Imre Kertész

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Imre Kertész (1929- )
Uppväxt

Imre Kertész föddes den 9 november 1929 i Budapest i Ungern. Där växte han upp i en judisk familj, som tillhörde medelsklassen.
År 1944 fyllde han 15 år, och under denna period var Adolf Hitler verksam i Tyskland, och som alla vet avskydde och föraktade han judar. Just detta år ockuperade nazisterna Ungern och började ”rensa” landet från judar. Tillsammans med 7000 ungerska judar fördes Imre tvångsmässigt till en avlägsen plats vid namn Auschwitz, som var en stad i södra Polen där nazisterna upprättade ett koncentrationsläger.
Efter en tid flyttades Imre Kertész från Auschwitz till Buchenwald, vilket var ett annat koncentrationsläger. I de här olika koncentrationslägren förekom slavarbete, och hundratals fångar dog varje månad av utmattning, sjukdomar och misshandel. I vissa koncentrationsläger fanns även en gaskammare, där man gasade ihjäl de civila fångarna.
Imre insåg snart att han kunde bli dödad när som helst och hur som helst.
När han stod framför gaskammaren i koncentrationslägret, kände han skräcken i kroppen.
Tack vare en lögn undkom Imre Kertész den fruktade gaskammaren, och befriades år 1945. Då hade han suttit ett år i koncentrationsläger, bara 15 år gammal.

Mer om hans tid i koncentrationslägren skildras i hans roman Mannen utan öde.


Tiden efter kriget

Något år senare återvände Imre Kertész till Ungern.
Omkring år 1948 började Imre så småningom arbeta som journalist. Han blev anställd på en tidning vid namn Világosság i Budapest. Under detta år tog kommunisterna makten i Ungern. Alla intellektuella och akademiker, som inte sympatiserade med kommunisterna förlorade sina arbeten, och i samband med detta blev Imre Kertész uppsagd från tidningen 1951.
Denna kommunistiska ideologi var som starkast i Ungern från år 1948-1956.
Efter att Imre avskedats från tidningen tjänstgjorde han i armén framtill år 1953. Därefter ägnade han sig helt åt sitt författarskap.
Efter det misslyckade ungerska upproret mot kommunismen 1956 dog det litterära livet, och blev inte normalt förrän 1963. Liksom många författare som inte sympatiserade med kommunismen, hade Imre svårt att få sina böcker utgivna. Han ägnade sig istället åt att översätta andra författares böcker, speciellt då tyska. Några författare han översatte var Hugo von Hofmannsthal, Elias Canetti, Joseph Roth och Arthur Schnitzler. Även verk av filosofer, såsom Friedrich Nietzsche, Sigmund Freud och Ludvig Wittgenstein, översatte Imre Kertész från tyska till sitt modersmål.
Samtidigt skrev han även pjäser och musikaler för teatern.
Under denna period levde han under knappa förhållanden tillsammans med sin hustru i en enrumslägenhet. Här började han sin författarkarriär. Tack vare sin frus inkomst kunde Imre ägna sig åt sitt skrivande på heltid. Till en början skrev han sina verk med en enkel blyertspenna.
I Budapest finns en långvarig tradition att bada i officiella badhus. Under fyrtio års tid simmade Imre dagligen i Lukács Badet i Budapest. Här fick han möjlighet att diskutera politik och litteratur med likasinnade intellektuella.

Imre Kertész blev aldrig medlem i någon officiell författarklubb, och därmed fick han heller inte några privilegier, som de författare som sympatiserade med kommunisterna.
Av en slump hittade Imre en bok av författaren Albert Camus, vid namn Främlingen, i ett antikvariat. Denna bok har påverkat honom djupt i sitt författarskap.

Imre Kertész första romaner

År 1965 fick Imre sin första roman färdigställd, men han fick den inte publicerad förrän 1975, och då endast i en begränsad upplaga. Denna roman, vid namn Sorstalanság
(Steg för steg), bygger på hans erfarenheter från tiden i koncentrationslägren. Imre menar dock inte att Sorstalanság är en självbiografi, utan att han har använt en självbiografisk romanform men inte skrivit en självbiografisk roman.
Då Imre fick ut sin första roman år 1975, möttes den av tystnad. Detta på grund av att boken skildrar deportationen av judarna under förintelsen som är en skamlig del av Ungerns historia.
Denna bok har bara för några år sedan kommit ut i en ny utgåva, nu under titeln
Mannen utan öde.

