Mexiko

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Estados Unidos Mexicanos
Mexikos förenta stater


Inledning 3
Geografi 3
Klimat 4
Befolkning 4
Språk 6
Religion 6
Utbildning 7
Sociala förhållanden 7
Kommunikationer 9
Stadsskick och politik 9
Jordbruk 11
Skogsbruk 11
Fiske 11
Näringsliv 12
Turism 12
Massmedier 13
Utrikespolitik och försvar 14
Industri 15
Ekonomi 16
Äldre historia 18
Modern historia 20
Slutkommentarer 22
Källor 24

Inledning
Som du kanske märkt har jag valt att skriva om Mexiko. Ett land jag valt därför att jag innan visste att jag ville fokusera på sociala förhållanden, ekonomi, och historia. Mina kriterier passade bra på Mexiko och speciellt roligt var att det var ett Latin/Mellanamerikanskt land. En region som jag inte visste så mycket om men förhoppningsvis kommer att få god kunskap om efter detta arbete. Innan detta arbete ställde jag mig själv några frågor som jag var speciellt angelägen om att svara på. Dessa frågor var: Hur är ekonomin i landet, både stadskassan och den folkliga ekonomin? Var kommer landets pengar ifrån? Vad har landet för historia och kulturarv? Hur är de sociala förhållanden i landet och vilken befolkningsstruktur har landet?
Geografi
Mexiko har landgränser med ca 300 mil i norr till USA i norr och smalnar sedan gradvis av för att i söder gränsa till Guatemala och Belize. I väst gränsar Mexiko mot Stilla havet och i öst mot Mexikanska golfen. På så sätt utgör Mexiko den sydligaste delen av Nordamerika och bildar portal till Centralamerika.

Karta över Mexiko
Mexiko är ca 4 gr så stort som hela Sverige och har omkring 1 000 mil kust mot Mexikanska golfen och Stilla havet. Större delen av Mexiko befinner sig uppe på den Mexikanska högplatån, La Mesa. Bergskedjorna Sierra Madre Oriental, Sierra Madre Occidental och Sierra Madre del Sur inramar platån i öster, i väster och i syd. Högplatån är uppdelad i två delar. Den norra delen av platån Mesa del Norte som sträcker sig ifrån nordgränsen till San Luis Potosií. Denna del av högplatån befinner sig på en höjd av 1 200 m ö.h. för att sedan stiga i de sydliga delarna av högplatån Mesa Central till dryga 3000 m ö h Mesa Central består av en mycket bördiga svartjordtyp. Trots att Mesa Central befinner sig betydligt högre än Mesa del Norte så är landskapet betydligt slätare och därför har dessa marker snabbt utnyttjats i jordbruket.
I de södra delarna befinner sig också landets ekonomiska centrum liksom den största befolkningsmängden. Här ligger huvudstaden Mexico City som har en uppskattad folkmängd på 20 miljoner invånare. I den Mexikanska platån finns det en komplex av instabil topografi med både seismisk och vulkanisk aktivitet. År 1985 dog ca 20 000 invånare i Mexico City i samband med kraftiga jordbävningar.
I öst och syd om Mexico City ligger en bergskedja med Mexikos högsta toppar, Iztaccíhuatl, Popocatépetl och Pico de Orizaba. Bergskedjorna söder om högplatån planar sedan ut i det relativt låglänta Tehuantepec-nästet som idag består till stora delar av kalhyggen men som tidigare var täckta av tropisk skog. Anledningen till detta var att stora oljefyndigheter upptäcktes och som i många andra fall prioriterades ett ekonomiskt tillskott framför de miljömässiga behoven.
Mexiko har endast två större floder, Río Bravo/Río Grande och Rió Usumacinta, i gränsområdena till USA och Guatemala.
Klimat
De norra delarna av det mexikanska landskapet har tropiskt stäpp- och ökenklimat medan man i söder har ett övervägande savannklimat. Till skillnad från våra breddgrader så existerar här endast två årstider, torr- och regnperiod. Regnperioden infaller i juni-oktober och resten av året har man en utpräglad torrperiod. I de norra delarna av landet får man endast 250mm nederbörd om året medan man på kustslätterna får mellan 1 000 och 1 600mm nederbörd om året. Nederbördsmängden är ojämnt fördelat i landet eftersom det råder ökenklimat i norr och tropiskt klimat i syd. Atlantkusten får på grund av de specifika vindförhållanden som råder vanligtvis betydligt mer nederbörd än stillahavskusten. I och med den starkt skiftande reliefen så uppmäts stora regionala skillnader vad gäller temperaturerna. Landet delas upp i fyra höjdzoner med olika temperaturklimat. De är
• tierra caliente (0-1000 m ö.h., dygnsmedeltemperaturen om året är 250C),
• tierra templada (1000-2000 m ö.h., dygnsmedeltemperatur om året är 190C),
• tierra fria (2000-3000 m ö.h., dygnsmedeltemperaturen om året är 150C) och
• tierra helada (över snögränsen dygnsmedeltemperaturen om året är 100C).
Befolkning
År 1519 då spanjorerna anlände till landet fanns där en mångfald av olika samhällsgrupper. Samlarfolk och jägare hade sedan länge befäst sig i landskapet. Fiskare, ofta med mindre jordbruk, var bosatta i de västra delarna och de mäktiga högkulturerna med ett avancerat jordbruk i det centrala höglandet. När spanjorerna kom till landet fanns där uppskattningsvis ca 25 miljoner invånare.
Det antalet reducerades vid vad som närmast kan liknas vid en slakt till ca 1 miljon invånare under en tidsepok på 8 decennier. Trots denna demografiska förödelse kan man ännu idag se en kulturell kontinuitet i stort sett i hela landet. Många av de ursprungliga infödingsgrupperna lever ännu idag på många håll i sitt ursprungliga fosterland. Skillnaderna mellan antalet med indianskt ursprung och ättlingar till spanjorerna är mer märkbara uppe på det centrala höglandet. Men även här utgör indianerna en stor del av befolkningen och därmed finns det i den dominerande metsikulturen många indianska inslag. Bland de kvarvarande indianstammarna kan nämnas exempel som jordbruksfolk som de uto-aztekiska nahua och i Oaxcadalen anträffas zapoteker och mixteker bara för att nämna några. Totalt utgör indianerna 29 % av den totala mexikanska befolkningen.
