtyskland, eller DDR som landet kallades för, styrdes kommunistiskt av Sovjetunionen. Västmakten fick västra delen av Berlin, medan Sovjetunionen fick den östra delen. Västberlin fick relativt fort ordning på sin ekonomi, medan Östberlin däremot hade problem. De östtyskar som jobbade på västsidan kunde se de ekonomiska skillnaderna. Det gjorde att tio tusentals människor flydde till västsidan, i hopp om en bättre framtid. Denna massflykt gjorde att Östberlin miste många av sina välutbildade arbetare. Nikita Chrusjtjov och John F. Kennedy, som var ledare i Sovjetunionen respektive USA, beslutade 1961 om en mur som skulle skilja Östtyskland och Västtyskland åt.


3. Muren

Östtyskland började, tidigt på morgonen den 13 augusti 1961, bygga en stenmur med taggtråd och minor. Rätt genom Berlin stod soldaterna med gevären skjutklara, för att skjuta de som försökte fly. Efterhand ersattes taggtråden, till viss del, med stenblock. Den 23 augusti 1961 stod den 164 kilometer långa och knappt två meter höga muren klar. Det gjorde att Västberlin omfattades av 480km2 och hade då 2 060 000 invånare, Östberlin däremot bestod av 403km2 och hade 1 090 000 invånare. Före andra världskriget hade Berlin bestått av 4 300 000 invånare. Under världskriget och under uppdelningen hade huvudstaden förlorat 1 150 000 invånare. Klyvningen mellan Östberlin och Västberlin var total, de båda invånarna fick inte besöka varandras område. Däremot fick invånare i det övriga Västtyskland gärna besöka Östberlin. Man sade att muren skulle vara ett skydd för öst mot väst, men alla vet att det var en mur som hindrade östtyskar från att fly. Något försök att ta sig över muren i väst-östlig riktning lär aldrig ha förekommit. Syftet med muren var att minska flyktingströmmen och det uppdraget fullgjorde den, trots att den ofta och mycket förhånades i väst. Muren minskade flyktingströmmen från 20 000 per dag till cirka 900 under hela 1975. På femton år, fram till och med 1976, blev ungefär 70 personer dödade i den så kallade dödszonen.

I en av sina diktsamlingar, ”Taggtrådsharpan”, sade Wolf Biermann såhär om muren:

”Positionen som världens arsle
fett, förmätet och bart.
Och håret i skrevet krullar sig.
Som taggtrådsstängsel så klart”.


4. Västberlin

Livet på västsidan var bra, om man jämför med livet på östsidan. Detta trots att det var Västberlin som var instängt av muren. Efter att USA, Frankrike, Storbritannien och Sovjetunionen delat upp Tyskland hade USA börjat bygga upp sin del, det vill säga Västtyskland, ekonomiskt. De gjorde ett stort misstag när de byggde upp Västberlin på nytt, de bröt stadstraditionen. Överallt i Västberlin kan du se spår efter kriget och Berlins struktur var sönderbombad och politiskt sprängd. Västberlin är inte en stad utan flera. Efter USA ’s uppbyggnad kunde man fråga sig ifall det var en tysk stad, när man på skyltarna kunde läsa ”You are now leaving the American sector”. I Västberlin rådde ett stilla minnesliv. Västberlinarna var fria, de levde under en demokratisk regim och hade demokratiska val, till skillnad ifrån andra halvan. Västtyskarnas levnads- och ekonomiska situation blev bättre när det infördes en hjälpplan som fick namnet Marshallhjälpen, efter den amerikanske utrikesministern George Marshall. Bidraget hjälpte till för att bygga upp de länder som tog emot bidraget. Med hjälp av detta bidrag kunde det ”tyska undret” inträffa, ungefär 10 år efter krigets slut. Det ”tyska undret” var när Västtyskland mycket snabbt återuppstod som en industriell stormakt.

