Sumerer

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Tidig flodkultur mellan Eufrat och Tigris

Det område som kallas Mesopotamien är en del av nuvarande Irak. Mesopotamien står för ”landet mellan floderna” och är beläget mellan Eufrat och Tigris.
Eufrat och Tigris är, till skillnad från den närbelägna Nilen, oberäkneliga i sina översvämningar, vilket resulterat i betydligt fler förluster i människoliv.
Pga deras oberäknelighet så har bebyggarna där i alla tider tvingats gräva bevattningskanaler för att odla grödor. Det var faktiskt så viktigt med konstbevattningen att härskare som ville bli ihågkomna som stora män lät rista in eventuella förbättringar av bevattningssystemen på sina gravar.
Men trots problemen med bevattning så var Mesopotamiens jord fortfarande mycket bördig och platsen måste ha varit fördelaktig av andra orsaker också, med tanke på hur många olika kulturer som slogs om området genom tiderna. Ingen ensam folkgrupp verkade lyckas hålla makten mer än ett par hundra år från 3000 f.kr. och framåt.
Konstbevattningsprocessen medförde också krav på samarbete mellan människor, och sporrade på så sätt uppkomsten av högkultur.
Eftersom Mesopotamien inte hade några egna naturresurser så var de som bodde där tvungna att idka handel med andra folk för att få tillgång till Lasarusstenar(en sorts ädelsten, jag tror det är en naturlig legering mellan guld och silver), guld mm. Detta skapade också ett stort begär efter utvidgning av gränserna hos de folk som bosatt sig där, eftersom man på så sätt ville ta kontroll över fler naturresurser och bli mer oberoende av andra.
Vilka bodde i Mesopotamien? Tja, bland de första som levde där var Al Ubaidfolket. De gjorde en bestående insats vad gäller kulturellt arv i Mesopotamien.
Nu kommer vi, efter mycket om och men, till det folk jag valt att skriva om...

Sumererna.
Sumererna dök upp i Mesopotamien runt 3000-2900 f.kr. de var en drivande kraft inom utvecklandet av civilisering och byggde stora städer med tempel och gudahelgedommar.
Sumererna levde i stadsstater, precis som grekerna, och varje stad hade sin egen Gud och sin egen kung, överstepräst, härskare eller liknande. Mesopotamien var ännu inte ett enat rike, och skulle inte så bli förrän efter den sumeriska dynastin.
Dock fanns det en sorts ”överkung” eller storkonung, som de kallade sig. Denna prestigefyllda titel innehades först av den härskare som regerade i staden Kish. Denna konung hade en sorts svag makt över de andra kungarna, men i princip var de olika stadsstaterna självstyrda.
Men i den aldrig upphörande kampen om den yttersta makten i denna region så började snart titeln ”storkonung” att användas av olika lycksökare och erövrare som ett sätt att markera deras nya makt.

Lite historia
Efter den stora sociala reformatorn Uru-inim-gina tar Lugalezi av Umma tar en viss Lugalezi över makten med våld och enar för första gången Sumer under en enda härskare. Detta inträffar kring 2350 f.kr.
Lugalezi störtas i sin tur av Sargon, som med hjälp av nya erövringar bildar dåtidens största stat och en föregångare till Babylon. Det mest intressanta av detta är att sargon inte är en sumerisk härskare, utan akkadisk. Akkaderna var ett folk som levde jämsides med sumererna under lång tid och så småningom blev akkaderna de härskande och de som flyttade huvudstaden till babnylon, startandes en ny epok i historien. Sumerernas historia fortsätter altså efter bildandet av babylon, men jag har valt att inte skriva mer om det eftersom sumerernas blomstringtid nu definitivt är över och Erik ska skriva lite mer om babylon =)

Kulturellt arv
Varje stat hade som sagt sin egen gud. Den viktigaste blad dem var An i staden Uruk, himmelsguden. Gudarnas helgedommar utvecklas mer och mer, och bland de äldsta byggnaderna av större format återfinner man mest tempel och palats.
Templet byggdes på en plattform för att markera dess högre status, och senare utvecklades kring 2200 ett tempeltorn, kallat ziggurat. Detta var ett mycket högt torn vars syfte skulle kunna härledas till muslimernas böneutropare.
Gudarna avbildades som människoliknande varelser med horn, och styrde och ställde lite hur de ville med människornas öden. Det gällde att hålla sig väl med gudarna, samtidigt som detta inte var en garant mot att pga en gudars nyck få en blixt i skallen.
Viktiga inslag i de religiösa riterna var sång och dans, och man har hittat beskrivningar av pipinstrument.
Ockulta ceremonier, sk”kärleksceremonier”, firades med stor entusiasm i kärleksgudinnan ”Ishtars” tempel, med prostituerade prästinnor.
Kilskriften börjar dyka upp ända från 3200 f.kr. och bibliotek så gamla som från 2700 f.kr. har hittats. De mesta av skrifterna är besvärjelser och trollf...