De europeiska befolkningsinslagen utgör endast idag ca 15 % av befolkningen och det afrikanska inslaget är näst in till försumbart vilket gör att mestiserna utgör en majoritet i Mexiko.
Mexikos naturliga befolkningstillväxt har under många år bakåt i tiden varit mycket stor. År 1990 var döds- och födelseantalet 5,3 % respektive 31,5 % vilket gav en naturlig tillväxt på 2,6 %, vilket självfallet överstiger världsgenomsnittet. Det mycket låga dödsantalet förklaras genom befolkningens åldersstruktur; 38 % är under 15 år, medan mindre än 6 % är över 60 år. Uppskattningsvis lever det idag ca 5 miljoner mexikaner illegalt utan uppehållstillstånd i USA.
Mexikos befolkningstäthet uppnår 42,5 invånare per km2. Befolkningstätheten är som störst i de sydligare delarna i Mesa Central runt om kring Mexico City. Mexico City har idag vuxit ut till en av världens största stadsagglomerationer. Cirka 70 % av befolkningen lever i städer. Miljonstäder förutom Mexico City är exempelvis Monterrey (2,5 miljoner invånare) och Guadalajara (3 miljoner invånare). Även ett flertal miljonstäder befinner sig i gränsområdena till USA. Stora ekonomiska och sociala svårigheter uppstår med landets utpräglade överbefolkning. Det leder även till en stor migration inom landet som så väl över gränserna och då framför allt till USA.

Trängsel i Mexico City
Språk
Det officiella språket är spanska och majoriteten av befolkningen talar det. Antalet invånare med inhemska modersmål varierar mycket enligt uppgifter men en rimlig uppskattning på 10 %. Många invånare är även tvåspråkiga. Det största inhemska språket är emellertid nahuatle (aztekiska) med över 2 miljoner modersmålsinnehavare och det representerar de uto-aztekiska språken. Bland de andra inhemska språken kan nämnas de oto-manguesiska språken, t.ex. chinatec, mazatec och otomi. Även mayaspråk så som chol och yukatekisk maya kan nämnas.
Religion
Kristendomen, som har en överväldigande majoritet i landet, fördes dit med de spanska erövringarna. Spanjorerna var i nära förbund med den romersk-katolska kyrkan och har därför givit ett stort inflytande över religionen i Mexiko och givit en utbredd antiklerikalism.
Den överväldigande folkliga katolicismen har dock flera inslag av de ursprungliga indianska religionerna. År 1911 infördes antireligiösa lagstiftningar som främst var riktade emot den romersk-katolska kyrkan men även andra kristna sekter blev drabbade. Präster fördrevs, kyrkorna stängdes, och kloster förbjöds. Prästerna beviljades heller ingen rösträtt och fick inte delta i politiska aktioner eller förhandlingar och de uteslöts från skolorna. Dessa lagstiftningar upphävdes så sent som år 1992.
Delar av befolkningen gjorde ett försök att skapa en av Rom oberoende katolsk kyrka. Emellertid misslyckades detta försök. De senaste åren har protestantiska samfund, bland annat pingströrelsen, vunnit många anhängare. Detta har skapat motsättningar där katoliker anklagas för att trakassera andra religiösa grupper. Den katolska kyrkan slits även inre stridigheter mellan den konservativa ledning som råder och de präster och biskopar som med befrielseteologin kämpar för bättre rättsliga och sociala förhållanden bland de fattiga invånarna.
Befrielseteologerna som hårt har kritiserat landets ekonomipolitik har därför även hamnat i en konflikt med regeringen. Teologerna har i samband med detta och deras kämpande för mänskliga rättigheter blivit utsatta för rättsövergrepp.
Påven Johannes Paulus besökte landet sommaren 2002 och i samband men denna händelse helgonförklarades för första gången en mexikansk indian. Juan Diego Cuauhtlatoatzin hade år 1531 en uppenbarelse där han beskådade jungfru Maria, något som kyrkan kunde använda för att vinna över många ur indianbefolkningen till katolicismen.
Utbildning
Grundskolan i Mexiko sträcker sig över sex år och är obligatorisk och avgiftsfri. Av alla barn börjar uppskattningsvis 99 % skolgången vid sex år ålder, men långt ifrån alla fullföljer den obligatoriska skolgången.
Möjligheter till vidarestudier efter grundskolan finns, både yrkesförberedande så väl som högskoleförberedande utbildningar finns . Undervisningen bedrivs i regel på spanska men ett fåtal tvåspråkiga gymnasier existerar. Det finns tillgång till ett stort antal universitet och andra högre läroanstalter. Läsåret 1999/2000 studerade totalt 1,9 miljoner studenter vid de alla högskolorna.
Det viktigaste och mest ansedda universitetet är Universidad Nacional Autonóma de México i Mexico City. Universitetet grundades redan år 1551 och har idag flera hundra tusen studenter.
Drygt 10 % av landets befolkning är analfabeter och politikerna vidtar ständigt upprepande aktioner i syfte att förbättra läs- och skrivkunnigheten bland speciellt de vuxna.
Sociala förhållanden
Mexiko är ett land med enorma inkomstdifferenser. Cirka 40 % av alla inkomster hamnar på ett eller annat sätt i famnen på de rikaste 10 % av befolkningen medan den fattigaste 40 % endas får 10 % av alla inkomster. Största delen av den rika minoriteten består av spanskättlingar. År 2000 levde enligt världsbanken ca 60 % under fattigdomsgränsen.

Några av Mexikos många fattiga
Kontrasterna är iögonfallande på landsbygden, varför många människor flyttar in till städerna i hopp om ökad levnadsstandard beträffande aspekter som arbete, utbildningsmöjligheter men det skapar i sin tur stor bostadsbrist. Illegala ligor, som inte är kontrollerbara, drar nytta av denna urbanisering på så vis att stora slumområden bildas, speciellt i Mexico City. Den organiserade brottsligheten beräknas ligga bakom 75 % av alla våldsdåd.
Gatubarnen i Mexico City är många och många hamnar även tidigt i drogmissbruk.
Officiellt sett anses Mexiko vara ett, beträffande kön, jämställt samhälle med det råder inte något tvivel om att så inte är fallet. Samhället är mycket präglat av manliga och konservativa värderingar och är väldigt mansdominerat.
Delstaten Chipas längs i söder är centrum för landets kaffe-, olja och elproduktion samtidigt som nio av tio indianbarn i Chipas är undernärda. Medellivslängden i denna delstat är 44 år medan medelåldern i landet är 70 år. Det är även här analfabetismen är som mest utbredd.
