Post-sovjetiska demokratier i Baltikum: etniska minoriteters medborgarskap och dess påverkan på demokratisk stabilitet i Lettland och Litauen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Sovjetunionens fall kom att leda till mycket snabba förändringar i Central- och Östeuropa. Den demokratiska utvecklingen som tagit århundraden i Västeuropa skulle nu genomföras på några år. De nya stater som uppstod eller snarare återuppstod gjorde att etniciteter splittrades eller isolerades i de nya staterna. Dessa stater fick därigenom en stor andel rysktalande minoriteter, vilket gjorde att en ny etnopolitisk situation växte fram. Begrepp som medborgarskap och etnicitet torde därigenom ha fått en ökad betydelse för den politiska kulturen och därigenom för stabiliteten i dessa länder. Syftet med uppsatsen är att undersöka sambandet mellan etniska minoriteters medborgarskap och politisk samt demokratisk stabilitet genom att göra en fokuserande jämförelse mellan Lettland och Litauen. Uppsatsen avgränsades till de två länderna och de faktorer som vi valt att applicera i vår undersökningsmodell. Analysen visar att ju fler tydliga etniciteter länderna har, desto mer splittrad och fragmenterad har politiken blivit. Trots att politiken är splittrad och instabil verkar den dock fortfarande inom de demokratiska ramar som satts av ländernas konstitutioner. Om vi applicerar Dahls demokratiska teori på situationen i de båda länderna ser vi att trots att politiken blir mer instabil så stärks demokratin. Enligt Dahls kriterier beror detta på att fler effektivt deltar i politiken, fler har lika rösträtt vid det slutliga avgörandet samt att vi får ett mer allomfattande medborgarskap. Vi kan därför dra slutsatsen att etniciteternas rätt till medborgarskap inverkar på den politiska stabiliteten genom att den påverkar hur många tydliga konfliktdimensioner som finns inom politiken. Den demokratiska stabiliteten påverkas, enl...