Det sägs att Västberlin var en levande stad och jag tror att det ligger något i det. Jag tror att man tolkar det så eftersom att människorna var ute på gatorna och att ljus översvämmade västra delen av Berlin. Kort sagt kan jag upprepa att Västberlinarna hade det bra i sitt kapitalistiska samhälle.


5. Östberlin

I Östberlin var det i stort sätt brist på allt och det sägs att om en Östberlinare fick reda på att det hade kommit in socker till en affär kunde de stå och köa hela natten utanför denna affär. Situationen ledde dock till något positivt, enligt mig. Befolkningen i Öst blev otroligt sammansvetsade och hjälpsamma mot varandra. En granne kunde av ren vänlighet byta ett par tomater mot apelsiner.

Det var östberlinarna som ville bygga en mur och det var de som fick betala priset. Östberlinarna levde under förtryck och fick vara försiktiga för att säga något negativt om regimen, eftersom att många jobbade som angivare för Stasi som var den Östtyska säkerhetspolisen. Förtrycket hårdnade mer när arbetarna gjorde uppror där de krävde fria val och regeringens avgång, detta var året 1953. Upproret ledde till mer arbete för mindre lön.
Som du kunde läsa ovan, i kapitlet ”Västberlin”, så mottog de Marshallhjälpen. Det gjorde inte Östtyskland. Detta ledde till en betydligt långsammare utveckling i den östra delen. Där kommunistpartiet och Röda armén hade tagit makten. De monterade ner den lilla del, som fanns kvar, av den tyska industrin och skickade till Sovjet som krigsskadestånd. Östtysklands ekonomi befläckades, detta på grund av vanskötsel och korruption.

Östberlin var kallt och dystert, en atmosfär av övervakning och instängdhet fanns där. Det som Östberlin hade, till skillnad från Västberlin, var historiska arvet. I Östtyskland träder det gamla Berlin fram. Monument efter monument träder fram i den östra delen. Alla klassiska byggnader var väl och omsorgsfullt renoverade, det var det pengarna lades på. Det fanns inget liv i denna monumentalitet. Över de historiska byggnaderna lös en arrangerad belysning. Längre ifrån centrum blev det mörkare, den sparsamma belysningen och husens svarthet ifrån koldamm gör dysterheten komplett.

Redan 1987 började det dystra Östberlin att falla. Jag tror att detta berodde på att regimen hade försökt att ”skina” med nya hotell och fina höghus, för att visa sig bättre än Västtyskland. Problemet var att denna strategi inte fungerade, eftersom att invånarna både saknade frihet och hade enkla levnadsförhållanden.

Frågan jag ställer mig när det gäller belysningen, som jag nämnde ovan, är: ”Är arbetarnas sida, Östberlins sida, inte värd att belysas?” Om man sedan skall sammanfatta så kan man säga att Östberlinarna levde i en förtryckt och svår situation, ”i strävan mot något bättre än Västberlins kapitalism”.


6. Murens fall

Günther Schabowski, som var regeringstalesman runt året 1989, meddelade på torsdagskvällen den 9 november 1989 att en ny reseförordning hade trätt i kraft. Den nya förordningen innebar att alla DDR invånarna hade rätt att ut ur sitt land, genom alla gränsövergångar. De invånarna som såg detta på TV begav sig genast ut till gränsövergångarna, de enorma folkmassorna oroade vakterna. Människotrycket ökade och för att hitta en lösning föreslog ministeriets talesman att de som var mest provocerande skulle få släppas igenom, men de skulle inte få återvända med sina nystämplade identitetskort. Trycket ökade på vakterna och de ny översläppta östberlinarna fick naturligtvis återvända. Major Manfred Sens gav klockan 22,30 order om att gränsbommarna vi Bornholmer Strabe skulle öppnas, detta blev hans sista tjänstehandling. Major Manfred Sens uppgift var att försvara övergången mot ”den kapitalistiske fienden”. Ungefär 20 000 östberlinare beräknas ha passerat vid Bornholmer Strabe. Det var liknande siffror vid de andra gränsövergångarna. Den sista ordern från major Manfred Sens innebar slutet för DDR och det kalla kriget.