Ålderspension, sjukförsäkring, moderskapspenning och försäkring emot invaliditet/arbetsskada finns men endast en del av befolkningen omfattas av försäkringssystemet. Kostnaderna för denna välfärd finansieras av inkomsttagarna, arbetsgivarna och staten. Endast en knapp majoritet använder sig av den offentliga sjukvården och en betydande del av Mexikos befolkning, främst på landsbygden, saknar tillgång till sjukvård. Sjukvården har emellertid förbättrats radikalt under de senaste åren genom det så kallade nationella solidaritetsprogrammet, men skillnaden i social service är fortfarande stor mellan städer och landsbygden.
Kommunikationer
Mexico City är den stora knutpunkten vad gäller landets kommunikationer. Mexiko har ett väl utbyggt landsvägsnät och mer än 80 % av all godstransport och mer än 90 % av all passagerartransport går med buss, bil eller lastbil, detta trots svåra terrängförhållanden.
Den besvärliga terrängen försvårar vägbyggen men flertalet nystartade projekt finansieras av olika privatpersoner. En dryg tredjedel av det 250 000 km långa vägnätet är asfalterad och håller god standard.
Den svårbebyggda terrängen har emellertid gynnat flygtrafiken avsevärt. Mexiko har i dag ett av världens största flygnätverk om moderniseras ständigt. Det finns i dagsläget 54 stycken internationella och ca 40 stycken nationella flygplatser och utöver det ca 1250 mindre flygfält. Bland de största inhemska flygbolagen kan nämnas Mexicana och Aerovias. Den största flygplatsen är inte helt överraskande Benito Juárez i Mexico City.
Mexiko har ett mycket omodern järnvägsnät som aldrig blivit utbyggt till hela landet. Trots nysatsningar som t.ex. banor med snabbtåg mellan de olika storstäderna har passagerar- och godstrafiken minskat under de senaste decennierna. Sedan år 1995 har en privatisering av järnvägarna börjat ske, vilket ingiver förhoppningar om nya investeringar. Samtidigt planerar staten att samanknyta det spartanska järnvägsnätet med USA:s och Kanadas.

En av Mexikos oljehamnar Det finns omkring 150 stycken hamnar runt landets kuster men 80 % av skeppsfrakten handhas av de nio största hamnarna. Med undantag för oljeexporten svarar sjöfarten endast för en obetydlig del av transportsystemet. Många av de stora industrihamnarna har i dag privatiserats, vilket lett till ytterligare investeringar i hamnarna. En ny hamn för bland annat olja i Dos Bocas vid Mexikanska bukten, i delstaten Tabasco, beräknas bli Latinamerikas största när den når sin fulla kapacitet.


Stadsskick och politik
Mexiko är en federal republik som består av 31 delstater samt huvudstadsområdet, Destrito Federal. I varje delstat regerar en guvernör med en mandatperiod på 6 år. Formellt sett är dessa delstater i mångt och mycket självstyrande men i praktiken styrs delstaterna ifrån det centraliserade styret med stor makt hos den federale presidenten. Denne president väljs på en 6 årig mandatperiod så även regeringschefen. Till skillnad från andra länder som t.ex. USA så kan inte presidenten omväljas till en ytterligare mandatperiod.
Kongressen, motsvarande vår riksdag, som är det lagstiftande organet består av två kammare. Deputeradekammaren består av 500 ledamöter som väljs i allmänna och direkta val vart tredje år i en blandning av proportionella och majoritetsval. Tillsammans med senaten som består av 128 ledamöter, valda på sex år, fyra från varje delstat samt fyra från huvudstaden, bildar Deputerandekammaren alltså den mexikanska kongressen. En kongressledamot kan emellertid omväljas dock först efter en frånvarande mandatperiod. Den mexikanska författningen antogs redan år 1917, vilket var i slutskedet av revolutionsperioden, men med årens lopp har den försetts med en rad tillägg. Rösträttsåldern är 18 år.
Det politiska parti som dominerat mexikansk politik sedan partiet grundades år 1929 är Parido Revolucionari Institucional (Det institutionella Revolutionspartiet, PRI). Partiet, som har rötter i revolutionen, var det enda partiet i kongressen ända fram till slutet av 1980-talet och samtliga presidenter under landets historia har representerat PRI. Carlos Salinas som tillträdde efter ett omtvistat val år 1988 har på många sätt och vis stärkt PRI:s ställning genom att rensa upp i partiet. Han satsade till skillnad från många andra i partiet hårt på att komma till rätta med den utbredda fattigdomen. Under sin långa maktperiod har partiet kommit att kontrollera nyckelgrupper i samhället vilket har underlättar för möjligheten att bibehålla makten. Trots allt tal och propagerade om revolutionen och dess idéer har partiet kommit att alltmer och mer gynna de välbestående delarna av samhället. Med tiden har även anklagelser om utbredd korruption och valfusk ökat väsentligt. I slutet av 1980-talet blev demokratiska reformerar oundvikliga. Bland annat så gjordes en ny vallag vilket resulterade i att oppositionen kunde stärka sin ställning.


President Vincent Fox De viktigaste oppositionspartierna är i dag är vänsterblocket Det demokratiska revolutionspartiet (Pardio de la Revolución, PRD) och det konservativa Nationella aktionspartiet (Partido Acción). I presidentvalet år 2000 valdes för många något förvånande oppositionskandidaten Vincent Fox som representerar det borgliga Nationella Aktionspartiet. Detta innebar ett demokratiskt maktskifte och PRI tappade för första gången makten över landet sedan partiet grundandes.

Även om landet officiellt sett har varit en demokrati under många årtionden hade orättvisa vallagar tillsammans valfusk och korruption gynnat PRI. I samband med presidentvalet år 2000 hölls även parlamentsval. Där förblev PRI det största partiet men med en mycket liten marginal. PRI fick 209 ledamötersplatser i kongressen och PAN fick oväntat nog hela 208 platser. Det Demokratiska revolutionspartiet fick 53 platser och resterande platser gick till mindre partier. PRI är fortfarande det enda partiet med landsomfattande organisation och det har gynnat när det gäller ekonomiska resurser, tillgång till medier och kontroll av statsapparaten, men på senare år har Mexiko kommit av alltmer bli en ”trepartisstat”. Mittenhögerpartiet PAN med katolsk, kristdemokratisk bas och står för marknadsekonomi likt PRI men betonar dock behovet att lindra de negativa följderna för svaga samhällsgrupper. Vänsterpartiet, PRD, har däremot motsatt sig marknadsekonomi och kräver en mera seriös satsning på landets utsatta grupper. Partiet dras med inre konflikter mellan traditionella och reformsinnade socialister men kan sägas stå till vänster om de europeiska Socialdemokraterna. Det finns även mindre partier som De gröna ekologernas parti (Partido Verde Ecologista de México) och Arbetarpartiet (Partido del Trabajo, PT).
