Orcinus Orca (Cetacea familjen)

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Så som allt liv började späckhuggaren sin utveckling i vattnet. Späckhuggarens och dess släktingars ursprung är dock relativt dolt i det förgångna eftersom fossiler efter deras urfäder har varit svåra att finna. De tidigaste fossiler som har funnits kommer från den mellersta eocen. Familjen Cetacea tros ursprungligen komma från ett vargliknande rovdjur som återgick från land till vatten. Dessa varelser kallas för Mesonychiderna och levde för ungefär 60 miljoner år sen. Dessa levde av fisk som de fångade från land. Men allt eftersom blev efterfrågan större än utbudet i de grunda vattnen och djuren var tvungna att anpassa sig efter födan. Deras kroppar blev mer strömlinje formade när de hade gått tillbaka till vattnet, deras framben förkortades och omvandlades till bröstfenor. Även en stjärtfena utvecklades, men än idag har späckhuggare och dess släktingar rester av bakben. Skelettet blev lättare vilket underlättade deras rörelse och vistelse i vattnet.



Späckhuggare och dess släktingar har ingen päls i dagsläget och det kommer av att det är mycket kallare i vatten än vad det är i luft genom vattnets mer effektivare avledning av värme. Djuren utvecklade istället ett tjockt späcklager under huden och pälsen försvann. De pälsrester som finns kvar idag hittas bara hos några valsorter och består av några hårstrån på nosen. Valarnas effektiva andningshål har flyttats upp allt med tidens gång till den placering som den har idag, uppe på hjässan, eftersom detta underlättade andningen under simning för dem. Den förr rörliga halsen tillbakabildas och en horisontell stjärtfena, som tros komma ifrån en ryggkam längst ryggraden, utvecklades för att underlätta framfarten i vattnet.



Den första varelsen som kan kallas för val, urvalen, hette Archaeoceti och levde för ungefär 40 - 50 miljoner år sen. Den mest primitiva valen från denna underordning kallas för Protocetidae som tros vara ett djur som var mindre än tre meter lång och liten i byggnaden. Dessa djur hade kännetecken som gör att det är möjligt att beteckna dem som Cetacea, en utdragen nos med näsborrar nära hjässan.



Förutom tandvalar har bardvalar utvecklats från urvalen, Archaeoceti. Anledningen till den utvecklingen är geografiska förändringar. En av de saker som skiljer de båda utvecklingarna är deras tänder. Mesonychide var ett vargdjur med tänder därefter, dessa tänder finns kvar idag hos den underordning som kallas för tandvalar fast idag har de omvandlats till konformade. Bar...