Olof Palme

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

”En högborgelig demokratisk socialist som vågade kämpa för demokrati och frihet”

Program: Samhällsvetenskapliga programmet - Samhällsvetenskap
Kursansvarig: Jan Svenningsson
Skola: Kunskapsgymnasiet/Orminge
Kurs: Projektarbete 100 p
Termin: VT-04
1. Sammanfattning


Olof Palme föddes in i en högborgelig familj på Östermalm i Stockholm. Genom flera starka upplevelser, bla resorna genom misärens Asien och det förtryckta USA bröt Olof Palme
med den högborgeliga, högerstyrda tankesättet och kom att bli en av de viktigaste personerna inom socialdemokratin.

Olof Palme dominerade svensk politik under mitten av 50-talet till 1986 då han blev mördad. Aldrig genom tiderna har vi i Sverige haft en politiker som varit så aktiv internationellt som Olof Palme var. Han började med att starta en socialistisk studentförening på Colloege under sin tid i USA, till att bli handsekraterare åt statsminister Tage Erlander, till att slutligen bli statsminister själv. Han kom att bli en av de största i svensk politik vi någonsin haft, både i Sverige och världen.

Olof Palme tvekade inte att ställa sig upp för att säga vad han ansåg vara rätt eller fel, inte ens när det gällde att kritisera stormakter som USA. Detta gjorde att Olof blev både hatad och älskad. Älskad av det enkla folket och hatad av överklassen som ansåg att Olof Palme var ett hot mot överklassens privilegier.

I min uppsats har jag försökt måla upp den bilden världen hade av Olof Palme innan han blev skjuten. Var han kom ifrån, vem han var och vad han ville.

2. Inledning


Jag har valt att tillägna mitt projektarbete till en av Sveriges mest framstående karaktärer genom tiderna; Olof Palme.

Jag är inte aktiv socialdemokrat, men få människor har faschinerat mig så som Olof Palme har gjort. Jag ville veta mer om honom både som person och politiker.

Med hänsyn till vilken stor roll Olof Palme spelade i svensk politik från mitten av 50-talet till och med -86 har det skrivits förvånandsvärt lite om hans person och poliska gärning.

Dessutom tycker jag att Olof Palme förtjänar att bli sedd ur ett annat perspektiv än det vi ser honom från idag. Jag har medvetet valt att inte ta upp någonting angående ”Mordet på Olof Palme”. Jag tycker att det har fokuserats alldeles för mycket på just mordet, än vad det gjorts på honom som person och politiker. Det han gjorde för Sverige och världen har glömts bort och ersatts av den eviga frågan ”Vem sköt Olof Palme?”

Olof Palme har hamnat i skuggan av sin egen död. Jag tycker att en man som Olof Palme förtjänar mer uppmärksamhet än så!

2.1 Problemformulering


Speciellt förr i tiden fanns det en stark koppling mellan vilken samhällsklass man tillhörde och valet av vilken politisk sida man valde att bekänna sig till. På senare tid har gränserna mellan samhällsklasser och politiska uppfattningar blivit suddigare och kanske var det just Palmes revolt som slog hål på det generaliserande tänkandet?

Vad påverkade Olof Palme till att bli Socialdemokrat trots en borgerlig
uppväxt?


2.2 Syfte


Jag har tre syften med mitt projektarbete. Dels att försöka bevisa med hjälp av exemplet Olof Palme att man inte behöver födas in i ett visst politiskt tänkande. Man behöver kunskap och erfarenhet innan man kan skapa sig en politisk uppfattning tror jag. Dessutom vill jag också ge en inblick i vem Palme var som person och försöka att måla upp den bild omvärlden hade av Palme. Jag vill även titta på hur världen hade kunnat se ut om Palme fått en chans att fullfölja sina gärningar.

2.3 Frågeställningar


• Hur kommer det sig att Olof Palme som växte upp i en typisk borgerlig familj kom att bli
en av socialdemokratins viktigaste personer?

• Vilka specifika händelser/upplevelser kom att forma hans politiska värderingar?

• Vad betydde Olof Palmes gärningar för omvärlden?

• Hur skulle läget se ut idag om Olof Palme hade fått fullfölja sina politiska gärningar?


2.4 Metod


I mitt arbete har jag främst använt mig av textanalys. Jag har främst använt mig av två böcker; ”Olof Palme som jag minns honom” av Tage G Erlander och ”Boken av Olof Palme” som är skriven av ett antal olika journalister bl a Hans Haste.

