Uppsatsen behandlar främst kyrkstäderna i Åsele, Vilhelmina och Fatmomakke
och utvecklingen med dessa. Syftet med uppsatsen är att reda ut hur
moderniseringen från 1930-talet och senare kulturarvstänkandet kom att
påverka kyrkstädernas vara eller icke vara.
Det är även nödvändigt med en klar historisk bakgrund om kyrkstadens
uppkomst och funktion.
En kyrkstad är en samling byggnader som uppfördes runt sockenkyrkan från
1600-talet och brukades fram till in på 1900-talet. Kyrkstaden är speciell
för norra Norrland. Vissa kyrkstugor används fortfarande som förr, d.v.s.
endast vid kyrkhelger. Kyrkstadsinstitutionen uppkom därför att
befolkningen hade långt till kyrkan och kraven på kyrkogång var stränga.
Kyrkstaden blev en viktig mötesplats för människor från skilda delar av
socknen. Här hölls bl.a. ting, uppbörd och marknad.
I och med att samhället förändrades med nya arbetstillfällen i t.ex.
industrier och nya kommunikationer samt p.g.a. en ökning av befolkningen i
såväl tätorter som på landsbygden kom den äldre bebyggelsen i de begynnande
tätorterna i kläm. Nya bostäder behövdes till arbetarna och kyrkstäderna
som i stort sett var de enda byggnader som fanns i tätorterna togs i bruk.
Kyrkstugorna var inte byggda för att klara de påfrestningar som permanent
boende bidrog till och resultatet blev att byggnaderna förföll i en rasande
fart. Dessa blev därmed ett mindre önskat område i de moderna tätorterna
som växte fram. Orsaken till att man inte var rädd om äldre bebyggelse kan
delvis förklaras i moderniseringsprocessen. Senare förändrades synen på
kulturminnen och intresset för att bevara bebyggelse av kulturhistoriskt
värde tog fart.
Kyrkstugorna i Åsele flyttades till en ny tänkt hembygdspark men många av
de gamla kyrkstugorna revs och sågades till ved på 1940-talet. Idag finns
två längor bevarade på nuvarande hembygdsområdet.
I Vilhelmina brann kyrkstaden söder om Storgatan men stugorna norr därom
har restaurerats och bevarats för eftervärlden, de inrymmer idag
elevbostäder, vandrarhem, konferenslokaler och butiker. Här står
kyrkstugorna på sin ursprungliga plats nedanför kyrkberget.
I Fatmomakke är förhållandena lite annorlunda eftersom området inte
utvecklats till tätort. Därmed har inte samernas kåtor och nybyggarnas
kyrkstugor direkt hotats av rivning av samma anledningar som i en
framväxande tätort. Platsen har sedan urminnes tider varit en samlingsplats
för samer och är så än i dag. Restaureringar har genomförts här på
1900-talet och idag...