Jordbruk
På grund av Mexikos skiftande klimat och naturförutsättningar är jordbruket mycket varierat i landet. På vissa håll är det ständig torka och därför dör växterna medan det i andra delar av landet finns vatten i överflöd så att växterna dör på så sätt. Ungefär 50 % av Mexikos areal nyttjas till jordbruk. Av dessa utgör betesmarker 75 % och 25 % åkermark.) Av åkermarken konstbevattnas 25 % (ca 6 milj. ha på grund av utbred torka. Trots sina enorma odlingar har inte Mexiko lyckats höja produktionen i takt med det stigande invånarantalet och har därför kommit att bli en nettoimportör av livsmedel.
Dryga hälften av Mexikos jordbruksmark ingår i det så kallade ejido-systemet. Det innebär att marken ägs kollektivt men vanligtvis brukas individuellt och med traditionella metoder på små gårdar (ofta mindre än 5 ha). Per arbetstimme är avkastningen mycket låg och produkterna brukas oftast lokalt. De privatägda och kommersiellt drivna storjordbruken riktar oftast in sig på exportvaror så som t.ex. kaffe, frukt, bomull och grönsaker. Avkastningen är hög och det finns gott om utländska investerare som är villiga att se till att jordbruket har toppmodern utrustning.
De viktigaste jordbruksområdena är de södra delarna av högplatån (Bajío de Guanajuato) och de konstbevattnade områdena i nordvästra och norra delen av landet samt delstaten Chiapas. Basfödan i Mexiko är majs och odlas på 1/3 av åkerrealen. Vete har under senare år fått mer betydelse, och vidare odlas durra och ris. Boskapsskötsel är en betydande del av Mexikos jordbruk. Trots att över 1/3 av landets areal klassificeras som betesmark är Mexiko en nettoimportör av kött.
Skogsbruk
Skogsbruket i har en obetydlig roll i Mexikos ekonomi. Skogen upptar 25 % av landets areal. Största delen finns i de tropiska skogarna i söder och öst där artrikedomen är stor. I dessa skogar utvinns bland annat olika ädelträ som mahogny chicle (råvara vid tillverkning av tuggummin). Barrskog utgör 30 % och finns rikligast i västra Chihuahua och Durango. De ger råvara till massa- och pappersfabriker. Det finns även här ansatser till kommersiellt skogbruk. I övrigt har rovdrift och bristande skötsel hämmat Mexikos skogbruksutveckling.
Fiske
Den tidigare obetydliga fiskenäringen har expanderat med hjälp av statliga insatser under sedan 1970-talet, särskilt vid stillahavskusten. Insatserna bidrog till att organiserat fiske kunde bedrivas samt att fiskarna enades i ett stort fackförbund. Under senare år har även frys- och fiskeberedningsanläggningar anlagts och bland annat exporteras frusna räkor till länder som USA och Kanada från fiskeområden i såväl Mexikanska golfen som Californiaviken. Kommersiellt sett bedrivs ett mycket viktigt fiske efter sardiner, ansjovis och tornfisk i Baja California.
Näringsliv
Mexikos näringsliv har präglats av landets stora naturtillgångar, kraftiga folkökning och föränderliga ekonomi. År 1991 var landets totala BNP 190 miljarder dollar, vilken omräknat sett motsvarar 2300 dollar per capita. Olja, turism och tillverkningsindustri med metaller som råvaror är alla basen i Mexikos näringsliv.
Detta näringsliv har utvecklats under en blandekonomi med betoning på marknadsekonomi med statligt inflytande. I början av 1990-talet började många olika industrier privatiseras i en betydande omfattning till vad de är idag.
Den tidigare starka tillväxten som Mexiko hade började under 1980-talet, delvis beroende av de fluktuerande oljepriserna samt försämrade exportinkomster, övergå i en mycket svår ekonomisk kris med hög inflation och hårda åtstramningar. Detta har lämnat följder som än idag är kraftigt påtagliga. Mexiko har en av världens största utlandsskulder. Arbetslösheten och undersysselsättningen är mycket hög. Skillnaderna i de sociala och ekonomiska förhållandena är mycket stora mellan olika befolkningsgrupper.
I slutet av år 1992 undertecknades det så kallade NAFTA-avtalet mellan USA, Kanada och Mexiko. Avtalet är ett frihandelsavtal som på sikt ska undanröja handelshinder mellan de tre staterna.
Turism
Strömmen av turister har stadigt ökat sedan mitten av 1980-talet och Mexiko har kommit att bli en av världens främsta turistmål. Speciellt många amerikaner kommer och besöker landet. Turismen är näst efter oljeindustrin Mexikos största inkomstkälla vad gäller utländsk valuta. Flest besökare får huvudstaden Mexico City tätt följd av badorten Acapulco vid stillahavskusten. Även lämningarna från de indianska högkulturerna i centrala Mexiko drar till sig enormt mycket folk. På Yucátan ligger också den mycket välkända badorten Cancún. En kraftig utbyggnad av turistsektorn pågår i detta nu och regeringen har understött hotellsatsningar så som byggen av stora turistanläggningar vid atlantkusten. Rättigheter för utländska företag att äga 100 % i olika turistanläggningar förväntas skynda på turistutvecklingen.

Klippdykare i Acapulco

Massmedier
Formellt sett råder det garanterad yttrande- och pressfrihet i Mexiko men det är straffbart att publicera angrepp på enskilda personers privatliv eller uppgifter som anses stötande för moralen eller kan störa den allmänna ordningen. Mexiko är Latinamerikas farligaste land för journalister och journalisterna riskerar betydligt mer än bara fängelsestraff. Sedan 1970-talet har ca 90 journalister mördats. Utbredd korruption, organiserad brottslighet och politiskt våld har skapat riskfyllda arbetssituationer för massmedierna och gett undersökande journalister många farliga fiender. Våld och hotelser är inga sällsynta företeelser för journalister. Övergrepp begås av skilda grupper och inte minst poliser och militärer.