Jag har också gjort ett par intervjuer på Olof Palmes center. Jag tyckte inte att jag fick ut någon intressant fakta från intervjuerna, därför har jag valt att inte presentera dem i arbetet. Dock så hjälpte intervjuerna mig att få en helhetsbild över Olof Palme som politiker vilket jag ”bakat in” i det övriga materialet.

3. Sven Olof Joachim Palme


Född den 30 januari 1927 i Stockholm



1944 Studentexamen vid Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk i Sigtuna

1948 Bachelor of Arts vid Kenyon College Ohio/USA

1948 Fänrik I kavalleriets reserv vid Livregementets husarer i Stockholm

1951 Jur.kand. vid Stockholms högskola

1952-1953 Ordförande i Sveriges förenade studentkårer, SFS

1953-1954 Första byråsekreterare vid försvarsstaben

1953-1963 Handsekreterare åt stadsminister Tage Erlander

1955-1961 Studieledare och ledamot av SSU: s VU, samt styrelseledamot ABF

1958-1968 Ledamot av riksdagens första kammare

1968-1970 Ledamot av riksdagens andra kammare

1971-1986 Ledamot av enkammarriksdagen

1963-1965 Konsultativt stadsråd i stadsrådsberedningen

1965-1967 Kommunikationsminister

1967-1969 Utbildningsminister

1969-1986 Ordförande i Sveriges socialdemokratiska arbetarparti

1969-1976
och
1982-1986 Stadsminister


Mördad den 28 februari 1986 i Stockholm


(Peterson G Tage ”Olof Palme, som jag minns honom”, 2002)




4. Olof Palmes liv


4:1Uppväxt och familj


På Allmänna BB i Stockholm föddes den 30 januari 1927 en son till Gunnar och Elisabeth Palme. Pojken som senare skulle komma att bli en av socialdemokratins viktigaste personer fick namnet Sven Olof Joachim Palme.

Gunnar och Elisabeth Palme hade sedan tidigare två barn Claës och Catharina, dessutom hade Gunnar Palme sedan tidigare ett utomäktenskapligt barn sonen Sture.

Hemmet på Östermalm/Stockholm var förmöget men utan överdåd. Gammeldags borgerliga dygder som ordning, sparsamhet och ansvar värderades högt i släkten Palme. Yngre barn ärvde kläder från äldre syskon. Barnen Palme fick tidigt lära sig av sina föräldrar att de som var gynnade av rikedom och social ställning hade ett ansvar mot dem som hade det sämre ställt.

Senare i livet förklarade Olof Palme:

”Jag reagerade tidigt mot den svenska överklassens nedlåtande och ibland lite föraktande människosyn. Jag blir fortfarande ursinnig när jag ser att en person som Grängeschefen Wachtmeister talar om att man måste använda tarvliga argument därför att folk är analfabeter. Det är uttryck för en människosyn, som är mig förhatlig”.
(Boken om Olof Palme, 1986).

Olof var det yngsta barnet i familjen Palme och fick tidigt smeknamnet ”Lill-Oa”. Som barn var han mycket klen och var ständigt förföljd av sjukdomar, han led av exem, knölros och tbs. Olofs dåliga hälsa gjorde honom under långa perioder bunden till sängen, detta gjorde att han läste mycket, både skönlitterära texter och faktaböcker. Hans läsning gjorde att han redan som liten ansågs vara mycket allmänbildad liten pojke. (Peterson G Tage ”Olof Palme, som jag minns honom”, 2002)
Båda föräldrarna kom från framgångsrika släkter. Fadern Gunnar Palme (1886-1934) var försäkringschef för försäkringsbolaget ”Thule”, dock så dog han vid 48 års ålder då Olof bara var sju år. Modern Elisabeth Palme (1890-1972) kom från Lettland. Elisabeth härstammade via moderns sida från en gammal prästfamilj och via faderns sida från den tyska adelssläkten; von Knieriem. Hon blev den första kvinnan att ta studentexamen vid pojkgymnasiet i Riga och studerade där efter medicin i Tyskland. Hon deltog bl a. under första världskriget i hjälparbetet på krigssjukhus. Elisabeth uttalade sig så kritiskt mot vad hon där såg att hon för att undgå bestraffning flydde från Tyskland till Sverige, där hon senare träffade sin blivande man; Gunnar Palme.

Elisabeth Palme var mycket aktiv på flera samhällsområden bl a. vid civilförsvaret och inom föreningen ”Mjölkdroppen” som gav hjälp åt fattiga familjer. Redan vid tidig ålder tog hon med sig sin yngsta son Olof till arbetet på ”Mjölkdroppen” här kom Olof för första gången i kontakt med samhällets misär. Elisabeth deltog också i Folke Bernadottes räddning av fångar ur de tyska koncentrationslägren i slutskedet av andra världskriget. Politiskt var hon dock aktiv inom högern. (Boken om Olof Palme, 1986).

