Hemtenta -relationer och social kompetens

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Hemtenta
Relationer och social kompetens


1)
Filmen utspelar sig i America där nynazismen växer sig allt starkare.
”American History X” är en skrämmande och brutal berättelse om det växande våldet i dagens USA. Filmen handlar om de unga bröderna Derek och Danny Vinyard som båda är frustrerade och ledsna över förlusten av deras far och därför desperat söker tröst och gemenskap. Cameron som ser Dereks potential gör honom till en karismatisk ledare för ett nynazistiskt gäng. Men det går för långt och Derek mördar brutalt två svarta män när de bryter sig in i hans bil. Han döms till tre års fängelse.
Under tiden Derek är i fängelse börjar brodern, Danny, som är påverkad av den rasistiska stämningen i Venice Beach och av sin broders tankar och åsikter, att ty sig till det invandrar- hatande gänget. Danny följer sin storebrors fotspår och börjar snart likna honom mer och mer.
När Derek kommer ut från fängelset har dock hans åsikter förändrats, men han har också givit ett löfte om att förändra Dannys också.
Det blir inte så lätt. Hans kompisar har knytt starka kontakter vänskapskontakter till Danny och Derek blir frestad att börja som nazistledare igen men vägrar detta och hotar Cameron att lämna Danny ifred. Han får hela nynaziströrelsen emot sig men lyckas att bryta sig loss från de hatiska kompisarna och får även Danny att göra samma sak.
Dagen efter lämnandet av naziströrelsen så blir Danny mördad och av ett gäng svarta ungdomar som Derek hatade mest av allt när han var nazist. Han hamnar nu i ett dilemma där han inte vet vilken sida han skall stå på. De hatiska gamla nazistkompisarna? Eller fortsätta strida för ett icke-förtryckande samhälle? Filmen slutar här och man får aldrig se vilken väg han tar eller hur Derek tar sig ur krisen, om han någonsin gör det...

2)
Jag blev ovänn med min min kompis Martin när jag var 12 år tror jag. Jag och han hade en kompis som åkte med min buss. Roger hette han. Han sa att Martin (som var en av mina bästa kompisar då) hade snackat skit om mig. Jag trodde honom först inte men sen så berättade han vad Martin hade sagt och då blev jag förbannad. När jag kom hem så ringde jag upp honom, anklagade honom för att ha snackat skit om mig och skällde ut honom direkt utan att han hann att försvara sig sen la jag bara på luren. Han ringde upp men jag ville inte prata med honom. Min farsa sa att jag var tvungen att prata med honom för han lät väldigt ledsen i telefonen. Han förklarade sig och sa att det var Roger som ljög. Jag ville inte tro honom först men sen så insåg jag att det var bara Roger som hade hittat på för att skapa irritation. Vi blev vänner till slut och är idag fortfarande lika bra vänner som vi var innan.
Om jag hade tagit reda på lite mer information och granskat det Roger sa lite innan jag ringde upp och anklagade honom hade historien inte varit lika omtumlande. Jag kunde också låtit honom förklara sig innan jag slängde på luren och tyckte att jag minsann hade rätt.
Ibland kan jag faktiskt tycka att det kan vara bra med en konflikt. Då kan man, om man försonas, bli av med spänningar och saker man stör sig på hos individen


3)
Jag är äldsta barnet i våran familj. Min syster fyller strax 15 år och min bror är 12. Som största barnet får man mer makt men även ett större ansvar för sina handlingar. Med makt menar jag att om föräldrarna inte är hemma så är det jag som bestämmer vad de får göra och inte göra. Jag kan märka att mina syskon ser upp till mig till viss del. Båda har sen tidig ålder sysslat med friidrott men när jag började i basket gjorde båda två det, när jag började åka snowboard istället för skidor gjorde de också det, när jag köpte skateboard gjorde de också det. Det är min bror som tar efter mig mest. Min syster går oftare hennes egen väg. Att min syster (som är mellanbarnet) skulle vara mer utstött håller jag håller jag med om till viss del.
Min bror har alltid varit den snälle, gullige och oskyldige medan jag har varit den som klarat sig själv och har fått bestämma. Min syster däremot har aldrig fått någon roll i familjen direkt men har alltid varit framstående i nästan allt hon gjort och på så sätt fått uppmärksamhet genom den vägen.