Tidigare kunde PRI utöva en stark kontroll över massmedierna men 1990-talets mer liberala politiska reformer har lett till vidgat utrymme för journalister. Detta har lett till många avslöjanden av korruption och övergrepp mot mänskliga rättigheter har kommit fram vilket i sin tur ökat risken för utövare av journalistyrket.
De ca 300 olika dagstidningarna med en sammanlagd upplaga på ca 10 milj. har relativt små enskilda upplagor sett till folkmängden. Den största morgontidningen är Esto (över 400 000 exemplar i upplaga), El Heraldo de Mexico (210 000 exemplar), Excelsior (ca 200 000 exemplar) och La Prensa (drygt 200 000 exemplar). Samtliga utkommer i Mexico City och det finns ett stort antal lokala tidningar runt om i landet.
De massmedier som verkligen når ut till större delen av befolkningen är radio och TV. Omkring 75 miljoner mexikaner beräknas se TV. Merparten av etermedierna är numera privatägda med en kommersiell inriktning. Den största TV-koncernen är Televisa, som för övrigt är den största i Latinamerika, med kontroll över 400 regionala och lokala TV-stationer och har 90 % av annonsmarknaden. Det finns omkring 1300 lokala radiosändare och största delen finansieras av reklamintäkter.
Utrikespolitik och försvar
Mexikos utrikespolitik domineras av gamla traditioner och förhållandet till USA. Mexiko höll länge distans till världsmakten i norr och ställde sig bland annat på Kubas och Nicaraguas sida i deras konflikter med USA. Den snabba utbyggnaden av oljeindustrin som pågick från 1970-talet och framåt gjorde det även lättare för Mexiko att vara oberoende av USA. Emellertid kom även Mexikos mörka dagar och under 1980-talet behövde Mexiko hjälp med sina stora utlandsskulder vilket så småningom drev fram ett samarbete med USA. Detta kulminerade i mitten av 1990-talet med frihandelsavtalet NAFTA mellan de båda länderna (och Kanada) och med USA:s miljardkrediter för att rädda landet från den akuta valutakrisen (1995-1996).
Mexikos och USA:s relation utsätts även idag för påfrestningar. Den stora illegala invandring till USA genom den mexikanska gränsen för med sig ökad arbetsbrist, stora brottsgrupper och en omfattande narkotikasmuggling till USA vilket naturligtvis inte är särskilt omtyckt av den redan bosatta befolkningen i USA. I Mexiko produceras stora mängder cannabis och heroin för marknaden i norr och Mexiko är även det viktigaste transitlandet för narkotikaleveranser från central- och sydamerika in till USA. USA:s missnöje på Mexiko grundas på att i NAFTA-avtalet står det skrivet att länderna ska tillsammans stärka tullbevakningen vid den gemensamma gränsen . USA hävdar att Mexiko inte följer denna uppgörelse och kräver därför hårdare åtgärder.
USA har även hotat med ekonomiska sanktioner efter att rapporter om korruption bland politiker och polis- och rättsväsendet har nått Washington. Upprepade besök av Bill Clinton år 1997 och av George Bush år 2002 har dock stärkt banden mellan de två nationerna. Men denna förbättring av relationen fick emellertid inte vara långvarig då en mexikansk medborgare avrättades för ett polismord i USA samma år som presidiet Bushs besök ägde rum. Efter påtryckningar från den mexikanska oppositionen i parlamentet ställde president Fox in ett besök på Bushs Texas-ranch i protest mot avrättningen. Denna markering anses vara den tydligast som någonsin gjorts mot de amerikanska dödsstraffen. I början av detta år vände sig Mexiko till den internationella domstolen i Haag. De uppmanade domstolen i Haag att ingripa så att dödsdomarna mot de 50-tal mexikaner som satt fängslade i USA inte skulle verkställas utan istället upphävas. De fängslade skulle istället få nya rättegångar. Enligt den mexikanska sidan hade USA brutit mot en internationell konvention genom att inte informerat de dödsdömda om deras rättigheter om hjälp av ambassader och konsulat. Denna uppmaning gav resultat då domstolen i Haag uppmanade USA att temporärt stoppa avrättningarna av tre mexikaner i väntan på det slutgiltiga beslutet.
Mexikos satsningar på integration tillsammans med USA har inte inneburit att Mexiko vänt ryggen till mot sina grannar i syd. I den så kallade Contadoragruppen (Mexiko, Colombia, Venezuela och Panama) arbetade man för en fredlig lösning på konflikterna i Centralamerika under 1980-talet. Detta skapade många goda kontakter för Mexiko med sydamerikanska stater. Contadorgruppens arbete ledde till bildandet av RIO-gruppen bestående av Mexiko, Venezuela, Argentina, Peru, Brasilien, Chile Paraguay, Bolivia och Ecuador. RIO-gruppen var fram till kalla krigets slut ett av de mest betydelsefulla organen i Sydamerika. I september år 2002 lämnade dock Mexiko denna samarbetsgrupp.
Mexiko har även under 1990-talet inlett frihandelssamarbete med de centralamerikanska staterna Honduras, Guatemala, El Salvador, Nicaragua och Costa Rica. Mexiko strävar också efter ett ökat samarbete med de väsindiska nationerna. Mexiko har även visat sin aktivitet i FN genom att speciellt arbeta med nedrustningsfrågor.
Försvaret, som bygger på selektiv värnplikt med en första tjänstgöring om 12 månader, omfattar 175 000 man. Dessa soldater är organiserade i en arme på 130 000 man med 6 brigader och territoriellt organisation i 21 regementen, en marin om 37 000 man med ca 100 stridsfartyg varav 3 jagare, 2 landstigningsfartyg och ett marinflyg med ca 10 beväpnade helikoptrar samt ett flygvapen omfattande 8 000 man med ca 110 stridsflygplan och 25 beväpnade helikoptrar. Reserverna består av ca 300 000 man. Halvmilitära säkerhetsstyrkor uppgår till 14 000 man. Materialen är relativt moderna och är av huvudsakligen amerikanskt ursprung. Försvarskostnaderna har under 1980-talet svarat för 0,5 % av BNP.
