Psykopati och Sociopati

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

- Jag sköt tills det var tyst. Jag minns deras dödsskrik och min äkta förvåning över att de var mänskliga jag trodde de var som i TV serierna. Det skrevs att jag kände lättnad över att ingen polis dog vid postrånet men det var nonsens.

(Intervju med Lars-Inge Svartenbrandt)



Inledning
Ordet psykopat – det väcker starka känslor inom oss. Känslorna är antagligen särskilt starka i Sverige med vår tradition av snällhet och vårt engagemang för de svaga.
Jag har valt att arbeta om det psykologiska fenomenet psykopati och sociopati. Vid en ytlig betraktelse kan dessa två fenomen verka lika, men skillnader finns. Jag tycker att det är otroligt intressant att läsa om dessa människor som har klassats som psykopater, men så är väl människan, vi dras till det som skrämmer oss. Eller rent av det vi är rädda för inom oss själva.
Något annat som gör detta arbetsområde så intressant är att det är så spridda åsikter kring detta område. En mängd forskare anser att psykopater är offer för en hård verklighet och behöver hjälp, medan andra, t.ex. Robert D. Hare som har skrivit boken ”Psykopatens Värld”, anser att det finns bevis för att psykopatiska störningar går att ärva. Det är en intressant debatt, och det är svårt att bestämma vem som ar rätt eller fel, men klart är att psykiska avvikelser från det normala intresserar oss människor, men framförallt sådana som gör att människor kan bli till vad vi kallar för monster.

Frågeställningar
- Vad är psykopati och sociopati?
- Finns det någon skillnad dem emellan?
- Vad får dessa psykiska störningar för inverkan på människor och på samhället?
- Hur reagerar samhället och vad gör man med psykopater/sociopater?
- Finns det någon vård för dem? I så fall vad och hur?


Avgränsningar
Jag har inte intresserat mig så stort på vården utav psykopater utan det jag framförallt har valt att arbeta om är vad psykopati och sociopati egentligen är och vad som händer med människan som drabbas av det eller har den sjukdomen, men också hur samhället drabbas. Jag kommer därför inte gå in så djupt om vården.
Detta arbete är tänkt som en redogörelse utav sjukdomen psykopati, så jag har inte heller tagit med särskilt mycket om enskilda fall.
Metod
Jag har valt att arbeta själv om psykopati och sociopati då jag kan strukturera upp mitt arbete och min disposition bättre. Jag har varit på biblioteket i Västerås och lånat tre böcker som jag har haft stor nytta av.
Jag var även in på Socialstyrelsens hemsida och beställde material därifrån så jag fick ännu mer material till mitt arbete. Jag har även sporadiskt använt material ifrån Internet då jag har bedömt att det har behövts i viss utsträckning.

Vad är psykopati och sociopati
Detta arbete kommer i mångt om mycket handla om egna åsikter och funderingar, men också en bredare klarläggning om vad som är skillnad mellan psykopater och sociopater.
Vad är då psykopati och varför begår de ofta brott och hamnar under rättspsykiatrisk vård?
Jo, psykopati är en personlighetsstörning som kännetecknas av en grupp speciella beteendemönster och karaktärsdrag som de flesta av oss människor ser som väldigt ”fel”!
Egenskaper som är vanliga är kraftig egoism, ständigt ljugande och förvrängning av sanningen m, m. Men det som samhället och vanliga människor är mest rädda för är den totala avsaknaden av vanliga känslor.
Vissa anser att psykopati kan vara en medfödd sjukdom, medan andra hävdar att den uppkommer allt eftersom. Den norske forskaren, Bent Jensen, hävdar att sjukdomen psykopati endast kan utvecklas under en människas första 20 år i livet.
Andra, såsom den amerikanske psykopatiforskaren Robert Hare, anser att det finns vissa människor som föds med sjukdomen.
Destruktiva drag finns hos alla människor, mer eller mindre utvecklat. Men det finns också en grupp människor som helt klart bär på någon form av allvarlig personlighetsstörning.
På ytan är dessa människor stabila, men sedan inser du att de söndrar och manipulerar andra.
Dessa människor har lärt sig hur man visar känslor och hur de, på bästa sätt, kan komma i kontakt med människor för att manipulera dem.

En relativt vanlig störning
En psykopat följer ingen bestämd mall i utseende och social tillhörighet. Lika lite finns det någon speciell avgränsad grupp som kan råka ut för en människa med psykopatiska drag.
Det hemska är att alla människor någon gång under sin levnad stöter på och kommer nära en psykopat. Kanske en flickvän/pojkvän som med total avsaknad av känslor bedrar dig eller ruinerar dig och lämnar dig ensam kvar.
För att ge en föreställning om hur omfattande problemet med psykopati är kan nämnas att det finns minst 2 miljoner psykopater bland Nordamerikas 300 miljoner invånare. Men den ”vanliga” psykopaten som vi är vana med att se, den kända känslokalle massmördaren, finns det bara ett drygt 100-tal utav. Alla som har psykopati är alltså inte mördare. Men med det menas det inte att de inte skulle kunna mörda utan att de är ointresserade utav det, och antagligen bara ruinerar dig.

