Frankrike under det kalla kriget

4 röster
16581 visningar
uppladdat: 2004-01-06
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Inledning

Det kalla kriget är efterkrigstidens historia. När det andra världskriget slutat stod det framförallt två supermakter som vinnare. Dessa länder var USA och Sovjetunionen. Å enda sidan samarbetade USA, Frankrike och Storbritannien som ofta kallas västblocket. Å andra sidan samarbetade Ryssland med de länderna i Östeuropa som bildades Sovjetunionen och ofta kallas östblocket. Det var så det kom sig att världen delades upp till respektive väst och öst. Det kalla kriget kan också definieras som en konfrontation mellan två supermakter, dvs USA och Sovjetunionen. Man kan också säga att det kalla kriget var en konfrontation om ordningen i Europa efter det andra världskriget. Konflikten tog nästan 50 år, det var mycket som hände under åren 1945 – 1989 som ofta räknas som åren för detta krig. I det här arbetet kan man få läsa sökt information från olika resurser om rollen som Frankrike spelade i detta 50-åriga krig som har benämningen det kalla kriget.

Återhämtning

I slutet av det andra världskriget hade de tyska ockupanterna systematiskt plundrat Frankrike på råvaror och industriella resurser, men återhämtningen efter kriget gick överraskande snabbt. Marshallhjälpen som Frankrike fick av USA hjälpte också mycket i den ekonomiska återhämtningen. Särskilt från mitten av 1950-talet var tillväxten stark. Kol, gas, elektricitet och de fyra bankerna i landet, nationaliserades. En revolution inom födelsetalen vände den negativa befolkningsutvecklingen och drev upp behoven av skolor, social service och arbeten. Industri och teknik utvecklades och produktionen var 50% högre 1953 än den hade varit 1938.

Avkolonisering

När konflikten pågick mellan USA och Sovjetunionen var Frankrike fortfarande intresserad av deras kontroll över några länder i tredje världen, dvs Afrika och Asien. Det innebär att de inte ville avkolonisera utan behålla sin makt över dessa länder som Algeriet och Indokina. Detta ledde till kriget mellan dessa länder och den franska regimen, för länderna ville vara självständiga. Åren 1946 – 1954 var krigstiden mellan Vietnameserna och den franska regimen och nederlaget för Frankrike gjorde att Vietnameserna fick sin självständighet.
Algeriet fick 1946 formell självständighet, men den franska befolkningsgruppen behöll kontrollen. År 1954 startade man ett gerillakrig som avsåg att ge resten av befolkningen politiskt inflytande i landet. Fast gerillan krossades av den franska militären efter sju års strider, blev Algeriet helt självständigt år 1992. Alla dessa ovanstående konflikter, försvagade Frankrikes roll i det kalla kriget mellan USA och Sovjetunionen. Avkoloniseringen av de länderna som Frankrike hade kontroll över blev till sist en vänpunkt för landet när det gällde storheten för Frankrike i Europa. Det innebar att Frankrikes inflytande som Europas stormakt under ledningen av de Gaulle ökade efter avkoloniseringen.

De Gaulle

Storheten av Frankrike under det kalla kriget kan bättre förklaras genom att tydligt beskriva de Gaulle. Med andra ord kan man säga att de Gaulle var en symbol för Frankrikes storhet under kriget. Charles de Gaulle levde under åren 1890 – 1970. 1912 blev han officer. Under det första världskriget sårades han vid Verdun 1916 och blev tysk krigsfånge. Han försatte sedan sin militära karriär och skrev böcker, som handlade om krigsteknik, under mellankrigstiden. I själva verket hade han en romantisk vision av Frankrikes storhet och ära. 1958 blev han den franska presidenten som förvandlade landet från kolonier makt till Europas stormakt. Under sin tid som president försökte han stänga många kontakter mot USA och Storbritannien istället ökade den franska inflyttande genom kol- stålunionen (EEC) som utvecklades sedan till EU.

Ekonomin under de Gaulles tid

När de Gaulle blev statchef var det franska ekonomin i ett katastrofalt tillstånd under det kalla kriget. Priserna steg, exporten föll, guld och kapital flydde landet och valutan blev instabil. Då införde de Gaulle något kallas deflation och sparsamhet. Med inflation menar man att han införde allmänt prisfall med ökat penningvärde och med sparsamhet att han försökte vara ekonomisk eller sparsam i samband med hur pengarna tillbringades i landet. Denna ekonomiska politik infördes av de Gaulle fungerade utmärkt för landet och ledde landet till en utveckling som det aldrig nått under det kalla kriget. Från 1958 till 1967 var Frankrike en stor industrination med den högsta ekonomiska tillväxttrakten i EEC.