Industri
Hälften av industrin återfinns i städerna och Mexiko har en förhållandevis väl utvecklad industri, men problem skapas med urbaniseringen. Landsbygden får det allt svårare att klara sig och därmed flyttar många invånare till städerna och skapar en väldig överbefolkning.
Industricentren förutom huvudstaden är Monterrey, Guadalajara samt ett industribälte vid den amerikanska gränsen. Livsmedels- och textilindustrin, med Mexico City, Puebla och Torreón som viktiga centrum, samt järn- och stålindustrin med, Monterrey och Monclova som centrum, är de viktigaste branscherna i landet. Ett nytt stort stålverk har även byggds upp i Lázaro Cárdenasvid stillahavskusten. Mexiko innehar även en omfattande kemisk och petrokemisk industri, bland annat i delstaterna Veracruz och Tabasco. I vissa fall har dessa anläggningar en betydande del i miljöförstöringen. Miljöförstöring är även något som plågar Mexico City där man har såväl textilindustri som tung industri och därmed blir utsläppen mycket höga.

Smog över Mexico City
Försök att sprida ut de olika industrierna i landet pågår nu med den växande biltillverkningen, där lokaliseringen i allt högre grad styrts från huvudstadens närhet till bland annat Guadalajara och Monterrey samt till gränsområdena intill USA. I denna gränszon råder speciella villkor (tullar etc.) som lockar främst amerikanska företag att etablera fabriker och använda sig av den billiga mexikanska arbetskraften. I gränsstäder, som Tijuana, Mexicali, Nuevo Laredo m.fl., har sådana företag över en halv miljon anställda och då flest kvinnor, något som är mycket ovanligt för Mexiko. I dessa områden är textil- och skoindustri samt sammansättning av el- och elektronikprodukter de dominerande branscherna.
Ekonomi
Mexiko det urgamla jordbrukarsamhället tillhör fortfarande en av världens främsta majs- och veteodlare. I början av 1900-talet inleddes och oljeutvinning som kom att få en mer betydelsefull del i det mexikanska näringslivet. De senare decennierna har emellertid Mexiko medvetet försökt att minska sitt beroende av oljan och istället satsat på tillverkningsindustrin, bland annat billtillverkning. Numera svarar industrin för en mycket större del av BNP, än jordbruket. Handel och tjänster tillsammans med turismen utgör största delen av BNP. Oljans exportbetydelse har minskat radikalt under de senare åren då oljeexporten år 1982 svarade för 80 % av den totala exporten medan den idag endast svarar för ca 6 %.
Mexiko har vid sidan av den officiella ekonomin även en betydande ”svart” marknad som uppskattas svara för ca 33 % av BNP. Cirka 20 % av arbetstagarna beräknas försörja sig med pengar utanför skattesystemet. I den ”svarta” ekonomin finns en omfattande handel. Det kan vara elektronikvaror, narkotika eller skoputsning.
Under 1990-talet präglades Mexikos ekonomi av två omvälvande processer.
1. Många statliga bolag privatiserades och det var främst utländska investerare som bidrog med kapital.
2. En av den kanske viktigaste delen i den mexikanska ekonomihistorien var att landet befann sig i den värsta finansiella krisen sedan ett halvsekel tillbaka
Den statligt styrda blandekonomin fungerade inte i någon större utsträckning och avreglerades och ersattes med planekonomi. Större delen av industrin privatiserades. Därefter skulle flygplatser, telekommunikation, järnvägar, hamnar och olje- och kraftindustrin alla säljas ut. Det fanns dock ett stort folkligt motstånd mot denna privatisering och då speciellt gällande oljeindustrin.
Det läge som uppstod år 1994 med den finansiella krisen kom mycket oväntat för experterna. Mexiko hade flera år bakom sig med ökad tillväxt, kraftigt minskad inflation och växande export som alla var följderna av medgången i frihandelsorganisationen NAFTA. Den ekonomiska framgången byggde dock mycket på överskattning av landets valuta (peson) vilket medförde att de bildades ett underskott i betalningsbalansen. Den politiskt osäkra situationen förfärade många inhemska penningplacerare och utländska investerare och därmed minskade reserven på utländsk valuta hastigt. Runt jultiden år 1994 lät den mexikanska regeringen peson flyta fritt och det innebar ett omedelbart ras gentemot dollarn. Börskurserna rasade i Mexico City och satte hela Latinamerikas finansvärld i skräck om en eventuell bankkrasch eftersom möjligheten fanns att Mexiko skulle inställa sina betalningar på grund av sina väldiga skulder. I början av år 1995 beslutade USA:s regering tillsammans med Internationella valutafonden (IMF) och andra kreditorgan att man tillsammans skulle gå in med sammanlagt 50 miljarder dollar i kredit för att rädda den lamslagna mexikanska ekonomin. Denna räddningsaktion gjorde därmed Mexiko föremål för världens största ekonomiska räddning sedan den så kallade Marshallhjälpen för uppbyggnaden av Europa efter andra världskrigets slut. I utbyte krävde de olika organisationerna kraftiga åtstramningar i Mexiko som drabbade främst medelklassbefolkningen och för många av dessa var en personlig konkurs ett faktum. Detta resulterade i att Mexikos ekonomi gick tillbaka med nära sju procent vilket var det sämsta resultatet på över sex decennier. På bara ett par tre månader förlorade över en miljon människor sina jobb och inflationen steg till över 50 %. Däremot ökade exporten i och med den fallande peson och betalningsbalansen förbättrades.
1996 inleddes den ekonomiska återhämtningen då den så kallade tequilakrisen var över. Utländska investerare återvände till Mexiko med sina pengar och sina makthungriga hjärnor vilket ledde till att den kraftiga inflationen började sjunka. Oljepriserna gick uppåt och den ökande exporten till USA gav god tillväxt år1997 och stora delar av de så kallade krislånen kunde relativt snabbt återbetalas. Häpnadsväckande visade sig den mexikanska ekonomin sig stark då den tog sig oskadd tog sig igenom en period av sjunkande oljepriser under år 1998. Under åren 1999 och 2000 var tillväxten god men den ekonomiska nedgången för USA år 2001 tillsammans med en ytterligare överskattning av peson ledde till en ny försämrad situation dock inte alls lika djup som tidigare.
Trots de ekonomiska framgångarna under senare 1990-talet har arbetslösheten förblivit hög. Stora grupper av befolkningen förlorade sina jobb under omställningsperioden till den fria marknaden och man beräknar att ett par miljoner människor blev arbetslösa i samband med den ekonomiska krisen. Inkomstklyftorna är mycket stora och ca 25 % av landets befolkning lever i djup fattigdom.
