Napoleons tåg mot Ryssland

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Napoleon föddes på ön Korsika år 1769. Ön hade Frankrike vunnit endast ett år tidigare från Italien. Han växte upp i en stor, lågadlig och ganska fattig familj. Därför skickades Napoleon vid 10 års ålder till fastlandet för att utbildas till millitär. Han gjorde snabba framsteg och nådde inom några år den högsta position han kunde som lågadlig man. Men franska revolutionen kom passande och dom flesta sådana krav togs bort.
1795 besegrade Napoleon några rojalister som gjort uppror. Därför befordrades han till befälhavare i Italien, som Frankrike tidigare hade vunnit.
År 1798 gick Napoleon med i ett hemligt förbund som gick ut på att införa en ny stabilare regim. Mellan den 9 och 10 november genomförde dom en millitärkupp, Brumairekuppen. Den gjorde Napoleon till Frankrikes diktator eller, med ett finare namn, första Konsul. Därmed var det slut på franska revolutionen och folkets chans att ta över makten. Napoleon var en hård härskare som ville ha full kontroll på hur landet styrdes. Han slog också brutalt ner alla dom rojalistiska upproren.
När Napoleon var 35 år, alltså 1804, utropade han sig själv till kejsare och kröntes även samma år. Till kröningen var påven inbjuden, men när han skulle sätta kronan på Napoleons huvud tog Napoleon kronan ifrån påven, och satte själv på sig den. Därefter krönte han sin fru Josephine till kejsarinna.
Sex år efter Napoleons kröning skilde han sig från Josephine, eftersom äktenskapet var barnlöst. Istället gifte han sig med den österrikiska kejsardotter Marie Louise. Hon födde honom senare sonen Napoleon II.

Europa före 1812
Före Napoleons kröning hade det gått som smort för Napoleon. Han vann slag efter slag och det fanns ingen hejd på hans framgång. Frankrike blev större, men fram för allt fick Frankrike många lydstater. För Napoleon gav ofta makten till sina bröder eller sina svågrar i dom länder han vann över.
Men det fanns en till stor nation i Europa, Storbritannien. Napoleon hade på alla sätt försökt att undvika krig till havs mot Storbritannien. Men år 1805 kom det oundvikliga slaget utanför Trafalgar.
Trafalgar ligger precis utanför Spanien som var allierade med Frankrike. Tillsammans hade dom 33 skepp. Britterna, som leddes av amiral Nelson, hade bara 27 skepp. Ändå slutade slaget med stor vinst för Storbritannien som inte förlorade ett enda skepp medan Frankrike-Spanien förlorade 22 skepp. Däremot blev Nelson sårad och avled av skadorna han ådrog sig vid Trafalgar.
Efter detta slag fick Storbritannien totalt sjöherravälde för lång tid framöver.
Förlusten innebar att Napoleon förstod att han aldrig skulle kunna vinna över britterna till havs, och att han inte skulle kunna invadera de brittiska öarna. Men han gav inte upp drömmen om ensam makt i Europa.
Napoleons nya taktik var att svälta ut britterna och stoppa all handel till och från Storbritannien. Denna taktik kallades kontinentalblockaden. Tanken var att England skulle ta allvarlig skada och tillslut komma och be Napoleon om nåd. Napoleon skulle ta över Storbritannien som en lydstat.
Han tvingade alla att sina lydstater att gå med på kontinentalblockaden. Men det var inte bara Storbritannien som led utav den minskade handeln, utan även de länder som genomförde den. Inte minst den utpräglade handelsnationen Holland kom till ekonomisk skada, och dess kung Ludvig (Napoleons bror) protesterade mot blockaden. När Napoleon inte brydde sig la han ner sin krona. Detta ledde dock bara till att Napoleon tog upp Holland som en del av Frankrike.
Napoleon försökte inte bara få lydstater att gå med på blockaden utan även andra stora länder. Ryssland och Frankrike hade två gånger tidigare mötts i slag, men varken på rysk eller fransk mark. Båda gångerna hade tsar Alexander I av Ryssland lidigt nederlag, och vid det andra fredsavtalet, i Tilsit år 1806, kunde han inte annat än att acceptera att delta i kontinentalblockaden. För Napoleon var det nämligen viktigare att ha en stark kontinentalblockad än att få rysk mark. Rysslands största exportmarknad på den här tiden var just England, så missnöjet med kontinentalblockaden var stort. Så småningom började de ryska handelsmännen att smuggla varor.
I Ryssland förstod man att när Napoleon skulle komma på detta skulle man inte kunna undvika krig. Därför började man förbereda för krig både utrikespolitiskt och millitärt. I söder slöt man fred med det Osmanska riket. I norr tryggade man gränsen mot Sverige genom att komma överens med kronprins Karl (XIV Johan) om att Finland var Ryskt, och att Sverige inte skulle försöka ta tillbaka det. I gengälld skulle Sverige få Norge. Sverige lovade att bistå med trupper ifall att Ryssland skulle anfallas i norr.
Trots detta var Ryssland underlägset när kriget väl kom.