Skillnaden mellan en psykopat och en sociopat
Var går skillnaden mellan psykopat och sociopat då? Det är här det är spridda åsikter hur man nu ska behandla dessa människor och om de är missförstådda stackare som behöver vård eller om de är kallblodiga monster.


För att underlätta så har jag låtit ta med en diskussion mellan en rättspsykiater (R) och en förbrytare (F).

(R): Fick du något gensvar från den anstaltspsykiater som bedömde dig?
(F): Hon sa att jag… inte var sociopat… utan psykopat. Det var komiskt. Hon sa att jag inte skulle oroa mig för det eftersom det finns läkare eller advokater som är psykopater. När jag sa att jag blev glad över resultatet höll hon nästan på att ramla av stolen. Om någon vill sätta en diagnos på mig vill jag hellre kallas psykopat än sociopat.
(R): Är inte det samma sak?
(F): Nej, det är det inte. En sociopat uppför sig illa därför att han har haft en dålig uppväxt. Han har något otalt med samhället. Jag känner mig inte fientlig. Jag är bara som jag är. Ja, jag skulle tro att jag är psykopat. *skratt*

Vad jag har kommit fram till genom att läsa dessa böcker och skrifter, så ligger skillnaden främst i hur man ska se på dessa brottslingar. Det borde inte vara så, utan jag ser även en psykologisk skillnad mellan sociopater och psykopater, d v s den som den intervjuade psykopaten nämner. En sociopat har ett trauma, oftast ifrån barndomen, som har framkallat ett hat emot samhället eller en viss grupp.
En psykopat däremot ser sig själv som den perfekta urtypen av en människa och inte som ett offer för det hårda samhället, utan en som, både bokstavligen och bildligt, tar för sig av vad livet erbjuder. Han bara är sig själv.
En psykopat är således en människa med ett infött emotionellt nedsättande fel, medan en sociopat hyser agg emot samhället och har tappat sina känslor pga. detta hat.
Debatten om den kriminelles skyldighet
Omkring 1950 fördes en debatt om diagnosen psykopati, med rättspsykiater Bo Gerle och Karl-Erik Törnkvist som mest aktiva. Gerle ville avskaffa psykopatibegreppet men föreslog, tanklöst nog, att psykopaterna skulle döpas om till ”så kallade psykopater”. Törnkvist hade läst filosofi och studerat djupt i olika språkteorier. Milt uttryckt blev Gerle överkörd. En ny strid blossade upp i mitten av 1960-talet i samband med besluten att bygga ett antal ”psykopatsjukhus”. Bara ett blev byggt.
Kritiken kom nu från socialdemokraterna och resten av vänstern, kommunisterna, och den innebar ett ifrågasättande av diagnoser i sig (som man såg som ett uttryck för ojämlika maktförhållanden) och ”sociala missanpassningsdiagnoser” i synnerhet gjorde projektet omöjligt. Det gick inte heller när man bytte namn på målgruppen till sociopater. Idag så har Socialstyrelsen fått gå med på det nuvarande namnet; ”Särskilt vårdkrävande”.

Vissa kliniker och forskare tror att syndromet helt och hållet orsakas av sociala faktorer och tidiga upplevelser och föredrar därför att bara använda termen sociopat, medan det (däribland jag själv) finns de som anser att även psykologiska, biologiska och genetiska faktorer bidrar till syndromets utveckling och de använder termen psykopat.
Samma person kan därför idag diagnostiseras som en sociopat av en expert och som en psykopat av en annan.

Det är här man ser skillnaderna i hur man ska behandla brottslingar av det här slaget bäst, samt hur man ser dem. Vissa människor ser hellre att dessa personer får vård och behandling i en öppen anstalt för att sedan (oftast) släppas ut igen. Andra (som jag) anser att vissa människor kan ha en psykopatisk störning beroende på att man har ett genetiskt eller biologiskt fel i sitt tänkande och handlande.
Visst, det finns garanterat sociopater, som genom att de upplevt hemska saker, då oftast under barndomen (t ex blivit våldtagna och mist sina föräldrar ), blivit emotionellt nedsatta och helt tappat förståelsen för andra människors känslor.
Men, och det måste vi komma ihåg, det finns människor som faktiskt föds med vissa ”fel” i huvudet, d v s psykopati, som framkallar en avsaknad av känslolivet. Idag i Sverige är vi alldeles för snälla och oförstående att vissa människor faktiskt kan vara onda, men det finns faktiskt. Dessa kan man inte bota (man kan passivisera dem, d v s göra så att de inte blir så våldsbenägna, men deras känslolöshet kan inte botas ) och de bör antingen hållas inne i slutna vårdceller eller i fängelse på livstid. De bör inte vistas ute i samhället då konsekvenserna kan bli förödande, det är i alla fall min åsikt.

