Psykologisk egoism

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag har valt att ställa mig frågan:
”Om egoism medvetet eller omedvetet alltid är drivkraften bakom människors handlande?”

Tanken jag har med denna uppsats är inte att finna något svar utan att försöka förklara argumenten bakom de olika ståndpunkterna och pröva de mot varandra.
Självklart har jag en personlig ståndpunkt vilken är att jag tror på fler drivkrafter. Detta kan komma att färga diskussionen men målet är opartiskhet.

För att kunna diskutera runt det här krävs det att man finner en definition på egoism.
Vanligtvis är det ett ord med negativ ton eftersom vi förknippar det med brist på kärlek och nonchalans mot andra, men i det här samanhanget får man även fundera på om inte altruistiska handlingar kan vara egoistiska
Alltså kan vi inte på en handling se om den är egoistisk utan måste se till skälen bakom den.
Därför har jag valt att definiera egoism så här:
Egoism är ett förhållningssätt gentemot andra som syftar till att bäst gynna en själv och sina gener.
Att jag har valt att ta med ”sina gener” i definition beror på att annars skulle det vara alldeles för enkelt att peka på föräldrars uppoffringar för sina barn som ej egoistiska.

Vad har det då för betydelse om våran drivkraft bara är egoism eller inte?
När man kommit över ordets negativ klang så tror jag att det egentligen handlar om vilken syn man har på världen.
Om man jämför olika livsfilosofier kan man finna ett mönster i hur de besvarar den här frågan.
De som har som livsmål att nå maximal lycka (hedonister) eller de som anser att livets mening är något man skapar själv har lättare att tänka sig egoism som ensam drivkraft bakom människors handlande.
De som däremot har en tanke om att de deltar i en guds mening med världen eller de som strävar efter att finna en mening genom att söka och handla efter etiska regler, har svårare att acceptera ett ja som svar på frågan om egoism som allmän lag.
En tredje ståndpunkt man kan finna i frågan är deterministernas svar. Eftersom de ser allt som händer som ett opåverkbart ”orsak och verkans” förlopp kan de tänka sig att det inte behöver finnas någon mer drivkraft bakom människors handlande än fysikaliska lagar. Att man praktiserar detta som livsfilosofi kanske inte är så vanligt men eftersom det ändå är ett möjligt svar bör man inte bortse från detta.
Denna uppdelning gör att man kan ana att frågan inte har något svar som genom logiska resonemang går att bevisa sig fram till. Istället blir det slutligen upp till var och en att tro på det svar man själv finner bäst överensstämmande med sina värderingar.

Vilka argument byggs då dessa ståndpunkter på?
Den starkaste andledningen till att svara ja är att man hänvisar till det naturliga urvalet. För är det något vi kan vara säkra på så är det att våra gener alltid ”handlar” egoistiskt. Det naturliga urvalet verkar nämligen på individnivå och har alltid fungerat så att den som bäst tillfredsställer sina egna och sina barns behov överlever. Som en förklaring på människors altruistiska handlingar pekar man på de mänskliga behoven att bli älska, uppskattad, känna sig nödvändig och nå tillfredställelsen det ger att hjälpa andra.

När man granskar förespråkarna av andra drivkrafters argument bör man vara medveten om att dessa (förutom deterministerna) på inget sätt menar att egoism inte skulle vara en drivkraft.
”Nej-förespråkarnas” sätt att besvara argumentet om det naturliga urvalet variera utifrån vad de grundar sin åsikt på. Religiöst bokstavs troende hänvisar till heliga skrifter vilket för icke troende inte kan ses som något skäl att ändra åsikt men det finns mer allmängiltiga argument.
Man kan t.ex. tänka sig att dessa behov är en följd utav att vi har andra drivkrafter en egoism vilket skulle göra oss beroende av kärlek m.m.
Att helheten inte behöver ha samma egenskaper som delarna är ett annat sätt att besvara ”det egoistiska genargumentet”. Vi kan ta ett exempel med molekyler:
Syret och vätes egenskaper förändras drastiskt när vi sätter samman det till vatten.
Samma sak kan man tänka sig händer när vi sätter samman alla våra gener till en helhet då det bland annat skapas ett psyke med känslan av självbestämmande och möjlighet att reflektera kring gott och ont.

Nu kan man lätt tro att de psykologiska egoisterna står svarslösa inför dessa motargument men de finns luckor i resonemanget. Att det skapas nya egenskaper när man sammanför två ämnen bevisar ju inte att våra gener skulle fungera på samma sätt och orsakerna bakom våra mänskliga behov har vi ännu inte vetskap om.

Nej-förespråkarna har dock ett ess i armen och det är samvetet. För att förklara detta argument tar jag en moralisk valsituation som exempel:
Tänk dig att du i hemlighet är hemma hos en för dig okänd människa som inte vet att du är där och som aldrig kommer att få reda på det heller. På bordet hemma hos denna någon ligger det en hundralapp som du har alla möjligheter att stjäla.
Trotts detta väljer du troligtvis att avstå eftersom du kan identifiera dig med denna persons känslor när han märker att sedeln är borta. Här påpekar med säkerhet den psykologiska egoisten att man bara gör så här för att inte orsaka sig själv samvetskval.
Detta kan mycket väl vara sant för samvetskval är ju just det att man känner när man inte följt sin vilja att handla gott.

Slutligen skulle jag vilja visa på de båda sidornas svagaste punkter:
Ja förespråkarnas största problem är att förklara vad samvetet skulle vara för något annat än viljan att göra gott mot andra medans nej-förespråkarnas svagaste punkt är att bemöta att vi inte omedvetet alltid skulle handlar egoistiskt

Slutsatser
Precis som jag antog har jag inte kommit fram till något svar däremot har jag under arbetets gång kommit fram till att frågeställningen kanske bara är en förenkling utav en mycket större och svårare fråga nämligen den om moralens uppkomst.

En annan spännande slutsats jag lyckades dra var att frågan kanske inte existerar som något mer än en brist i vårat språk.
För vad är det egentligen för skillnad mellan att vilja nå tillfredsställelse i att hjälpa andra och att vilja hjälpa andra och som biprodukt får tillfredställelse?
Är inte det egentligen något man måste känna?

Komplext sa Bill, komplext var ordet sa Bull.