Hertzöga BK

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning
Solen skiner i Skåre och från Ilanda IP kan man höra barn stoja och skrika. Domarnas visselpipor ljuder och parkeringen är full av bilar. Det är lördag förmiddag och full aktivitet på Hertzöga BK:s idrottsanläggning. Ett pojklag spelar på elvamannaplanen och fotbollsskolan har sina femmannamatcher.

För drygt tio år sedan var jag en av de där små spelarna med alldeles för stor matchtröja och de allra första fotbollsskorna. Fotbollsplanen har ibland varit som ett andra hem för mig och idag spelar jag i damlaget.

Efter att ha spelat i klubben så länge är det inte konstigt att man ibland funderar över hur den grundades. Det här arbetet i historia är ett bra tillfälle att ta reda på Hertzögas väg från grunden till division 1, för Hertzöga spelade faktiskt i ettan 1996 och 1997!


En idrottsförening tar form
I början av 1960- talet brukade några tonårskillar spela handboll utanför Hertzöga Skola, som idag är en keramikverkstad. Skolgrabbarna tyckte om sporten och bestämde sig för att delta i en turnering. Vaktmästaren på skolan hjälpte killarna att anmäla sig till handbollsturneringen, men något spel blev det inte. Några spelare drog sig nämligen ur i sista stund och man kunde inte få ihop fullt lag.

De kvarvarande killarna tyckte givetvis att det var tråkigt att det inte blev någon handboll, men de bestämde sig för att satsa på en annan idrott. Bandy var det som låg närmast till hands och man började träna på Ilandatjärn. Även denna gång var antalet personer för få för att kunna spela, men killarna gav inte upp för det. De hade bestämt sig för att hålla på med någon idrott.

Nästa försök man gjorde var med fotboll. Tonåringarna lattjade på skolplanen och de började snart träffas regelbundet två gånger i veckan. Efter ett tag blev det tråkigt för killarna att bara träna och spela spridda matcher, de ville spela i en organiserad serie. För att få vara med i serien var man tvungen att anmäla en förening. I november 1962 döpte killarna sitt lag till Hertzöga Bollklubb och de var redo för spel i division sju, den lägsta divisionen, följande sommar.

I näst intill alla matcher blev det storstryk, men grabbarna brydde sig inte så mycket om det. De hade kul på planen och det var det som räknades. Spelarna hade inte ens några fasta positioner. Ibland spelade man på mittfältet och ibland stod man i mål. Vid ett tillfälle fångade en utespelare bollen i straffområdet, för han trodde att han var målvakt.

Att det fanns ett lag som alltid förlorade var något som tidningen Göteborgs Posten uppmärksammade. De skrev ett reportage om Hertzöga och ordnade en match om titeln Sveriges sämsta lag. Motståndare var Västanbergs IF från Ekshärad. Hertzöga vann matchen och var alltså inte Sveriges sämsta lag.

I början var inte ekonomin den bästa. För att få in pengar som täckte utgifterna gav man ut en medlemstidning som man tvingade alla medlemmar att köpa varsitt nummer av och dessutom anordnades det lotterier. Men föreningens ekonomi var ändå för dålig och de spelarna som ville vara med fick betala sin egen matchdräkt.

Hertzögas första ordförande, Jan-Olof Edén, skrev till och med ett brev till Värmlands fotbollförbund, där han ansökte om att få gratis fotbollar eller att åtminstone få köpa dem till ett reducerat pris. Men brevet gav inget resultat och man fick betala fotbollarna själva.

Från div. 7 till div. 1
Första året, 1963, fick, som tidigare omnämnts, Hertzöga oftast storstryk. När tre matcher återstod skiftade anfallet och försvaret plats, vilket resulterade i tre raka segrar. Detta hade laget givetvis i bakhuvudet följande säsong och de spelade bättre och bättre. År 1967 ökade man träningsdosen och satsade hårdare. Satsningen var framgångsrik och fyra år senare blev det klart för spel i division 6. Efter sex år i sexan avancerade man till division 5. Därifrån gick Hertzöga upp i fyran två gånger på kort tid, men det blev direkt respass tillbaka. 10 år efter uppflyttningen till femman kunde man nå division 4 utan att åka ner igen.
Spelet i den fjärde divisionen blev kortvarigt, för två år senare gick Hertzöga upp i trean. Där spelade man också i två år, innan det var dags för division 2.
Det året gjordes seriesystemet om. De lag som på våren låg i toppen av en serie flyttades på hösten upp en division och de som låg i botten flyttades ner.
Redan andra året i division 2 gick det bra för Hertzöga och på hösten blev det spel i höstettan. Där gick det inte så bra för laget, men en match är värd att minnas. Den 9 augusti 1992 slog HBK Hammarby på Söderstadion med hela 4-0 och publiken skrek ”Hertzöga, Hertzöga”. Trots bortavinsten mot Bajen åkte Hertzöga ur ettan.
1995 låg Hertzöga kvar i tvåan och tränaren Dave Mosson talade om att HBK hade ett mellanår och att målsättningen var en mittenplats. Man inledde med en förlust i derbyt mot KBK och i NWT skrevs det: ”KBK bäst i stan”. En KBK-spelare sa också till pressen: ”Vi vinner serien!”.
Men Hertzöga kom starkt och i augusti kunde man läsa ”Hertzöga enda ljuset i fotbollskrisen”. I oktober vann laget seriefinalen mot IFK Västerås med 1-0 och platsen i division 1 var säkrad.
När det blev klart att Hertzöga gick upp i ettan fanns ett frågetecken. Skulle man spela i norrettan eller söderettan? Man hoppades på det senare, men så blev det inte. Nu väntade långa resor och match mot bl a Hammarby för Skårelaget.
Inför säsongen värvade Hertzöga flera spelare, varav en var Samuel Wowoah, samme Wowoah som idag spelar i Djurgården. Men laget fick det svårt i den näst högsta divisionen. Premiärmatchen mot Hammarby på Tingvalla, där HBK spelade sina hemmamatcher i division 1, slutade 1-0 till laget från Söder i Stockholm. Hertzöga fortsatte att förlora, men lyckades i slutändan rädda kontraktet, i och med en åttonde plats.
Följande år fick man spela i söderettan, vilket innebar kortare resor, men också snabbare och mer tekniskt spel. Med motståndare som Västra Frölunda och Häcken i serien var Hertzöga bottentippat. Men efter fem matcher var de obesegrade och de såg ut att gå mot en riktigt bra säsong. Sen föll de och någon kanonsäsong blev det inte. Efter förlust på förlust var steget ner i division 2 ett faktum.
Sedan bar det rakt utför för A-laget. I november 1998 stod det klart att Hertzöga lämnade tvåan, för att ge plats åt FBK Karlstad och ett framtida Carlstad United, men också av ekonomiska skäl. HBK:s nya plats var i fyran. Laget som då återstod var nästan enbart juniorer, då de ...