En sak som jag inte visste om murens fall var att det skedde på samma grunder som den byggdes. Flyktingströmmarna innan 1961 gjorde att muren byggdes och liknande flyktingströmmar, dock genom grannländer, gjorde att muren föll.


7. Västberlin idag

Det sägs att Västberlinarna var glada att de inte längre levde separerade från Östberlinarna, som de egentligen var landsmän med dem. Sedan när Östberlinarna väl kom så var de inte lika glada. Jag tror att de kände sig tyngda av att behöva dela med sig med människor som inte hade någonting. Västberlinarna fick det egentligen inte sämre efter sammanslagningen med Östberlin, men deras situation förbättrades inte. Västtyskarna har den kortaste arbetstiden och de högsta lönerna i hela Europa. Östtyskarna hade inte råd att konsumera Västtyska varor, så de rika blev rikare och de fattiga blev fattigare.


8. Östberlin idag

Östberlinarnas levnadssituation blev tryggare och högre efter sammanslagningen med Västberlin. Östberlinarna sade innan sammanslagningen att de ”ville uppnå någonting bättre än det kapitalistiska samhället i Väst”, men när muren revs så blev de glada. De var äntligen fria, men de var inte nöjda. Verkligheten blev inte som de hade tänkt sig. En Östberlinsk pensionär sade så här efter att muren hade försvunnit: ”Innan muren revs så var jag murare, nu är jag arbetslös.”

Jag tycker ändå att de skulle vara nöjda med sin situation efter berlinmurens fall. Visst hade de en viss trygghet i Öst, men där levde de under förtryck och nu var de fria, de hade fria val och de kunde säga vad de ville utan att bli avslöjade av en anhängare till Stasi.


9. Konsekvenser av muren och murens fall

Konsekvenserna efter murens fall var många. Jag skall här nedan nämna en del av dem. Jag börjar med de konsekvenser som uppstod när muren byggdes.

• En sak som hände när muren byggdes var att nära och kära som bodde ett par kvarter ifrån varandra skiljdes åt. De hade ingen större kontakt med varandra på 28 år, nästan tre decennier. Detta splittrade många familjer.
• Berlinmuren var det mest iögonfallande försöket att avskärma västvärlden, i det här fallet Storbritannien, USA och Frankrike. Det var uppenbart att de inte kunde svälta ut Västberlin, eftersom att de till sin största hjälp hade USA.
• Berlinmurens existens var det mest dokumentära i det kalla kriget.
• Öst ville stänga ute västvärlden med muren, men det enda de lyckades med var att mura in sig själva ifrån omvärlden.
• Levnadsstandaren i öst sjönk i och med Berlinmuren, medan Västberlin fick en fri och hög levnadsstandar.


Följande punkter var konsekvenser, bra så som dåliga, efter att Berlinmuren revs den 9 november 1989:
• Det beräknas att ungefär 20 000 Östberlinare hade passerat vid en gränspassage, under den första timmen. Gränspassagerna var då fria och man beräknar liknande summor vid de andra passagerna.
• Berlinmurens fall var startsignalen för demokratiprocessen i övriga öststater.
• Berlin kunde återgå till en stad och bygga upp den. Västberlinarna som redan hade varit med, och både lag energi och pengar på, att bygga upp en ny stad (Västberlin). Jag tror att västberlinarnas egoism började synas, eftersom att deras livssituation kunde försämras.
• Kriminaliteten i Berlin steg avsevärt och är nu den tredje staden i Tyskland med högst kriminalitet.
• Sammanslagningen mellan Öst- och Västberlin, var en otrolig chock för båda sidorna. Östberlinarna var imponerade över friheten och Västberlinarna var rädda för förändringar åt det negativa hållet.


