Ön

4419 visningar
uppladdat: 2004-05-20
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Det var första dagen på sommarlovet. Nina, Izabelle, Ann, Nick, Daniel och Bryan hade åkt ut till en ö långt ut i skärgården. Ön var stor och täcktes mestadels av skog, förutom där de hade lagt till. Där fanns det en plätt precis lagom för dem att resa upp tältet på. På ön tänkte de spendera de närmaste två veckorna. De skulle laga mat över ett gammalt gasolkök, sova i tält och ha roligt.
-Nick, jag tappade min väska i vattnet, sa Izabelle.
-Vad ska jag göra åt det då?
-Du kan väl vara en gentleman och hämta den åt mig, sa Izabelle med ett leende.
-Varför kan du inte hämta den själv?
-Därför att det är iskallt i vattnet, svarade Izabelle som var en badkruka. Och du gillar ju att bada.
-Okej, jag gör det, sa Nick med en suck. Han visste att det skulle vara omöjligt att övertala Izabelle att hämta väskan själv.
-Tack.
Nick gick ner till strandkanten och började ta av sig skorna. Han hade redan badbyxorna på sig eftersom de hade stannat och badat på vägen ut till ön. Han gick ut i det iskalla, blågröna vattnet och började simma ut mot väskan. När han var framme sträckte han ut handen efter den. Men då tog någonting tag i hans fot och började dra honom neråt. Han sparkade desperat med fötterna för att komma loss. När han till slut sparkats sig fri, simmade han det snabbaste han kunde in till strandkanten.
-Vad gjorde du för någonting där ute egentligen? frågade Izabelle som såg på den halvt dränkta Nick.
-Det var något som tog tag i mitt ben, flämtade Nick och såg ner på sitt ena ben.
-Men du blöder ju! utbrast Izabelle och pekade på Nicks ben.
-Äh, det är bara en skråma, svarade Nick. Det känns inte ens.
-Du måste plåstra om det, sa Izabelle oroligt. Det ser faktiskt djupt ut.
Izabelle och Nick gick till de andra, som hade börjat resa det stora gröna militärtältet.
-Vad har du gjort på benet? frågade Nina. Du är helt blodig.
-Det var något som tog tag i mitt ben när jag simmade i vattnet för att hämta Izabelles väska.
-Vad obehagligt, sa Ann förskräckt. Då kommer inte jag våga bada här.
Medan Izabelle började plåstrade om Nicks ben fortsatte de andra med att resa tältet.
-Det ser ut som om det sitter något i såret, sa Izabelle efter att hon hade tvättat rent det.
-Vad då för något? undrade Nick och såg fundersamt ner på benet.
-Jag vet inte, svarade Izabelle. Jag ska försöka ta bort det.
-Aj, ta det försiktigt! utropade Nick.
-Jag försöker, men det sitter fast.
-Okej, men se till att få bort det. För man vet aldrig vad det kan vara för någonting, svarade Nick och rynkade pannan.
-Ja, ta det lugnt.
Izabelle fortsatte att försöka ta bort saken ur Nicks ben. Men det var inte lika lätt som hon först trodde att det skulle vara.
-Jag får inte bort det, sa Izabelle efter många försök. Kan du inte försöka själv?
-Okej då, svarade Nick och satte sig ner på marken. Han böjde sig över benet och såg fundersamt på det.
Efter ett par minuter och många försök utbrister Nick:
-Det går inte. Det sitter för djupt.
-Okej, du får helt enkelt strunta i det, sa Izabelle.
-Mmm, men det känns inte så bra att ha en ”vad det nu är för något” i benet.
-Du får stå ut med det tills vi kommer hem.
Senare på kvällen när solen var på väg ner, hade de glömt odjuret i havet. Vännerna satt i en ring utanför sitt tält med en eld brinnande i mitten.
-Vad var det där? undrade Ann och såg sig nervöst omkring. Ann var väldigt rädd för allt och hade varit emot att åka ut till ön. ”Är ni galna?” hade hon sagt. ”Ska vi sova i ett tält på en öde ö lång ifrån civilisationen och andra bebodda öar?”. Men de andra hade skrattat och skakat på huvudet och sagt att det inte var någon fara. För vad skulle kunna hända?
-Vad menar du? frågade Nina. Jag har inte hört något.
-Inte jag heller, svarade Izabelle och skakade på huvudet så att hennes långa, blonda hår dansade kring axlarna.
