Bokhandlaren i Kabul

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag kunde inte sluta läsa, måste bara fortsätta till sista sidan trots att ingenting i boken uppmuntrar till att tro att situationen kommer att bli bättre. Inget lyckligt slut finns att få. Tusen frågor skapas istället hos mig som läsare. Kan man respektera all kultur och alla människors frihet att skaffa "traditioner"? Accepterar man denna "kultur" får man acceptera månggifte, burkan (den blå slöjan) och sedvänjan att be flera gånger per dag. Bokhandlaren Sultan Khan tar sina söner ur skolan trots att han är väldigt intresserad av litteratur, och förbjuder sin syster att besöka marknaden. I princip är ingen av människorna lyckliga, inte ens patriarken som bestämmer allt... Åsne Seierstad berättar om Afghanistans historia väldigt ingående, och den är inte särskilt uppmuntrande. Hon beskriver miljön i detalj och personskildringen är engagerande. Journalisten Åsne Seierstad bestämmer sig för att stanna kvar ett tag i Kabul när alla journalister lämnar staden samtidigt som talibanerna flyr. Hon träffar bokhandlaren Sultan Khan när hon går för att handla några böcker. Han bjuder in henne för att hälsa på hans familj och efter ett par besök erbjuder han henne att bo med familjen vilket hon också gör. Vi får möta hans mor, hans systrar, sönder och de två hustrurna. Seierstad beskriver deras tankar, känslor och vardag på ett inlevelsefullt och lättläst sätt. Hon berör Afghanistans historia på ett kunnigt vis och tydliggör varför landet ser ut som det gör. Historia, krig och olika motsättningar skrivs fins in i texten. Jag tycker att läsningen är mycket intressant!

Personskildringen är variationsrik, ibland är det Sultan ibland hans son Ali... Det är i princip hela Sultan Khans familj som är huvudpersonen. Kvinnor gifts bort, till och med flickor i 13-18 års åldern vilket oftast är den ålder som dom gifts bort. Men det som jag stör mig på är att deras kusiner betalar för att deras son kan gifta sig med henne. Och den sonen är oftast runt 20 till 30 år (eller äldre). Och en annan regel som jag tycker borde avskaffas är att "Musik får ej spelas ute på gatan".
Varför det? Det här är en mycket välskriven bok om en verklighet vi i Sverige vet för lite om. Tack vare Åsne Seierstad får vi en bra inblick i vad livet hos en "vanlig" familj i Kabul vill mena. Vad jag tror att Åsne Seierstad vill beskriva i denna bok är att den afghanska livsstilen är inte lätt att anpassa sig till- reglerna är kränkande och livsstilen värre. I Sverige i dag bryr vi oss mest om Europas länder. Men vi bryr oss inte om Asien, Afrika eller Sydamerika så mycket. Vi vet ju inte så mycket va dsom händer där, hur dom lever sina liv etc. Om de skrivs fler böcker fler böcker som den här, så skulle det vara en framgån tror jag. När människorna inte längre tvingas följa stränga religiösa lagar i Afghanistan skulle väl landet snart vara fritt och jämlikt och modernt? Men jag kanske ser på Afghanistan med alltför svenska ögon? Åsne Seierstad är som många ...