I början av 1980-talet var Imre Kertész fortfarande relativt okänd i sitt hemland. I en bok vid namn A History of Hungarian literature av Tibor Klaniczay (1983) nämndes han inte ens.

Med hans debutroman Sorstalanság startade Imre därefter en trilogi. År 1988 fick han sin andra roman utgiven i Ungern. Den hette A Kudarc (Fiasko). Denna bok anses som den andra delen i Imre Kertész trilogi, vars handling bygger på hans erfarenheter kring den plågsamma processen under utgivningen av hans första roman. Här redogör han även för sitt frustrerande författarliv och den misslyckade kommunismen.
Två år senare kom hans tredje och sista roman i denna trilogi ut, den vid namn Kaddis a meg nem született gyermekért (Kaddish för ett ofött barn). I denna bok återkommer huvudpersonen György Köves från Sorstalanság och A Kudarc. Boken handlar om Györgys bön för det barn han vägrar sätta till världen, en värld som tillåtit förekomsten av Auschwitz. Kaddish är namnet på den bön som judarna ber för sina döda.


Jag har bland annat läst ett antal artiklar och intervjuer med Imre Kertész, och i de här intervjuerna påpekar han ofta tydligt att han aldrig vill gå in så mycket på sitt privatliv. Men genom att läsa Imre Kertész böcker kan man få en bild av hans livserfarenheter. Man kan säga att den bästa informationen om honom, finner man just i hans egna böcker.

Imre Kertész blir berömd internationellt

I början av 1990-talet började Imres böcker översättas till andra språk, såsom franska, tyska, engelska och svenska. Under 1990-talet publicerade han mer böcker än han någonsin gjort.
Nu hade Imre gift om sig med en kvinna vid namn Magda. Hon hade lämnat Ungern 1956 och bott i ungefär trettio år i Chicago, innan hon återvände till Ungern och gifte sig med Imre. Under 1990-talet tillbringade de stor del av sin tid i Tyskland, där Imre ägnade sig både åt att skriva och undervisa. Imre Kertész liv som författare fick sitt definitiva och internationella genombrott efter berlinmurens fall.
År 1992 publicerade Imre Kertész boken Gályanapló (Galärdagbok, 2002). Man kan säga att det är en dagbok i skönlitterär form. I denna bok skildrar han i dagboksform sin tid under utgivningen av sin debutroman. Han reflekterar över de svårigheter och konstnärliga problem han ständigt konfronterades med då.
Imre Kertész idag

Idag är Imre Kertész 73 år gammal. Han bor tillsammans med sin fru Magda i en elegant våning på västra stranden av Donau i Budapest.
Imre reser mycket runt i världen.
Två gånger i månaden pendlar Imre Kertész mellan Budapest och Berlin. I Berlin föreläser han vid Wissenschaftskolleg, som är ett prestigefyllt universitet.
Idag är Imre Kertész en av Ungerns mest främsta
författare.

Idag tror jag Imre Kertész lever ett ganska stillsamt liv med sin fru Magda. Deras ekonomi verkar inte vara något som helst problem. Han verkar för övrigt frisk.
Ett av skälen till att Imre Kertész valt att stanna i Ungern är just på grund av språket. I intervju i DN sade han att han var för gammal för att lära sig ett helt nytt språk, som författare är man beroende av sitt modersmål.

Litteraturpris

Imre Kertész har erhållit följande litteraturpris:

* Branderburger Literaturpreis år 1995

* Leipziger Buchpreis zur Europäischen Verständigung år 1997

* Herder-Preis och WELT-Literaturpreis år 2000

*Ehrenpreis der Robert-Bosch-Stiftung år 2001

* Hans-Sahl-Preis år 2002

Sist men inte minst får man inte glömma det största pris Imre Kertész någonsin erhållit...