-Det lät som om något morrade långt borta, sa Ann och såg mot skogen.
-Du inbillar dig bara, sa Bryan.
-Nej, jag lovar jag hörde något.
-Nej, det är helt…
-Vänta! Tysta, avbröt Daniel som hade suttit tyst och lyssnat spänt. Han hade också hört något, ungefär samtidigt som Ann hade sagt det och det verkade som om det var något i skogen. För då och då hörde han hur det prasslade till och ibland kunde han skymta ett svagt gulaktigt sken bland träden. Men han hade ignorerat det, för att han trodde att det var elden som hade spelat honom ett spratt.
-Det är något i skogen, viskade Daniel efter en stund. Jag hörde också det där ljudet och jag har sett något där inne. Något som smyger omkring och kommer allt närmare.
Alla tystnade och stirrade nervöst mot skogen. De tänkte alla samma tanke ”var det något dumt påhitt eller bodde det något på ön?”
-Vad tror du det är, Daniel? sa Nina och bröt tystnaden.
-Jag vet inte, men det är antagligen samma sak som var i vattnet och rev Nick på benet.
-Tänk om det finns flera, stammade Ann.
-Kanske det, men vad det än är och hur många det än är så verkar det inte trivas med oss här.
-Det kanske är bäst att vi åker hem, sa Bryan oroligt.
-Ja, men det är sent och mörkt. Tänk om vi går på grund? sa Izabelle.
-Vill du hellre stanna här?
-Ja, som det är nu så verkar det som om saken inte vågar sig fram.
-Hon har rätt, sa Nick. Jag tycker vi stannar men vi måste ha minst två som sitter vakt.
-Okej då, vi kan väl stanna.
-Vilka ska sitta vakt först? frågade Izabelle.
-Jag kan göra det, erbjöd sig Bryan. Jag kommer ändå inte att kunna somna.
-Jag kan också, sa Nina.
-Okej, då går vi andra och lägger oss, sa Izabelle och började gå mot tältet.
Nästa dag vaknade Ann av att hon hörde något. Hon satte sig upp och såg sig omkring, hon märkte att hon var helt ensam i tältet. Vilket betydde att de andra redan var vakna. Men plötsligt slogs hon av en tanke. Hon hade aldrig blivit väckt på natten för att hålla vakt. Hon skakade på huvudet åt tanken, det kunde ju vara så att de andra hade tagit vakten hela natten för att de inte kunde somna. Med den tanken i huvudet kravlade hon ut ur tältet. Hon hörde ett ljud och antog att de var de andra som hade börjat packa.
-Varför väckte ni mig inte i natt? frågade Ann.
När hon kom ut såg hon sig omkring. Det fanns inte en människa där. Var är de någonstans? tänkte hon. De kanske har gått till båten. Hon började gå ner till båten. Hon kände sig iakttagen, men fortsatte ändå att gå.
När hon var framme vid båten såg hon att det inte fanns en enda människa där. Hon gick fram till den och hoppade ner i den. Var är de någonstans? tänkte hon. De måste vara kvar på ön eftersom båten är här.
Hon gick upp ur båten och gick i rask takt tillbaka till tältet. De har säkert bara försökt skrämma upp mig. Bara för att jag inte... hon blev avbruten mitt i tanken av ett högt, hjärtskärande skrik. Sedan blev det helt tyst. Det lät som Izabelle, tänkte hon och började springa i full fart mot tältet.
När hon kom fram fick hon syn på något hon aldrig hade sett förut. Hon noterade att odjuret stod där de hade suttit kvällen innan. Det såg på henne och såg ut som om det tänkte ”Va? Fanns det en till?”.
Ann såg sig snabbt omkring efter något att försvara sig med. Hela lägret var i en enda röra. Tältet var sönder rivet, maten låg utspridd på marken och bredvid tältet i buskarna skymtade hon ett människohuvud som var täckt med blod.
När hon återigen såg mot odjuret kände hon paniken komma. Vad ska jag göra? tänkte hon med hjärtat i halsgrop...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Ön

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2004-06-07

    Gud va bra..spännande och inte

Källhänvisning

Inactive member [2004-05-20]   Ön
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=2896 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×