Olof blev väldigt tidigt duktig på språk vilket han hade stor nytta av genom hela sin karriär. Med modern talade ha både tyska och ryska, faderns släkt härstammade från Danmark så med avlidna faderns släktingar talades det danska. Barnen Palme hade även en fransk barnflicka som tidigt lärde alla barnen franska.

4.2 Studier


Sina första skolår tillbringade Olof i Beskowska skolan i Stockholm. Vid tio års ålder skrev hans mor in honom till Sigtuna humanistiska läroverk. Olof beskrev sig själv som en inte särskilt intresserad elev, förutom när det gällde historia som var hans stora intresse. Vid 17 års ålder, i maj 1944 tog han studenten och även hans studentuppsats handlade just om historia. Uppsatsen fick så goda omdömen av lärarna att Elisabeth Palme skickade in den till Svenska Dagbladets chefredaktör, som senare också publicerade den. Chefredaktören blev så imponerad av Olofs ambitioner att han erbjöd honom arbete som journalistvolontär på tidningen. Under de kommande åren skrev han av och till för tidningen. Han använde sig av signaturen Soj, efter förnamnens initialer. Han skrev bl. a om film, teater, jazz, spårvagnstrafik, frivilligt försvar och mycket annat. (Boken om Olof Palme, 1986).

Både Olof Palmes far och farfar hade varit väldigt framgångsrika män inom armén och de hade höga förväntningar på sonen. Hösten 1944 ryckte Olof in till kavalleriet, sjätte skvadronen vid K4 i Umeå. Efter åtta månaders grundutbildning skickades han vidare till aspirantskolan vid K 3 i Skövde, där han påbörjade sin utbildning till officer. Efter några månader befordrades Olof Palme till sergeant och i november 1948 utnämndes han till fänrik i kavalleriets reserv. Han hade nu uppnått status som officer, allt efter sin fars önskemål. Sommaren 1955 genomgick Olof en stridskurs för ryttartruppchefer, vilket ledde till att Olof Palme på nyåret 1956 kunde titulera sig som löjtnant. ”Alltid retar det väl någon”, lär han ha sagt.

Efter studentexamen, arbete vid SvD och lumpen ville Olof Palme se vad som fanns utanför Svenska Dagbladet och Öfre Östermalm. Han ansökte och fick stipendium för att studera vid Kenyon College i Ohio/USA. Där studerade han ekonomi och stadskunskap. Efter bara två terminer (vilket ansågs väldigt snabbt) tog han 1948 sin examen i ”Bachelor of Arts”. Efter sina studier vid Kenyon College gjorde Olof en genomresa genom USA på en väldigt begränsad reskassa. På bara ett par månader besökte han trettiofem delstater. Han liftade, sov på landsvägsbussar, busstationer och billiga hotell.

Resan förändrade hans syn på hela samhällsordningen. Från det enkla livet på college och Östermalm, fick han nu en chans att umgås med det enkla och fattiga folket. Den sommaren gav Olof viktiga inblickar i fattigdom och motsättningar i det amerikanska samhället, han såg hur misären och rasförtrycket präglade den amerikanska södern.

När Olof Palme kom hem till Sverige efter sin USA vistelse skrev han in sig på Stockholmshögskola. I mellan militärtjänstgöring och arbete vid Svenska Dagbladet tog även Olof en examen i juridik 1951. (Peterson G Tage ”Olof Palme, som jag minns honom”, 2002)

Ytterligare en långresa som kom att påverka Palme djupt var en resa till Asien 1953, där han fick en insikt om hur fattigdomen såg ut i tredje världen.

Den 9 juni 1956 gifte sig Olof Palme i svenska kyrkan i Köpenhamn med psykologen Anna Lisbet Christina Beck-Friis. Lisbeth Palme var Olofs fru, stöttepelare och ständiga följeslagare fram till hans död 1986. Tillsammans fick de sönerna Joakim, Mårten och Mattias.

