Upplysningen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Med upplysningen menar man den period i människans historia som tog vid efter renässansen under 1700-talet. Det var då nya betydande idéer inom det politiska, sociala och ekonomiska växte fram. Människan började slita sig loss från gamla vanor och traditionsenliga normer och började istället ifrågasätta allt mer hur saker och ting styrdes och fungerade i samhället, främst ifrågasattes kyrkan och de enväldiga kungarna.

Upplysningen fick sitt namn på grund av att det var under den här perioden man började sträva efter att människan skulle upplysas. Människan skulle genom studier och experiment konstatera och dra nya slutsatser och på så sätt upplysas om hur allt fungerade. Man ansåg under 1700-talet att det var historiens guldålder och inte som tidigare att antiken hade varit det. Filosoferna tänkte inte under den här tiden på framtiden då det fanns så mycket att ändra på under det egna århundradet. Däremot kritiserades tidigare generationer som ansågs ha varit oupplysta, barbariska och ociviliserade.

Ofta brukar man också kalla upplysningen för förnuftets ålder då många av upplysningens filosofer ansåg att ett rättvist samhälle skulle skapas om människan bara använde sitt medfödda förnuft. Upplysningens idéer spred sig främst i Europa men även en viss del till Amerika.

Man måste dock gå tillbaka i tiden för att förstå mycket av de idéer som uppkom under 1700-talet, många av upplysningens idéer kan spåras tillbaka till renässansen. Tidigare hade man accepterat saker utan att ifrågasätta och vetenskapen hade knappt existerat. Tillexempel hade den antika filosofen Aristoteles världsbild att jorden var universums centrum och att solen och alla andra planeter snurrade runt jorden fått gälla i flera århundraden men den idén krossades under 1500-talet då vetenskapsmannen Copernicus fastslog motsatsen.

Allt sedan 1500-talet började forskning och vetenskap bli allt mer betydande för människan och samhället och under 1700-talet skapade man sig uppfattningar genom experiment och uträkningar istället för tidigare genom tron och traditioner. Engelsmannen Isac Newton brukar vara den person man mest förknippar med den vetenskapliga revolutionen som skedde under slutet utav 1600-talet och början på 1700-talet. Det var han som bevisade tyngdlagen och sa att svaren på hur naturen fungerar ska människan inte söka hos gud. Efter det erkändes gravitationen som universums styrande kraft. Tack vare människans förnuft, studier och erfarenheter hade människan gjort vetenskapliga upptäckter och knäckt universums hemlighet vilket banade vägen för upplysningens idéer.

Förutom de vetenskapliga upptäckterna fanns det fler faktorer som låg bakom upplysningen. Många länder i Europa var under 1700-talet stora handelscentrum vilket gjorde att Europa under den här tiden blev mycket rikare än övriga delar av världen och välståndet ökade för de flesta grupperna i samhället. Europas olika samhällen var uppbyggt med stånds- och skråväsen och adeln och de enväldiga kungarna hade stor makt.

Men då den ökande handeln gjorde att medelklassen med borgare och handelsmän ökade och ekonomin och statusen mellan borgarklassen och adeln utjämnades började medelklassen ifrågasätta det feodala samhället. Detta kom att inleda den amerikanska och den franska revolutionen.


Förutom oroligheter inom länderna pågick många krig utanför länderna där man stred för att få herraväldet runt om i världen vilket gjorde att det uppstod nya tankar om religionen, människan och staten. Vetenskapen hade tidigare varit styrd och beroende av religionen men började under upplysningen användas som ett vapen vilket man skulle störa kyrkan med.

Detta berodde på att många människor ansåg att kyrkan var en förtryckare som hindrat människans personliga frigörelse och samhällets utveckling, på det sätten kom vetenskapen under 1700-talet att fylla också en ideologisk funktion. Vetenskapen kom i vissa fall att stå för rationalitet, förnuft och framgångar och medan kyrkan ansågs stå för förtryck, vidskepelse och bakåtsträvade vilket gjorde att många upplysningsfilosofer hade en ateistisk eller deistisk syn. Kristendomen och kyrkans lärosatser var gammalmodiga och förkastades.