Vård för psykopater
Enligt den svenska Socialstyrelsens rapport så kan man säga att det finns två olika sorters ”grupperingar” som döms till rättspsykiatrisk vård i Sverige. Dessa två är schizofrena och personlighetsstörda människor. Inom den personlighetsstörda gruppen hittar vi känslomässigt, psykiskt handikappade människor och särskilt vårdkrävande.
Om en människa som begått ett brott och som man misstänker har en psykisk störning som psykopati så gäller alltså rättspsykiatrisk vård som påföljd.

Vård av kriminella har alltid debatterats flitigt i Sverige, både i media och utav experter.
Ofta har diskussionen tagit fart sedan det inträffat en allvarlig händelse av något slag, till exempel att en patient som skrivits ut återfallit i grovt våldsbrott kort tid efter avslutad behandling.
Allting verkar bero på hur bra man sköter sig och om man kan spela sina kort rätt så kan man slippa undan med några månader. Här finns det naturligtvis stora luckor för icke-våldsamma psykopater som t ex är duktiga att spela olika roller och är kända för att kunna ljuga bra.
Problemen med de överhängande riskerna för återfall i brottslighet är enligt Socialstyrelsen även ett stort problem bland intagna i fängelser idag. En av sex personlighetsstörda misskötte sina permissioner med våldsincidenter. Självmordsförsök var även vanliga i fängelser. Det var påfrestande för fängelsepersonalen att ha starkt personlighetsstörda människor där för att de alltid kom i bråk med andra ”vanliga” intagna.
Självklart är psykoterapeutisk behandling ett krav under den rättspsykiatriska vården, men den är också kritiserad.
Psykopatiforskaren Robert Hare menar att det finns ett bristande vetenskapligt stöd för att man med psykoterapeutiska metoder skall kunna behandla människor med psykopatiska störningar. Hare refererar också till studier som tyder på att återfallsbenägenheten ökar efter psykoterapeutisk behandling. Gärningsmännen får nya insikter i människors svagheter, de lär sig nya och bättre sätt att manipulera människor osv. Ett vanligt testinstrument för psykopater är Robert Hares Psychopathy checklist, PCL-R.


Sammanfattning
Det har varit otroligt intressant att göra ett arbete om psykopater och om sjukdomen psykopati. Jag visste ganska mycket om ämnet innan arbetet då jag har läst om det innan och studerat rättspsykiatrisk vård.
Idag tror jag att det är väldigt få människor som egentligen kan skilja verkliga psykopater från ”vanliga” lagöverträdare. Inte ens polis, socialarbetare och vårdpersonal är särskilt medvetna om dessa saker som skiljer psykopaterna från resten av mänskligheten. Detta tror jag beror mycket på den bild som TV, tidningar och media i stort har gett till psykopaterna genom filmer och felaktig journalistik. Som William March skriver i sin bok ”Det onda arvet” så tror människor idag gärna att psykopater är lika monstruösa i sitt yttre som i sitt inre. Detta är dock fel. ”Dessa det verkliga livets monster såg ofta normalare ut och de uppträdde också på ett normalare sätt jämfört med sina bröder och systrar som faktiskt var normala; på samma sätt som ögat uppfattade att persikan på en vacker tavla var perfektare, mera som förståndet tyckte att en persika borde se ut, än de ofullkomliga original varifrån den hade avbildats.”

Som jag nämnt tidigare så har psykopater i alla tider fascinerat människor. Flera filmer har skapats med detta tema, de mest kända är väl antagligen När Lammen Tystnar och Hannibal.
Edward Gein, Ted Bundy och andra mördare har blivit kända för sina psykopatiska läggningar. Det är denna bild av en psykopat som har färgat den vanliga människans syn på en sådan och det är väl kanske därför vi är så sårbara när vi möter de vanligaste psykopaterna.

Jag tycker att i Sverige idag så är detta ämne något tabubelagt, särskilt när det gäller påföljdssystemet för kriminella som bevisats med psykiska störningar. Jag håller inte med om en del psykologers och vissa forskares åsikter om att ”den sinnesjuke kan icke vara skyldig, då han icke är vid sina sinnens bruk!”.
Precis som en rabiessmittad hund som biter ett barn, så kan kanske inte psykopaten till fullo förstå smärtan hos andr...