4:3 Vägen till socialdemokrati


”Inte något, varken förr eller senare har påverkat mig som människa så mycket som resan genom USA sommaren 1948. Allt det jag trott på, litat på, värdesatt och mött som sanningar på Svenska Dagbladet höll inte när de mötte verkligheten. När det konfronterades med livet utanför Öfre Östermalm. De konservativa lösningar som mina föräldrar, min familj och vänner trodde på höll inte, de föll samman som korthus”


Olof Palme – samtal med Tage G Peterson – 1974


Olof Palme blev inte socialdemokrat över en natt. Det var en lång process fram till steget över till socialdemokratin. Det var inte lätt att bryta upp från den högborgerliga miljö som han föddes in i, uppfostrades av och befann sig i. Omvändelsen växte fram successivt. Under sin första USA vistelse 1948 började han fundera och är han kom hem började han sakta men säkert att ge uttryck för sina radikala idéer och uppfattningar.

Redan vid sin studietid på Kenyon College i Ohio/USA bildade Olof Palme tillsammans med några vänner en socialistisk studentklubb och när han i valet 1950 för första gången kunde rösta, röstade han på socialdemokratin. Även då hans mor först blev en aning besviken på sin son, då hon själv var aktiv inom högern, stöttade hon honom till hundra procent. Hon påstådd också att hon anat redan när Olof bara var 16, 17 år gammal ”vartåt det barkade”.
Trots olika politiska värderingar stod Olof och hans mor varandra mycket när hela livet.

Nedan följer ett tal från partiledardebatten 1982 där Olof Palme själv redogör varför han blev demokratisk socialist:

” Jag är en demokratisk socialist med stolthet och glädje. Jag blev det när jag for omkring i Indien och såg den fruktansvärda fattigdomen fast en del var oerhört rika,
när jag for runt och såg en på sätt och vis ännu mer förnedrande fattigdom i Förenta Staterna, när jag som ung kom öga mot öga med kommunismens ofrihet och förtryck och människoförföljelse i kommuniststaterna. När jag kom till nazisternas koncentrationsläger och såg dödslistorna på socialdemokrater och fackföreningsmän.

Jag blev det när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som bröt marken för demokratin i Sverige, när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som lyft landet ur fattigdom och arbetslöshet med 30-talets krispolitik. När jag själv fick vara med och arbeta för ATP och fick möta de privilegierades socialistkampanjer när vanliga löntagare ville trygga sin ålderdom, det var det ni höll på med då.

Jag blev det under många år av samarbete med Tage Erlander då jag lärde mig vas demokrati och humanism är och med nära vänner som Willy Brandt, Bruno Kreisky och Tryggve Bratteli, som riskerade livet i kampen om människovärdet.

Men viktigare är att jag bestyrks i min övertygelse när jag ser ut i världen, när jag ser krigen och kapprustningen och massarbetslösheten och klyftorna mellan människorna.

Jag bestyrks i min övertygelse när jag i vårt eget land ser orättvisorna öka, arbetslösheten tillta, spekulation och fiffel gripa omkring sig.

Visst är jag en demokratisk socialist. Jag är det med stolthet över vad denna demokratiska socialism har uträttat i vårt land, jag är det med glädje för jag vet att vi har viktiga arbetsuppgifter framför oss efter det borgerliga vanstyret

Visst är jag demokratisk socialist; som Brantling när han genomförde rösträtten; som Erlander när han byggde ut den sociala tryggheten och ATP. Det handlar om solidaritet och omtanke människor emellan.”








4.4 Den politiska karriären


År 1952 blev Olof även ordförande i Sveriges förenade studentkårer där han reste runt på kurser, konferenser och seminarium. Han beskrev sin roll som ordförande SFS: ”att få de svenska studenterna att överge sin bekväma position som enbart åskådare”. Här fick även han utlopp för sina åsikter och tankar och utvecklade sin förmåga att diskutera och argumentera för demokrati. Något som låg honom varmt om hjärtat under den här tiden var kampen mot kommunismen och den kommunistiska kuppen i Tjeckoslovakien. Då de kommunistiska bödlarna mördade demokratin och ledande socialdemokrater och fackföreningsledare mördades eller fick livslånga fängelsestraff. Olof Palmes känslor inför demokrati ledde honom in i en hel del ”hetsiga” debatter under sin tid som studentpolitiker. Dock så var han officiellt politiskt obunden i sin roll som studentpolitiker, men alla som kände Olof och hörde honom tala förstod vilket parti han sympatiserade för.

”Aj fan, är han socialdemokrat?” Var statsminister Tage Erlanders första fråga när han fick förslaget att anställa Olof Palme son sin sekreterare. Flera namn fanns som förslag till rollen som Erlanders sekreterare, men de avböjde av olika anledningar. Så på våren 1953, då Olof Palme bara var 26 år gammal blev han anställd som handsekreterare åt stadsminister Tage Erlander. Hans främsta uppdrag var att skriva utkast till tal, artiklar och brevsvar, här fick Olof stor användning av sina språkkunskaper. Tage Erlander och Olof Palme kom genast varandra mycket nära, både privat och arbetsmässigt. Erlander skrev senare i sin dagbok 1957 att ”Palme kan bli en stor man”. Olofs mor åt andra sidan tyckte att Olof kunde ha hittat på något bättre än att bli ”springpojke åt Erlander”.

