Du spelar roll

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

En dag när jag var ny på high school såg jag en kille
från min klass, som var på väg hem från skolan. Hans namn
var Kyle.

Det såg ut som om han bar på alla sina böcker. Jag
tänkte:
Varför skulle någon bära hem alla sina böcker på en
fredag?
Han måste vara knäpp".

Jag hade planerat ett riktigt bra veckoslut (fest) och
en fotbollsmatch med mina vänner i morgon eftermiddag) så
jag ryckte på axlarna och gick vidare.

När jag gick där såg jag ett gäng ungar springa emot
honom.

De sprang rakt på honom, slog alla böckerna ur hans grepp och satte krokben så han landade i gruset.

Hans glasögon flög iväg, och jag såg dem landa på gräset ungefär en meter ifrån honom.
Han tittade upp och jag såg fruktansvärd sorg i hans
ögon.

Mitt hjärta blödde, så jag joggade över till honom när
han kravlade runt och letade efter sina glasögon och jag
såg att han grät.
När jag gav honom glasögonen sa jag: "De där killarna
är töntar, de skulle ha en omgång". Han tittade på mig och sa: "Tack så
mycket".

Han log med hela ansiktet, ett leende som visade
verklig tacksamhet.

Jag hjälpte honom plocka upp böckerna och frågade
honom var han bodde.

Det visade sig att han bodde nära mig, så jag frågade
honom varför jag inte hade sett honom förut. Han sa att han
hade gått i privatskola tills nu.

Jag hade aldrig umgåtts med någon från en privatskola
förut. Vi pratade hela vägen hem och jag bar några av hans
böcker.

Han visade sig vara en riktigt reko kille.

Jag frågade honom om han ville spela fotboll med mina vänner.

Han sa ja. Vi träffades hela veckoslutet och ju mer
jag lärde känna Kyle, desto mer tyckte jag om honom, och mina
vänner tyckte likadant.

Det blev måndagsmorgon och där gick Kyle med sin
jättehög med böcker igen.

Jag stoppade honom och sa: "Gissa om du kommer att
bygga feta muskler om du ska bära den högen varenda dag".

Han bara skrattade och gav mig halva högen

Under de följande fyra åren blev Kyle och jag allra
bästa vänner.

När vi skulle sluta high school började vi planera för
college.

Kyle bestämde sig för att läsa på Georgetown och jag
skulle till Duke.

Jag visste att vi alltid skulle förbli bästa vänner,
så avståndet skulle inte bli något problem. Han skulle bli läkare
och jag skulle till handelsskolan och där jag hade fått ett
fotbollsstipendium.

Kyle hade blivit utsedd till att hålla avskedstalet
från vår klass.
Jag retades med honom hela tiden och kallade honom
plugghäst.

Han måste förbereda talet på examensdagen. Jag var
glad att det inte var jag som skulle stå där uppe och hålla tal.

På examensdagen såg jag Kyle. Han såg verkligen bra
ut. Han var en sån kille som verkligen hade hittat sig själv
under high school-tiden.

Han hade mognat i kroppen och klädde verkligen i
glasögon.
Han träffade fler tjejer än jag och alla tjejerna
älskade honom verkligen.

Jodå, det fanns dagar när jag var avundsjuk. I dag var
en av de dagarna.

Jag kunde se att han var nervös för talet han skulle
hålla.

Så jag klappade till honom på ryggen och sa:

"Hej snygging, du kommer att göra bra ifrån dig!"

Han tittade på mig med det där riktigt tacksamma
uttrycket och log.
"Tack", sa han.

När han började, harklade han sig först och började
sen prata.

"Examen är ett tillfälle att tacka alla som hjälpt dig att ta dig igenom de jobbiga åren. Dina föräldrar,
dina lärare, dina syskon, kanske en tränare.

Men mest av allt dina vänner. Jag står här för att
tala om för er allihop att detta att vara vän med någon är den
finaste gåva du kan ge någon.

Jag ska berätta en historia.

Jag kunde knappt tro mina öron när han berättade
historien om den första dagen, då när vi träffades.
Han hade planerat att ta sitt liv på veckoslutet.

Han berättade hur han hade städat ut sitt skåp i
skolan, så hans mamma skulle slippa göra det senare, och bar
på alla sina grejor på väg hem.

Han tittade rakt på mig och gav mig ett litet leende.
"Som tur var, räddades jag. Min vän räddade mig från
att göra det outsägbara".

Jag hörde hela folkmassan dra efter andan, när den här
vackre, populäre pojken berättade om sitt mest sårbara
ögonblick.

Jag såg hans mamma och pappa titta på mig oc...