Fackuppsats om Alkemi

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

Jag har skrivit en fackuppsatts över det breda ämnet alkemi. Jag valde alkemi eftersom det var något jag visste nästan ingenting om. Jag har eftersom insett att jag borde ha valt ett område som jag är mer hemma på. Tidsfristen erbjöd inte tid nog att studera ett helt årtusendes vetenskapliga historia. Jag har läst både texter skrivna nu, av samfund med närliggande syfte till alkemi (”mystiker”), och texter skrivna samtida med alkemins storhetstid. Jag var tvungen att sålla mycket, då jag sökte på Internet. Väldigt spännande sökträffar när man sökte på ”alkemi”, men dock inget stort antal seriösa. Alltså, det mesta man fann var inte relaterat till alkemi, utan hade oftast inget med det att göra.

Syfte

Jag är väldigt nyfiken på den ”vetenskap” som avfärdas som lite tokig. Jag visste innan jag läste på, nästan inget om alkemi, men jag hoppas att jag tydligt skall kunna förklara vad alkemi är och dess grunder. För det krävs sannolikt en djupdykning í religion och filosofi.
Jag vill också utreda alkemins uppkomst och spridning. Intressant är också på vilket vis alkemin ligger till grund för dagens kemi.


Kemins föregångare

I Egypten har man alltid stått långt fram i utvecklingen, både praktiskt och spirituellt. Under århundradena före Kristus var där en stor mängd kunskap samlad inom områden som metallurgi, keramik-, parfym-, glas-, färgämnes- och läkemedelstillverkning. Dessa hantverkskunskaper hade utvecklats under årtusenden, och faraonerna gav order att låta prästerskapet upprätthålla dem. Alla dessa områden fick samlingsnamnet chemeia- konstens område. Det var alltså detta som skulle kallas kemi, vilket präster praktiserade i för ändamålet avsedda tempelverkstäder.

Alexander den store ärvde makten över ett växande Makedonien, det som skulle komma att bli Hellas (nuvarande Grekland). Han var Aristoteles elev och intresserade sig mycket för vetenskap.
När Alexander på 300-talet f.kr. med sitt stora herravälde även inträdde i Egypten, tog han med sig kemikunskaper därifrån tillbaka till Alexandria i Hellas.


Alkemin blir till

Alexandria i Hellas byggdes dels på grund av behovet för en stor knutpunkt för det växande riket, dels Alexander den stores idé om ett kulturellt centrum för allt världens vetande, som där skulle samlas i bibliotek och på skolor.
I Hellas blandades den egyptiska kemin med grekiska materiateorier. Detta tillsammans med magi, astrologi, myter, och religiös mysticism bildade alkemin. Den tros inte ha studerats på någon skola, utan i slutna sällskap. Eftersom det inte fanns litteratur, skrev alkemisterna egna skrifter, delvis grundade på läroverk i naturlära. Vissa av dem skrivna av Platon.

Metallurgin var det första som uppsnappades av grekiska naturvetare och mystiker. Under den första tiden var alkemin inriktad på transmutation av vanliga metaller till guld. När alkemin beblandades med Platonism och Gnosticism (naturläror) under 300-talet e.kr., blev den materiella förändringsprocessen liknad vid en själslig transmutation. Den religiösa mysticismen blev mer framträdande, och många skrev utförligt om den själsliga processen som krävdes för att uppnå självfulländning. Man fortsatte genomföra praktiska experiment, men nu fanns där en mer själslig symbolik.
”Metallernas förädling var synonymt med att finna ’sitt inre guld’, det vill säga mognad och insikt.” -C. G. Ljung

Platonism, liksom Gnosticismen stod för rening av själen, och var en skola i självkännedom, vilken stod för själens frigöring från kroppen. Dessa kom att bli en del av vad alkemin stod för.


Guldmakeri

Alkemisternas intresse låg till en början vid metallerna. Det fanns sju stycken, guld, silver, koppar, kvicksilver, tenn, bly och järn. Dessa blev sammanknutna med månen, solen och de fem planeter som då var kända. De symboler som i astrologin användes blev också symboler för de olika metallerna. Se bilaga.

Tron om urmaterian fanns utbredd i Grekland. Den var filosofiskt konstruerad och var lätt att förstå. Den bestod i att det fanns ett enda ämne som alla andra ämnen var uppbyggda av. Detta ämne kallades prima materia.

En Transmutation till guld skedde genom stegvis överföring av materian till olika mellanprodukter. Först skulle man rena; substratet blev efter borttagandet av sina särskiljande egenskaper prima materia, urmaterian. De olika stegen i processen tillträdde i form av färgändring. När substratet blivit svart och förlorat sin ”själ” och blivit detta grundämne, skulle speciella kemikalier tillsättas för att få en löpande färgförändringen från svart till vitt(silver), sedan gult(guld) och till sist, då substratet var rött hade man fått rent guld. Utöver speciella förhållanden som krävdes i form av värme, fuktighet och dyl., var man tvungen att vara väl insatt i den mysticism som rörde hela proceduren.