Äldre historia
Arkeologiska fynd ger tydliga indikationer på att jordbruk bedrevs i Mexiko tidigare än på någon annanstans på hela den amerikanska kontinenten. Enligt forskarna bedrevs detta jordbruk omkring 7000 år f.Kr. Indianfolken livnärde sig på primitiva grödor så som majs, bönor och squash. Detta var alltså inhemska grödor som sedan kom att spridas omkring i världen.

Exempel på byggnadsverk och föremål från Mexikos olika indiankulturer
Runt år 800 f.Kr växte den olmekiska kulturen fram vid Tehuantepecnäsets atlantkust. Den var den första av de indianska högkulturerna i Mexiko. Olmekerna har högst troligen påverkat en rad av efterföljande indianska kulturfolk, bland dem kan nämnas mayaindianerna i gränsområdena till Guatemala och toltekerna i Mexikodalen.
Spanjorerna steg i land i Mexikodalen år 1519 under ledning av Hernán Cortés. På denna tid styrdes landet av aztekerna som själva hade invandrat norrifrån på 1300-talet. Riket var vidsträckt men löst sammanfogat av en rad kuvade grannfolk. Dessa folkgrupper såg i Cortés sin chans att bli befriade från aztekernas förtryck och samarbetade därför med den spanjorska armén när de vandrade in i landet. Erövringen av Centralamerika fullbordades år 1521. Detta var sannolikt en av världens största mänskliga katastrofer. Vid spanjorernas ankomst hade landet en folkmängd på 20 miljoner människor medan den bara ett par generationer senare levde endast 10 % av befolkningsmängden. Detta berodde inte till stor del av den spanska arméns överlägsenhet utan på att de indianska folkslagen saknade motståndskraft gentemot de sjukdomar som spanjorerna förde med sig från Europa.
Den spanska kolonin växte i och med fortsatta erövringar så att landytan så småningom kom att bli mer än dubbelt så stor som dagens landyta. Spanjorerna förde med sig sin kultur och även den katolska kyrkan. Dess missionärer arbetade för att omvandla Mexiko till ett kristet-västerländskt samhälle, dock med indianska särdrag.
Stora silverfyndigheter togs till vara på och fraktades hem över Atlanten. Detta bidrog till att Spanien blev en stormakt. Den indianska arbetskraften behandlades hänsynslöst i gruvorna och på de storgods som spanjorerna själva upprättat i de bästa jordbruksområdena. En stor del av godsen ägdes dock av kyrkan, som i viss mån gav indianerna skydd mot erövrarnas förtryck.
Spanien vart radikalt försvagat under Napoleonkrigen vilket utnyttjades av självständighetsrörelserna i kolonin. År 1810 ledde prästerna José María Morelos och Miguel Hidalgo y Costilla en öppen revolt mot kolonialmakten. Denna revolt slogs ned, men ett fortsatt militärt motstånd mot kolonialmakten ledde till att Mexiko år 1821 frigjorde sig ifrån Spanien och blev en självständig stat.
Efter självständighetens faktum bröt sig mellanamerika ur Mexiko och ett kort krig bröt ut. De första åren av själständigheten styrdes landet av upprorsledarna som själva hade utropat sig som kejsare, men Mexiko blev sedermera en republik år 1824. 1824 års författning ledde till en federal struktur med indelning av landet i delstater och territorium efter mönster från USA. På 1830-talet antogs en mera centalistisk författning vilket resulterade i att Texas, med en stor anglosaxisk befolkning, förklarade sig oberoende. När Texas sedan år 1845 annekterades av USA blev följderna ett krig. Ett krig där Mexiko fick en fredsuppgörelse år 1848 och tvingades avstå omkring hälften av sitt territotium: New Mexico, Kalifornien, Arizona, Nevada, Utah och delar av Colorado. Där bodde dock bara ett fåtal procent av befolkningen.
Krigslusten banade väg för reformperioden, La Reforma, som syftade till att få de konservativa krafterna inom armén och kyrkan att underordna sig de civila myndigheterna. Drivande kraft bland de reformvänliga var indianen och justitieministern Benito Juárez, som idag hyllas som landsfadern. Den växande konflikten mellan de konservativa och de reformvänliga urartade till ett inbördeskrig åren 1857 till 1860. Som slutgiltig ”segrare” i kriget stod de reformvänliga. När regeringen efter krigstiden tvingades att ställa in betalningar av utlandslånen landsatte den franske kejsaren år 1862 trupper. Syftet var att inta Mexico City och installera den habsburgske ärkehertigen Maximilian som ny kejsare, vilket också skedde. Denna bisarra episod slutade med att en mexikansk republikansk armé återerövrade huvudstaden och makten. Kejsare Maximilian avrättades och reformarbetet upptogs under Juárez ledning. Under La Reforma bröts kyrkans ekonomiska makt genom att de tvingades sälja ut sitt stora jordinnehav. Tanken var att kyrkans mark skulle återges till de ursprungliga och rättmätiga ägarna, indianerna, men den köptes istället upp av rika kreoler (spanskättlingar). Samtidigt tvingades indianerna att avstå från sin ”brukningsrätt” av statsägda jordmarker, det så kallade ejidosystemet. När sedan ejidosystemet också upplöstes gick marken inte till indianerna utan till den vita godsägarklassen.
Porfirio Diáz som var efterträdare till Benito Juárez styrde Mexiko diktatoriskt från år 1876 till år 1911. Den mexikanska jorden hamnade i ett fåtal rika plantageägares händer och all opposition tystades ned med minst sagt hårda metoder. Detta gjorde att Mexiko utifrån sett ansågs vara ett politiskt stabilt land och lockande för utländskt kapital. Amerikanska och brittiska företag finansierade järnvägsbyggen, gruvbrytning och borrade efter olja och upprättade bankväsenden. Ytligt sett tycktes Mexiko under ”porfirianismen” vara ett lovvärt exempel på ekonomisk liberalism med hög tillväxt och ett allt mer utvecklat näringsliv. Utvecklingens baksida, med bland annat förtryck och fattigdom för de flesta mexikaner, uppmärksammas inte alls lika mycket i omvärlden.