10. Reflektioner

I dessa reflektioner skall jag beskriva hur de olika aktörerna, Öst och Väst, tänkte och tyckte om Berlinmurens existens och dess fall. Jag kommer att börja med muren ur västmakternas synvinkel.


Berlinmuren och dess fall ur västmakternas synvinkel


Det sägs att Berlinmuren var den slutgiltiga uteslutningen, från öst, för väst. Jag vet inte riktigt ifall Västmakterna, USA, Storbritannien och Frankrike, såg det så. Jag tror på något sätt att de såg muren som en befrielse, men även som ett tecken. En befrielse så att de slapp hjälpa Östtyskland ekonomiskt och ett tecken så att de kunde rusta upp med förklaringen: det var Sovjetunionen, Östsidan, som började. Jag tror att muren var ett strategiskt drag ifrån Sovjets sida, men Västsidan tacklade muren till deras fördel. Efter att muren byggdes kunde de obehindrat bokstavligen bygga upp Västtyskland, men självklart ekonomiskt också. USA, som var huvudaktören, visste precis hur de skulle hantera muren och de lyckades de otroligt bra med. De fortsatte bygga upp väst utan att ens titta till öst, de var fokuserade att göra muren till ett stort misstag för Sovjets sida, som det senare visade sig vara.

De visade sig att Västmakterna kunde försörja sin del mycket bättre än vad Sovjet kunde med sin del. De hade också det bästa sättet att styra sin del av det delade Tyskland. Frågan är: Varför och hur kunde de ha det bästa sättet att styra ett land? Jag personligen tror att det kan bero på att USA hade varit en enad nation otroligt mycket längre än vad Sovjetunionen hade funnits. USA visste hur de skulle leda och styra både ett och flera sätt, de visste att frihet är en nyckel för att man skall lyckas. De gav Västberlinarna frihet och fick i gengäld samarbetsvilja och förtroende. Man kan sammanfatta ledandet av Västberlin som såhär: Framgång kommer av kunskap och erfarenhet.

I nästan alla böcker och texter och arbeten om Berlinmuren och i då självklart Väst- och Östberlin, sägs det att Västberlinarna hade en mycket bättre livssituation än de i Öst, men jag frågar mig själv ifall det verkligen stämmer. Visst hade dem det bra under uppbyggnadsprocessen, men om man tänker efter så handlar inte allt om pengar. Västberlinarna hade, precis som Östberlinarna, skiljts ifrån sina nära och kära. Den olyckan kunde inga pengar i världen hjälpa dem med och pengar skulle fortfarande inte hjälpa någon i en sådan situation.

Jag läste delar i en bok som heter ”Berlinmuren” som är skriven av Fritjof Lager. Han menar att det var den yttre skillnaden, som gjorde att folk tyckte mer synd om dem som bodde i Öst. Under andra världskriget blev centrumet i Östberlin mycket värre förstört, än vad centrumet i Västberlin blev. Det tog sedan också längre tid innan man fastställde hur stadsplanen skulle se ut i Östberlin. När man väl började bygga, blandade man kontors-, affärs-, och administrationsbyggnader med bostäder. Stan blev mörk och trist. Det verkade som om man tyckte att ljus verkade överflödigt, den energin kunde man spara till annat. Detta bidrog till att det blev en sådan stor kontrast mellan Öst- och Västberlin. I Öst såg man kanske få människor på kvällen, som gick runt i mörkret på gatorna, medan det i Västberlin vimlade av människor överallt och neonljusen lyste. Fritjof menar, att människorna i Västberlin inte alls hade det bra. Bakom den ljusa fasaden dolde sig fattigdom och tristess. Att de förlorade fruktansvärt mycket när muren byggdes. Arbetstillfällen försvann och en ny ungdomsgeneration kom aldrig. Hur kan det komma sig att alla har missförstått detta? Att det var Västberlinarna som det var synd om. Visst var det intressant att läsa det hela från en annan sida, men jag tycker inte riktigt att det höll. Han skriver nämligen sedan att Östberlin kändes mer naturligt i och med att det låg i Öst, medan Västberlin, som inte ens hade samma valuta eller politik, låg på helt fel ställe och att de hade långa och kostsamma varutransporter. I ett annat ställe i boken skriver han om att det inte bara fanns ett större utbud i Västberlin utan att det också var billigare. Här tycker jag att han skriver emot sig själv, tycker inte Ni? Efter det skriver han att det är negativt att de måste ta in varor långväga ifrån, men det leder till den positiva effekten att utbudet är större.