Förädling av malmer fungerade på liknande sätt, med lika rigorösa ritualer. Det var vanligt att man utförde speciella riter och gjorde onödiga saker som att tillsätta ”rätt mängd” ljus, vatten, värme osv. Man skrev noga ned hur man gjorde, och hur man skulle göra.

Senare tillvägagångssätt var uppbyggda på tron att kvicksilver och svavel fanns i alla metaller. Kvicksilvret stod för det kvinliga, och svavlet för det manliga, och tillsammans bildade de en metall. Proportionerna bestämde vilken metall, och de bästa proportionerna skulle ge guld. Alla avvikelser gav andra metaller. Målet blev att få bort dessa defekter.


Alkemins filosofi och mysticism

Alkemister eftersträvade efter 300-talet kroppslig och själslig renhet genom att först separera själen från kroppen. Denna process liknades vid den kemiska förädlingen av malmer. I en besläktad skola (gnosticism), som oftast förväxlas med alkemi, är denna utveckling själens befrielse till ett högre (eteriskt*) tillstånd. Det som skiljer Alkemi från gnosticism, även om det finns många likheter, är att gnostiker vill uppnå en separation av själen från kroppen. Alkemister, som i sina tankegångar också plockat från Gnosticismen, har istället som mål att först separera själen och kroppen, men sen som fullbordan återförena dessa i ett mer upphöjt stadium av utveckling.
Denna händelse har blivit uppmålad på många olika sätt. För alkemister som har som mål en själslig befrielse, liknas det bl.a. vid ett barns frigörelse från modern och sitt modersberoende. Barnet ska lämna modern för att uppnå psykologisk utveckling. Men utan återkomst är inte barnets utveckling fullbordad.

En något enklare, mer påtaglig variant, är då cykeln projiceras på en kemisk händelse i ett speciellt slags glaskärl som användes mycket av alkemister (se bild). Den cirkulära destillationen. När man värmer kärlet avges ånga från materian på botten. Denna ånga stiger uppåt, och är ångan når pelikanens hals, kyls den ned och kondenseras. Vätskan droppar tillbaka till sitt ursprung. Cirkeln är sluten och den kan i princip utföras hur många gånger som helst. Denna process symboliserar andens befrielse från sin bundenhet till materian. Den blev därmed förfinad och ren.

Alkemister hade en ovanlig förhållning till andligt och materiellt, då det är vanligt att renhetsläror är antingen dualistiska** eller bara behandlar endera planet.

*För de invigda, svårtillgänglig; överjordisk, andlig
**Här, läror där kropp och själ behandlas var för sig. Dualism- motsatsförhållande, tvåfaldighet.


Alkemiska skrifter

De arabiska erövringar som skedde runt om vid Medelhavet under 600-talet medgav en spridning av alkemin. Vid tiden runt 750 e.kr., då de arabiska erövringarnas tid var över, blev många grekiska alkemiska skrifter översatta till arabiska. Det som arabiska alkemister tog till sig var främst den grekiska naturfilosofin. De största namnen inom den utländska litteraturen var Platon och Aristoteles (Platons lärjunge).
Blandkulturen i den arabiska världen gav alkemin ett uppsving. Där studerades matematik, kemi och medicin. Under korstågen spreds det mesta vidare till västeuropa.

I Spanien och på Sicilen under 1100-talet blev en mängd arabiska alkemiska verk översatta till latin. De flesta lärda män läste alkemi, och det blev i princip den enda naturforskning som förekom i Europa under medeltiden.

Ny grundval i alkemin blev Aristoteles lära om de fyra elementen. Prima materia förkastades som alltings byggsten, nu ansågs allt vara uppbyggt av olika mängder luft, vatten, eld och jord.

Namnet Alkemi kom till då araber översatte det grekiska ordet för egyptiska chemeia. I arabiskan blev det kimiya, och med den arabiska artikeln al, al-kimiya.

Den gudomliga konsten som alkemi kallades av dess utövare, blev tillägnad en myt som förlade alkemins ursprung till tiden då jorden var perfekt, då den fortfarande vandrades av gudar och änglar. Som grundare av alkemin nämndes figurer som Hermes Trismegistos, Isis, Moses och hans syster Mirjam. Personer som påstods ha varit lärda inom ämnet var flera av dem egyptiska faraoner och grekiska filosofer, sedan länge döda. Man ”bevisade” deras kunskaper genom att peka på det faktum att det fanns ofantliga ängder guld i egyptiska kungligheters gravkammare.

De som skrev alkemiska verk, brukade ofta signera dem med något stort namn, för att få dem verka vara avskrifter av uråldriga texter. Väldigt många skrev under med Hermes Trismegistos namn, och det är från det som uttrycket hermetism uppkommit (Jfr Gnosticism).