NATO

I själva verket betyder NATO (Northern Allians Treaty Organisation) den militära motstånd mot Sovjetunionen. Orsak för bildningen av denna organisation var för att kunna försvara Västeuropa mot sovjettiskt anfall under det kalla kriget. NATO bildades 1949 under ett amerikanskt initiativ. Eftersom Frankrike var på USA: s sida under kriget, spelade landet också en väsentlig roll i bildandet av NATO. I början var även NATO:s högkvarter stationerad i Frankrike, men vänpunkten blev under de Gaulles ledning som president. Från 1958 till 1969 distanserade sig landet från USA, och 1966 tog Frankrike ut ur NATO:s gemensamma militära kommande, men förblev medlem i alliansen. Detta var anledningen till att NATO:s högkvarter förflyttades till Bryssel .

Kärnvapen
I augusti 1945 fällde USA atombomber över Hiroshima och Nagasaki i Japan. Detta chockades hela världen. Så kom det att Frankrike blev en av de kärnvapenstaterna som också skaffade sig kärnvapen för att hindra kärnvapensanfall. Stora resurser satsades på att bygga upp en separat fransk kärnvapenstyrka när landet hade stod ut ur NATO militära kommando. Skapandet av denna kärnvapenstyrka bidrog till Frankrikes status som stormakt och blivandet av en av de fem ständiga medlemmarna an FN:s säkerhetsråd.

Frankrike i EU under kriget

EU grundades överhuvudtaget genom EG som bildades under fransk initiativ under det kalla kriget. Frankrike kunde inte gå ut ur EG, som sedan blev EU, för att den gemensamma marknaden hade starkt stöd i Frankrike, som fick stora bidrag till sitt jordbruk. Denna EG eller EU startades år 1957 genom romfördraget av sex länder dvs Frankrike, Västtyskland, Italien, Belgien, Holland och Luxemburg under ledningen av Frankrike. De Gaulles utrikespolitik under detta krig var faktiskt motstånd mot det britsiska medlemskapet i organisationen för han ansåg britterna vara som redskap för USA:s intressen. Det var därför de Gaulle var ogillad i USA och Storbritannien beroende på hans motsättningar.

Majrevolten
Majrevolten kan räknas som slut av de Gaulles era. 1968 fanns det 605 000 studenter som drev högre studier i institutioner som kunde på ett bra sätt ta emot ca 60000. Det fanns otillräckligt med föreläsningssalar, brist på lärare, en administration som behandlade studenter som andra klassens medborgare och till slut, ingen garanti för att få arbete. Under denna tid pågick också en världsomspännande studentprotest som handlade om opposition mot Vietnamkriget. Alla dessa bidrog till respektive studenternas och arbetarnas protest mot regimen och på så sätt försvagades de Gaulle era eller regim. På andra håll kan man säga att maj-revolten var vänpunkt för de Gaulle. För att veta hur svag hans ställning blev efter maj-revolten, kallade han upp en folkomröstning om några reformförslag och många svarade nej till dessa förslag. Efter denna misslycka att vinna folket, drog de Gaulle sig tillbaka till sitt hem 1969 och ett år senare dog han.

Efter de Gaulle

Döden av de Gaulle öppnade många dörrar, som han hade stängt, mellan Frankrike och USA inklusive Storbritannien under det kalla kriget. Det var Georges Pompidou som följde efter honom som president med samma mål att driva gaullistisk politik dvs den som de Gaulle hade drivit. Georges Pompidous opposition mot ett britsiskt medlemskap som de Gaulle, gjorde han förlora makten år 1973. 1974 dog han av cancer. Den som vann valen till nationalförsamlingen 1973 var Mitterrand som man ofta ser som motsatsen till de Gaulle. Hans utrikespolitik var mycket annorlunda från de Gaulles och öppen för respektive USA, Storbritannien och Sovjetunionen. Han satsade inte bara för att öka Frankrikes inflyttande utan att stärka landet både nationellt och internationellt under det kalla kriget. Mitterrand tillsammans med ledare av andra länder i Europa spelade en stor roll i många förhandlingar av slutningen av detta krig. Efter omfattande förhandlingar mellan väst och öst Europa, i vilket Mitterrand var en av de ledande deltagarna, öppnades Berlinmuren som var symbolen för delningen av Europa eller världen från 19 och blev sedan symbolen för slutningen av det kalla kriget 1989.

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Frankrike under det kalla kriget

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2006-04-18

    jobbig text.. man blir inte in

Källhänvisning

Inactive member [2004-01-06]   Frankrike under det kalla kriget
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=2611 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×