4)
Mina goda sidor som ledare/chef är att jag hängiven i vad jag gör. Skall det göras skall det göras ordentligt! Jag är noggrann och ger raka direktiv. Jag är noga med att arbetet sköts på ett snyggt sätt och flyter på bra. Om jag skulle anställa någon hade jag tagit den som var mest kvalificerad för jobbet, man eller kvinna spelar ingen roll. Om jag hade gått efter ”50/50 principen” hade nog resultatet i arbetet blivit lidande. Något som jag hade kollat extra mycket på om jag hade anställt någon är hur bra denne är på att kommunicera. Kommunikation mellan ledare/chef och anställd anser jag är mycket viktig. Jag skulle inte ha svårt med att ge beröm till mina anställda men däremot hade jag haft svårare att ge kritik och se när det är rätt tillfälle att skälla ut någon. Jag tror att jag är för mjäkig och snäll ibland och har svårt att säga ifrån –NEJ!
Att man föds som ledare tror jag inte. Men precis som allt annat så har människor olika talanger som ibland bara behöver finslipas medan andra behöver lära sig från ”scratch”. Ledare är, enligt mig, något man lär sig att vara. Är man målmedveten om att bli en bra ledare tror jag också att man blir det!

5)
Jag anser att kvinnor och män är lika värda men anser också att vi är skapta olika. Vi har vissa fysiska och psykiska egenskaper och begränsningar som gör att vi söker oss till olika sysslor och aktiviteter. Det skall självklart vara samma lön, oavsett kön, för samma arbete. Sen får man tänka på att män söker sig hellre till industrier, verkstäder och mer mekaniska arbeten än vad kvinnor gör. Kvinnor söker sig mer till omvårdnad och omsorg över barn än vad män gör och det är upp till samhället att avgöra hur de olika arbetena skall avlönas. Just nu tycker jag att det är en för stor klyfta emellan de ”kvinnliga” och ”manliga” jobben.

6)
Jag tyckte Kerstin från BRIS och Nico som pratade om kris var de 2 bästa besökarna. Jag tyckte det var bra att bli påmind om hur svårt vissa barn har det under uppväxttiden och tyckte att det var bra att det finns vuxna personer som finns där för att lyssna på barnens problem. Jag tyckte det också var bra att bli påmind om att om man någon gång skulle bli förälder, att då alltid finnas till och lyssna på sina barn så de inte hamnar i onödiga kriser som kan ge men för livet.
Nico pratade mycket om att finnas till hjälp om någon behöver tröst och hur man kan ta sig ur olika krissituationer. Kul att han berättade lite om hur det var att komma till Sverige och vilken kris det var för honom. Jag tycker det är givande om någon pratar om ett ämne utifrån sina egna erfarenheter.

7)
Emotionell intelligens är enligt ”boken” självkontroll, entusiasm, ihärdighet och självmotivation. Jag skulle vilja säga att det är förmågan och känslan att sätta sig in i andras situationer, kriser, känslor och handlar därefter (motion = rörelse, handling).
Jag anser att social kompetens är hur man uppträder i samhället och hur bra man är på att ta kontakt, kommunicera med människor och få dem att må bra när de är med dig. Har man bra social kompetens får man enligt mig många vänner, men många kan endast vara umgängeskompisar i skolan t ex. Har man bra emotionell intelligens och lite sämre social kompetens får man kanske inte lika många vänner men du lär kanske känna de vänner du har mer på djupet. Det är bra att ha en god social kompetens i arbetslivet för då kan man knyta kontakter lättare och där behövs inte alltid en djup, känslosam relation i fråga.


8)
På trafikdagen vi senast hade i skolan var det en gammal motocrossförare som berättade om hans kris när han vurpade på en tävling och bröt ryggraden och blev förlamad från midjan och neråt. Han hade en fruktansvärt stor tävlingsinstinkt och träningsvilja som gjorde att han återhämtade sig snabbare och bättre än läkarna hade kunnat ana. Idag kan han gå igen och menar på att hade han inte haft den vilja han hade, skulle han aldrig kunnat återhämta sig så bra som han hade gjort. Jag tror också detta. Jag tror att har man än tävlingsvilja, träningsvilja eller är starkt målmedveten tror jag att man tar sig ur en kris lättare. Har man inget mål så har man inget att kämpa för!
Hamnar man i kris skall man söka sig till någon man står nära och som man vet kan lyssna på en. Ofta är det så att som ”lyssnare” drar man sig undan istället för att hjälpa för att man kanske känner att det inte är ens ensak och vill kanske inte inskränka på sin väns känsloliv för mycket. Detta handlingssätt är ofta fel men vi gör allt för ofta så här ändå. Vill man vara säker på att någon lyssnar på en skall man gå, enligt min åsikt, till en psykolog. Där kan man ofta få tröst och rådgivning. Vissa väljer istället att söka sig till gud eller någon form av religion i hopp om att komma ur krisen. Ingen av handlingssätten är rätt eller fel det gäller bara att hitta det som hjälper bäst för en själv!


9)
För att få en mer avslappnad atmosfär och för att lära oss att acc...