Kriget mot Ryssland
Då Napoleon fick kännedom om att engelska varor läckte in i Ryssland beslöt han sig för att erövra Ryssland, så att Frankrike kunde kontrollera dom ryska hamnarna.
Napoleon tågade från Frankrike med en trupp på 550 000 man och 150 000 hästar ungefär vid midsommar 1812. Napoleon förväntade sig en sedvanlig snabb framgång med några få stora avgörande slag och att man skulle vara tillbaka före hösten. Därför var fransmännen bara iförda sommaruniformer och inte rustade för vinterkrig.
Men det var precis detta, stora avgörande slag, som ryssarna ville undvika eftersom dom bara hade 160 000 man. Därför lät man balten Michail Barclay de Tolly utarbeta en strategi för att undvika ett möte med dom franska trupperna. Han beslöt att man skulle använda sig av den s.k. brända jordens taktik. Den gick ut på att man inte möttes i några stora slag utan lät trupperna retirera. Samtidigt som man brände marken så att inget ätbart fanns kvar. Trupperna som kom efter fick då inte tag i någon mat och hade inte heller hade de någonstans att skyla sig när det regnade eller blåste.
Den här taktiken var dock inte bara väldigt effektiv för ryska armén, den var även oerhört kostsam för den ryska civilbefolkningen. Dom var tvungna att lämna sina hem och allt dom inte själva kunde bära med sig skulle brännas ned. Flera generationers arbete brändes bara ned. Många av dessa människor hade inte häller någonstans att ta vägen, och den ryska kalla vintern skulle komma även detta år, precis som alla andra.
Napoleon hade en spion i S:t Petersburg som fick reda på att ryssarna skulle använda sig av den brända jordens taktik, och han berättade detta för Napoleon som dock vägrade tro på det.
Men när Napoleon i slutet av juli tågade in i den ryska staden Vilna började han förstå att spionen hade talat sanning. Napoleon möttes nämligen inte av den syn som han hade förväntat sig. De han såg var en tom och övergiven stad som inte hade dom förnödenheter hans armé behövde. Detta kom att bli ett stort problem för Napoleon och hans trupper. Att frakta de förnödenheter som sådana stora trupper behövde var praktiskt taget omöjligt på den här tiden. Det var meningen att trupperna skulle föda sig själva d.v.s. genom att plundra i byarna där de drog fram. Men här fanns inga byar att plundra, bara svart aska.
Samma syn mötte dom franska trupperna i stad efter stad. När dom kom till staden Vitebsk fick dom äntligen en skymt av ryssarna. Man slog läger och beslöt att anfalla i gryningen. Morgonen kom och Napoleons soldater drog fram mot det ryska lägret, men när man kom fram fanns inga soldater kvar. Lägret var tomt.
Först vid Borodino den 7 september tvingades ryssarna att slåss. Slaget blev ett av de blodigaste i historien. 80 000 människor miste livet, av dem var 50 000 ryssar och 30 000 fransmän. Napoleon segrade igen, men denna gång med stor möda. Efter segern väntade sig Napoleon fredstrevare från tsar Alexander, men ingen kom. Ryssarna fortsatte bara att retirera och Napoleon följde tveksamt efter.
Napoleon mötte inte något mer motstånd och han kunde obehindrat tåga hela vägen till Moskva. När Napoleon den 14 september kom till Moskva var det tomt och övergivet och tsar Alexander fanns inte heller kvar. Napoleon och hans män fick rädda vad som räddas kunde när han kom till staden, för den hade satts i brand för att försvåra för fransmännen att hålla läger där.
Större delen av staden förstördes. Av de 12000 husen fanns bara 600 kvar efter fyra dagars härjande av elden.
Napoleon trodde nu att tsar Alexander var villig att förhandla. Så han lät sända tre brev till tsaren där Napoleon föreslog att dom skulle diskutera fred och vapenstillestånd. Men tsar Alexander förblev tyst.
Det sägs att det här var den första gången i Napoleons liv han inte viste vad han skulle göra. Han var snart tvungen att vända tillbaka, för trupperna hade bara sommar kläder och vintern kom ovanligt tidigt det året. Dessutom rådde brist på mat. Men utan fred hade ingenting uppnåtts, om fransmännen vände skulle bara ryssarna ta tillbaka den mark som Napoleon tagit.
Napoleon höll ut och väntade på svar från tsaren enda till den 18 oktober. Då tvingades han lämna staden på grund av vintern och börja återtåget. Ryssarna hade under tiden Napoleon varit i Moskva bränt ner precis allt på vägen tillbaka till Centraleuropa.
Återtåget blev en av de värsta tragedierna i historien. Var man än kom såg man bara aska och snö. Soldaterna svalt, hästarna var så utmattade att de inte orkade gå, och man blev tvungen att slakta dem för att ge mat åt dom hungrande soldaterna. Soldaterna dog som flugor och varje morgon låg ihjälfrusna soldater kvar i snödrivorna. Varje dag var det mellan 25-30 minusgrader. Eftersom artilleriet var så tungt och det blev färre och färre män som kunde släpa på det beslutades att de skulle lämnas kvar. Man förstörde det dock så att inte ryssarna skulle kunna använda sig av det.
Som om inte detta vore nog behövde fransmännen varje dag utkämpa strider mot dom nu så plötslig efterhängsna ryssarna. Att korsa en flod med en stor arme är alltid mycket sårbart och det viste ryssarna och när fransmännen var tvungna att korsa floden Berezina slog dom till. Den ryska armen lyckades tillfoga fransmännen förödande förluster. Många fransmän togs till ryska fångläger varifrån de aldrig återvände.
Endast 50 000 man av den en gång så stolta armen lyckades med ett enormt slit ta sig till Polen och sedan vidare till Frankrike. 500 000 män var då kvarlämnade i Ryssland, antingen döda eller som fångar.