Enligt Fritjof kunde man tro att det var Västberlinarna som blev så glada att de sprang över till Öst direkt. Är det inte konstigt då att en Östtysk berättar om att han kände frihet efter murens fall, men att han samtidigt säger att det var härligt i Östberlin som hade så mycket folk och affärer. Varför tog sig då många till Västberlin efter murens fall?
Jag kan tänka mig att Östberlinarna inte hade det så dåligt som många tror, men inte så överdrivet bra som Fritjof försöker göra gällande i sin bok. Jag har faktiskt lite svårt att acceptera att han bara tar fram de bra sakerna från Östberlin och de dåliga ifrån Västberlin, eftersom att sanningen är en blandning av dåliga och bra saker anser jag hans bok som ren propaganda.


Berlinmuren och dess fall ur Sovjetunionens synvinkel


Argumentet som användes när muren byggdes var att Östtyskland ville stänga ute Västberlinarna. Alla vet att detta var en stor lögn. Jag ställer mig frågan varför ljög Sovjetunionen om murens mening? Om man tänker efter så är svaret otroligt enkelt, de ville inte förlora prestige kampen mot Västvärlden. Om man inte var insatt i ämnet från början så tror jag att det kan ha varit svårt att förstå sanningen. Då tror jag att man kan ha trott att Sovjetunionen vann ”poäng” i det kalla kriget, men sanningen är att lögnen bara gjordes till ett ”minus poäng” för Öst. Detta även fast man gärna ville tro att det var ett ”plus poäng”

Om man kollar noggrannare på den plats där Berlinmuren byggdes så inser man att det ungefär samma ställe där Sovjetiska trupper mötte Amerikanska. Det var dit dem kom och det var där det skulle skiljas av. Förut var det mycket mitt är mitt och ditt är ditt, vilket det fortfarande är. Allt delas upp efter historien och antagligen var det inte mer än rätt att Berlinmuren byggdes där den byggdes även fast jag inte tycker att den borde ha byggts i huvud taget. Detta eftersom att människor skall leva förenade med varandra, i alla fall de som bor i samma land och stad.

Jag har förstått det som att de i Väst levde i lyx om man jämför med Östtyskarnas enkla levnadsstandar. När jag för någon vecka sedan såg på dokusåpan Big Brother insåg jag att de försökte göra samma sak där.

Enligt producenterna var Berlinmuren en dokusåpa som de nu kallar för underhållning. Jag såg bara att denna ”underhållning” ledde till en sak. Det fastställde att den ena parten blev rikare och den andra parten blev fattigare. Vi människor är verkligen egoistiska. Vilket Västberlinarna blev efter att muren hade rivits. De kände att Östberlinarna snyltade på dem, vilket de tyckte var fel.

Ytterligare en sak jag tänkte på när jag läste en bok var att Östtyskarna strävade efter något som var bättre än kapitalismen i Väst. Frågan jag ställer mig är: Varför måste alltid den ena människan visa sig bättre än den andra människan? Varför kan vi inte nöja oss med att vara lika bra? Men det har antagligen med våran djuriska instinkt, v...