Ateism innebär att man inte tror på någon gud, man tror inte ens att det någonsin har existerat någon gud. Världen och allt i den hade skapats av moder natur och inte av någon upphöjd varelse. Ateism som filosofisk teori växte fram under 1700-talet men betydelsen har funnits långt tillbaka i tiden. Ateism var dock inte godkänt i samhället och ateister kunde bli dömda för hädelse. Ateismens idéer spred sig och utvecklades framförallt i Frankrike där man tillämpade ett materialistiskt synsätt. Materialism innebär att den fysiska, kännbara, verklig- heten är den enda som existerar och är verklig.

Deism var en annan typ av livsåskådning där man ansåg att Gud existerade och hade skapat världen och universum men efter det hade dragit sig undan och inte hade någon kontakt med världsförloppet eller människan något mer. Därför ansåg deister att det var meningslöst att be och fråga gud om vägledning då gud ändå inte kunde ingripa. Människan fick klara sig på egen hand, stå till svars för sina handlingar och lösa sina problem själva.

En viktig del under upplysningen var att tänka på nytt och nyttan av olika saker och kunskaper. Då man började sprida kunskaper om olika uppfinningar som kom till på 1700-talet skulle man bara förmedla det som ansågs vara nyttigt för människorna att veta, tex. hur man på bästa sätt skulle så och skörda för att få så mycket vete som möjligt. Detta betonade av nyttosynpunkter brukar kallas för utilism.

Upplysningens idéer uppstod i England och övriga Europa beundrade man den engelska parlamentarismen. De nya köpmännen och borgarna vägrade underkasta sig adeln och kyrkan utan gick istället till angrepp mot dessa för att bevara sin frihet och sitt människovärde. Idéerna gick ut till kaffehusen där många ur borgarklassen brukade samlas för att diskutera och få höra nyheter. Censuren hade försvunnit under 1690-talet vilket gjorde det lättare att sprida idéer i landet.

Det var den engelske filosofen John Locke som blev en av upplysningens mest framstående filosofer och dess portalgestalt. Han var den ursprungliga källan till många av upplysningens idéer. Han ansåg att vi får kunskap genom studier och erfarenheter och inte genom medfödda idéer som hade varit den existerade åsikten hos tidigare filosofer.

Bollsinne och musikalisk talang brukar ibland anses som medfödda men Locke menade att vi får våra talanger genom att använda våra sinnen och han spred föreställningen att själen vid födseln var tom och att vi föds som en oskriven vaxtavla medan medvetandets innehåll byggs upp genom olika erfarenheter och intryck som bearbetas av vårat förnuft. Men för att erfarenheterna ska ge kunskap och visshet måste de även bearbetas intellektuellt.

Locke predikade även för naturrätten vilket innebar att människan har fått grundläggande rättigheter och som han uttryckte så här:

”Förnuftet lär envar att alla är lika och oberoende och att ingen ska kränka sin nästas liv, hälsa, frihet och egendom.”

Denna naturrätt används ännu idag och åsikten finns nedskriven i FN: s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Locke ville genom detta visa på humanitet och jämlikhet som blev två av upplysningens nyckelord.

Humanitet användes som slagord mot slaveri, tortyr och dödstraff och med jämlikheten ville man visa att alla människor skulle ha samma möjligheter från födseln och att alla skulle vara lika inför lagen, och att man skulle bortse saker som ståndsprivilegier som han ansåg inte skulle kunna ärvas.