Vid sidan om sitt arbete som handsekreterare åt Erlander arbetade Olof Palme som studieledare och ledamot inom Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund (SSU). Olof växte snabbt in i SSU, han var en mycket omtyckt föreläsare och arbetade aktivt inom förbundet. De två politiska frågor som han var mest engagerad i under den här tiden var studiestödsfrågan och frågan om en svensk atombomb.

De följande åren gjorde Olof Palme en snabb politisk karriär. 1958 talade Olof för första gången i riksdagen med stående ovationer. 1963 kom han in i regeringen som konsultativt statsråd med placering hos Tage Erlander i stadsrådsberedningen. 1964 valdes han in i det socialdemokratiska partiets verkställande utskott. 1965 blev han kommunikationsminister då han var med att bl a. med att genomföra högertrafiken och en andra TV-kanal. Två år senare 1967 utsågs han till utbildningsminister.

Onsdagen den 1 oktober 1969 utsågs Olof Palme enhälligt till partiordförande för Sveriges Socialdemokratiska Arbetsparti och den 14 oktober efterträdde han Tage Erlander som Sveriges statsminister. Enligt Tage G Peterson var Palme dock mycket tveksam över förtroendeuppdraget. Han ansåg sig stå Erlander alldeles för nära för att åtrå hans partiledar- och statsministerliv. Men med Erlanders fulla stöd mottog Olof då uppgiften med glädje. Olof Palme verkade som statminister under åren 1969-1976 och 1982-1986 då han blev mördat på Sveavägen i Stockholm (Åsard Erik, ”Politikern Olof Palme”,2002)

4.5 Ett urval av frågor som engagerade Olof Palme


4.5.1 Den demokratiska socialismen


Olof Palme sökte efter en motvikt till supermakternas samhällssystem och ideologier. Han kritiserade både kapitalismen och kommunismen. Han underkände dem då de skapade en falsk frihet åt människan. Båda kapitalismen och kommunismen lovade visserligen frihet, men det var bara tomma ord. Ingen frihet fanns från nög och hunger. Ingen frihet att tänka eller tycka fritt. Ingen frihet att studera och utvecklas och ingen frihet att forma sina egna liv utan hänsyn till ras, kön, eller religion.

Ofriheten i Sovjet hade Olof Palme mött genom moderns och mormoderns berättelse om förföljelse och tvång. I USA och i Asien hade han med egna ögon sett falskheten, med misär, fattigdom, rashets och sociala orättvisor. I böcker och skrifter hade han under studietiden hämtat bevis och argument för de båda samhällssystemens brister.

Allt detta förde honom till den demokratiska socialismen. Under hela sitt liv höll han fast vid att socialdemokratin var ett alternativ till kapitalism och kommunism. Olof Palme förde många diskussioner med USA:s ledande politiker och med kommunismens män i Kreml.
Om ett fritt och gott samhälle ska kunna utvecklas måste det bygga på solidaritet och gemenskap. Just dessa tig är viktiga oavsett ras, religion och politik. Men om man ska kunna uppnå solidaritet och gemenskap i ett samhälle måste frihet råda, menade Olof Palme i sina diskussioner.

Olof Palme poängterade ofta hur viktigt samtalet var, att kunna föra en diskussion. Samtal och förhandlingar måste gå före våld och krig. Olika åskådningar och samhällssystem eller olika raser och religioner får inte hindra kontakter och samarbete. Den demokratiska socialismen är internationell och bygger broar mellan länder och folk. Detta var Olofs Palmes budskap med den demokratiska socialismen. (Åsard Erik, ”Politikern Olof Palme”,2002).

4.5.2 Arbetslöshet


Arbete till alla var enligt Olof Palme kärnan i den socialdemokratiska socialismen, han talade ofta om för sina partikamrater att sysselsättningen var socialdemokratins allra viktigaste fråga.
Det var när det gällde sysselsättningen och inte som många tror utrikespolitiken som han använde sin grova retorik. Han beskrev arbetslösheten som ett fruktansvärt slöseri, ett hot mot demokratin, ett oerhört mänskligt lidande, en nedbrytning av unga människor, ett förtramp av människovärdet.

