Jag drömde om Afrika

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag valde att se filmen ”Jag Drömde Om Afrika” som är en Hugh Hudson-film är baserad på berättelsen om Kuki Gallmann.

Handling:
Kuki Gallmann (Kim Basinger) är överklasskvinnan som drömmer om att resa till det vilda Afrika, det fantastiska land som hennes far berättat så mycket om, och som han älskade så högt. När hon så möter Paolo (Vincent Perez), som blir mannen i hennes liv, beger sig de båda ut på äventyret att bosätta sig i Kenya.

Med på resan är Kukis älskade son, den sjuårige Emanuele (Liam Aiken) som till vardags kallas "Ema". På den isolerade farmen mitt ute i vildmarken möter naturligtvis familjen på en rad svårigheter, men också en frihet som de uppskattar.

Ema som vid vattendraget en bit längre bort från farmen samlar ormar, blir där bekant med en svart liten pojke i samma ålder, och med samma hobby - nämligen ormar! Ema lovar Kuki att endast samla på giftfria ormar, vilket är ett löfte som han inte håller och som kommer att få ödesdigra konsekvenser.

Mormor (Eva Marie Saint) kommer på besök, och får sina nya fina Gucci-skor nerlerade när jeepen strejkar och mor, son och mormor får gå till fots hem. Vad som lurar i buskarna bakom de tre på hemväg, det törs jag inte berätta!

Sandstormar och andra katastrofer väntar den alltmer handlingskraftiga Kuki, som växer med sin uppgift för var dag som går. Paolo är en orolig själ och han är borta på jakt med "de andra pojkarna" långa tider. Det är då Kuki verkligen får visa vad hon går för.

Ema, som går på internatskola, njuter varje gång han får vara hemma. Han växer upp till en stilig ung man. Men många prövningar väntar den lilla familjen, som också får tillökning.

Kim Basinger är vacker, och Afrika har ju sin speciella skönhet.

Bilden av Afrika kan tyckas oförargligt, men är ändå alltför symptomatiskt för den bild av "Afrika" som dominerar populärkultur och nyhetsrapportering. Här behandlas Afrika genomgående som en enda landmassa utan regionala avvikelser, och en enkel sidig kritik av elefantjakt blandat av intagande försköningar av exotiska landskap får symbolisera en kontinent som — hör och häpna! — har både städer, bilar, universitetsprofessorer och kongressbyggnader. Att Jag drömde om Afrika är den vita Kvinnans berättelse framgår tydligt av det faktum att hela den problematiska frågan om naturskövling inte sätts i någon som helst imperialistisk kontext.

Negativt:

Endel av den negativa bilden var helt klart Tjuvjägarna som förstörde stämningen, bidrog till att vart de än åkte legade det en Noshörning eller Elefant med betarna avsågade. Djuren hade blivit halft ihjälstuckna, fått sina betar avsågade och sedan blivit lämnade för att dö. Äckligt tycker jag. Afrikas djur verkade inte heller vara så rena, de kuunde inte blanda djuren så att alla drack från samma sjö för att de förde smittor med sig, som fördes vidare till andra djur som drack vattnet.
Man vet aldrig vad som händer i Afrika, helt plötsligt kan stormen vara över en och då är det kört, allt man byggt upp och allt man äger flyger iväg med stormen eller blir totalt förstört.
Och när du behöver hjälp finns det ingen att ropa på, du är ute i ödemarken. Det får bära eller ...