Lockes uppfattning att man når kunskap genom erfarenheter kallas empirism vilket kom att prägla hela upplysningen. Med förnuftets hjälp skulle världens förbättras. De förnuftsmässiga tankegångarna spred sig sedan inom både filosofin, naturvetenskapen, religionen och den samhällsvetenskapliga strukturen. Dock tog upplysningens idéer som mest fart bland franska filosofer och vetenskapsmän eftersom större delen av det bildade folket i Europa läste franska men inte engelska. Upplysningsfilosofin blev därför synonymt med Frankrike och det ledde till att den franska kulturen blev en europeisk enhetlighetskultur, därav fick vi så många franska lånord och fraser under 1700-talet.

I Frankrike skapades också den första Encyklopedin som var ett stort uppslagsverk där man ville sammanfatta alla upplysningens idéer och alla de vetenskapliga framgångarna. Encyklopedin skrevs och redigerades främst av diverse upplysningsmän under ledning av kulturskribenten Denis Diderot i 25 år. De ville göra slut på all vidskepelse som rådde Frankrike och att folk skulle bli upplysta av alla de kunskaper och allt det vetande människan besatt men på grund av många radikala och fritänkande idéer som spreds via Encyklopedin ingrep myndigheterna flera gånger. Encyklopedin omfattade sammanlagt 35 band vilket blev en programskrift för upplysningstiden. Upplysningens idéer berörde dock inte alla då en stor del av folket stod utanför rörelserna och inte hade tillgång till böckerna eller till de olika kaffehusen.

Det fanns många filosofer förutom Locke under upplysningen och några av de mest framstående var Montesquieu, Voltaire och Rousseau.

Fransmannen Charles de Secondat de Montesquieu föddes 1689 och var den filosof som vidareutvecklade Lockes teorier och ansåg att en stats styrelse ska vara uppdelad och inte styras av en enväldig kung utan förslog att makten i landet skulle fördelas på tre olika myndigheter:

· Den lagstiftande
· Den verkställande
· Den dömande

Montesquieu skrev många böcker var av Lagarnas anda är en utav de mest kända. I den försökte han visa att folkets seder och lagar bestäms av geografiska faktorer.
Hans idéer fick främst respons i Amerika där man använde Montesquieus maktdelningslära som själva grunden för den amerikanska författningen. Han idéer kom senare att bli mycket betydande i fler länder och idag styrs nästan alla på det sättet.

François Marie Arouet föddes 1694 och kom att använda sig av författarnamnet Voltaire. Han var både författare, journalist, diktare och filosof och brann för upplysningens idéer. Han kämpade främst för djurens rätt, tankefriheten, religionsfriheten och mot förtryck, vidskepelse ståndshögfärd m.m. och han var kanske upplysningens främsta centralgestalt.

Voltaire tillbringade en lång tid i sin ungdom i England då han tvingats dit på grund av landsflykt och intog starka intryck från engelsmännens och framförallt Lockes idéer. Voltaire skapade en mycket mer optimistisk framtidstro då han förkunnade för folket i Frankrike om förnuftets möjligheter.

Han var mycket aktiv under sin livstid och skrev både dramer, berättelser, historiska verk, tidningsartiklar och filosofiska avhandlingar. Hans skrifter uppfattades som farliga av de franska makthavarna och hans böcker förbjöds i många fall och man kunde straffas till döda om man hade läst hans bok.

Voltaires mest lästa bok, Candide, är en rolig och förlöjligade bok för den optimism som filosofen Leibniz förkunnade, att jorden var den underbaraste av världar, vilket inte Voltaire ansåg. Ett annat framstående verk var Voltaires Filosofiskt lexikon vars artiklar även förkommer i Encyklopedin.

Den tredje stora filosofen under upplysningen var Jean Jacques Rousseau. Han föddes 1712 och var en schweiziskt författare, kulturfilosof och idédebattör. Han var emot några utav upplysningens idéer och ansåg att människan av naturen var god och lycklig med att civilisationen fördärvade henne. Han skrev:

”Allsmäktige Gud, befria oss från våra fäders upp...