Olof Palme som stadsminister fick ta mycket hård kritik för den växande arbetslösheten under 70-talet. Men ingen arbetade lika hårt med att öka sysselsättningen som Palme, han arbetade mycket hårt under hela sin karriär just med den här frågan. Både med framgång och motgång.


4.5.3 Jämställdhet


”Kvinnornas frigörelse har också aktualiserat männens villkor. Det blir en fråga om rätten att vara människa.

Det vore fel att påstå att männen drabbas lika hårt av bristerna i samhället som kvinnorna, men de drabbas. De har tidigare varit och är ofta fortfarande ensamma om ansvaret för familjens försörjning. De tvingas ta arbeten som är farliga för deras hälsa. De får ofta ersätta kontakten med sina barn. Kvinnorna möter fördomar och motstånd när de vill leva som yrkesmänniskor och samhällsvarelser, när de vill gå in på områden som betraktas som manliga –männen när de vill gå in på områden som betraktas som kvinnliga.

Men nu möts männen och kvinnorna i kravet på ökade möjligheter att fritt forma sina liv.”


(Ur Olof Palmes tal inför internationella kvinnoåret den 11 februari 1975.)


I början av 1970-talet var Olof Palme mycket aktiv i jämställdhetsfrågorna. På socialdemokratiska kvinnoförbundets kongress 1972 talade Olof om jämställdhet, det talet ansågs vara banbrytande för jämställdhetsarbetet. Det blev startskottet för ett av 70-talets viktigaste arbeten.

Olof Palme talade också om männens villkor, när han talade om kvinnornas frigörelse. Han ansåg att jämställdhetsfrågan var en angelägenhet för både kvinnor och män. En samhällsfråga. En fråga för framtiden.

Olof Palme drev även igenom en tillsättning av Sveriges första jämställdhetsdelegation. Han mötte sort motstånd i riksdagen men drev tillslut igenom förslaget 1972. Delegationens främsta uppgifter var att undersöka kvinnornas roll i samhället och utforma olika lagförslag som skulle reglera jämställdheten. (Peterson G Tage ”Olof Palme, som jag minns honom”, 2002)


4.5.4 Neutralitet och alliansfrihet


Efter andra världskriget har det stora hotet mot Sveriges säkerhet varit att bli indraget i ett krig mellan NATO och Warzawa-pakten. Det hotet mötte Sverige mycket framgångsrikt genom en fast och konsekvent neutralitetspolitik samt ett starkt försvar. Sveriges säkerhetspolitik bidrog till att bevara lugn, ro och fred i Norden.

”Att tillämpa neutralitet och militär alliansfrihet är att markera Sveriges självständighet, frihet och oberoende. Alliansfriheten är inget självändamål. Alliansfriheten är ett medel för att trygga Sveriges säkerhet.”

Detta tog Olof Palme i mer eller mindre alla sina tal som handlade om utrikespolitik.

För sin raka och fasta hållning i säkerhetspolitiken var Palme älskad och respekterad av en majoritet av Sveriges befolkning, främst av ungdomarna. Några som inte uppskattade hans inställning var bl a. vapenindustrin, den yttersta högern och det militära, främst marinen.

Olof Palmes viktigaste tes i frågan var att neutraliteten inte betyder isolering, tystnad eller åsiktsneutralitet. Neutraliteten ger istället en skyldighet att reagera mot diktatur och ofrihet. Mot blockbildningar och militära allianser. Den ger en möjlighet att tala ett rent och tydligare språk när världen blir sjukare och när diktaturerna börjar sticka upp.

Just säkerhetspolitiken med neutraliteten i spetsen var en av de frågor Olof Palme brann starkast för. (Peterson G Tage ”Olof Palme, som jag minns honom”, 2002)


4.5.5 Vietnam


Tage G Peterson frågade Olof Palme hösten 1975 vilket internationellt engagemang han var mest stolt över. Han svarade ”Vietnamfrågan” utan att blinka.

Och nog hade Palme rätt att vara stolt över just det engagemanget, han hade uttryckt det som så många andra över världen kände. Han hade startat en reaktion mot USA och kriget, inte bara i Sverige utan även internationellt. Han höll i den stora Vietnamdemonstrationen på Sergels Torg den 21 februari 1968 och gick i spetsen för det stora fackeltåget som gick genom Stockholms gator.

