Meningen med livet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Vad är meningen med livet? Eller har livet någon mening? Måste existensen ha någon poäng eller ett ändamål?

Så vitt jag vet har inte livet i sig någon avsikt med att existera. ”Livets mening” är det samma som att säga ”resans mål”. Oftast har inte resan något eget mål, utan det är vanligtvis resenärens mål. Istället kanske man borde ställa sig frågan: Vad vill jag med mitt liv? –för att sedan följa sina svar så gott man kan.

Fast levde man 300 år f.Kr trodde man kanske på Aristoteles som sa att allt levande hade en egen inre strävan att gå från materia till ren form. Även fast en lerklump (materia) inte är en vacker staty så har den ju en form. Vilket leder till att ingenting kan ha en form utan att vara materia. Vad det gällde ”ren form” menade Aristoteles att det var ”det fullkomliga”, någonting gudomligt. All materia kunde dock inte uppnå denna strävan. För det var en ”orörlig rörare”, den yttersta orsaken för all strävan i världen. Kyrkan gillade Aristoteles teori och kunde enkelt placera in Gud som den fullkomliga formen. Alltså, ”visste” man då att allt på jorden hade en styrd mening med sin existens. Så även människan.

”Det var inte meningen att jag skulle vakna i morse, allt går fel idag” kan man höra någon gräma sig. Vems mening var det inte? Var det Guds mening att man inte skulle ha vaknat? För den som tror på Gud måste livets mening ställa frågan över vad Gud har för mening med människolivet. Är det så att Gud har en mening med oss alla? ”Varför Gud? Varför måste jag vara så olycklig? Vad är meningen med mitt liv egentligen?”

Varför jämföra sig med någonting man intalar sig är lycka? När man kan leva i balans istället. Om man ställer olyckan mot lyckan i sitt liv inser man snabbt att de har med varandra att göra. Inget ont som inte har någonting gott med sig som man brukar säga. Istället för att gå och gräva ner sig i hur olycklig man är, och fråga varför man lever över huvud taget, kan man försöka se det goda ur det onda, samt uppskatta de dagar man är bekymmersfri. Tänk som Lennart Koskinen i sin bok Meningen med livet: –Att ”lyckas” i livet är tyvärr ofta att misslyckas med livet.

Oavsett, hur lycklig man än anser sig vara, har människan i urminnes tider undrat om livet har en mening. Vare sig man är filosof eller ej har kanske den skrämmande tanken, att livet faktiskt inte har en poäng, nått bollen vi tänker med. Vi föds, lever och dör. Kanske utan någon anledning som helst! Fast vem vet… Kanske finns det ett oskrivet ändamål svävande ute i rymden någonstans.

Skulle vi verkligen vilja veta svaret?

Vilka förväntningar! Är det här verkligen rätt svar? Passar det mig? Och varför har vi inte fått veta det tidigare? Är kanske meningen med livet att vi ska fundera över livets existens utan att få något svar? Eller kanske att vi ska gå...