Konsekvenser för Napoleon och Europa
Den här förlusten i Ryssland blev den stora vändpunkten för Napoleon. För nederlaget var inte bara en av krigshistorians största misslyckande utan också ett nederlag vad gällde politik och respekt.
Mindre än ett år senare, 1813, hade Napoleon samlat ihop en ny armé denna gång på 1,5 miljoner män för att visa Europa att han fortfarande var stark. Nu tågade han mot Preussen. Till en början gick det bra för Napoleon och han vann flera slag. Men under tiden hade allianser bildats mot Frankrike, med tsar Alexander som ledare. Preussen anslöt sig snabbt till alliansen. Även Österrike ville ansluta sig, men tvekade lite eftersom Napoleon var genom giftermål kejsarens svärson. Istället skickade den Österrikiska kejsaren fredssträvare till Napoleon, men Napoleon förkastade den. I detta läge var Österrike tvungen att ansluta sig till alliansen. Även Sverige anslöt sig med kronprins Karl Johan, tidigare franske generalen Jean Baptist Bernadotte, som ledare. Bernadotte hade tidigare varit en av Napoleons marskalker, och var väl förtrogen med fransmännens krigskonst.
När fransmännen och Napoleon kom till den tyska staden Leipzig tog det stopp. Där mötte Napoleon dom allierade och deras trupper. Slaget kom senare att kallas ”de stora folkslaget” dels för att det var så många människor från olika nationer som deltog, dels för den stora förlusten på människoliv. Ca 35 000 fransmän stupade och ungefär lika många förlorade dom allierade.
Napoleon förlorade nu återigen. I och med det föll alla de franska lydstaterna som korthus. Han begav sig åter till Paris. Det dröjde inte länge, 1814, innan krigen hade kommit in på franskt territorium. Söderifrån ryckte britterna och spanjorerna över Pyrenéerna. Utanför Paris försvarade sig Napoleon med sina sista trupper i en desperat kamp. Men tillslut var Napoleon tvungen att se nederlaget i vitögat. Den 31 mars 1814 marscherade dom allierade, med tsar Alexander i spetsen, in i Paris. Kort där efter, 6 april, abdikerade Napoleon. Han landsförvisades då till ön Elba utanför Italiens kust och fick med sig en livvakt på 1200 man.