I sitt tal på Sergels torg sade Palme:

”Sanningen är att den överväldigande majoriteten av människorna tar avstånd från detta krig, vill ha slut på lidandena, vill ge Vietnams folk rätten att själva bestämma om sin framtid. Denna demokratiska opinion upplever inte Förenta Staternas krig i Vietnam som ett stöd för demokratin, utan som ett hot mot de demokratiska idealen, inte bara i Vietnam utan i hela världen. Demokratin kan aldrig nås med förtryckets medel. Man kan inte rädda en by genom att utplåna den, bränna åkrarna, förstöra husen, spärra in människorna eller döda dem.”

Ett par år senare 1972 tilltog Vietnamkriget och våldet trappades upp. Hemska bilder på den lidande befolkningen spreds över världen och bilderna nådde även stadsminister Palme. Bilderna påverkade Olof hårt och han tog mycket illa vid sig. När han såg bilden på barnen som sprang längs gatorna efter USA: s Napalm bombning brast han ut i gråt och sjukskrev sig från arbetet i fyra dagar.

Julen 1972 skrev Olof Palme ett personligt brev till dåvarande amerikanska presidenten Nixon vilken hade haft en god relation till. I brevet beskrev han sitt förakt och sin djupa besvikelse inför USA: s Vietnampolitik. Nixon reagerade våldsamt och hälsade att Sveriges dåvarande USA ambassadör Yngve Möller inte längre var välkommen in i landet. Nixon gjorde även ett uttalande lite senare där han refererade till Olof Palme som ”That Swedish ashole”.

Olof Palme kritiserade Vietnamkriget i tjugo år. Han fick stöd av svensk folket och en överväldigande internationell opinion där ibland många ledande amerikaner. Ordförande i senatens utrikesutskott William Fulbright sa: ”Det krävs mod av lilla Sverige för att säga sin mening om en stormakt som USA. Olof Palme har modet att riskera en stormakts vrede.”

När USA: s vice president Walter Mondale efter kriget besökte Sverige så sa han om Vietnamkriget: ”You were right, and we were wrong!” (Peterson G Tage ”Olof Palme, som jag minns honom”, 2002)


4.6 Älskad och hatad


Jag tror ingen svensk politiker varken förr eller senare har varit både så älskad och så hatad som Olof Palme var. Han var som retoriker väldigt provokativ och framförde ofta på den tiden väldigt radikala idéer. Men trots det så sade han oftast det som människor tänkte och tyckte, han hade en otrolig förmåga att få människor att känna gemenskap. Palme lade mycket tid och arbete på den enskilda individen. Trots ett pressat schema och långa dagar tog han sig tid att samtala även med den ”lille”. Han hade en stor förkärlek till barn och värderade deras synpunkter och åsikter. (se bilaga 1). Olof Palme blev en man av folket, som stred för folket. Att Palme blev så folkkär tror jag beror på att han fick alla att känna sig sedda och viktiga.

Självklart fanns det också grupper som tyckte illa om Palme. Bland annat de högerextremister som tyckte att han övergivit sin klass, de såg på honom som en förrädare. Hatet förstärktes när han började driva kraven på rättvisa, utjämning och när han ville ta bort överklassens privilegier. Palmes attack mot ordensväsendet, skolreformerna och skattesystemet sågs som bevis på vad han var ute efter. Han ansågs vara ”farlig” för Sveriges överklass. Många tror också att Olof Palme just genom sitt ordval och debattstil väckte irritation, då han ofta kränkte och gjorde sig löjlig över andra talare och partier.

Olof Palme fick många brev under sin tid med politiken. En del av dessa brev var rena hatbrev (se bilaga två). Ofta hotades både han själv och hans familj till livet, något han tog mycket illa vid sig av. Enligt hans medarbetare ville han avsluta politiken ett flertal gånger då hans familj hotades, men alltid fanns det något som fick honom att fortsätta kämpa. Hans engagemang för rättvisa och demokrati var alldeles för stort för att han skulle låta sig nedslås.´

5. Diskussion


Även då Olof Palme växte upp och uppfostrades i en borgerlig miljö så tror jag att han påverkades mycket av sina föräldrar, främst modern till att bli socialdemokrat. Modern var som tidigare nämnt aktiv inom högern, men jag tycker att hennes handlingar och värderingar talar emot vad man skulle kunna förvänta sig från en typisk högborgerlig högeraktivist.

Jag tror att modern Elisabeth Palme lade grunden för Olof Palmes politiska värderingar. Det var genom modern Olof för första gången fick se den riktiga världen utanför Östermalm.
Dels genom hennes historier från Tyskland och Sovjet, och dels genom att hon ofta tog med sig sin son Olof i arbetet med hjälporganisationen ”Mjölkdroppen”.