Modern historia
Ett missnöje med Porfirio Díaz’ hårda regim, speciellt på landsbygden utlöste revolt ledd av bland annat Zapotecindianen Emilianao Zapata. I det blodiga inbördeskrig som uppstod störtades Diaz år 1911 men revolutionsperioden (La Revolución) varade ända fram till år 1917.
La Revolución var ingen enhetlig process utan en rad sociala urladdningar över hela landet. Oroligheterna tros ha tagit en miljon människors liv av den dåvarande populationen på 15 miljoner. Under revolutionen skapades en nationalitetskänsla och en modern mexikansk självuppfattning. I slutet av revolutionsperioden, närmare bestämt år 1917, antogs en ny radikal författning. Den föreskrev bland annat livegenskapens avskaffande, statligt övertagande av storgodsen och fördelning av marken till småbönderna. Dessutom beskars den katolska kyrkans makt ytterligare, medan mexikanerna fick organisations- och strejkrätt. Med revolutionen skapades det kända partiet PRI som sedan dess har haft en majoritetsställning i mexikansk politik.
Under andra världskriget inleddes Mexikos industrialisering på allvar. Åren efter andra världskrigen kännetecknas genom både politiskt stabilitet, ekonomisk expansion och utbyggnad av den offentliga sektorn. Folkmängden tredubblades från 1950-talet fram till 1990-talet. Efter hand kunde inte statsekonomin motsvara den ökande folkmängden och städerna kunde inte svälja den enorma arbetskraften som kom med ökad urbanisering. Följderna blev massarbetslöshet och stora kåkstäder med mycket hög kriminalitet, speciellt i huvudstaden Mexico City, samt en omfattande utvandring och då främst till grannen i norr, USA.
PRI sågs länge som förvaltare och bevarare av den mexikanska revolutionens idéer. Partiets retorik appellerade till det indianska jordbundna arvet och till ett folkligt jämlikhetsideal, trots att landet bara till formen var en demokrati, i verkligheten var Mexiko en enpartistat präglad av korruption och utpräglad valfusk. Genom det kunde PRI hålla landet i ett fast grepp. Den blandekonomiska politik som fördes gynnade framför allt städernas medel- och överklass.
På 1970-talet upptäcktes oljefyndigheter kring Tehuantepecnäset och som ett resultat följde en oljeboom. Omvärlden gav frikostiga lån och den mexikanska ekonomin visade imponerande tillväxtsiffror. Men framgången blev såklart kortvarig. Fallande oljepriser, överdimensionerad offentlig sektor, höga räntor på utlandslånen och allmän ekonomisk vanskötsel förde Mexiko till konkursens rand år 1982. Utlandsskulden hade då växt till ca 80 miljarder amerikanska dollar. Drastiska åtstramningar genomfördes och efter några kritiska år visade ekonomin tendenser till att återhämta sig. Det skedde dock på bekostnad av medel- och låginkomsttagarnas levnadsvillkor vilket skapade stort missnöje bland traditionella PRI anhängare.
I kommunvalet år 1983 visade för första gången oppositionen betydande framgångar som följd av det stora missnöjet. I samband med detta blev de moraliska förfallet inom PRI uppenbart. Anklagelser om valfusk och korruption började regna över partiet. Jordbävningarna år 1985 där ca 20 000 mexikaner dog och 300 000 blev hemlösa i Mexico City gjorde inte saken bättre då återuppbyggnadsarbetet var mycket ineffektivt och skulden lades på PRI. Ett hastigt prisfall på oljan år 1986 tvingade regeringen till drastiska omläggningar i den ekonomiska politiken. Protektionismen byttes ut mot ett frihandelssträvande, och delar av stora delar av den statligt ägda industrisektorn såldes ut till privata investerare. Samtidigt försökte president Miguel de la Madrid förbättra PRI:s anseende genom att röja bort en del gamla och föraktade profiler inom partiet. Han införde även en ny vallag med en blandning av proportionella majoritetsval och med garanterat statligt stöd för alla registrerade politiska partier. Därefter kunde oppositionen för första gången bygga upp egna partiorganisationer. Presidenten lanserade vidare en ”ekonomisk solidaritetspakt” som möjliggjorde förhandlingar om priser och löner samt finanspolitik mellan olika politiker.
På nyårsdagen år 1994, samma dag som NAFTA avtalet trädde i kraft inledde flera tusen indianer i delstaten Chiapas ett väpnat uppror mot regeringen med krav om jordreformer, demokrati och förbättrade sociala förhållanden och med syftet att avsätta president Carlos Salinas. Gerillatruppen, Zapatisternas nationella befrielsearmé (Ejército Zapatista de Lideración Nacional, EZLN), kallade sig zapatister efter den gamle revolutionsledaren Zapata. Efter en kort tids stridigheter mellan rebellerna och armen inleddes förhandlingar med kyrkan som agerade medlare. Zapatisterna krävde större solidaritet gentemot de fattiga och tydliga insatser för att förbättra förhållanden för utsatta grupper som många indiangrupper. De krävde även rätt för indianska rättsliga och politiska organ att få verka samt en översyn av jordreformernas effekter för indianerna. Många intellektuella och stora grupper slöt sig bakom zapatisterna och stödde deras krav vilket ökade trycket på regeringen som troligen inte väntat sig detta stöd för zapatisterna. Stridigheter och förhandlingar har sedan dess avlöst varandra, och indianerna har i delavtal om fred lovats sociala förbättringar och viss autonomi. Enligt katolska kyrkan stridigheterna i Chiapas inneburit flera hundra invånares död och armén har gjort sig skyldiga till allvarliga övergrepp mot lokalbefolkningen.
Ännu en ny gerillagrupp framträdde1996, Folkets revolutionära armé (ERP), i delstaten Guerrero söder om Mexico City. Även ERP sade sig vilja skipa social rättvisa och gruppen utförde flera väpnade aktioner och inte minst mot polisen.
Chiapasupproret, våldsdåden och den politisk labila situationen samverkade till att avskräcka utländska investerare och minska förtroendet för den mexikanska valutan. Reserven av utländsk valuta tömdes i en hastig fart och valutakrisen var ett faktum. Det politiska etablissemanget var skakat. Regeringspartiets (PRI) läge förvärrades, när den förre presidentens bror Raul Salinas, greps misstänkt för delaktighet i mordet på PRI:s förre generalsekreterare och för ekonomisk svindel. Utredningen kom avslöjanden om omfattande korruption inom statsapparaten. Bland annat hade ”korruptionsbekämparen” Carlos Salinas privatiseringspr...