I staden Wien hölls efter de att Napoleon abdikerat en stor fredskonferens där man försökte bestämma hur Europas nya gränser skulle gå. Den 1 mars 1815 avbröts plötsligt konferensen av nyheterna att Napoleon åter befann sig i Frankrike. Han hade med sin livvakt landstigit på fransk jord och var nu på väg mot Paris.
Den ny franske kungen Ludvig XVIII, bror till den avrättade Ludvig XVI, skickade då en av Napoleons gamla marskaller mot upprorsmakaren. Men när den franska truppen mötte den gamle kejsaren gick de över på hans sida. Tillsammans närmade dom sig Paris. Ludvig XVIII valde då att fly och Napoleon kunde obehindrat tåga in i huvudstaden och hyllas av folket. Napoleons andra period som kung brukar ibland kallas för ”de hundra dagarna”, för ungefär så lång tid förblev han kung.
Denna gång erbjöd Napoleon alliansen fred, men denna gång var det alliansen som förkastade fredssträvarna.
De stora och avgörande slaget kom att stå utanför den lilla belgiska byn Waterloo. Mot sig hade då Napoleon två stora arméer. Den ena leddes av Wellington från Storbritannien och den andra av Blücher från Preussen. Till en början, då arméerna var skilda åt, klarade sig Napoleon, men när dom tillsist förenade sig blev övermakten för stor för fransmännen. Napoleon förlorade ohjälpligt. Han abdikerade nu ännu en gång och försökte fly till Amerika. Men den engelska flottan stod och vaktade vid franska kusten. Napoleon valde då att överlämna sig till engelsmännen. Dessa placerade honom som krigsfånge på den lilla ön S:t Helena. Där ifrån kom Napoleon aldrig levande.
19 år efter sin död flyttades Napoleons kropp tillbaka till Frankrike, idag ligger hans kropp i Invaliddomen i Paris.

Egna tankar
Det är nästan otroligt att Napoleon fick så mycket makt. Han härskade över nästan hela Europa och han fick nästan alla länder att gå med på kontinentalblockaden trots att det kostade mycket för länderna själva. Det var i stort sätt bara Portugal, Sverige, Storbritannien och Ryssland som inte blint accepterade blockaden.
Tillskillnad från många andra härskare fick inte Napoleon all sin makt serverad, eftersom han inte var född till kung. Han var tvungen att jobba för makten. Och kanske var det därför som han tog kronan från påven när han skulle krönas. Han kanske ville markera att det faktiskt var han själv som hade gett honom sin höga position.
Det är klart att det var något särskilt med Napoleon, att han hade någon militär begåvning som inte alla har. Men hur kunde han då förlora så katastrofalt mot Ryssland? Hur kunde han låta så otroligt många människor mista livet i ett krig som också ändrade hela hans egna framgångsrika liv. För efter ryssland kom i stort sätt bara nederlag.
Han fick ju faktiskt veta att ryssarna tänkte använda sig av den brända jordens taktik, men varför vägrade han att tro på det? Kanske tyckte han att det var för fegt av tsar Alexander att låta trupperna retirera och bränna jorden. Eller så kanske han trodde att det var ett för högt pris för den ryska befolkningen, och att en tsar aldrig skulle kunna kräva så mycket lidande av sitt eget folk. Kanske trodde han helt enkelt att han trodde att han hade fått sin makt av gud och att gud skulle hjälpa honom även denna gång.

En annan intressant sak är att inget land har kunnat invadera och erövra Ryssland och dess huvudstad. Napoleon försökte, liksom Hitler men ingen av dom lyckades. Återupprepade Hitler Napoleons misstag, eller gjorde han egna? Detta tycker jag skulle vara intressant a...