Om modern la grunden för Olof Palmes värderingar så tror jag definitivt att det var hans resor som bekräftade hans demokratiskt socialistiska resonemang. Både på sin resa genom USA och den genom Asien, påverkades Olof starkt. Visserligen hade modern presenterat honom för misären i Stockholm, men den gick inte att jämföra med vad Olof fick se ute i världen. Olof Palme har flera gånger bekräftat att ingenting har påverkat honom så mycket som resorna till USA och Asien gjorde och studerar man hans tal så återkommer han ofta till intrycken från sina resor, vare sig talen rör sig om arbetslöshet eller kärnvapen.

Det var inte så som man lätt kan tro att Olof Palme ”råkade” stöta på misären under sina resor, när man läser om honom så inser man snabbt att det var han som medvetet sökte upp den. Han hade ett enormt intresse för människan och hennes situation. Genom hela sitt liv ville han bli bekant med hur människors situation såg ut. Det spelade ingen roll huruvida det rörde sig om hemmafruarna i Skärholmen eller gatubarnen i Colombia, han visade lika stort intresse och engagemang för alla människor.

Olof Palmes väg från Östermalm till demokratisk socialist tycker jag är ett perfekt exempel på det jag nämner i mitt syfte med uppsatsen. Man behöver inte födas in i ett visst politiskt tänkande, utan det formas efter en persons erfarenheter. I Palmes fall var det genom sin mors och sina egna resor runt om i världen. Under andra omständigheter och annan erfarenhet kunde Olof Palme lika gärna ha blivit moderat eller kanske till och med helt ointresserad av politik. Om han hade fortsatt leva det glada livet på Östermalm och fortsatt bygga på sin militära karriär hade kanske hela Sveriges historia sett annorlunda ut.

Olof Pale skapade sitt eget liv och egna synsätt, men han skämdes aldrig för vart han kom ifrån. Han försökte aldrig dölja sitt förflutna och hade mycket god kontakt både med sin mor och sina syskon genom hela livet. Som tidigare nämnt så tyckte han som sagt att det var individens ansvar och rättighet att själv forma sitt liv.

Olof Palme formade sitt liv efter sina upplevelser och intryck från verkligheten, med hjälp från sin mor och sina resor genom USA och Asien som ung.

Jag tror att Olof Palme betydde mycket för världen, mer än vad vi i Sverige förstår. Han var en av få människor med makt som vågade stå upp och tala om vad han tyckte. Han veknade inte ens när det rörde sig om att kritisera supermakter som USA och Sovjet. Visserligen fanns det andra också som uttryckte sitt missnöje över supermakternas handlingar men de personer som hade makten att verkligen höras t.ex. en stadsminister som i Palmes fall vågade inte kritisera i rädsla för att få supermakternas ”onda öga”. Med Olof Palme stod för vad han tyckte var rätt och fel, det blev han både älskad och hatad för.

Palmes internationella ”storhet” bevisas bl a. med exemplet Nixon. Nixon tog så illa upp av Palmes kritik angående Vietnam, att han gjorde bort sig katastrofalt genom att kalla dåvarande statsminister Olof Palme för ”That Swedish ashole”. Jag tror knappast att George W Bush ens skulle rynka på näsan om Göran Persson skulle framföra sin kritik mot Irak-kriget.

Om Olof Palme skulle ha representerat Sverige idag tror jag att vi skulle ha haft en betydligt större roll i världspolitiken än vad vi har idag. Framför allt tror jag att vi skulle ha haft en mer aggressiv utrikespolitik, t ex på USA: s senaste invasioner i bl a. Irak och Afghanistan.

Kanske under riktigt lyckliga omständigheter, kanske till och med Olof Palme kunnat förhindra USA: s våldsamma anfall på Irak. Om en så pass mäktig man som Palme ställt sig upp och sagt att ”vi accepterar inte det här” så kanske fler maktinnehavare gjort det samma. Genom diskussioner och resonemang kanske Olof Palme kunde ha fått USA att använda sig av en annan metod än de brutala våldshandlingar de tillslut använde.
Men huruvida Olof Palme lyckats med det kommer vi aldrig få veta. Det ända vi kan hoppas på är att någon annan tar till sig Palmes resonemang och fortsätter i samma anda som Palme. Någon som tar över Palmes arbete och fullföljer hans gärningar. Det tror jag världen behöver, både här i Sverige och i världen

6. Käll- och litteraturförteckning


Litteratur:


Carlsson, Ingvar.1999. Ur skuggan av Olof Palme. Finland
Åsard, Erik. 2002. Politikern Olof Palme. Finland
Peterson, G, Tage. 2002 Olof Palme, som jag minn...