Flottning i Piteå älv 1950-1970: arbetskraft, produktivitet och utveckling

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Flottningen längs Piteå älv var en näring som existerade i närmare hundra år. Den snabba förändring som skedde inom arbetsmarknaden, skogsbruket och tekniken efter det andra världskriget påverkade även flottningens förutsättningar. Uppsatsens syfte är att redogöra för vilka åtgärder som Piteå älvs flottningsförening vitog för att förbättra flottledens effektivitet under perioden 1950-1970. Flottningen har i denna uppsats tolkats som ett socioekonomiskt system. De frågeställningar som behandlats utifrån denna teori är hur arbetskraftens förändrade vilkor, förändringar i virkeskvaliteérna och den tekniska utveckling av flottleden påverkade dess produktivitet. Undersökningens huvudresultat är att möjligheten för flottningsföreningen att rekrytera billig arbetskraft i form av kontraktsbundna småbrukare, kronotorpare och lösarbetare försvann i och med 1951 års avtalsrörelse och avskaffandet av dessa boendeformer. Arbetskraften blev betydligt dyrare efter 1951 års avtaklsrörelse vilket utgjorde ett incitament till att rationalisera flottningen. Även skogstrukturen förändrades under denna period och flottningen fick bedrivas allt högre upp i älven där flottningen kunde skapa sig kostnadsfördelar gentemot lasbilstransporter. Medelvolymen på virket ökade ochså i samband med detta vilket ochså påverkade flottningens produktivitet positivt. I slutet av 50-talet och i början av 60-talet var nedläggningen av de arbetskraftsintensiva biflottlederna omfattande. Detta innebar att antalet dagsverken kunde minskas betydligt. Flottningen bedrevs slutligen enbart ...