Alkemins Medicinska aspekt

Andra ”alkemiska” läror fanns efter vad man tror redan tidigare i Kina och Indien. I Kina med den filosofiska biten, men utan mysticism. Där var det i grunden en medicinsk spekulation som satte igång försök att göra guld av kvicksilver. Idén var den att cinnober, som är rött och alltså har blodets färg, skulle vara fyllt av liv. Tanken var att man skulle kunna göra ett medikament som utnyttjade cinnoberns livsandar. Cinnober omvandlas vid upphettning till kvicksilver. Men kvicksilver vill man inte gärna äta, då det är giftigt.
Också guld ansågs ha denna livskraft som cinnober troddes inneha, och därför trodde man att det bästa livselexiret skulle vara guld gjort av cinnober.

Också i Indisk alkemi menade man att konstgjort guld kunde skänka odödlighet. Experter tror att kinesisk alkemi ökat det redan befintliga arabiska intresset för att skapa ett livselixir.

Idén om ett livselixir kom utav sökandet efter den vises sten. Den vises sten ansågs först vara ett ämne med förmågan att fullborda den kemiska process en transmutation innebar. Den vises sten har gått under många namn, som till exempel den röda tinkturen, Magisterium, det stora elixiret, m.fl. Begreppet elixir skapade idén om en universalmedicin, vilken kunde bota alla sjukdomar och göra en odödlig. Denna medicinska vinkling av alkemin var stor under runt 1000 e.kr., och en känd personlighet som sysslade med just detta var Avicenna. Han skrev speciellt ett stort verk om ämnet, Canon medicinae.


Kemins utklassning av alkemin

Kända alkemister har bland andra varit Aristoteles, Isaac Newton, svensken August Strindberg, och en av våra tidigare svenska drottningar, Kristina. Kristina reste till Italien för att läsa alkemi, och hon skrev själv många verk. Hon levde vid tiden då alkemin hade börjat ifrågasättas, senare hälften av 1600-talet. Folk blev mer intresserad av kemi, och de flesta alkemister inriktade sig på speciella praktiska områden så som framställan av läkemedel. Flera arbetade för att förbättra metallurgin och glastillverkningen. Men dessa hade ändå inte förkastat den andliga och filosofiska biten.

Alkemin uteslöts från vetenskapen en kort period på 1700-talet, då forskare började opponera sig mot tanken på andlig transmutation. Dessa kallade sig själva kemister. Detta namn fick alkemister att bli liktydiga med guldmakare, och vetenskapen vände dem ryggen. Fantaster fortskred att utföra alkemiska experiment långt in på 1800-talet.

Nu finns inga kända personer som håller på med alkemi, men mycket av det alkemister kommit underfund med hänger med än idag. Vissa som fokuserade på filosofi förstod många psykologiska processer. De fann många samband mellan levnadsförhållanden och psykiskt mående, och det skrevs texter som blev föregångare till nutida analytisk psykologi.

Det man på senare år åter forskat kring har varit möjligheten att verkligen göra guld. Man har upptäckt att det faktiskt går. Det bär sig inte ekonomiskt, men om man råkar ha en elektronkanon kan man genom att beskjuta kvicksilver omvandla det till guld.
Analys

När man läser alkemiska verk blir man lätt förvirrad. Olika alkemister brukar beskriva samma process med de mest olika och oftast förvirrande begrepp och symboler. De kan skriva olika termer för samma saker, eller samma termer för de mest olikartade händelser.

Jag anser en sammanblandning av egyptisk kemi och grekisk filosofi var onaturlig, men detta fungerade ändå utmärkt då handelsresande som kom hit medtog avlägsna lärdomar, och folk som bodde här blev inspirerade att studera, i en mångkulturell miljö. Ingen kunde, eller behövde ifrågasätta, eftersom ingen visste bättre.
Det är lite roligt att det lyckades vara obestritt så länge, nästan tusen år, då kemi redan fanns i grekland hela tiden. Det var ju egentligen ingen skillnad på den kemin och den kemi som rullade igång på 1700-talet. Jag tycker mig ändå förstå att folk litade till en obevisbar världsföreställning. En sådan är ju ändå lättare att förklara än en pur vetenskaplig variant.

Det jag tycker är tråkigt är att Alkemister framställs som giriga, då de egentligen medvetet försökte tjäna mänsklighetens syfte, och omedvetet lyckades med det. De finslipade den egyptiska kemin, och höjde den kulturella ribban som jag anser ingen ”vetenskap” har gjort. De upptäckte många ämnen och kemiska föreningar.

Jag vet inte själv vilket värde guld hade för tvåtusen år sedan. Jag antar att det inte var helt gratis, och det är nog dels dess värde som gav metallen sitt rykte om gudomlighet. Guld klang nog exotiskt i många öron, och tanken på guld som den ädlaste metal...