Gökboet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Denna film handlar ganska mycket om vad vi tror är galenskap. Den vill få tittarna att reflektera över vad galenskap egentligen är. Vem är egentligen galen och vilka har rätt att bedöma huruvida andra personer är galna eller inte? Vikten om yttrandefriheten Och visst förmedlas det budskapet på ett väldigt bra sätt. På samma gång blir man berörd av filmen. Man blir både ledsen, glad och arg då man ser den. Samtidigt har filmen många roliga och komiska scener som nog skulle roa de flesta. McMurphy kommer likt en virvelvind rakt in i Syster Rached inrutade värld. Dimper ner bland de akuta, i handen har han en kortlek och i sinnet förändring. Redan under det första stormötet han närvarar vid kan han känna att något är tryckande fel. Luften går knappt att andas, och någon manipulerar med tiden. En kamp på liv och död formas kring de båda, McMurphy och Syster Rached. Syster Rached är den som har hand om mentalsjukhuset. Hon är en förtryckare, och tycker att allt ska vara som hon vill. Får hon inte det så utnyttjar hon sin makt att få som hon vill i alla fall. McMurphy är den raka motsatsen han står för uppror, motstånd, och frihet i filmen. Han försöker te x få dom andra patienterna att inse att det finns ett liv även utanför Mentalsjukhusets höga grindar. Det visar McMurphy också när han en dag kör iväg bussen med alla patienter till en hamn. Där får alla patienterna åka med en båt och fiska vilket dom finner mycket roligt. McMurphy driver friskt med Syster Rached och sina medpatienter, slår vad om omöjligheter. Spelar poker, Argumenterar för att patienterna ska ha rätt till att beskåda baseball finalerna på TV.

Avdelningen drivs i en demokratisk samverkan mellan patienter och personal. Inga beslut fattas utan Stormötet. För att kunna anpassa sig till samhället måste man känna sig trygg. Man skall kunna prata, diskutera inför Stormötet. McMurphy ser systemets falskhet. Genomskådar bluffen, och förstår Syster Rached behov av makt. Syster Rached representerar ondskan, en diktator helt enkelt. Medan McMurphy representerar en demokrati. Vändpunkten är helt klart när Mcmurphy får med sig patienterna på hans sida. När han blir kompis med Hövdingen ”chief”. Hövdingen ”chief” har stilla observerat under årens lopp. Som en döv kroniker, vandrar han omkring på sjukhuset. Han saknar människovärde, saknar framtiden och förtränger sitt förflutna. Han kan inte minnas när han slutade tala, eller varför. Ursprungligen var det nog andra som började behandla honom som om han inte fanns. Han mins jag nog allra mest från filmen. Men sen när han möter McMurphy så ändras hela hans liv. Han får hopp om att kunna rymma från mentalsjukhuset vilket han också gör. Dock inte med Mcmurpfy.

Planteringarna i filmen var väll Chief, Billy tror jag. kvällen han skulle rymma med chief så hade Han bjudit in några kvinnliga bekanta till sjukhuset, vilka medhaver sprit. Med ”överseende” från nattvakten anordnar McMurphy tidernas fylleskiva i den mörka natten. När dagen gryr är katastrofen ett faktum. McMurphy skulle vid den tidpunkten befinna sig långt därifrån, men så blev dock inte fallet. Även skådespelet är bra. Däremot håller jag inte med folk som anser att den största rollprestationen i filmen görs av Jack Nicholson. Enligt mig är Nicholson en ganska överskattad skådis som i stort sett mest bara kan göra såna här väldigt kaxiga och uppkäftiga roller ( undantaget som jag kan...